Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant. Ålder: 59:a. Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare. Motto: Sök det lands bästa där ni bor. Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt. Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör. Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M). Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore. Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal. Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs. Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant. Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.
Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.
Av Jan Nilsson, tisdag 21 maj 2013 klockan 06:18,
04
...
Vilka är det som får sina saker och värden förstörda i Husby? Förutom polisen och räddningstjänsten är det de som bor där. Intressant att se många av invånarna i Husby ropa på resolutare tag från polisen. Medan skrattande unga som förstör ibland möts av revolutionsromantiska yttranden från vissa mediakommentatorer.
Så onödigt och tragiskt alltihop. Det som behövs i området är definitivt inte detta.
Av Jan Nilsson, måndag 29 april 2013 klockan 18:58,
08
...
Just nu sitter jag med några ur personalen på förskolan Örnen i Bjurholm. De är de första som gjort klart PIM-utbildningens tre steg.
PIM står för Praktisk IT- och mediakompetens och är en utbildning för pedagoger som Skolverket färdigställt på uppdrag av regeringen. I Bjurholms förskolor och på fritids gör all tillsvidareanställd personal PIM nu under det sista året den är gratis. Både förskollärare och barnskötare.
Man skulle vara klar i oktober, men det gick betydligt snabbare. Man har nog inspirerat varandra. Den här första gruppen är en blandning av vana "IT-rävar" och några som verkade aningen skrajsna inför uppgiften.
Steg tre i utbildningen är att man ska göra film med musik och röst och ikväll ser vi de första, alla sagor. Mycket bra utförda. Det ryktas om andra typer av filmer framöver, blir spännande att se. Vi gör examinationen i annan miljö än vardagens och med lite fika.
Det finns de i första PIM-gänget som inte har hela biten kvar till pensionen, andra är unga. Barnen på avdelningarna har fått se sagorna och flera av dem har gått igång och gjort egna berättelser. IT har kommit för att stanna, även i förskolan, och alla har nytta av att vara hemma på verktygen.
Av Jan Nilsson, söndag 24 mars 2013 klockan 22:54,
04
...
Eller förmodligen samma.
En ny "blåskalle" i alla fall dykt upp, en som spammar bloggen med prefabricerade och inkopierade texter i snabb följd. Kanske kommer en bild sen.
Vad får upphovsmannen ut av det? Kanske sådana här inlägg. Att någon eller några retar sig på saken och reagerar. Eller är det bara en lust att dra ner intresset för vk-bloggen?
Av Jan Nilsson, lördag 23 mars 2013 klockan 12:39,
88
...
Christoffer Hurtig fick lämna posten som Ung Vänsters ordförande i Luleå efter att ha uttalat att han ville skjuta Billström. Förbundet bad honom gå efter att media uppmärksammat det långtgående näthatet från politikern. Man kan inte säga annat än att man från centralt håll agerade snabbt. Orden skrevs 11 mars, men de var kanske bara kända i en trängre krets.
Det var inte bara migrationsministern han så innerligt ("från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen") ville se död. Han applåderade även prinsessan Lilians död och emotsåg att resten av kungahuset skulle gå samma väg. Men det vara "bara" Billström han sa han ville skjuta.
Sin plats i Barn- och utbildningsnämnden i Luleå har han kanske kvar, jag vet inte.
Av Jan Nilsson, lördag 23 mars 2013 klockan 00:18,
011
...
Christoffer Hurtig, Ung vänsters ordförande i Luleå, skrev den 11 mars på Twitter: "Jag vill skjuta Tobias Billström. Jag kommer verkligen att glädjas när han dör. Från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen." Texten plockades tydligen snabbt bort, men finns på bild.
Om det inte handlar om någon sorts fejk är det riktigt allvarligt när man kommer ner till nivåer där man uttrycker sig så här. Inte minst som medlem i ett parti som säger sig vara demokratiskt och dessutom med en officiell ställning i partiet.
Om en MUF-ordförande gått ut och skrivit något liknande om Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven, Ylva Johansson eller Veronica Palm tror jag det gått fort att nättidningarna publicerat de första artiklarna - och med all rätt. Än är det tyst hos media. En MUF-ordförande hade sannolikt fått sluta - helt naturligt. Det blir spännande att se hur Christoffer Hurtig hanteras.
Om detta bara flyter förbi, om det förtigs i media och möjligtvis dvärgpudlas litegrann med ett leende partikamrater emellan, hur ska vi då hantera näthatet från andra håll? Och hur skulle Vänsterpartiet då någonsin kunna säga ett ord om annat näthat?
Många lyssnar efter mediarösterna nu. Hur är det med likheten inför lagen och tredje stadsmakten?
Av Jan Nilsson, lördag 16 mars 2013 klockan 18:35,
09
...
Apropå mäns sexism och övertramp så finns en del med en status som gör att de alltid klarar sig.
Få har tagit upp Jonas Gardells och Mark Levengoods skrivningar vid Melodifestivalen. Folkbladets Daniel Nordström gjorde det igår. Aftonbladet och Göteborgsposten har också gjort det, men upprördheten som kommit som ett brev på posten om heterosexuella medelålders män uttryckt sig som de gjorde om 17-27-åriga kvinnor - finns annars knappt alls. Drevet uteblir, märkligt nog. Många, många tusen och hundratals journalister har sett det som skrevs. Kritiken i Aftonbladet mötte Gardell förresten med hån.
Av Jan Nilsson, lördag 09 mars 2013 klockan 14:15,
08
...
Njuter stort av en ledig dag, vacker som få. Ska snart njuta mer av den ute i friska luften.
Mitt på dagen lästes VK mer grundligt än vanligt och det slog mig återigen hur nödvändig papperstidningen är för allmänbildningen. När jag läser tidningen på nätet finns några få artiklar och det snäva urval som redan gjorts avgränsas ytterligare av mina preferenser. När jag prasslar mig igenom tidningen vidgas perspektivet och saker som inte skulle ha varit mitt förstahandsval passerar mitt medvetande. En rubrik eller bild av de många på en sida fångar nyfikenheten och lockar till ögnande eller läsning. Ibland tvingas jag till omprövning. Aldrig läser jag allt. Tur det, en VK motsvarar ibland ett par månaders Aktuellt eller Rapport, räknat i antal ord.
En sak man bör läsa i dagens VK är Ola Nordebos ledare: "Till politiska tråkmånsars försvar". (Papperstidningsrubriken) Du som kanske aldrig läst en ledare men bryr dig om samhället och den värld dina barn kanske ska leva i bör ta dig tid att läsa den. I papperstidningen eller just precis här
Av Jan Nilsson, söndag 10 februari 2013 klockan 18:18,
27
...
Orden kommer från fredagens Spanarna i P1 som jag nyss efterhörde. Orden användes i samband med filmer och serier som använder verkliga händelser och personer, men spekulerar hejvilt med skeendet.
Det finns en aktuell TV-serie och en film som jag särskilt tänker på i samband med lånad verklighet. Filmen har jag inte sett, TV-serien om mordet på Palme började jag se, men avslutade snabbt. Jag hoppas den begåvade mannen bakom manuset är felciterad i Aftonbladets rubrik idag, sånt är inte ovanligt. Den kan tolkas som att han skulle lösa Palmemordet på en vecka om han fick chansen. Har han verkligen sagt något liknande kan det kanske vara folkkärheten, framgången och mediauppmärksamheten som stigit lite högt.
"Vad är sanning?", frågade Pilatus i ett försök att relativisera och komma undan ansvar. När man lånar verkligheten och gör om den med egen dramaturgi blir det svårt att följa sanningen. Jag beklagar att Säpos nödvändiga insatser ska solkas av hejdlösa spekulationer som börjar bli fakta för många människor. Jag beklagar också att Palmes feltänk och politiska missgrepp knappt kan nämnas som andra politikers. Dels på grund av det skändliga mordet och hatet han och t.ex. Boman mötte, men också på grund av att han i en film tillvitas gräsligheter han personligen av allt att döma aldrig var i närheten av.
Lånar man verkligheten i böcker och film måste man förhålla sig närmast dokumentärt. Annars blir det i förlängningen historieförfalskning.
Av Jan Nilsson, lördag 09 februari 2013 klockan 19:56,
08
...
Näthatet är en riktigt trist och destruktiv företeelse, oavsett från vilket håll det kommer. Personer i Aftonbladets ledarredaktion har exempelvis både drabbats och bidragit. Debatten om näthatet ska inte bli en tävling om vem som drabbats mest, men tyvärr tycks många i ett speciellt politiskt väderstreck tycka att hat och absurda angrepp är i ok så länge det drabbar "rätt" personer. Vi måste sopa framför de egna dörrarna och hålla stånd mot hatet från annat håll.
Det finns några kvinnor som de sista dagarna belyst det "finare" hatet och vad som kan trigga igång hat och hot:
Av Jan Nilsson, onsdag 23 januari 2013 klockan 22:07,
213
...
Nej, jag menar inte att något ska sprängas i luften. Det jag tänker på är att TT, Tidningarnas telegrambyrå, ska stänga ner i Norrland. I Luleå, Umeå och Sundsvall.
Lite hedrar det "gamla" TT att man förutom i Bryssel haft kontor i Göteborg, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Luleå. Visserligen har bara 3,6 % av de anställda jobbat i de 58 % av Sverige där 12 % av befolkningen bor, men ändå. Hittills har man täckt in Norrland, men nu är det slut.
Man säger att man ska bevaka Norrland lika bra som förr. Undrar vad de 4 norrlandsanställda säger om det?
Tidningarnas norrländska telegrambyrå, TNT, skulle vi inte behöva något sådant? En idog nyhetsbyrå med viss sprängkraft. Utan TT i Norrland skulle det förvåna mig om övriga Sveriges nyhetsmedier får tillgång till så mycket material från den största delen av Sverige. I den bästa av världar får lokaltidningarna kanske sälja mer notiser från sina områden, men jag undrar om det går till så.
Hade varit intressant att få en kommentar från VK och Folkbladet. Hur kommer rapporteringen och Norrlandsbilden att påverkas?
Av Jan Nilsson, onsdag 23 januari 2013 klockan 07:30,
611
...
Måste säga att VK:s fokusering på drogerna i Umeå känns väldigt angelägen. Sorgligt med var och en som provar. Tragiskt med var och en som tappar kontakten med verkligheten och bromsas i sin utveckling. För att inte tala om dem som slås ut helt.
