Idag kom jag hem ganska trött. Det mesta har känts meningsfullt och bra under dagen, men den blev lång. Under kvällen skulle jag hinna vara på två ställen, men det blev förskolan Örnens trevliga grillkväll som fick det mesta av tiden.

Där blev det samtal med både barn, föräldrar, morföräldrar och personal. Några föräldrar jag pratade med gladde sig särskilt över inflyttningen av unga i byarna där de bor. För mig är det lätt att förstå och dela den glädjen. Även om de stora flyttströmmarna i världen går in mot städerna så finns det helt klart en ström den andra vägen också. Det märks i Bjurholm just nu. Sverige behöver levare och brukare på sin landsbygd. En någorlunda fördelad befolkning.

Jag vill säga ett tack till alla som gjorde den här kvällen, inte minst till föräldrarna som bidrog med en del av sin eventutrustning. Både hoppborgen och sockervaddsmaskinen, ovanlig gäst i vår sparsamt besockrade verksamhet :), gav kickar åt de yngre. Några av våra nysvenskar hade inte sett något liknande. Hade gärna satt ut en bild på sockervaddsfolket, men det skulle bli många att fråga om lov. Det blev en distansbild istället.

Själv fick jag en kick när jag kom in i huset här hemma. Konradssons måleri hade fått upp tapeterna i kammar´n. En originell och klassisk engelsk tapet som inte passar överallt, enligt många inte där den nu gläder oss heller. Själva tycker vi den passar alldeles förträffligt.

Kommer nu bara köksinredningen från leverantören och byggmästare Palm hem från semestern så ska det bli åka av i köket också. Det blir förmodligen mer mödor och energikickar om man får leva och ha hälsan.

Nu ska jag sova en stund. God natt!

...

Så här såg björken inte ut i går kväll.

...

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

...
Det kan vara både roligt och intressant att ha fel. Idag fick jag ha roligt på det sättet igen.

Min bild av Öviksområdet är att det kokar av företagsamhet. Inte bara stora industriföretag, utan även mängder med småföretag. Det finns många, men företagsamheten där ställd i relation till Umeås stämde inte med den bild jag alltid haft. Eller rättare sagt, jag har inte haft rätt bild av Umeås företagsamhet.

Under lördagsbrunchen, som avnjuts med mycket papperstidning, läste jag om Umeås och Örnsköldsviks "kärlekshistoria". I en tabell kunde man läsa att Övik med 55 008 invånare har 2522 företag medan Umeå med 117 294 har 12 000 sådana. Stämmer siffrorna går det ungefär 10 umebor per företag mot ca 22 övikare.

Siffran säger inget om hur många som är företagare, ett företag kan ha en eller många ägare. Annars kunde man ha jämfört med Bjurholm där nästan var fjärde är företagare. ;-) De säger inget om storlek och bärkraft heller.

Hatten av för Umeå i den entreprenöriella stadskampen. Positivt för framtiden. Det behövs nya små om det ska kunna bli nya stora.


Här den korta nätartikeln:

http://www.vk.se/865799/umea-och-o-vik-en-karlekshistoria

...

Laddade ner kamerabilderna från Älgens hus i lördags och fann några där älgarna med synbar förtjusning kalasar på något som normalt är ganska sällsynt i västerbottens skogar.

Något man kan fundera på är hur dessa långnästa kreatur ser vad som händer där längst framme i nosen.

Fast har läpparna väl fått tag i läckerbitarna går det nog av sig själv.

Någon i sällskapet försökte sen bjuda på apelsin, men det gick inte alls hem. Den kom upp.

Här hann fotografen till höger inte arrangera bilden innan älgen snappade åt sig bananen, vesslesnabbt.

Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.

Men inte alla.

Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till - Bjurholm? ;-)

Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.

Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.

...

I Balsjö i Bjurholms kommun ligger förskolan Bitvargen. Många norrlänningar vet vad namnet betecknar, dock icke alla.

Barnen på Bitvargen har vidsträckta fält mellan sig och Balberget, fält som lockar fåglar av olika slag. Några anas där långt borta.

Inte långt utanför förskolans staket promenerar Storspoven och låter sig ses av den som tittar efter den.

Storspoven är Västerbottens landskapsdjur, men inte vår landskapsfågel. Det är nämligen Blå Kärrhök.

....
Just nu har moderaterna förbundsstämma i Lycksele. Representanter från kommunerna håller just nu på att rösta om motioner som kommit in.

Själv har jag varit med i tre motioner, alla inom olika delar av skolområdet. Förskolan, grundskolan och gymnasiet. Två gick igenom, en stöp. Återkommer, i alla fall med innehållet i dem som antogs. ;-)

Just nu debatteras infrastruktursatsningar, med betoning på vägar. Järnvägen är viktig, där den går och bör gå, men Norrland är helt beroende av satsning på vårt vägnät. Partiet till vänster om (S) har just marknadsfört sig som norrlandsräddare. Det man inte berättar är att man vill halvera satsningarna på vägarna.

Måtte deras inflytande bli minimalt. Det är inte minst viktigt för inland och glesbygd.

...
Har just landat i lugna Bjurholm efter inspirerande dagar i allt annat än lugna hufvudstaden. Det intensiva myllret av människor med unika ansikten och personligheter som man aldrig ska se igen efter ögonblicksmötet i T-banan har ingen direkt motsvarighet här. De man möter här är liksom större fiskar i dammen. Syns och märks mer, gör ett större in- och avtryck.

Kan det bidra till att så många av våra nysvenskar och SFI-elever stannar på den lilla orten? Sedda, bekräftade och hälsade på? Jag hoppas att det är så.

Skönt att vara tillbaka i alla fall. Arbetsdagen blir inte så lugn. Man är inte borta ostraffat. Nu ska jag checka in.

...

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

...

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer....

...
Tittar ut på snöhögarna här i Umeå och ser både kallgrader och snö i långtidsprognosen.

En fördel finns. På 80-talet var det ytterst nära att en gammal vän och jag hade orsakat en otrevligare eldsvåda när vi skulle bränna bort det uttorkade gräset kring det årets majbrasa. Under den närmaste tiden är risken för okontrollerbara gräsbränder minimal häromkring.

Bra va? :-)

...
Sverige skulle ha fått ett isdygn idag. Det betyder att det är minusgrader i hela landet, en ytterligt sällsynt situation i mars.