Av Jan Nilsson, tisdag 22 januari 2013 klockan 22:56,
27
...
Spännande att se hur det blir med TV-avgiften för public servicekanalerna framöver. Det kommer lite olika bud om tidpunkt och tillvägagångssätt, men klart är att man tänker ta betalt för möjligheten att se TV i dator och padda.
Vad som helst är det inte värt, men i princip tycker jag det är ok att betala en slant för produktioner jag nyttjar. Särskilt när SVT nu tänker börja strömma programmen.
Trots att objektiviteten ibland lyser med sin frånvaro så måste jag säga att jag tycker att public service är bäst. När jag sitter och cyklar på träneriet och någon som cyklat iväg lite före mig har bestämt sig för någon av reklamkanalerna med högre siffror känns det ibland som man skulle ha haft med sig skämskudden. Särskilt ett par av programmen som riktar sig till ungdom kan få en att dra ner på cykeltiden för att undvika att tittandet, eller hörandet om man blundar, ska hinna krympa hjärnan på en. Men SVT lyckas också stranda rejält ibland.
Hur som helst, hittar SVT ett schysst betalningssätt och en rimlig nivå på avgiften så tycker jag det är ok att betala. Men den som redan betalar licensavgiften kan rimligen inte behöva betala mer. Det är inte heller idag dyrare att ha flera burkar att se Agenda i.
Av Jan Nilsson, tisdag 08 januari 2013 klockan 23:10,
313
...
Jag har trott att tidningars nyhetssidor inte styrts politiskt i någon högre grad. Aftonbladet har det senaste året gradvis tagit mig ur den villfarelsen.
Jag har undvikit den tidningen på nätet ett tag på grund av att ledarskribenterna ofta verkat extraknäcka som rubriksättare och fick nyss ny motivation. "Arbetslösheten skenar som i Spanien" skrek stora bokstäver nyss ut. Förmodligen har någon mer stadgad och mer professionell yrkesman eller kvinna gripit in och minskat storleken nu. Man borde i ärlighetens namn ha tagit bort den rubriken helt.
Spanien har 26,1 % arbetslösa. Sverige har 8,1. Sveriges siffror har ökat med liknande procenttal som Spanien ett par månader, men över tid är det tämligen annorlunda. Vår långtidsarbetslöshet är lägst i Europa. AB:s rubrikjämförelse blir ett hån mot t.ex. Spanien och andra riktigt hårt drabbade.
Den ekonomiska kris Europa genomlider är allvarlig. Arbetslöshetens konsekvenser kommer att märkas på flera sätt, inte bara för dem som drabbas personligen. Det är oerhört väl att vi inte behövde knäcka ekonomin 2008, som så många EU-länder tvingades göra. Jag minns tydligt hur oppositionen angrep Alliansen för att man var för sparsamma innan den krisen bröt ut. Sedan var man tysta en liten stund. TÄNK om Sverige gjort som de S-märkta ekonomitalesmännen sa. Minns jag rätt tyckte man att statskassan innehöll ett par hundra miljarder för mycket och låneamorteringen var på tok för stor.
Trots allvarliga tider även i Sverige skulle många länder offra mycket för att få byta läge med oss. Det tror jag även AB:s redaktion vet.
Av Jan Nilsson, torsdag 03 januari 2013 klockan 00:11,
07
...
Ingen ska förföljas för sin tro och man ska inte sätta grupper mot varann. Men det är ganska tyst, särskilt i svenska media, om den grupp som är mest förföljda för sin tros skull. Och det är närmast helt tyst om den trosrelaterade förföljelse som just nu sker i Syrien.
Därför var det förvånande och glädjande att DN gav plats åt den här artikeln:
Av Jan Nilsson, fredag 28 december 2012 klockan 09:37,
27
...
Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas - "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"
Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:
"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."
Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:
"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."
Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.
Av Jan Nilsson, torsdag 27 december 2012 klockan 13:15,
88
...
Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.
Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.
Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.
Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.
Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.
Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.
Av Jan Nilsson, måndag 17 december 2012 klockan 17:42,
06
...
Det finns bra och dålig och ibland misslyckas det för den bäste. Som inom andra verksamheter.
Det finns tidigare storheter som börjar misslyckas oftare än tidigare. Aftonbladets ledarskribenter har hunnit mycket i år och idag har en presterat en text där rubriken lyder: "Borgarna tjänar på dåliga skolor".
När det skrivs och släpps igenom sånt måste man leta ett annat ord än journalistik. Propaganda låter nästan för seriöst, men så här står det bl.a. om ordet på Wikipedia:
"Syftet är inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt eller rentav falskt."
Tips på vad man annars kan kalla Daniel Swedins överskrift mottages tacksamt.
Av Jan Nilsson, söndag 09 december 2012 klockan 10:51,
47
...
Sänks idag av huvudvärk och andra förkylningsmarkörer. Har inte tid med sjukdagar innan jul så idag blir det en absolut vilodag.
Huvudvärk kan man också få av blandningen av ängsligt petande i stora och små svenska traditioner å ena sidan och rent korkad främlingsfientlighet å den andra.
Lärarna på skolan där man sägs ha förbjudit pepparkaksgubbarna - i efterhand pga allergirisken - har inte bara gett SD ett antal promille till. De riktiga mörkerkrafterna som i princip hyllar Ku Klux Klan uttrycker att det var ett utmärkt beslut att få bort pepparksksgubbarna från skolans luciatåg.
Det blev ju så mycket vitare.
Vi bör inte utplåna svenska traditioner (på sina håll hör tydligen även pepparkaksgubbar dit) och inte heller sluta med att ta väl hand om dem som flytt eller flyttat hit och fått stanna. De flesta som kommer får inte det.
Visar sig pepparkaksgubbeförbudet sen vara en överdriven mediestorm så tycker jag så här ändå.
Av Jan Nilsson, lördag 08 december 2012 klockan 23:19,
25
...
Just efterlyssnat senaste "Medierna" i P1 på sr.se.
Jag ser programmet som ett av de viktigaste för närvarande. Man granskar just medierna, det få andra gör eller kan. Ibland har man inpå benet avslöjat drev där både nationella och regionala medier trampat klaver utan att publiken förstått det.
Har du hört historien om kommunalrådet i Hörby som beställde en stor muralmålning av sig själv i romersk rustning? Den har snurrat iväg över halva jordklotet och tydligen blivit allt bättre för varje mil och dag.
Mitt i programmet jsg länkar till nedan finns ett inslag som ger en tämligen annorlunda bild än Skånskan, SVT, SR och en mängd andra medier felaktigt har gett. Det går väl inte, men man kan tycka att vissa ansvariga utgivare borde både stämmas och skämmas.
http://m.sverigesradio.se/program/index/2795
Även om nu kommunalrådet aldrig beställt en stor målning av sig själv så kan man förstås diskutera den beställning som faktiskt gjordes. Kommuner ska vara försiktiga med pengarna de får förvalta.
Har ibland funderat över hur det arbetet är, bortom mediarubrikernas beskrivning, och fick en del svar. Kan vara intressant för någon fler nyfiken att ta del av.
Av Jan Nilsson, fredag 21 september 2012 klockan 13:27,
05
...
Jag fortsätter med mina reflektioner från skolchefsresan som Region Västerbotten ordnat till Österbotten. Bloggen länkas från Region Västerbottens hemsida, men tankarna och orden är mina alldeles egna. Vi har bitvis fått se olika skolor och det är väl inte säkert att kollegorna tycker att mitt urval är så representativt. Jag försöker i alla fall hålla mig någorlunda objektiv, än så länge. ;-)
Några gånger har skolchefer och rektorer jag mött vidrört något där man skulle vilja bli mer lika Sverige. En av dem uttryckte det ungefär som så:
"Ber man en finsk, en finlandssvensk och en svensk elev berätta hur skoldagen varit får man generellt tre olika sorters svar. På finska kommer ett en- eller tvåstavigt svar, på finlandssvenska en mening och den svenska eleven pratar i tio minuter. Våra elever behöver för att möta framtidens krav bli mer kommunikativa."
Det är förstås en redig generalisering, och essensen i det hela har också flera sidor. Men det ligger något här. Det är viktigt med kommunikationen inom det flesta områden idag.
Traditionella kunskaper och färdigheter är naturligtvis oerhört viktiga. I det som PISA-undersökningarna mäter ligger de finskspråkiga eleverna sammantaget högst, de svenskspråkiga i Finland håller på att halka lite efter sina landsmän och de rikssvenska eleverna har kommit betydligt längre bakom. Detta oroar lite i Österbotten. För att inte tala om Sverige.
Vid PISA-undersökningen 2009 fanns ett frivilligt inslag som mätte digital läsförmåga. Sverige deltog med 18 andra länder, men inte Finland. Svenska elever presterade bra, men inte bland de allra bästa. Undersökningen är intressant, bl.a. för att den visar att de som tillbringar "lagom" mycket tid på nätet är bäst på digital läsning. Titta gärna på vad Skolverket skriver om saken:
Det finns en liten detalj jag funderat på vad gäller PISA, bredvid de stora dragen. I Finland tar skolor och elever PISA-testerna på stort allvar. Från svenska skolor finns berättelser om hur man inte alls gjort det, kanske för att resultaten inte haft någon individuell betydelse. Lärare som varit med och sett elever lämna in proven i förtid och utan större allvar har ställt frågan om den hållningen funnits på flera håll och eventuellt gjort avtryck. Är det så tål det att tänka på hur vi ska stimulera eleverna att ge rätt bild av svensk skola. PISA påvisar och påverkar.
Av Jan Nilsson, fredag 21 september 2012 klockan 12:04,
03
...
I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.
Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.
För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?
Av Jan Nilsson, söndag 16 september 2012 klockan 23:10,
1325
...
Sociala medier låter oss ibland lära känna människor vi aldrig har mött. Inte riktigt på riktigt, men en bit på väg.
Så blev det för ganska många av oss med Lotten. Man behövde sällan fundera över vad hon tyckte och inte heller vilket humör hon hade i skrivande stund. Lotten gjorde intryck och avtryck, ibland genom att vara både personlig och hisnande privat. Hon hade en intensitet och rakhet i språket som kombinerades med ovanligt sinne för nyanser, både på nätet och på papper. Ibland blev hon härligt otidsenligt mångordig, en slowfoodskribent i en 140-teckens fastfoodtid.