Men, Norrbotten sparkar Kung Bore på smalbenet. Där blir det plusgrader på sina håll.

Ur led är tiden.

...
Vet inte hur det är i övriga länet, men i ögonblicket är det grått, lugnt och fint i Lycksele. Jag ser inga flingor falla just nu. De flesta handlarna har knallat ut till sina stånd igen och folk spankulerar runt i vintervädret.

...
Det är klart att vädret kunde blivit bättre för marknaden i Lycksele. Gissar att en och annan stannar hemma en sådan här dag.

Men inte alla. Lycksele, here we come!

...

Det var roligt att se att fyra kommuner i länet växte under 2012. Länets städer och Vännäs. Alla inte så mycket, men ändå. Hemkommunen växte med 57 och halkade över 8500-strecket.

Glädjande på sitt sätt var att Bjurholm bara minskade med tio. Jag hoppas att nästa år blir ett plusår där också. Sker en del inflyttning och mer kunde det bli om fler obebodda hus i de vackra byarna blev till salu.

Hoppas verkligen att kommunerna som minskar mest lyckas attrahera nya bofasta människor. Hela länet behöver vara befolkat och socialt hållbart.

...

Hur kunde Vännäsmoderaterna rösta för en nedläggning av byaskolorna i KS?

Många moderater i Vännäs bor och lever på landsbygden, flera i de aktuella skolornas upptagningsområde. Fler än de som bor i byarna är upptagna med landsbygdens frågor och framtid. Förra gången skolorna var hotade försvarade vi skolorna i Tväråbäck, Pengsjö och Brån. Några av de aktivaste och flera av medlemmarna har haft barn och barnbarn på skolorna. Min fru jobbade i sex fina år på skolan i Tväråbäck och har postiva minnen av skolan, arbetsgemenskapen och bygden. Jag medverkade vid flera skolavslutningar och var med på lägerskola med eleverna en gång.

Under det mesta av min rektorstid har jag verkat på en liten skola och vet hur bra den lilla skolan kan vara när det är bra. Hur det lilla formatet kan betyda mycket för många när det finns engagemang, ambition och ett bra förhållningssätt mellan de vuxna och emot eleverna. Som jag är övertygad det finns i Tväråbäck, Pengsjö och Brån.

Hur kan ett parti och en KS-ledamot med den här bakgrunden och en landsbygdssjäl  rösta för att lägga ner tre byaskolor?

Jag sa på KS att den uppkomna situationen bl.a. är Moderaternas fel. Vi har inte varit tillräckligt bestämda, handlingskraftiga och framgångsrika när det gäller att hålla nere kostnaderna för kommunen och nu fattas kanske 12 miljoner. (Mycket pengar för oss, motsvarar ca 160 miljoner i Umeå) Kostnaderna i en kommun är mestadels löner och 12 miljoner motsvarar med arbetsgivaravgifter ungefär 15 personer med en lön på 20 000 och 15 med en lön på 27 000 kronor. 30 personer och försörjare.

Vi skulle vilja att barnen i byarna skulle få ha kvar sina fina skolor och landsbygdsomgivningar. Samtidigt ryms man i Vännäs och Vännäsby. Det är 3 kilometer mellan Bråns skola och Vännäsby och nästan 90 % av eleverna åker redan buss till skolan. De andra skolorna har 10 och 12 kilometer till Vegaskolan och ryms där. Det är inte långt jämfört med "typiska" byaskolor runt länet och Sverige.

Det har gjorts en konsekvensutredning som jag som rektor och tidigare skolchef inte hittar några fel i, den är i de områden den behandlar gjord med en stringens och vederhäftighet man sällan ser. På ett område är beräkningarna mycket försiktiga, små skolors svårigheter med lärarbehörigheterna framöver.Totalt beräknas en nedläggning spara från knappt 4 till drygt 5 miljoner per år, beroende på hur det blir med husen och en del annat.

Det vi behöver spara för övrigt kommer att svida och uppröra. Att ta bort 10-12 tjänster ytterligare skulle vara mycket svårt, särskilt på kort tid. Skulle vi stoppa huvudet i sanden och skjuta upp besparingarna väntar ändå svårare läge och beslut. Processen har varit för snabb, men jag kan idag inte se något försvarbart alternativ till att KF beslutar om nedläggning 25/2.

Eleverna i byskolorna kommer att få undervisning med kvalitet även framöver och de allra flesta av personalen följer med. Några kommer att uppleva flytten som en försämring och några som en förbättring. Jag hoppas för barnens och allas skull att alla hjälps åt att göra förändringen så lätt som möjligt. En gång kom jag själv från den lilla skolan där jag var 11 % av eleverna till den stora, då som ensam elev. Jag vet att det behövs klokhet, uppmärksamhet och uppmuntran från vuxenvärlden.

 

Situationen som uppkommit är inte bara Moderaternas fel. Vi har mött både skämt och humör för att vi varnat för att konjunkturen kan vända, ibland röstat nej till satsningar, ibland till utökningar av tjänster och ramar eller hållit tillbaka i budgetförhandlingar. De finns partier som bär större ansvar än vi, men vi drar oss inte undan vårt. Vännäs ekonomi är inte i balans och dit måste den komma fort nog om vi inte ska drabbas av större svårigheter än dagens.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

...
Vattnet har en väldigt kraft. Vattenkraften står t.ex. för nästan hälften av Sveriges elenergi.

Lite förvånande är det att det enligt VK aldrig riktigt räknats på den förödande kraft vattnet i exempelvis Umeåälven skulle kunna ha vid ett dammbrott. När vi nu gör planer och policys i en hiskelig mängd tycker man att en beräkning och en plan för en sådan händelse kanske skulle ha gjorts redan när den massiva utbyggnaden av vattenkraften ägde rum.

...
Nej, jag menar inte att något ska sprängas i luften. Det jag tänker på är att TT, Tidningarnas telegrambyrå, ska stänga ner i Norrland. I Luleå, Umeå och Sundsvall.

Lite hedrar det "gamla" TT att man förutom i Bryssel haft kontor i Göteborg, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Luleå. Visserligen har bara 3,6 % av de anställda jobbat i de 58 % av Sverige där 12 % av befolkningen bor, men ändå. Hittills har man täckt in Norrland, men nu är det slut.
Man säger att man ska bevaka Norrland lika bra som förr. Undrar vad de 4 norrlandsanställda säger om det?

Tidningarnas norrländska telegrambyrå, TNT, skulle vi inte behöva något sådant? En idog nyhetsbyrå med viss sprängkraft. Utan TT i Norrland skulle det förvåna mig om övriga Sveriges nyhetsmedier får tillgång till så mycket material från den största delen av Sverige. I den bästa av världar får lokaltidningarna kanske sälja mer notiser från sina områden, men jag undrar om det går till så.

Hade varit intressant att få en kommentar från VK och Folkbladet. Hur kommer rapporteringen och Norrlandsbilden att påverkas?

...
Ena tidningen skrev i går att tågleverantören Alstom inte lever upp till kraven i upphandlingen. Den andra att det mesta håller på att vara löst.

Inte minst störande verkar det vara att hjulen måste svarvas om titt som tätt och att tågen då måste köras till Västerås. Varje omgång tar totalt sju dagar. En luleålösning ska vara på gång.

Oavsett vilken tidning som har rätt lär det knappast bli så att tågen returneras. Annars vore det nog ett framgångsrecept att åka till Schweiz på studiebesök. Snölandet där tågen går och går. Och i tid.

...

Det var roligt att se årets vinnare av Regions Västerbottens och Länstyrelsens "Västerbottens Grand Pris". Temat var "Talang och kompetensförsörning" och gick till Peter Berggren för hans arbete med att höja kompetens och status inom glesbygdsmedicinen. Där ingår bland annat att se till att man har tillsvidareanställda läkare och inte stafettdito. Det har gått riktigt bra som nu Länsstyrelsen och Region Västerbotten uppmärksammat.

På folkbladet.nu finns den här lilla artikeln och filmen som säger mycket på tre minuter.

Peter Berggren var i farten på Grand i Stockholm redan i fjol och UR har en film från det tillfället där han får breda ut sig och sina tankar lite till.

Norrland, inlandet och glesbygden angår inte bara dem som bor där och därför är valet av pristagare och det som prisas väldigt positivt. Bortsett från huvudsaken, den humanitära nyttan, skulle glesbygdsmedicinen också kunna bli en viktig exportprodukt när hela Europa framöver kommer att närma sig det norrländska inlandets demografi.

VK

 

 

 

 

...
De preliminära siffrorna visar att Vännäs växte med drygt 60 personer de första 11 månaderna av 2012. Födelseöverskottet var små viktiga 17 personer.

Inte som Stockholm som växer med ett par turistbussar per dag, men roligt, riktigt roligt.

...
Vid dagens sista möte hade det mesta av energin förbrukats. Dagens tankar, ord och intryck och många snabba kast hade gjort kroppen trött och förberedelsen var inte optimal. Jag tänkte att den oförtröttliga förskolepersonalen hade förtjänat en bättre chef, mer skickad att utveckla och stötta i deras viktiga arbete.

När vi var inne på ekonomin tog jag upp lite orosmoln borta vid horisonten och påminde om det viktiga i att vi får fler som flyttar till Bjurholm, människor som bor, arbetar och betalar skatt här. Genast var det en snabbtänkt en som tyckte att jag kunde börja och fler höll med.
Det kändes bra att man i alla fall tyckte så. Hade inte varit lika käckt om de tyckt att man skulle flytta längre bort. :-)

Roligt är det också när man hör om mer och mindre unga människor som är på väg att flytta tillbaka eller komma till Sveriges minsta kommun för första gången. De är välkomna.

Det är alldeles för sent enligt etikettboken, men jag önskar alla de självgående pärlorna på förskolan Örnen och Dalabo, fritidshemmet Grenen, i dagbarnverksamheten, på fritidsgården och SFI:n en riktigt god fortsättning på det här året. En hel hop andra som underlättar liv och arbete också.

...
Den är några dagar gammal, men inte övermogen. Jag tänker på nyheten att flera västerbottenskommuner gjort ifrån sig riktigt bra i regeringens satsning "Bättre liv för sjuka äldre".

http://regionvasterbotten.se/startsida/robertsfors-ar-bast-i-landet/

Det handlar bl.a. om hur man presterar när det gäller att använda en rad kvalitativa register för att göra livet bättre för äldre sjuka.

Åtta av Västerbottens kommuner finns med bland de 36 bästa i Sverige. Robertsfors var bäst i landet och kammade för det hem 1,4 miljoner till verksamheten. Bjurholm har jobbat länge med detta, man anmälde sig till Kvalitativa register redan för sex år sedan och blev i år fyra i landet. Belöningen kommer per invånare äldre än 64 och Bjurholm fick 605 000.

Dorotea blev femma, Norsjö sjua och Vännäs tia. Min sistnämnda hemkommun gick 1,2 miljoner för sitt arbete med Bättre liv för sjuka äldre. Det går som sagt efter antalet äldre personer man har. Det ser ofta ut som det är bättre att bli gammal och sjuk i många norrlandskommuner än på andra håll. Nu sitter inte allt i register, men det säger en hel del.

Grattis till Bjurholms MAS Fausta Marianovic som tillsammans med andra jobbat mycket för att Bjurholm skulle nå fjärdeplatsen i Sverige!

Fausta är förresten inte "bara" sjuksköterska. Hon är även författaren till boken "Sista kulan sparar jag åt grannen". Sveriges minsta kommun är resursstark på flera sätt. ;-)

...
Bjurholms Maria Bahlenberg har i dagarna kommit bra till på Lands lista över heta Lantisar.

Herr Timbuktu vann, lilla hertiginnan Estelle kom på plats 54 och Foppa blev nummer 60. Näringslivsutvecklare Bahlenberg hamnar på plats 39 för att Bjurholm enligt Svenskt Näringsliv har Norrlands bästa företagsklimat. Ungefär var fjärde vuxen invånare i Sveriges minsta kommun är företagare.

Grattis, Grattis Maria!

http://tidningenland.se/2013/01/02/arets-lantis-2012-timbuktu/

....

...
En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.

...
Fick ögonen på några artiklar på VK:s sportsidor denna lugna dag. Ämnet var alpint.

Om uppgifterna stämmer har Sverige 28 000 organiserade slalomåkare. I Västerbotten finns 330 av dem. Inte alla i fjällen. I Bräntbergsbacken, Vännäs, Agnäs och Bygdsiljum tränas det inte lite. Och även förhållande är bra på många sätt är det svårt att jämföra tränings- och tävlingsmöjligheterna med dem i de största alpina orterna vår världsdel. Även om man räknar in våra stolta fjäll.