Jag gissar att hon var omtyckt som lärare och att hon hörde till dem som berörde även i skolan. De som engagerar sig i människor, kommunicerar och är nära vän med språket gör ofta det.
När jag i lördags hörde att hon oväntat dött och sedan läste den definitiva dödsrunan som bar hennes bild så kändes det mycket overkligt. 38 år och intensivt levande och sen bara död en morgon i september. Själv hade hon enligt runan tydligen oroats av något, men fått lugnande besked dagen innan hon dog.
Det är väl rätt att bloggar tas bort när bloggaren dör, men det kändes tomt att inte kunna läsa något i hennes stora arkiv på vk.se i går. Det var som om den skrivande handen dragits upp ur vattnet och vattenspegeln momentant slutit sig och raderat bort alla märken av att handen funnits där. Det känns inte bra.
Vi har som sagt aldrig setts, men har bytt många ord och meningar. Vi var oense i mycket, som politik och andliga frågor, med vi delade saker som nyfikenheten, människointresset och känslan för landsbygden. Jag hade respekt för Lotten Lindström som träffsäkert nog hette @someljest på Twitter.
Hennes död understryker att vi människor ingenting vet om vår morgondag, vi vet inte när tiden under solen är slut.
Av Jan Nilsson, tisdag 17 juli 2012 klockan 00:06,
05
...
Det var inte bara full och fin sommar idag, åtminstone en bit in i landet. (Det blev just igår medan jag skrev det här) Det var ett intressant Sommar i P 1 också. Gå in på sr.se och lyssna till journalisten Magdi Abdelhadi. Mycket intressant bild av en del av dagens Egypten och andra delar av Mellanöstern av idag.
Förhoppningsvis kan den aviserade jobbpakten hjälpa fler unga att komma in på arbetsmarknaden. Det behövs fler initiativ på olika plan och även att attityden till de studiemöjligheter vi har i Sverige förbättras hos en del av våra unga.
Det sista får man kanske inte säga om man ska vara helt politiskt korrekt, men eftersom jag är övertygad om att det är så säger jag det ändå. Antipluggkulturen förstör mycket för många.
Av Jan Nilsson, söndag 17 juni 2012 klockan 09:53,
012
...
Aftonbladets Åsa Linderborg hyllar gamla kommunistiska massmördare. Människor som annars verkar kloka koketterar och leker med chica hatord. Ord som för några inte alls blir bara retoriskt symbolspråk, om vissa användare nu trodde det.
Det går inte att släppa loss hatretorik om man vill värna det öppna samhället och demokratin. Läs den här korta texten om detta mörka problem:
Av Jan Nilsson, lördag 26 maj 2012 klockan 00:46,
07
...
Föreningen Norden är synnerligen aktiv i Bjurholm. Man har en underavdelning i Nordmaling och hoppas få en i Vännäs också.
I torsdags hade man anordnat en kväll med flera tunga mediepersonligheter med rötter i Västerbotten. Hälften visade sig faktiskt också vara (eller ha föräldrar) från Bjurholm och två hade sin f.d. svenska- och samhällskunskapslärare i salen.
Jag hade fått förtroendet att vikariera som moderator och jag måste säga att det var lärorikt. Den samlade erfarenheten i panelen borde ha varit melan 150 och 180 år och sträckte sig över många olika slags redaktioner och flera länder.
Temat föreningen satt var "Makt och media i Norden". Vi hann bl.a.beröra skillnaden i bevakning länder och landsändar emellan, Norrlands- och glesbygdsbevakning, makt- och ägarstrukturer, journalistmakt, drevjournalistik, förtroendefrågor, det förändrade teknik- och medielandskapet, papperstidningens vara och inte vara och förstås - Bjurholm.
Ulf Karlsson sa att Bjurholm var en av de kommuner som syns mest i förhållande till sin folkmängd. Något som också visar sig i antalet klipp som SVT har av kommunalrådet Ingemar Nyman. Media söker gärna "extremerna" och då ligger det nära till hands att ta med den minsta kommunen. Efter fikat var det åhörarnas tur att fråga och man strök inte bara medhårs.
Riksdagsledamoten Elisabet Björnsdotter Rahm hade hört om mötet och ville gärna höra panelen, särskilt som hon sitter i Nordiska rådet. Idag går våra res- och mediamönster mer i nord-sydlig riktning än öst-västlig och de nordiska frågorna hamnar oftast i skymundan. Elisabeth och andra ställde frågor om detta och vi fick en del svar. En hel del handlar om inställningen i Sverige . Kunskapen om grannländerna är i regel större i de andra Nordiska länderna.
En av flera saker som fastnade hos mig var lite fakta kring våra "stockholmska lokaltidningar", SvD, DN, Expressen och Aftonbladet. Själv avslutade jag en gång prenumerationen på DN p.g.a. svag Norrlandsbevakning. Ingen av dessa fyra tidningar har en journalist norr om Norrtull. Man saknar bevakning av 58 % av Sveriges yta. Jag har delvis upptagit DN-prenumerationen igen, men blev klart besviken när jag hörde att DN har 400 journalister, men inte ens har råd med en frilans i Norrland...
De proffsintervjuare som blev amatörintervjuade var Karin Grönberg, kanalchef på SR Västerbotten, Ingvar Näslund, chefredaktör på VK, Ulf Karlsson, reporter på SVT i Västerbotten, Daniel Nordström chefredaktör på VF, Gunnar Eriksson, redaktör på Västerbottningen och Anders Lindkvist reporter på SVT i Stockholm.
Ett stort tack till panelen som gjorde det här evenemanget möjligt i Sveriges minsta kommun. Det var bra med besökare, trots andra arrangemang samma tid, men det hade kunnat vara ännu fler. Mediabevakning och mediaexponering är ett samspel, det ska man inte glömma, och det fanns många insikter att hämta den här kvällen.
"Föreningen Norden är en oberoende organisation som arbetar för ett utökat och fördjupat nordiskt samarbete, såväl inom Norden som mot omvärlden. Vi arbetar på samhällets alla områden och med tonvikt på det folkliga samarbetet. Föreningen Norden i Sverige bildades 1919 och har ca 15 000 privatpersoner och ca 30 organisationer samt ca 450 skolor och 230 bibliotek som medlemmar. Den svenska föreningens organisation består av över 100 aktiva lokalavdelningar, vilka är indelade i 23 distrikt."
Vet du förresten vilka länder och områden som hör till Norden?
Av Jan Nilsson, onsdag 23 maj 2012 klockan 00:01,
26
...
Medieprofilerna som på torsdag kommer till Bjurholm för att samtala och utfrågas om Makt och media i Norden "förökar sig".
Idag fick jag höra att SVT:s Ulf Karlsson också kommer. Sedan tidigare var det hans kollega i Stockholm Anders Lindkvist, SR:s kanalchef Karin Grönberg, Västerbottningens redaktör Gunnar Eriksson samt VK:s och Folkbladets chefredaktörer Ingvar Näslund och Daniel Nordström.
Vi hade kunnat på med allas vår Sverker också, men en resa stod i vägen. Däremot sände han en fråga till några av mediekollegorna, en vass. ;-)
Tid: Torsdag 24/5 1900
Plats: Kyrkstugan i Bjurholm
Fika: Ja
Av Jan Nilsson, torsdag 17 maj 2012 klockan 01:52,
06
..
De är alltid aktuella och de sitter ihop, media och makt.
Den som styr media kan ha mer makt än de flesta av de valda makthavarna. Hos media finns makten att låta frågor och områden ligga orörda och osynliggjorda, liksom makten att låta något bli allmänt känt eller allmänt trott. När media fungerar är de ovärderliga för demokratin
Torsdag den 24/5 blir det debatt och dialog om Media och makt i en av Umeåregionens "kronblad" och panelen går inte av för hackor. Stora delar av Västerbottens och en av Sveriges nationellt viktigaste gammelmedia är representerade med några av de främsta företrädare man kan erbjuda och vissa av dessa representerar också de nya medierna:
Av Jan Nilsson, onsdag 16 maj 2012 klockan 06:09,
24
...
Skulle ha varit bloggat om flera saker igår, men tiden har inte funnits.
Som det ser ut nu skulle det nästan gå att få ihop en 40-timmarsvecka på tre dagar, men jag ska försöka undvika det. Allt är inte skola. I går kväll har handlade det om en mediehändelse i Bjurholm torsdag 24 maj. Mer info om det i kväll.
Under kvällen kom vi på ett sätt att ytterligare toppa den tillställningen. Jag åkte förbi en av länets mest kända profiler och hörde om han ville vara med och sätta piff på anrättningen i Bjurholm med några insiktsfulla frågor. Det gick tyvärr inte denna gång, men han tände på saken, tog affischen och sände med en fråga som sannerligen ska ställas.
Av Jan Nilsson, lördag 12 maj 2012 klockan 13:53,
45
...
Löfven har varit med i P1:s Lördagsintervju idag.
Har man inte lyssnat bör man göra det. T.ex. när han inte kan eller vill svara på hur 20 miljarder i höjda skatter på företagen kan tänkas påverka dem. Högre priser, färre anställda?..frågar Ramberg. Inget svar.
Programmet kan höras via webb, pod eller repris I P1 ikväll.
Av Jan Nilsson, torsdag 26 april 2012 klockan 00:31,
07
...
Vi har faktiskt en som blivit utnämnd till Sveriges mest innovativa lärare på skolan i Bjurholm.
Och för övrigt på skolorna i Risbäck, Sollentuna och Mariannelund. Även i London och Hamburg, som är två byar utanför Vännäs och där det inte finns några skolor. Lärarna finns faktiskt överallt förutsatt att man har någon sorts uppkoppling till Internet där man är.
I måndags var Mediacenter och hälsade på i Bjurholm igen. Det som ägs av kommunerna genom Region Västerbotten, förr hette något annat och då mest levererade diabilder, ljudband och film på rulle. Idag levererar man undervisningsmedia och digitala lärobjekt, på olika sätt, och hjälper skolor att lära sig använda sakerna och utrustningen man behöver.
Det som Andreas Skog från Mediacenter i måndags berättade om den digitala utvecklingen och dess konsekvenser för skola och undervisning är både överväldigande, imponerande och bitvis nästan skrämmande. Det finns både plus och minus med utvecklingen, men den går inte att stoppa.