Om vi tänker på de 28 000 åkarna i riket och jämför Västerbottens 330 är det inte dåligt att länet har 18 åkare på internationell nivå varav 6 i Världscupen. Det betyder att om "utväxlingen" i alla slalomklubbar i landet var lika stor som i Västerbotten hade vi drygt 500 bara i världscupen. ;-)

Detta kan lära oss att man kan nå långt här under solen även om de yttre förutsättningarna inte är som allra bäst. Och att man inte behöver vara många för att bli riktigt bra.

Heja Västerbotten!

...
Har knogat ett pass med snön här hemma. Det yr på riktigt bra. Har snöat betydligt mer än motsvarande de 1,2 mm vatten som SMHI ansåg vi skulle få idag.

När det virvlade på som tätast hörde jag ett flygplan uppe i tjockan och kände ett stråk av tacksamhet över att man inte tagit flygcertifikat. En annan liten glädje var barnen som lekte i backen bort mot kyrkogården. Det gick inte att se var de höll till i snön och mörkret, men de hördes tydligt medan de hade roligt och samtidigt gjorde en omedveten insats för sin framtida hälsa.

Det blev också en tanke till min snart 96-åriga moster. Undrar om hon inte lejer bort snöskottningen där hemma efter den här vintern. Men det kan hända att den lilla späda tanten också haft hälsonytta av att använda sin kropp som hon gjort.

Just det här rullar iofs inte när det är blia heller. Ser att det är kyligare på andra håll, men man är inte riktigt invand med vinterkylan än. Promenaden som skulle behövas får anstå till en annan gång.

...
Roligt att se att Lyckseleföretaget Plymovent som läggs ner 2013 i "lämnar en stickling" på så sätt att anställda startar verksamhet. Och t.o.m. inledningsvis blir underleverantörer till hollandsägda Plymovent. Sådant är inte så vanligt. Hoppas man får god tillväxt och lönsamhet.

Det kan vara väldigt bra för ett företag att köpas upp av ett kapitalstarkt bolag som har resurser att satsa. Samtidigt finns det ofta stabilitetsfördelar i att vara lokalägda. Lyckselebor, i det här fallet, flyttar sällan det företag man äger och arbetar i. Det finns ingen naturlag som talar emot att initiativrika och kreativa personer kan driva framgångsrika och lönsamma företag i Sverige och i Norrlands inland. Det finns det många exempel på.

Lycka till!

...
Efter vintersolståndet får ljuset stadigt mer tid och mörkret kortare. I min barndom förstod jag inte pappas upptagenhet med ljuset och dagens längd, men nu gör jag verkligen det.

Det här var också dagen då många trott att jorden skulle gå under, allt enligt tolkningen av en gammal kalender. Vilken dag som helst utom denna, det har varit min tanke.

...
Det sägs att när norrmännen letar tåg att köpa åker de till Österrike och Schweiz och tittar vilka tåg som fungerar där det ofta snöar.

Det verkar nästan bättre än att leta tåg på ställen där det väldigt sällan snöar.

...
Läste just Niclas Sandströms blogg. Närmare bestämt den här texten: http://blogg.vk.se/nicklassandstrom/2012/12/17/lansstyrelsernas-framtid-1193364

Den handlar om det nya förslaget där länsstyrelserna blir 11 istället för 21. Vi kommer nog att få se mer av samarbeten och/eller rationaliseringar framöver, men det finns onekligen komplikationer i det här med geografin.

En sanning är t.ex. att lilla Skåne län med en par % av Sveriges yta har mer folk än hela Norrland som utgör 58 % av landet. Vi bor onekligen i en glesare landsända. Västerbotten och Norrbotten får kanske slåss om var länsstyrelsens centrala delar ska ligga, annars får man väl dela på gracerna, men det gemensamma administrationsområdet är faktiskt en tredjedel av Sverige.

Alldeles lätt blir det inte att vara konungens befallningsman i det området. Tjänstemännen lär få fara som tättingar. Hoppas att man har gjort fler beräkningar än att bara summera invånarna.

...
Vice ordföranden i Södermalms S-förening oroar sig över att Gamla stan håller på att drabbas av glesbygdsproblem i takt med att stadsdelen blir alltmer turistinriktad. Biblioteket är nedläggningshotat, liksom Systembolaget.

Jo, visst kan man förstå att det blivit förändringar för de boende, saker som försvårar särskilt för äldre. Men, jag hoppas att det dröjer innan man föreslår att Gamla stan blir stödområde. Kanske kunde S-föreningarna i Västerbotten ordna en "kalibreringskurs" för mer centralt placerade partikamrater där man tar upp saker som geografi, glesbygd och avstånd?

Kursen kunde med fördel hållas "på distans" i den meningen att man fick bo en vecka på en rad småorter i Västerbottens inland. Där kan det ibland vara flera kilometer till både biblioteket och systemet och dessutom väldigt långt mellan tunnelbaneavgångarna.

Känns det långt att resa finns det trakter även i utkanterna av Stockholms län som kan piffa upp förståelsen av ordet glesbygd en smula. ;-)

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/den-nya-glesbygden-gamla-stan

...
Inlandet tär inte, det vet många räknekunniga. Men det är stor skillnad på hur de nordiska länderna hanterar sina naturresursområden. Hur mycket av det utvunna som går tillbaka till de glesare områdena och hur långt man tänker vad gäller hållbarhet och framtid.

I en debattartikel i dagens VK skriver Staffan Nordström om de här sakerna och talar bl.a. om "rumslig rättvisa". Han menar att man inte kan tänka bara befolkningsunderlag när man utjämnar mellan befolkningstäta och naturresursrika, glesa områden som t.ex. försörjer Sverige med mycket av vår elenergi.

Intressanta tankar, värda att ta del av:

http://www.vk.se/756543/norrlands-inland-ar-inte-tarande

Så här såg bilen ut igår när E4-resan från norra Västerbotten var gjord. Kräver en kännare av bilar eller mig för att kunna säga vad det är för något bakom snön.

...

Det blev en långdragen resa från norra Västerbotten igår. Mot Bureå började det bli riktigt besvärligt och vid Ljusvattnet kändes det som om man hade fyrhjulspunktering. Vi stod stilla några gånger, däremellan gick det 20-50 km/h.