På plussidan finns sådant som detta att alla kan ta del av t.ex. Jerker Porat som nyligen blev utnämnd till Sveriges mest innovativa mattelärare. På Andreas Skogs blogg finns ett inlägg där han har samlat några av de han anser som de bästa svenska Youtubekanalerna för genomgångar i matematik.Klicka på länken och ta en titt.
I skolan ska vi inte känna oss förbigångna och distanserade av allt som ramlar över oss när lärares undervisning plötsligt kan delas ganska gränslöst. Vi ska fortsätta att vara de närvarande människor vi är och ska vara och gå in för att göra skillnad för de elever vi fått förtroendet att leda vidare i livet. En del av det digitala undervisningsmaterial som finns, t.ex. på Andreas blogg och på Youtube, kan vara en hjälp för några av våra elever. Det kan vara en tre eller sju minuters filmsnutt som du väver in i din egen undervisning. Eleverna behöver oss och de behöver inspiration och god undervisning. I talad form, på papper och på datorn.
...
Hur många lärjungar ska han få efter denna extrema exponering? I hur många labila hjärnor ska hans uppfattningar slå rot och gro?
Hur vridet han ser världen och värderar människor blir mer uppenbart. Men ska hans sympatisörer tio-, hundra- eller tusenfaldigas under de här dagarna? Eller blir de ännu fler i Norden?
Av Jan Nilsson, onsdag 22 februari 2012 klockan 22:46,
04
...
Det är oerhört trist att se och höra hur låga, bittra och kränkande "politiska" debattinlägg kan bli. Såg ikväll ett av de allra lägsta jag sett. Jag länkar Inte till det. Aldrig. Hade någon i mitt parti eller en tidskrift med anknytning till det tryckt något liknande hade jag lagt ner en del i min reaktion "inåt". Men i vissa partier kan man tydligen göra lite hur som helst. Inte bara i yngre, rent pubertala sammanhang, utan långt upp i etablerade lager.
Hur kan man på något sätt mena sig kunna bekämpa kränkningar och sänkningar när man släpper fram vad som helst i bild och skrift i officiella tidskrifter?
Av Jan Nilsson, tisdag 21 februari 2012 klockan 20:21,
05
Har just ätit semla på Folkets hus i Sveriges minsta kommun. VF, som framöver genomgående kommer att marknadsföras som Folkbladet, är på en liten turné i länet för att presentera sig och diskutera layoutförändringen man genomför i april.
Någon undrade med glimten i ögat om jag kommit fel, men det har jag inte. Även om jag sitter till höger och alla andra till vänster här i Folkets hus aula. :-) Faktum är att Folkbladet är den enda dagstidning där jag fått betalt för nästan en helsidas ord och bild! *s*
Chefredaktören med skägget, Daniel Nordström, såg glad ut när han berättade om veckans vinst. Grattis! Man har just fått klart att staten fortsätter att betala dryga 16 miljoner i presstöd till tidningen, som man gör bl.a. till "andratidningar" på större orter. Det finns goda skäl till det. Själv gillar jag konkurrens och underdogs och hoppas att Folkbladet får fortsätta komma ut.
Ute i bygderna har man ofta varit vassare än storebror på de opolitiska nyhetssidorna. I Bjurholm saknar många journalisten Viljo Thornberg som slutat. Nu har VK kastat in "Ljuset från öster", Tom Juslin. Han har startat riktigt aktivt med Bjurholmsrapporteringen och Folkbladet bör snabbt fundera på lämpligt motdrag. ;-)
Av Jan Nilsson, fredag 10 februari 2012 klockan 23:26,
25
...
Tittade nyss på en del av kvällens Skavlan på Svtplay. Delen där Mona Sahlin och Norges utrikesminister var med.
Den som är intresserad av politik och av människor kan med fördel knappa sig fram till programmet på datorn. Om man nu inte såg det live. Jag tittade i mobilen så jag får inte fram webbadressen.
En känsla jag sitter igen med är att en partiledare ofta är mindre ledare än allmänheten tror medan allt står på.
Av Jan Nilsson, söndag 15 januari 2012 klockan 07:20,
04
...
Först vill jag säga - Länge leve papperstidningen! Detta fast jag nyss sagt upp DN för att man följt SvD i spåren. Ledningen har ökat tidningens Stockholmsfokus efter att man dessförinnan sagt upp de sista "fasta frilansarna" i Norrland. Största delen av landet saknar alltså helt bevakning. Det är inte ok om man vill vara en rikstidning.
Även om jag är intresserad av det som sker i vår huvudstad tycker jag att det räcker med en lokaltidning.
Tidningen Dagens Samälle är lite eljest. Den bevakar främst det som händer och inte händer i kommuner och landsting och läses främst av politiker och tjänstemän. En tidning som ökar, faktiskt.
Artiklarna i DS balanseras ofta med jämförelser mellan liten och stor, söder, mitten och norr. Nu när jag läser den som både politiker och tjänsteman blir det allt oftare och grundligare. I går lärde jag mig bland annat att Stockholm har den tredje största landsbygdsbefolkningen av Sveriges län, ca 100 000 lantisar bor där.
Av Jan Nilsson, fredag 23 december 2011 klockan 23:47,
58
...
Carin Stenström skriver idag i SvD om de stora tidningarnas långvariga kungakränkningar. De som man harvat på med på oerhört svaga grunder som nu visar sig vara ren bluff. Den korta artikeln är tänkvärd.
Skulle de stora tidningarna och kanske någon TV-kanal ha brist på skribenter som kan formulera en lämplig ursäkt så kan de ju lägga ut det hela på entreprenad. Jag tror ganska många kunde tänka sig att hjälpa dem, gratis.
Värre än andra angrepp är när man förlöjligar kungafamiljen för deras dyslexi. Det man då gör mot hundratusentals svenskar i alla åldrar, inte minst många kämpande skolelever, är svårreparerat.
Av Jan Nilsson, torsdag 15 december 2011 klockan 19:17,
26
...
1998 försvann ordet daghem, eller "dagis", för att ersättas med förskola. Förskolan fick en egen läroplan och namnändringen var en markering av en tanke.Dagisfröknar blev förskollärare. Utbildningen till lärare och förskollärare har varit lika lång ett bra tag och lönerna är ofta likvärdiga.
Men ordet dagis verkar vara mer än svårutrotligt. Det dyker upp där och när man minst väntar det. Inte minst i media.
Man kan förstås tycka att dagis är ett fint och nostalgiladdat gammalt ord, men enligt de dokument som stat och kommun tillhandahåller till styrning av omsorg och utbildning finns helt enkelt inga dagis. Det borde i alla fall vi som är politiker lära oss.
Av Jan Nilsson, onsdag 07 december 2011 klockan 23:09,
29
...
Man påverkas fast man inte vill och borde veta bättre.
Det är gott om drev, jag tänker varken på harjakt eller mekaniska saker, utan på de blodtörstiga mediala massrusningar som sker rätt ofta. Särskilt i oroliga tider då aggressivitet, hat och egenrättfärdighet har som lättast att gro.
Ett av den senaste tidens drev drog med sig en hyfsat stor andel människor. Det var ganska lätt att haka på utifrån att man inte visste mycket och att rapporteringen var extremt svartvit. Där jag minst anade det stötte jag sedan på en person som verkligen hade kunskap om det som skrevs sönder och samman i tidningarna.
Hon hade egen nära erfarenhet av det som de flesta av oss andra bara tyckte i luften om. Däremot hade hon inte några bindningar eller intressen i saken. Hon var trovärdig.
Jag skämdes när hon utifrån sin erfarenhet stillsamt beskrev var det gick fel i den högröstade rapporteringen. Fast jag anade att den varit skruvad förstod jag först i samtalet med henne ungefär hur många varv. Man borde ha lärt sig när man är ett halvt sekel gammal. Men, det är som det är.
Det finns drevliknande situationer jag skäms över fast det gått rätt lång tid sedan de pågick. Man kan dras med i stor- eller småskaligt gläfsande mot människor på alldeles tokiga grunder. Det enda positiva med sånt är att ens högmod hålls nere när man upptäcker vad man varit med på.
Av Jan Nilsson, lördag 05 november 2011 klockan 00:12,
06
...
Det har blivit en hel del nyheter från Bjurholm och Castorskolan på slutet. Flera har varit mycket roliga att läsa om, tyvärr inte alla.
Jag tänkte inte kommentera själva nyheterna, men bilderna. I VF har det blivit lite olika motiv, men VK kör i regel samma sen långliga tider. Skolans gavel och baksida.
Jag undrar om vi ska låta eleverna få testa fram lite brukbara motiv och bilder och skicka över till VK. Det vore roligt att få en viss omväxling. ;-)
Av Jan Nilsson, onsdag 05 oktober 2011 klockan 00:26,
410
...
För någon vecka sedan ringde Skolverket och undrade om ingen från Castorskolan skulle komma på en viktig konferens på Arlanda vi inbjudits till. Den handlar om ett område där det sker stora förändringar nu.
För oss passar det mindre bra då och det är också en fråga om ekonomiska prioriteringar.
Med all ny teknik borde det gå att sända oerhört mycket mer föreläsningar via nätet än vad som sker idag. Allt kan inte gå den vägen, men mycket. Tid, pengar och krafter skulle vi spara. För att inte tala om miljön. Fler skulle se och höra. Inte minst för mindre skolor som har en lite längre bit från flygplatserna.
Av Jan Nilsson, fredag 30 september 2011 klockan 20:49,
06
...
Enligt Ekot ska 65-85 jobb bort på Aftonbladet. Med nutida medievanor är det klart att det måste bli färre anställda på tidningarna, det är enkel matematik. Ska det kosta gratis blir det glest och tunt.
Det jag funderar på är vad Aftonbladet menar när man säger att man inte ska satsa på papperstidningen utan på nättidningen. Vad betyder "inte satsa" här? Ska papperstidningen läggas ner eller bara föra en tynande tillvaro? Kommer alla tidningar att gå den vägen?
Förutom att jag vill ha en papperstidning i handen, inte nödvändigtvis AB, så oroar jag mig för snuttefieringen och utglesningen av nyhetsbevakningen. Tidningen innehåller mycket och formatet ställer krav på att den ska göra det. Allt som sägs på en halvtimmes nyhetsprogram i TV ryms ju på mindre än en tidningssida .
Jag vill ha bredden och djupet vill kunna låta informationen få ta tid när jag vill och kan. Jag vill ha konkurrens mellan många nyhetsleverantörer och yrkesstolta journalister med sanningslidelse. Jag vill själv pröva och välja mellan många källor och inte bara presenteras färdigtuggade smånotiser från TT som publiceras överallt.
En sak som fick mig att agera var avslutningsorden i ovanstående artikel:
"Facebook could also face a backlash from folk who worry that the social network is now going to have even more of a Big Brother-like capacity to monitor everything going on in their lives. Mr Zuckerberg made clear this week that people who want to keep their existing, more basic profile pages will still be forced to transition to the new Timeline one.Perhaps Zuckerberg’s Law should really state that sharing less is not an option."
Även om man är en osedvanligt öppen sort kan man undra om man är släkt med den berömda grodan i det sakta upphettade vattnet. Den som vänjer sig gradvis och inte märker när den kritiska punken passeras.
Det börjar i alla fall med semester från FB, medan man kollar lite mer vad som sker. Sen får man väl se om det blir permanent flytt.
Av Jan Nilsson, måndag 19 september 2011 klockan 23:31,
012
...
I vårt tvåpersonershushåll har vi två dagstidningar. DN och VK.
På morgnarna är det den som tar in tidningarna som får välja först. I 19 fall av 20 blir det lokaltidningen som väljs. För att den är lite närmare, men väldigt bra. Lite mer överblickbar och definitivt inte överprovinsiell. Stunderna det finns mer tid favoriseras ofta DN.
SvD hade gjort sin sista prenumerationsperiod i huset när:
A. Chefredaktören sa att man ville vara en renodlad stockholmstidning.
B. Man började leverera lördagens och söndagens tidning på måndag i halva Sverige.
Nu ligger DN pyrt till. Inte för att man lär bry sig nämnvärt, men det känns bra att skriva det i alla fall. När den sista journalisten i Norrland fick gå började jag så smått förbereda avskedet i huvudet. När jag nyss läste dagens "nya" DN började jag skissa på det.
Att jag tycker att nya layouten påminner om reklam som försöker ge intrycket av redaktionell text kan kanske förklaras med min höga ålder. Den tilltagande stockholmsfokuseringen, tillsammans med "avfolkningen" av de andra delarna av landet är lite värre. Den gör att jag nästan hör "Fem myror-elefanten": "-Nu er'e slut"
Så här skriver man:
"-Idag startar vi DN Sthlm - en helt ny tidning för dig som bor i Stockholm, för dig som arbetar i Stockholm, för dig som är nyfiken på Stockholm."
Visst gillar jag vår huvudstad, men DN Sthlm ska komma sex dagar i veckan. En debattsida ska enbart handla om det som händer i Sthlm - medan man inte ens har råd att ha en frilans i största delen av Sverige.
Nej, när rikstidningarna blir mer av lokalblad är det tur VK finns och har så pass vital riks- och globalrapportering. Det får nog räcka med den nu. Tur den har två delar.
Av Jan Nilsson, tisdag 13 september 2011 klockan 19:54,
68
...
Hur skulle TV4, Idols "huvudman", klara en konfrontation med vårs skolors likabehandlingsplaner? Skulle man klara ett möte med skollagens bokstav, anda och mening? Tvivlar nog på det.
Så här står det i skollagens sjätte kapitel med överskriften "Åtgärder mot kränkande bahandling":
7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.
9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.
12 § Om huvudmannen eller personalen åsidosätter sina skyldigheter enligt 7, 8, 9, 10 eller 11 § ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakats av åsidosättandet. ....
Är det idé att försöka bekämpa mobbningen när program som ovan tar legitimerad elakhet till nya höjder? Eller kanske bottnar. När lejonen glorifieras i den nya tidens offerriter med masspublik och fortplantar hållningar och ord till riktigt unga tittare. Där talar vi nog om "annan skada" i storformat. Medan vi i skolan ska prata värdegrund.
Av Jan Nilsson, fredag 09 september 2011 klockan 09:12,
25
...
Eller egentligen gjorde väl tjuven det.
Skulle starta dagen med dialogfrukost på Hotel Vännäs, men det höll på att bli bara dialog. Hon som gjorde frukosten upptäckte att man haft inbrott och hörde ljud i huset som kunde tyda på att någon var kvar. Två polispatruller sökte igenom alla skrymslen innan vi släpptes in.
Hoppas att tjuven inte hann göra så stor skada. För mig gjorde fördröjningen inte så mycket. Det blev en knapp halvtimmes givande samtal med VK:s chefredaktör Ingvar Näslund. VF:s Daniel Nordström hann jag också växla ord med.
Nu har vi kommit in och fått frukost. Västerbottningens Jonatan Hjort och VK:s Näslund har hunnit berätta om inriktningen på sitt mediala arbete. Ris och ros har man också fått. Socialtjänstens medarbetare vill bl.a. att man ska bli bättre på att använda korrekta benämningar när man skriver om det som sker inom området och t.ex. inte använda "socialen" och annan slang.
Just nu berättar och svarar VF:s Daniel Nordström om sin tidning. Frågorna rör likheter och olikheter och redaktionellt samarbete mellan tidningarna och politisk profilering. Några tyckte att journalisten Viljo Thornberg (som jobbat mycket mot Vännäs och Bjurholm) varit osynlig och vi fick höra att han slutat.
Hotellchef Bert-Ove Johansson tyckte att morgonens mediabevakning var var rapp. Inte alltid ett inbrott i Vännäs hamnar högst på VF:s och VK:s hemsida. ;-) Däremot var han mindre nöjd med att tidningarna i regel stannar inom stadsgränsen när man t.ex. testar julbord och liknande. Jag tror det blir en ändring här.
Avslutningsvis informerar Vännäs Marita Mårtensson om kommunens mediaarbete och får tips av tidningsmännen om hur man fångar deras uppmärksamhet.
Av Jan Nilsson, torsdag 08 september 2011 klockan 16:45,
68
...
På Aftonbladets ledarsida kan man just nu läsa om SAAB:s sorgliga situation. I artikeln står den här delsanningen: "Ett företag som inte producerar kan inte heller betala löner."
Visst är det ett perspektiv som fattas? Det står inget om försäljning. Det är inte helt förvånande, men ganska anmärkningsvärt. Affärsförståelsen saknas, som den gärna gör på sina håll.
Än en gång, vad hjälper det om man kan komma igång och producera om man inte säljer?
Av Jan Nilsson, lördag 06 augusti 2011 klockan 21:15,
17
...
I Norge pågår en rätt kraftig reaktion mot tidningar som ständigt bär fram massmördarens omopererade och sminkade reklamansikte på sina framsidor.
Jag tycker att det räcker mer än väl med de oretuscherade bilderna från polisbilarna. Idag har Aftonbladet återigen en av hans egna tillrättalagda bilder i mitten längst upp på sin hemsida. Förutom alla andra orsaker att minska exponeringen av honom riskerar massvisningen att trigga fler dårar som skulle kunna ge sitt liv för en tiondel av det mediautrymme hans ansikte har fått.
När han absolut måste visas, ta de skabbigaste bilderna. Det finns ändå inga som visar honom och det han gjorde på ett rättvisande sätt.
Av Jan Nilsson, måndag 01 augusti 2011 klockan 07:30,
815
...
Det är knappast många sammanhängande dagar på året statsministerparet kan vara lediga tillsammans. De tillfällena är inprickade mycket långt i förväg. Ställer de in en planerad gemensam vecka är det inte säkert möjligheten kommer igen samma år.
Jag tycker att Reinfeldts gjorde rätt om de nyttjade sin förberedda ledighet efter att han kontaktat Stoltenberg, gjort ett pressmeddelande och uttalat sig offentligt. I Norge avböjde man enligt uppgift också utländska statsöverhuvudens närvaro vid minnesstunderna, av säkerhetsskäl.
Det hade varit en helt annan situation om massmorden skett i Sverige. Då hade alla Stoltenbergs uppgifter fått axlas av Reinfeldt och alla egna behov naturligtvis fått underställas landets.
Fredrik Reinfeldt har som statsminister i ett grannland hanterat det fruktansvärda, och sin familj, på ett bra sätt och har inget att skämmas över i detta.
Jag tycker att det är märkligt att människor av kött och blod kan klara att ständigt vara pressade och påpassade i den omfattning de högsta ledarna är. Vi som har enklare liv och kan få flera veckor med våra närmaste, kanske t.o.m. på en tidpunkt vi själva väljer, vi bör definitivt unna statsministern en del av vår rätt.
...
Lite trist med försöken att nyttja massmorden i Norge parti- och blockpolitiskt.
Några få som menar att vänstern skulle ha ett sorts monopol på respekt för människoliv, andra kulturer och andras uppfattningar har gått ganska långt i svepande formuleringar. Det har också förekommit kraftiga övertramp hos främlingsfientliga företrädare.
De allra flesta tycks ha lagt den politiska "nyttoaspekterna" helt åt sidan, som det verksr vara i Norge.
Sveriges statsminister har fått erkännsamma ord av Stoltenberg, men viss kritik från vissa håll här hemma. Maria Skiddi har här på VK-bloggen länkat till en kort och klar ledartext i Expressen som jag tycker fångar situationen bra.
Reinfeldt har inte stått och trampat framför journalisterna och velat rikta ljuset på sig själv i den här situationen. Han har uttryckt sin bestörtning, sin sorg och sitt motstånd mot terrorn vid flera tillfällen och annars vänt sig till den högste företrädaren för de drabbade. Det tycker jag han ska ha all heder av.
(Rubriken som åsyftas har ändrats sen bloggtexten skrevs, vilket jag tror är bra)
Jag tycker att VK:s överskrift "Ingen ensam galning" är lite farlig. Uttrycket kommer från chefredaktören på tidningen Expo. Han menar att gärningsmannens tankar delas av flera och då är han inte ensam. I sin text är han dock mer nyanserad än VK:s överskrift som kan missuppfattas. Så här skriver han bl.a:
"Men, och det är värt att understryka. I den antimuslimska rörelsens idévärld finns förvisso konspirationsteorierna och domedagsprofetiorna. Men drömmarna om terror hör inte till den antimuslimska rörelsens retorik. Någon gång under resans gång har Anders Behring Breivik brutit sig loss och bestämt sig för att gå från ord till handling. Någonstans började radikaliseringsprocessen. Var och när vet vi inte ännu. Vi vet bara att det antimuslimska budskapet låg som en fond för hans ofattbara vansinne."