När det kommer mycket snö så får man anpassa sig och det finns väderförhållanden som gör att man inte bör köra alls. Men, under eftermiddagens 19 mil såg jag ett enda plogningsfordon. Annars ingen plogbil och ingen väghyvel. Just "bitvargen" kändes väldigt efterlängtad. Jag har aldrig upplevt så dålig vägbana på allmän väf förut. Det närmaste är nog en oskrapad vinterväg i ryska Karelen på nittiotalet. Känslan var sprängsten eller möjligen skogsväg med riktigt många rötter i spåren.

Frågan är om gårddagens urusla före delvis var en följd av att plogarna som även har annan körning numera inte får dispens från körtidsreglerna. Det skulle kunna vara så att man var tvungen att ta veckovila just när man behövdes som bäst.

Ibland kan vi slå knut på oss själva med vällovliga och välvilliga regelverk. Vi vill ha utvilade yrkeschaufförer på vägarna och ett regelverk som är lika för alla och som inte gynnar osund konkurrens. Samtidigt måste snöröjningen vid extrema förhållanden fungera.

Förut har polisen kunnat ge dispens vid liknande förhållanden, nu har Transportstyrelsen tagit över och man tolkar EU-reglerna så att det inte går att ge dispens för "jourplogare" som även har annan körning.

På något sätt måste det här lösas, det är definitivt inte säkert att ha oplogade vägar under extremt snöfall. Det går knappast att anställa klasar av plogare som ska stå standby "utifall att" och även om man skulle vilja tror jag inte att de förarna finns.

 

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7314463

 

...
En del träd jag passerar skulle platsa på julkort.

Hur var det nu, i vilken riktning flög jag?

...
Väntar på på att få gå ombord på ett av planen hos bolaget som blev kvar.

Målet är en dagskonferens på Skolverket dit rektorer från väldigt olika kommuner och SFI-skolor har bjudits in för att staten ska få veta mer om hur läget ser ut. Just nu är det mycket fokus på kvaliteten i Svenska för invandrare, både nationellt och regionalt.

Själv är jag glad över att få höra hur man arbetar i ett tjog andra kommuner, hur man löser problem och vilka innovationer man gjort. Inte minst intressant när man är ny i uppgiften.

...
Hörde just att Konsum börjat och ICA snart börjar med egen mjölk. Hittills "bara" från södra Sverige, men framöver blir det kanske som med Bregott. Mjölken dit kommer enligt uppgift från Danmark. Numera ätes Norrgott här hemma. Västerbottensbregott.

Själv kan jag beskyllas för att vara både "krösamajaaktig" och alarmistisk, men för mig är det delvis en beredskapsfråga varifrån jag köper just maten. Jag vill att det ska finnas ett nät av många, många aktiva jordbruk i Norrland och att unga människor ska vilja och kunna bli morgondagens regionala matproducenter. Vi skulle få tillräckligt stora problem ändå om det otänkbara skulle hända och fattas oss bönderna skulle det bli så fruktansvärt illa.

Jag vill också gynna det jordbruk vi belagt med världens hårdaste miljö- och djurskyddskrav. Att först införa dessa och sen köpa från länder där producenterna kommer enklare och billigare undan är inte bara inkonsekvent, det krävs mycket starkare ord i sammanhanget.

Sist men inte minst vill jag gynna mitt öppna landskaps bönder därifrån maten inte behöver åka så långt.

...

Så är det då beslutat och nästan verkställt.

Min pappa Tore Nilsson la ner ett oräkneligt antal timmar på sin stora, stora hobby, släktforskningen. I hans lämnade källarrum står fortfarande ett antal hyllmeter med pärmar där resultatet av hans intresse, nyfikenhet och mödor finns samlade.

Innan det mesta här i världen digitaliserades satt han när tillfälle gavs vid kyrkböcker, på Riksarkiv, Krigsarkiv, Landsarkiv och andra ställen och dokumenterade släkter, personer och bygder. Amatörforskningen blev både till material för studiecirklar och några hembygdsböcker. Men framför allt handlade det om ett geniunt eget intresse av historia  och levnadsöden.

Idag finns det fantastiska digitala resurser om man vill följa släkter bakåt, men i de inte alltid så lättlästa pärmar pappa lämnat efter sig finns mycket mer än födelsedata och fastighetsbeteckningar. Levnadsteckningar, uppslag, inte sällan en dikt, en bild eller en bön.

Pappa dog 1998 och Forskningsarkivet vid Umeå universitet ville ta hand om de många pärmarna redan dessförinnan, men det har inte blivit av. Det har funnits olika tankar hos oss och en viss separationsångest. Och sen har tiden flutit iväg. Till veckan kommer man i alla fall från Forskningsarkivet och hämtar pappas pärmar.

Nu har jag en vädjan. Pappa Tore delade gärna med sig och var duktigt på att låna ut material till den som ville läsa om sin by, bygd eller släkt. Vi har anledning att tro att alla pärmar inte kommit tillbaka. Om någon vet om någon eller några Tore-märkta pärmar med släktforskningsmaterial någonstans så är det väldigt tacksamt om de kan återbördas. Ingen skugga faller över den som glömt eller kanske t.o.m. dött bort från sina lånade pärmar. Sånt händer som bekant.

Materialet kommer framöver att finnas på Forskningsarkivet i Umeå och den som vill kommer att kunna ta del av det i original eller kopior.

...
Ingen snö samarbetar än med månen och vidarebefordrar avlägsna solstrålar så det nordliga landskapet blir hjälpligt upplyst. Inte i mina trakter. Julbelysningen har inte heller kommit upp i någon omfattning. Det är duktigt mörkt.

Men mitt i kallmörkret var det småtrevligt att komma ut från Castorskolan en kväll som denna och känna en gemytlig doft i näsborrarna. Först kändes den mest bara som en trevnad, sen kom igenkännandets glädje.

Väder och vind styrde doften av pepparkaksbak ner över Bjurholms samhälle. Ett gigantiskt pepparkaksbak. Nyåkers pepparkakor, Sveriges bästa enligt flera blindtest i DN, bakas nu både i Nyåker och i Bjurholm. Vad jag har hört rullar det på i tvåskift i Bjurholm.