Många med mig har innan vi visste vem eller vilka som låg bakom dåden haft den utgångspunkten att man inte skulle skuldbelägga andra bara för att de hade personliga, religiösa eller tankemässiga gemenskapsband med de ansvariga. Jag tror att vi absolut måste hålla den linjen.
Samhället ska spana efter möjliga terrorister, från höger till vänster och med alla möjliga och omöjliga religiösa preferenser, samtidigt som vi strävar efter att behålla samhällets öppenhet. Men för galna, hatiska, gravt asociala och empatilösa våldsdåd kan man inte skuldbelägga hela grupper. Det är vad vi hitintills har sagt när det gällt terrordåd med andra förövare.
Det är dels sannolikt att vi inte varit lika "sansade" om den kyligt förvirrade Anders hetat Ali. Han har också rätt i att det finns väldigt lite att göra mot den, förmodligen, ensamagerande och våldsfixerade som är så smart att han undviker att blanda in någon annan i sin svartvita vi-och-dom-värld. T.o.m. under lång tid medvetet aktar sig för att komma i kontakt med någon kvinna, för att inte "uppdraget" ska äventyras. Med all respekt för FRA:s nödvändiga arbete, sju sådana verksamheter med alla resurser de kunnat önska hade knappast ringat in Anders Behring Breivik.
(För övrigt är det, om uttrycket tillåts i sammanhanget, nästan lite lustigt att Jan G tänkte i islamistisk riktning när han hörde om smällen)
Däremot måste säkerhetspolisen i våra länder hålla koll på sådana som uttalar hot och talar i termer av väpnad kamp mot etniska, politiska och religiösa motståndare. För Sverige blir knappast den verksamheten mindre omfattande framöver.
Massmördaren i Norge har kraftigt motverkat sina syften på flera vis, det är jag övertygad om att framtiden kommer att visa. Han har också handlat helt emot den kristendom vars "utsida" han förvirrat tycks ha velat försvara med sprängdåd och mord på oskyldiga unga. Min mening är att det han gjort är bokstavligt djävulskt.
Jag tror att våra nordiska länder kommer att fortsätta förändras av kristendomens uttåg, men det uttåget har lite att göra med andelen muslimer. Kristendomen började och växte i länder och befolkningar där andra religioner dominerade fullständigt. Nya testamentets böcker skrevs i dessa blandade miljöer. Det finns definitivt inga önskvärda och på något sätt försvarbara våldsåtgärder för att motverka avkristningen. Kristendomens existens och avtryck i ett samhälle avgörs över tid och i det lilla, på det personliga planet.
Av Jan Nilsson, lördag 23 juli 2011 klockan 15:14,
98
...
Har plågat gräsmattan med en klippning "in the midday sun". Inte för att det behövdes överallt efter denna lokalt regnfattiga sommar, men för att i alla fall hålla ner ogräsen. De växer ju alltid bäst här på denna jord.
Tankarna har gått till det onda i Norge. Till de många unga som fick stunden på jorden kortad av en massmördare. Säkert skulle många ha blivit engagerade i arbete för andra på olika vis. Man kan bli medlem i ett parti för vänskap, fester eller karriär. Men de flesta har ett samhällsintresse och en insatsvilja för det gemensamma. Flera skulle förmodligen släppa partiengagemanget för andra samhällsuppgifter. Andra skulle fortsätta i politiken, på hel-, del- eller fritid.
Jag gissar att även Norge har ett underskott när det kommer till dem som är villiga att ta på sig förtroendeuppdrag. Främst i de mindre och mer undanskymda sammanhangen, men alltför ofta tycks gestalterna fattas även på de stora scenerna. Förutom det värsta, alla personliga förluster, blev det förmodligen också en stor samhällsförlust på personsidan. På olika sätt.
Pratade i förmiddags med en ungdomsvän som är kvar i Oslo med sin familj. Han tycker att lokala media i stort har hanterat tragedin nyktert och bra, utan övertoner och överdrifter. Han hoppades att ansvarsfrågor och förebråelser bland de drabbade skulle kunna hållas nere på ett vettigt, mänskligt och uthärdligt plan.
Av Jan Nilsson, torsdag 07 juli 2011 klockan 16:17,
02
...
Ljuvligt varmt och gott är det idag. Har gjort en cykeltur med lite bakärenden och annat. Sett förberedelserna som påminner om de stundande Vännäsdagarna. Träffat folk och pratat.
Ett och annat väntar därute, men just nu kändes det som det fordrades lite innevila. I morgon får jag nog Agneta och jag se lite av hav och båtar. Ser fram emot det. Jag är svag för mycket, bland annat just de sakerna.
Såg i förmiddags att VK:s journalist Karin Hörnfeldt har dött, oväntat tidigt. Jag kände henne inte, men journalister i "husorgan" känner man liksom litegrann ändå. Även om de, som Karin, visar mer professionell än personlig profil. Vilket i politisk rapportering passar allra bäst.
En påminnelse om att det här livet är kort, om det nu blir 21, 42 eller 84.
Av Jan Nilsson, måndag 04 juli 2011 klockan 11:03,
210
...
Just nu känns mycket i den politiska debatten väldigt, väldigt lågt och avinspirerande. Kreativiteten, inriktningen och mycket av fördelningen av mediautrymmet drar mer åt att skada än åt att lyfta konstruktiva alternativ. Mänskliga brister och haverier utnyttjas till fullo i kampen om makten.
Jag tror inte att medborgarna kommer att belöna sabotagestrategin med ökat politikintresse.
De största förlorarna skulle nog bli demokratin, samhället och morgondagen, om dessa politikens dödgrävare skulle framhärda och lyckas sätta agendan under längre tid.
Nu tror jag inte att de gör det. Vissa poäng kan man ta, men med de här arbetssätten brukar man i längden sabotera också för sig själv.
...
Av Jan Nilsson, fredag 06 maj 2011 klockan 00:33,
03
...
Det har varit en intressant första kväll, innan Moderaternas konferens i Karlstad egentligen börjat.
Jag har fått språka om ett par av politikens och samhällsstyrningens stora utmaningar med både mediemän och politiker på olika nivåer här på hotellet. Några av utmaningarna delar vårt parti med alla, från vänster till höger.
Bland annat pratade jag med en man i vars landsbygdshem på 50-talet det fanns mer än fem dagstidningar. För grabben som växte upp fanns inte en chans att komma undan de stora och de nära samhällsfrågorna. Idag är det oftast ganska lätt.
Vore jag förälder idag skulle inget, inget få mig att välja bort dagstidningen, förutom direkt ekonomisk nöd. Den är en viktig del, men förstås inte allt. (jag tror den kan ha en jätteroll för läsutvecklingen också) Vore jag lärare i samhällskunskap skulle nedslaget i världs-, riks- och lokalnyheterna ha sin fasta plats i undervisningen.
Ibland blir jag lite svartsynt och rädd att morgondagens unga generationer kommer att bli lätta att manipulera och svåra att rekrytera för det gemensamma uppgifterna, just för ett man inte fått någon vidare helhetsbild av ett alltmer komplicerat samhälle. Helfokuserade på det privata och strävan att bli roade. Förutom kanske en rätt smal grupp som partierna lär vad de ska tycka och som man fostrar till de nödvändigaste uppgifterna. (Förlåt karikatyren, alla engagerade unga, men ligger det inte lite i det jag säger?)
Apropå det så behöver Moderaterna fler unga i Vännäs. Inte bara som röstare, utan som arbetare som kan bli delaktiga tillsammans med olika åldrar och vara med och ta över framöver.
Hör av dig du som vill jobba för framtiden!
Av Jan Nilsson, torsdag 05 maj 2011 klockan 00:10,
04
...
Klokt att inte gå i fällan och publicera bilder på den döde.
Få insatta tvivlar på att Usama är död. Knappast många talibaner eller andra som hör till skaran "närmast sörjande" heller.
Många som kräver publicering vet att bilderna på Usamas sargade kropp skulle trigga många av de egna och många av de med kort minne och svag föreställningsförmåga. Hur tusentals oskyldiga dött i attack efter attack som inspirerats av Usama det senaste dryga decenniet kommer många västerlänningar märkligt nog inte ihåg. Hur mängder med unga slets i bitar på Bali, hur livet långsamt rann ur flera av dem, det skulle många tänka än mindre på om man fokuserade på Usamas bild.
Snart skulle han kunna finnas på t-shirtar och posters, med hatfulla texter mot dem som tog honom och fick tag i hans datorer.
Man får tycka vad man vill om innehållet i de här artiklarna, liksom om skolartiklarna i andra tidningar. Jag köper inte allt överallt, men menar att Maciej Zaremba pekar på mycket som ingen lärare, rektor, skolpolitikr, lärarutbildare, förälder eller skolutvecklare har råd att bara skaka av sig.
De som förklarar Sveriges sjunkande skolresultat med att man plötsligt fick möjlighet att välja skola, de gör det mer än lovligt enkelt för sig. Ibland pekar man på vissa framgångsrika skolländer och menar att skillnaden består i att man där inte har något fritt skolval. Det finns ofta andra, påtagliga, skillnader än det fria skolvalet mellan toppländerna och Sverige.
Skolans organisationsform är egentligen inte så väldigt intressant. Den riktigt bra skolan borde lika gärna kunna vara kommunal som fristående. Vi som är skolpolitiker har nu att hjälpa våra egna verksamheter att ta upp konkurrensen och bli riktigt bra. Där det fortfarande pågår ställningskrig mellan kommunalt och fristående hoppas man på ögonblicklig vapenvila. Kraften och kreativiteten bör läggas på reformering och utveckling istället.
Av Jan Nilsson, onsdag 30 mars 2011 klockan 20:33,
04
...
Igår kväll stod jag på löpbandet på Friskvårdscenter i Vännäsby under slutminuterna på matchen mellan Skellefteå och Luleå. Såg ett långskott glida in i slutet.
Man har spelat en massa många gånger och tänker spela lite till. När jag kom till Skellefteå i morse kom den första kommentaren tidigt. Få har missat att hemmalaget tar sig som skorven om våren. Några lätt illasinnade frågar hur det går för Löven, men det vet jag ju inte.
Det är trevligt att komma upp till Skellefteå. De mindre skoleleverna är väldigt snälla mot sin rektor, de större också iofs. En grabb i ettan klagade idag på att jag var i skolan så sällan och undrade varför. Jag förklarade så gott jag kunde, att jag jobbar både på Björk- och Bruksskolan och inte alla dagar. Två av tjejerna ville bli fotade som kompensation för att de inte kom med i Norrans artikel om skolan i lördags.
Majoriteten i Skellefteå kommun menar att man av omsorg om den fria marknaden inte kan sälja mat till friskolor. Jag misstänker som de flesta att skon klämmer någon annanstans. I lördags kom en artikel i Norran om saken. Jag fick in en mening på framsidan och sen blev det text och fem-sex bilder på hela andra uppslaget. Mest på barnen som till skillnad från i Umeå och andra ställen inte får äta kommunal mat. Det kändes inte alldeles dumt.
Skellefteå är en bra skolkommun, men på sina håll behöver man utvecklas ännu lite till.
Av Jan Nilsson, tisdag 29 mars 2011 klockan 23:20,
48
...
Man behöver inte lida av tillstymmelse till Rysslandsfobi för att bli bekymrad när man ser vad politikerna i Rysslands särklassigt största parti, det Putinledda "Enade Ryssland", har för världsbild.
Särskilt bekymrad blir man när man ser etablerade duma-politikers syn på journalister, inte bara de egna som visat mod. Journalister i andra länder ingår i den militära hotbilden. Problemet med journalisterna är på samma nivå som den organiserade knarkhandeln och piratverksamheten, dock ligger det lite lägre än terrorism och kärnvapenspridning.
Av Jan Nilsson, måndag 28 mars 2011 klockan 19:13,
37
...
Det är tur att Liljas gymnasiechef Bosse Nilsson är en blid och snäll varelse. I hans läge hade jag nog direktl talat med en journalist eller två, helst några med lite humoristisk udd i pennan.
Liljaskolan i Vännäs har anmälts för att ha för många kameror uppmonterade. Man har tillstånd till två kameror där tunga fordon står, tankas och körs. Helt ok ur alla aspekter med tanke på hur svårt många har att skilja på sitt och andras. Nu har Lilja anmälts för att olovandes ha 3-4 till.
Jag tycker att både Länstyrelsens handläggare och minst ett par av media borde ringa upp Bosse och be om ursäkt.
I skrivelsen från Länstyrelsen finns mycket riktigt bilder på några kameror utöver de två Lilja har tillstånd för. Det är bara det att de sitter runt husen på en annan skola på annan ort. På Vännäsby låg- och mellanstadieskola närmare bestämt.
Har det kommit in en anonym anmälan så bör Länstyrelsen fortsättningsvis kolla källorna lite bättre. Det borde rimligtvis gälla även våra lokala medier. Har tjänstemannen fotat själv blir det genast lite mer bekymmersamt, men det är ju inte lätt med alla de här småställena utanför stadsgränsen. Det kanske blev fel på GPS:en. ;-)
Liljaskolan har i alla fall tillstånd till två kameror och har två kameror.
Av Jan Nilsson, måndag 28 februari 2011 klockan 10:35,
46
...
Som så många andra medelålders och äldre minns jag exakt var jag befann mig när beskedet om statsministerns död kom.
Vem som sköt och varför hade även jag teorier om. Missbrukarspåret verkade så futtigt. Spekulationerna avtog när en av mina vänner mötte Christer Pettersson i Stockholm.
Min vän glömde aldrig hans ögon och intensiva uppenbarelse. Han hade själv valsat runt i de mer spännande teorierna, men nu var det slut. Vännens slutsats blev att då Lisbet Palme mött mördaren i livets mest outplånliga ögonblick och hade en absolut tveklös övertygelse om att det var Christer Pettersson hon sett - då var det så.
Leif GW och andra kommer att fortsätta sträva efter att hålla mer spännande spår vid liv. Man kan förstå Lisbet P:s bitterhet mot de medier som helt nonchalerar hennes vittnesbörd.
Av Jan Nilsson, fredag 25 februari 2011 klockan 12:21,
04
...
Det är en tid med många förändringar och upprivande intryck nära och fjärran. Det kan vara en förklaring till det som sker.
Jag tänker på de oroande tendenserna att förenkla å det grövsta, att se allt mer i svart och vitt. En amerikansk vän sa för några år sedan att det ofta bara finns plats gör en stor nyhet och en sanning åt gången i USA:s media. Vet inte hur sant det är, men det känns mer och mer så här hemma. Det finns ibland bara plats för en hållning, nyanserna blåser alltför ofta bort.
Det kan vara lite härligt att få odla en enda sanning i en fråga. Att få vara lite åsiktststaliban i debatten och känna sig riktigt radikal. Något det kan vara frestande att hänge sig åt även om man har rejält tilltaget IQ. Fast man egentligen bidrar till en fördumning. Samhällsdebatt som fotbollsmatch sett från en viss del av supporterläktaren.
Man kan förstå att det blir så här i oroliga tider, men det oroar.
Av Jan Nilsson, söndag 06 februari 2011 klockan 01:24,
03
...
Tänkte citera några ganska kloka ord en socialdemokrat sagt i Dagens Samhälle om skolan. Ville också länka till artikeln i Dagen Samhälle.
Nu gör man även om hemsidan på www.dagenssamhalle.se och under tiden finns nästan inget där. Man kan däremot passa på att få fem nummer av Dagens Samhälle gratis. Passa på.
Vad det socialdemokratiska oppositionsrådet sa? Att skolans kvalitet hänger på lärarna och att man inte ska hänga upp sig på organisationsformen.
Av Jan Nilsson, fredag 04 februari 2011 klockan 19:45,
06
...
Veckans Dagens Samhälle innehöll en del intressant läsning.
Tidningen når nog största delen av Sveriges förtroendevalda och kom i veckan i alldeles ny form. Trevligt, det är något visst med papperstidningar.
Nu var det inte formen det handlade om, utan innehållet. Så här efter en god middag med fisk, som sägs vara lite lätt sövande, orkar jag inte skriva många ord. Därför börjar jag med det minst krävande.
DS har granskat politiker som bytt uppgift och blivit PR-konsulter. Socialdemokraterna har flest politiker som gjort den resan. Det är som sagt nya tider. ;-)
Av Jan Nilsson, torsdag 03 februari 2011 klockan 23:39,
67
...
När media och journalister angrips står det illa till. Antingen det sker "spetsigt", grovt och i avsikt att skrämma som ofta skett i Ryssland eller brett och våldsamt som i kaosets Egypten, då är det en rädd och skurkaktig överhet som agerar.
När man låter skada eller döda de rapporterande så har man definitivt förverkat all moralisk rätt att regera.
Hoppas det gå bra att få hem Bert Sundström och att han blir återställd på alla plan.
Av Jan Nilsson, söndag 16 januari 2011 klockan 00:06,
03
...
Hur kan personer som tar avstånd från triggande krigsretorik i amerikansk politik försvara att vargaktivister poserar med bilder på blödande och "dödade" jägare och har tröjor som önskar döden över "varghatare"? Det kanske finns varghatare, men jag är ganska övertygad om att de flesta av de som jagar varg inte hatar djuret.
Jag hatar definitivt inte älgen, det ståtliga djur som jag skjuter och äter.
Av Jan Nilsson, söndag 02 januari 2011 klockan 16:23,
48
...
Framsidan på dagens pappersversion av DN berättar en sorglig historia.
Den gör den väl ofta, men här blev det sorgliga extra personligt och nära. Sen var det så onödigt. Det handlar om ett par som skulle gifta sig i somras. Hon ville först operera sina bröst, men kom aldrig till medvetande igen efter ingreppet i Polen.
Så obeskrivligt onödigt. Varför laga det som inte är trasigt?
De flesta operationerna går väl bra, men tänk om man istället kunde laga självkänslan hos alla som går runt med en kvaddad. Tänk om alla världens små flickor (tror de kämpar mest) bara kunde få fortsätta att känna sig fina när de blir lite äldre. Det skulle förstås bli svårare att åstadkomma än att beställa en operation för några 10 000-lappar.
Tekniken, vår extrema bildvärld och ytfixering kan vi knappast göra något åt. Kanske inte den exploaterande översexualiseringen och "kroppsmissbruket" heller. Men nog skulle man vilja. Jag är övertygad om att det mesta av många flickors dåliga självkänsla och omvittnade trasighet kommer från dessa saker och ifrån jämförandets tyranni.
Jag tror inte det var meningen att det skulle vara så här.
Av Jan Nilsson, torsdag 25 november 2010 klockan 09:24,
01
Det händer ett och annat, inte minst på elektronikens område. Att läsplattorna, iPad och andra, skulle spä på förändringstakten hade man anat.
Nu erbjuder olika tidningar redan valmöjligheter, man kan få DN, DI och andra antingen i papper eller till läsplattan.
Man kan spekulera i vad utvecklingen kommer att innebära för olika marknader, leverantörer, yrkeskategorier och regioner.
Själv kommer jag att vara konservativ. Jag vill ha en tidning. Till både innehåll och form.
Läsplattan kan inte heller användas till att tända i kakelugnen kalla och kulna dagar vid älven. ;-)
Av Jan Nilsson, måndag 15 november 2010 klockan 23:38,
21
...
När det rödgröna samarbetet sprack skickade jag en insändare lokalt om att man inte ska underskatta (S) och att Moderaterna och Alliansen inte ska slå sig till ro.
Raderna är ur mitt perspektiv lika sanna nu, i huvudsak, men när jag ser det jag skrev känns det som om det präntades för väldigt länge sedan. Det är så ofantligt mycket som hänt på kort tid.
Tror jag ska ringa och be tidningen kasta insändaren.
Av Jan Nilsson, tisdag 09 november 2010 klockan 19:43,
63
...
Det påstår SvD med stora bokstäver att det är just nu - "Snökaos i hela Sverige". Man blir lite lätt matt när man än en gång ser Stockholmsmedia basunera ut vädersvammel utan täckning.
Har du snökaos, du som bor i norra Sverige? Här i Västerbotten syns inte en flinga i luften och i gräset är det lite drygt rimfrost. Snökaos har vi sett, men inte den här säsongen. Absolut inte idag. I södra Sverige snöar det inte heller.