Nyåkers ersätter inte gnistrande molnbelyst snö, men mig piggar de upp. Både som smak och doft.

...
Visst är det tokigt att nuvarande skatteutjämningssystem t.ex. utgår från att det är liten andel barn som går i förskola i mer glesbyggda områden jämfört med i städerna. Det är nästan ingen skillnad idag och det här systemfelet gör att mindre orter får upp emot 40 000 kronor mindre per förskoleplats.
Här behövs förändring.

Det nya system man räknat fram är dock inte bara att jubla över när man ser till helheten. Visst får våra kommuner några miljoner till, men landstinget i Västerbotten förlorar plus minus 300 miljoner. Då snackar vi inte bara en och annan akutplats eller ambulans. Var ska landstinget ta de pengarna? Ska kommunerna betala all kollektivtrafik eller hotas något sjukhus eller 750 anställda?

Skulle vi för åskådlighetens skull räkna riktigt enkelt och fördela bortfallet på kommunerna skulle kanske Umeå kunna förmås ta hälften, 150 miljoner. (Det är tveksamt för de förlorar själva ca 80 miljoner på det nya systemet) Sen fick vi fjorton andra västerbottenskommuner pytsa in resten, i snitt cirkus 11 miljoner var. Jag tycker det verkar måttligt lockande.

Jag tror man måste göra om systemet en gång till eller justera det vi har.

...
Förra veckan fick vi siffror som säger att Vännäs hittills i år ökat med 34 personer. Det handlar inte bara om inflyttning. Vi har ett klart födelseöverskott.

Det här är positivt på många vis, en direkt effekt är att det kommer mer pengar via utjämningssystem och statsbidrag. I förlängningen finns fler fördelar, även om det på medellång sikt också för med sig utgifter.

I Bjurholm minskade befolkningen med 14 mellan 1/11 2011 och 1/11 2012. (Första november är brytdatum för statsbidraget) Där hade jag hoppats på ett litet plus. Siffrorna anses ändå bra och positivt för Bjurholm är att man var fler än man räknade med i budgeten. Det innebär att man inte "lurat" sig själv, utan får lite mer i intäkter än man räknat med.

Det är bättre när det är åt det hållet än tvärtom.

Ola Nordebo har bitvis ställt ganska utmanande frågor till partisekreterarna i eftermiddag.

Det kom en hel del frågor från de aktiva allianspartimedlemmarna också. En slutfråga där det brände till litegrann i salen handlade om det nya utjämningssystemet. Min personliga uppfattning är att det är bra att glesbygdskommuner inte längre ska få tiotusentals kronor mindre till förskoleplatserna. Men hur det ska bli med vårdcentraler, sjukhus och kollektivtrafik när landstinget får kring 300 miljoner mindre vågar jag inte tänka på. Kommunerna vinner en del och förlorar mest troligt mer på grund av det som drabbar länet.

Själv frågade jag om det kommunala självstyret när de statliga kraven växer till sig. Svaren från de f.d. kommunpolitikerna var ganska bra, men jag tror frågorna och deras bakgrund bör lyftas. Då och då.

Har flexat ut för att delta vid en träff med Alliansens partisekreterare på Folkets hus i Umeå. Bilden blev lite suddig, men vi ser Nina Larsson (FP), Acko Ankarberg (KD), Kent Persson (M) och Michael Arthursson (C).

Ola Nordebo äger den röda armen till höger och modererar just nu samtalet om Sverige, Norrland, Västerbotten, Umeåregionen och Umeå.

Det är väl ett tag innan isen lägger på Umeälven utanför Öbacka, men det kändes kyligt nära i afton.

Det ser trevligt ut med städer där kan ha en båt och där man kan fiska.

Jag vill ha båda delarna och ser ingen naturnödvändig motsättning mellan landsbygd och stad. Umeåregionen behöver alla sina delar. Landsbygden, samhällena och staden. Jag har inget emot vår fina huvudstad heller, där man för övrigt också kan fiska och få både det ena och det andra. Att man har en landsbygdssjäl behöver inte betyda att man är "anti" nåt annat.

Landsbygd och stad behöver varann.

Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.

Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.

Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.

Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.

Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.

Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs - inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik - innan man mötte älgarna.

Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.

Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.

Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. ;-)

 

...
Snart stannar tåget i Vännäsby igen. Sista uppgiften jag hörde var att Norrtåg skulle göra 14 stopp i vardera riktningen i vårt trevliga samhälle.

Jag må vara en "bussig" typ, men jag gillar tåget. På sträckor där det är möjligt och försvarbart att åka på el ska man göra det. Därför borde också Norrbottniabanan byggas. Den skulle betyda mycket för Norrland, Sverige, Finland och Norden. Kanske för hela Europa.

Nu gällde det pendeln mellan Vännäs och Umeå. Perrongen där tågen kommer att stanna vid behov invigs imorgon mellan 12 och 13. Hade gärna sett en annan tid, kan inte vara med imorgon. Får satsa på en tur fort nog.

Jag hoppas innerligt att de begagnade pågatågen klarar vintern bra. De sägs allmänt vara mycket pålitliga, men norrländsk vinter är eljest än skånsk.

...
Uppladdningen är inte perfekt. Jag hade tänkt läsa Pasi Sahlbergs "Finnish lessons" om den finska skolan och en del annat också, men det har inte blivit tid. De här sista dygnen innan avresan tidigt på onsdag morgon är också fyllda med olika sorters uppgifter.

Västerbottens skolchefer har via Region Västerbotten fått möjligheten att åka till Österbotten och jobbskugga sina motsvarigheter. Ungefär hälften har nappat och kommer att åka över till det östra grannlänet tre dagar. Först blir det en dag på Regionförvaltningsverket i Vasa och sen sprids vi på olika kommuner i Österbotten.

För min del blir det Närpes. En av skolorna jag får besöka har en för både finska och svenska förhållanden stor andel invandrare. Det ska bli mycket intressant att se hur man arbetar där. Normalt har de finska skolorna en låg andel utomnordiska elever.

Politik och förvaltning har valt lite olika vägar för skolan i våra länder. Det ska bli mycket intressant att se hur det tar sig uttryck. Även om skillnaden i resultat inte skulle vara så stor som det kan synas så tror jag alla medger att den finns. Finland har klarat sig bättre de senaste decennierna. För 20 år sedan klarade sig Sverige bättre i internationella mätningar. Sen har det gått utför i Sverige och uppåt i Finland.