Man kanske ska vara försiktig med journalisten, han skriver inte riktigt detta, men rubriksättaren skulle få lite geografiundervisning på komvux. Det får vara måtta på navelskådandet. Förmodligen är det bra mycket mindre än halva Sverige som alls har snöfall för närvarande.
Av Jan Nilsson, tisdag 02 november 2010 klockan 10:08,
35
Med två dagstidningar finns även ekonomiska anledningar att skippa kvällstidningarna. De lyser oftast med sin frånvaro hososs.
Sent i går kväll låg Pravda ändå vid kökssoffan. Hustrun hade plockat den på flyget.
Jag han inte titta i den, men huvudbudskapet gick ändå inte att missa.
"Avgå, Mona!" stod i stora bokstäver på framsidan av gamla Aftonbladet.
Med sådana vänner behöver man inga fiender.
Av Jan Nilsson, tisdag 02 november 2010 klockan 01:16,
24
...
Det kom en nygammal bekantskap i postlådan idag.
Tidningen Riksdag & Departement damp ner samtidigt som ett brev från Helgeandsholmen. Där meddelades att jag som ersättare i riksdagen får tidningen i brevlådan 38 gånger per år.
R & D bevakar vad som händer i riksdagen, regeringen och i Bryssel. Den har onekligen blivit trevligare att läsa sedan mina tidiga år. Den kom till barndomshemmet under pappas tid i riksdagen och under flera år efteråt. T.o.m. ett tag efter hans död. Från hemmaåren minns jag den som en väldigt tråkig tidning.
Nu verkade den mycket intressantare. Antingen har den ändrats eller också jag. Förmodligen båda.
Av Jan Nilsson, lördag 30 oktober 2010 klockan 18:37,
162
...
Nu går angreppen på Arkelsten huvudsakligen på annat spår än från början. Med drevets logik vill många försöka krossa henne, oavsett med vilket verktyg, annars känns prestigeförlusten förmodligen för stor här och där.
Vad jag förstår är huvudsakliga mediefrågan i nuläget om hon kan misstänkas för att ha betalat något svart eller inte när hon vid 23 flyttade hemifrån.
Man ska inte betala svart, man ska göra rätt för sig även på det sättet. Jag undrar samtidigt hur många av drevkarlarna eller åskådarna till jakten på Arkelsten som aldrig någonsin efter lagens bokstav växlat kvittolösa pengar mellan sig och någon annan. Jag tror de är få om man scannar ett tredjedels liv.
Det gäller också journalister och mediachefer. För några år sedan kom det fram en del vidlyftigheter även där. En namnkunnig mediaman som anfört ett och annat drev från en av de större tidningarna menade att det inte kunde jämföras. Så här sa han:
"- En viktig skillnad är att politiker beslutar om lagar och rättssystemet, därför ställs särskilda krav på dem. Tidningar och medier är inte lagstiftande församlingar. Därför vilar inte samma ansvar på journalister, som på politiker i ansvarsställning."
VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo tilldelade mediachefen veckans dumstrut den gången.
Journalister och de som ställer upp för samhällsbygget borde få likadana straff som andra om man gjort olagligheter. Rättssäkra straff.Det är sällan sådana utdöms i frustande och blodtörstiga mediedomstolar. Det borde också finnas en preskriptionstid och även möjlighet till förlåtelse.
Politiken är dessutom en förtroendebransch. Kommer det fram i mediegranskningen att man verkligen förbrukat det så brukar man i Sverige försvinna den naturliga vägen.
Jag noterade bl.a. vad debattören skriver om hur mycket muta det är för en riksdagsledamot att få ännu en flygresa och ännu ett par hotellnätter.
Läste också en av de många krigsrubriks-artiklarna (ransonerar nu) om att hon fick en lägenhet utan att stå i kö när hon var 23. Får den unge ledarskribeten på Expressen hållas kanske vi under helgen kommer ner till vad hon eventuellt gjorde i gymnasiet.
Om ett par veckor har åklagaren tagit ställning om åtal i frågan om seminarieresan. Då finns det mer fakta att gå på. Text och information som med största säkerhet inte påverkats av möjligheten till extra inkomster.
Av Jan Nilsson, onsdag 27 oktober 2010 klockan 00:46,
03
...
Vem som är toppolitiker och inte är diskutabelt. Har det hänt något skämmigt kan vem som helst kallas toppolitiker i media. Det kanske räcker med en ersättarplats i högstadiets elevråd.
Man kan ha många anledningar att sluta blogga och man måste förstås få göra det när man så vill. Det är något jag funderar på då och då, fast jag inte är toppolitiker. Samtidigt skulle jag anse det vara lite skämmigt att sluta just på valdagen. I oktober, till jul, nästa år, kanske veckan efter - men inte på valdagen! Det skulle kännas lite billigt på något vis. Som om hela saken var uteslutande röstfiske.
Nu är jag som jag är, en notorisk bloggare som skriver inte minst för att jag vill uttrycka mig och verkligen gillar skrivandet. Jag tycker också om den kommunikation som bloggen triggar igång i vardagen. Antingen det nu gäller en bild eller en åsikt.
Det var faktiskt en arbetsgivarföreträdare som för ett litet tag sedan frågade mig om jag kunde tänka mig att sluta blogga. Behåller svaret för mig själv och henne.
Av Jan Nilsson, tisdag 19 oktober 2010 klockan 21:02,
66
...
Förr om åren har jag av och till haft SvD.
Det tog definitivt slut när någon högt uppsatt stjärna där klargjorde att man ville bli en renodlad huvudstadstidning. En och annan plump får man acceptera, men här underströks den kraftigt då vi i norr skulle få vardagstidningarna samma dag de kom ut medan helgtidningarna skulle komma på måndagarna. Gissa om jag prenumererat sedan dess? Ganska få andra norrlänningar också skulle jag tro. Förutom ett och annat företag.
Då och då ringer deras säljare och undrar om de får kränga en prenumeration. Det är alltid lika roligt att hyvla av dem. Nu ska man inte skjuta pianisten, så jag gör det snällt och humoristiskt och ber dem vänligt återkomma när man får tidningen innan bäst-föredatot.
Idag fick jag en darrning på manchetten när jag insåg att mitt nuvarande rikshusorgan DN "gjort en SvD". Man har dragit en smygare och har numera inte en journalist norr om Stallmästargården.
Det är bara att konstatera att Sverige numera endast har lokaltidningar. Inget ont om sådana, men ska man ha en tidning som menar sig vara rikstidning och samtidigt inte tar det som händer ovanför Norrtull på allvar? Ska man betala för den?
Jag tittar på dagens exemplar här bredvid mig och tvekar.
Av Jan Nilsson, måndag 18 oktober 2010 klockan 18:13,
29
...
Fick just initierad information som man skulle ha fått göra en artikel av.
Problemet är att det kanske skulle ha krävt en månads research för att bli brukbart bra. Ett annat, mindre problem är att artikeln, om någon tagit in den, hade genererat ovänner som det kunde vara opraktiskt att ha emot sig. Det hade å andra sidan förmodligen varit värt det.
En hyfsad artikel som når ut kan ibland ge politiken chansen att åtgärda missförhållanden. Till nytta och gagn för dem som brukar och betalar för aktuell verksamhet.
Av Jan Nilsson, tisdag 12 oktober 2010 klockan 08:50,
26
Mona berömde Moderaterna. Vid publicistklubbens debatt igår sa hon att Moderaterna gjort "mycket bra". Hon berömde också partiet för att ha förnyat sig som man gjort.
Tänk att hon alldeles glömde säga det under valrörelsen. ;-)
Av Jan Nilsson, torsdag 16 september 2010 klockan 21:34,
47
...
Jag kunde inte riktigt förstå Expressens löp eller artikeln som påstod att de rödgröna hade närmat sig Alliansen.
Det visade sig också enligt bl.a. nedanstående artikel att det inte stämmer, undersökningen som S beställt var tydligen inte vetenskapligt korrekt. Novus själva säger det också själva. Man säger istället i en annan undersökning man gjort för Aktuellt att Alliansen ökat sin ledning till 51,2. Men, inget är klart förrän på söndag kväll. Det gäller att rösta fram en egen majoritet.
Av Jan Nilsson, söndag 05 september 2010 klockan 21:00,
015
...
Ohly blir upplyst om att 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle kosta 270 miljarder. Jag trodde det var 80 - det kanske bara var i offentlig sektor?
En leende Ohly svarar: "Inte mer?" och hänvisar till Alliansens skattesänkningar.
Även om utfrågningen var snäll borde svenska folket ha fått de besked man behöver.
Den handlar till stor del om (V):s partiprogram från 2008, där man kan se mycket av vad partiet egentligen vill. Partiet har fått prägla betydande delar av den utrikespolitik de rödgröna har.
Jag har även läst en artikel av Sydsvenskans Per T Ohlsson idag. En liberal som haft ett fönster öppet mot socialdemokratin. Så pass mycket att han faktiskt röstat socialdemoratiskt. Fönstret har för honom, som för många andra, stängts med Sahlins öppning mot Vänsterpartiet.
Ohlsson skriver om en rödbrun röra. Den sitter inte ihop, men den bildar en otrevlig helhet. Med Per T Ohlssons ord: "Kommunister i regeringen och rasister i riksdagen."
Med detta inte sagt att alla vänsterpartister är kommunister. De andra förlorade tyvärr kampen för förnyelse och utrensning av det odemokratiska arvet när det begav sig.
Av Jan Nilsson, söndag 05 september 2010 klockan 10:43,
16
Efter en lång tid av intensivt, kamouflerat och välplanerat mediakrypskytte mot C och speciellt Maud säger Mona S nu i DN att man kan tänka sig ett samarbete med C. Allt för att säkra en majoritetsregering och undvika fyra års kaos och ekonomiska risker.
Ibland är politiken ful.
Det finns andra och fungerande sätt att verka för en stabil majoritetsregering som både kan regera och vara motvikt till onödiga räntehöjningar.
Av Jan Nilsson, måndag 30 augusti 2010 klockan 14:56,
124
...
Som tidigare sagt här på bloggen:
Enda sättet att neutralisera SD är förmodligen att rösta på Alliansen. De rödgröna ser ut att vara långt från egen majoritet, medan Alliansen ser ut att vara precis på gränsen där man kan ta vågmästarrollen av SD.
DN uttrycker saken så här i en kort artikel på ledarplats.