Varför?

Vilka är nyckelfaktorerna? Hur inverkar historien? Vad händer idag, vilka är trenderna? Varför vill en tredjedel av Finlands gymnasister bli lärare? Vad skulle vi kunna importera in i vårt skolsystem med våra nya styrdokument, skollag och läroplaner? Finns det något vi inte skulle vilja ha? Finns det något i Sverige som man skulle önska fanns i Finland? Hur är IKT-utvecklingen inom skolan i vår f.d. östra rikshalva?

Jag har några tankar och teorier om skillnaderna mellan våra länders skolor. Ska bli spännande att se i vilken omfattning jag har fel. Och så ser jag fram emot en del aha-upplevelser och människomöten.

Har vandrat en längre stund i vattenrika Lycksele denna varma, fina höstdag.

Umeälven är inte längre flottningsled, men var det ända till 1980. På 40-talet jobbade 5 000 man med flottningen längs älven. Farligt var det, men förutom att man förstörde en del för fisken när man rensade bort sten så var det nog ganska miljövänligt. En liten "timmerbröt" vid sidan om bron påminner om den tiden. Nybyggarmonumentet är placerat så att de är på väg nedströms. Så var det inte då, och inte riktigt alltid idag heller. Det finns de som bosätter sig i Norrlands inland för första gången och ganska stor del av dessa kommer från tätbebyggda områden i Europa. Det tycker jag är både intressant och roligt.

Det är inte alldeles säkert att de som idag blir landsbygdsbor drar det kortaste strået.

Uppfyllde ett löfte idag. Tog en vän och en ung släkting på björnjakt.

Nu var det inte riktigt så dramatiskt som det låter. Det var inte väldigt långt ifrån Slöjdarnas hus och det var inomhus, på en åtta meter bred skärm.

Med björnar lite här och lite där är det nog klokt för älgjägare att "torrsimma" lite på simulator. Björnen är liten, snabb och sur om det vill sig illa. Jag fick en liten aha-upplevelse.

...
Riktigt trist om Västerbotten förlorar Larmcentralen.

Minns hur vi stod och väntade på ambulansen när min salig farbror hade fräst bort delar av handen i kuttern, eller om det var planhyveln. Han hade bett ett av sina barn förklara extra noga att han skulle hämtas i Österselet vid Umeälven och inte i Östra Selet vid Vindelälven.

Vart tror ni ambulansen skickades på snorhala och regnvåta isvägar medan handdukarna blödde igenom? Rätt. Östra Selet vid Vindelälven.

Om nu staten och SKL flyttar Larmcentralen långt bort blir det spännande att se vart man understundom sänder ambulansen när det hänt något i byarna Jämtland, Norrland, London, Amerika eller de orter som det finns många av. Riktigt toppen bleve det förstås om bondskan ska tydas av någon som jobbar från Riga eller Lahore efter att ha läst en lokal hermodskurs i svenska. Men nu lät jag känslan och fantasin springa iväg med mig, det räcker om det blir något betydligt mer nästgårds.

Låt Larmcentralen förbli i Skellefteå, Västerbotten.

http://www.vk.se/693269/larmcentral-hotad Uppdatering: Jo, det var tyvärr sant. Larmcentralen i Västerbotten försvinner.

Ett café där det ser ut så här där man ska ställa disken är ju svåremotståndligt.

Då finns många andra charmdetaljer också. Förutom allt gott. Sommarcaféet i Järnäsklubb startade i något som liknade en friggebod, men växer lite eftersom i sin somriga enkelhet.

Ett tag igår kväll var alla vid borden längs den solvärmda vågbrytaren bjurholmare (mer eller mindre) och det blev en del snack mellan borden. Annars kan det talas lite olika språk. Ibland förtöjer båtar som är långt hemifrån.

Det finns ju massor av dem, men skärgårdscaféet i Järnäsklubb är definitivt ett. Kanske inte så mycket smultron, mer räkmacka, havs-, skärgårds- och västerbottenstallrik. Det går att äta gott och nyttigt. Skulle ha sänt det här igår när motorcykeln tog mig dit, men då fungerade inte tekniken.

Så sa gamle Pompejus. Jag  kan inte segla, har bara provat lite, lite när jag var barn. Men jag känner mig aningen befryndad med den gamle ändå. Att se vatten och båtar, det är i alla fall nästan nödvändigt. 

Landstingspolitiken är inga lätta saker, det ska vi inte låtsas i oppositionen heller. Frågan om hur jag ser ambulansfrågan kräver egentligen ett längre svar som både berör de ökande medicinska kostnaderna totalt sett och samhällsutvecklingen i stort. Bland annat med ständigt växande administrativ kravbild som knaprar resurser från den kärnverksamhet administrationen ska serva. När nu rikspolitiken till slut kört över moderaterna och beslutat att det nya utjämningssystemet ska genomföras kommer Västerbottens landsting att förlora ca 320 miljoner per år. Vi ska p.g.a. detta snart se nedskärningar av helt annan kaliber.

Sjuktransporterna måste fungera på ett förtroendeingivande sätt även i glesbygdsområdet. Per capita blir det dyrare än i Stockholm och Umeå, men tappar folk i inlandet tilltron till samhället och passerar avfolkningen den kritiska gränsen, då kommer lavinartade kostnader och kanske också dito reaktioner. Saker som få verkar förutse eller räkna på.
Inlandets grundfunktioner måste vidmakthållas och insatser måste ske för att möjliggöra att även "ovanliggande" funktioner ska fungera. Fler unga måste få ett lokalt anknutet framtidshopp och fler med entreprenöriellt tänkande för näringsliv och välfärd måste lockas tillbaka. Svenska politiker måste kanske köpa vidareutbildning om glesbygdstänkande och värdegrund i Norge?

Jag tror inte att Landstingets försök till sparande i Åsele och Dorotea har gett många nettokronor. På den mångmiljardbudget man har ser det ganska feltänkt ut. De som bor i inlandet ger avkall på tillgång och närhet till väldigt mycket offentligfinansierat som vi i Umeåregionens centrala delar anser självklara. För allt de avstår ska de veta att det i alla fall finns en rimligt snabb transport när stroken, hjärtinfarkten eller det livsfarliga allergiska reaktionen inträffar för en själv eller en anhörig. Helikopter och ambulans i Lycksele kan man inte alltid räkna med. Det är stora tidskrävande avstånd som avverkas i många riktningar varje dag.

Man måste ta i beaktande de signaler indragningen sänt och rättmätiga (kanske även bitvis överdrivna) skakningar de sänt genom dem som befolkar inlandet. Dessa människor som förutom att de är människor och svenska medborgare också möjliggör att narurresursområdet fortfarande fungerar och kan leverera till Sveriges helhet.
Tänker man på detta kan den indragna ambulansen i Åsele vara en av de dyrare besparingar som skådats. Den skulle ha fått vara kvar.

Det har blivit ett antal måndagar på Norrlands största marknad. Vissa förändringar kan noteras. S-montern har flyttats till annan plats, så det är inte riktigt lika spännande och debattätt som när vi och V var  närmaste grannar. Jag har en känsla av att de tyngre politikerna på den kanten också lyser med sin frånvaro när det inte är valår. ;-) Någon sa att (S) inte alls var närvarande, bara med sina dekaler i Byggnads monter som jag såg. Nåja, hursom, det är inte min business. Man är ju inte precis på Moderaternas hemmaplan, men det är mycket mindre av synlig irritation och uttalat motstånd än förr. Däremot betydligt mer positivt gensvar. Det är i stort sett tre frågor jag fått diskutera idag. Invandring, opinionsläge och sen ambulans och inlandssjukvård för hela slanten. Jag som inte alls är landstingspolitiker. Några indignerade har varit pensionärer. Andra har varit olyckliga och oroliga för makar eller barnbarn. De yngsta var några tjejer på 11 eller 12. Ambulansen och väntetiderna har blivit en fråga som har gått riktigt djupt i folks medvetande och som  kanske i oväntad grad har påverkat tilltron till samhället eller det egna partiet. "Vilken syn har mitt parti på glesbygden?" Flera har gett uttryck för att ambulansen i Åsele försvann delvis för att det var en entreprenör som skötte verksamheten, men så cyniskt har jag svårt att tro att landstingsmajoriteten tänkt.

Det är väl inte alldeles snällt, öknamnet som jag hörde några Åselebor använda om den nuvarande svarta akutbilen i Åsele när mannen som föll fick åka iväg till sjukstugan. Bilen är väl inte helt utan möjligheter, den blir ju större för varje gång man byter ut den. Man tog visserligen den kortaste varianten av "folkabuss", men med nuvarande takt borde akutbilen passera den tidigare ambulansen i storlek i höst nån gång. :-)

...
Är på plats på Åsele marknad och det som öser ner är solskenet. Från klarblå himmel.
Det öser på bra på folkfronten också. En del som hållit sig hemma under regndagarna har letat sig ut.

Nyss ramlade en farbror på en elledning över gatan. Det blev lite blodvite och kanske några revben, men det gick ganska bra. Han vilar sig på en av våra stolar i väntan på mer hjälp. Hade han behövt ambulans så är det ju så turligt att det finns just nu under marknadsdagarna.

...

Det är sorgligt med den ovilja som då och då sticker fram angående vårt naturresursområde och dem som lever och bor där. Som inte bara trivs, utan också i vid bemärkelse får det att rulla och fortsätta leverera rikedomarna som bidrar till att Sverige går ihop och fungerar.

Sverige är oerhört beroende av Norrland som till mycket stor del säkrar vår energitilgång och våra exportintäkter och där också mycket kunskapsintensiv företagsamhet gror. Inte bara Sverige utan hela Europa är beroende av våra malmtillgångar. 80 % av dem finns här, 90 % av järnmalmen.

Utjämningssystemen består inte bara miljonerna som helt rätt och riktigt kommer till våra norrlandskommuner från storstadsregionerna. Ett Sverige utan Norrlands utjämnande bidrag till helheten vore inte där vi är idag. Vattenkraften levererar dryga 40 % av vår billiga el och det mesta produceras här.

Från både höger och vänster kan man höra iskalla cynismer som ungefär går ut på att det inte "behövs" människor här. Vattenkraften kan styras från Kuala Lumpur om det skulle behövas. Vackra dagar när inget krånglar och teknik och strukturer inte behöver handpåläggning.

Det finns platser och områden som inte kommer att fortsätta att vara befokade, så är det. Men Sveriges helhet måste leva och fungera. Det ska vara hållbart ekonomiskt och socialt. Även om Sverige aldrig kommer upp i Norges och Finlands nivå när det gäller att värdera och värna de glesa områdena så måste staten se till att lägga verksamheter som faktiskt kan ligga långt från Stockholm, lika väl som kraftverk och styrning kan vara åtskilda. Jag har på Sverigemötet frågat företrädare för mitt parti om man är villig att verka för att regleringsbreven till myndigheterna används för att styra verksamhet till glesare områden. Några har sagt att man ska ta med sig frågan. Jag menar att det börjar vara bråttom att något händer. Avfolkning och avrustning sker bara smidigt till en vis gräns. Det visar även Åsele och Dorotea.

Västerbottensnytt har nyligen lyft småaffärernas situation och betydelse. Det måste tas ett ansvar för både ett rimligt nät av dagligvarubutiker och bränslestationer i naturresursområdet. När det närmar sig extrem glesbygd klarar marknaden inte av varken det eller kommuniationer av olika slag. Inte staten heller, utan ansträngning. Vill vi överhuvud taget ha hela Sverige så måste det vara bebyggda, beboeliga och trygga områden längs hela landet. Innan man säger att man inte vill ha hela Sverige ska man tänka sig mycket noga för och analyserava konsekvenserna. Om man kommer från höger, vänster eller någonstans mitt emellan.

Sorgligast är det när norrlänningar inte förstår det ömsesidiga beroendet mellan stad och land. Där finns det numera en del att säga, men, det får bli en annan text.

Ica om småbutikerna Västerbottensnytt

 

Jag har nog satt in det här motivet någon gång för mycket, men det hjälps inte.

Det blev en sen näst sista dag innan semestern och på väg till stugan blev det en tur till Rågberget. Många saker som verkar så stora och viktiga krymper ihop lite när man får se saker lite från ovan.

Åtta grader var det. Lite lite det, i slutet av juni.

...
Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.

Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.

Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.

För debatt blir det.

...

Det blev KF idag. Riktigt roligt att vara med i politiken i Vännäs igen. Tänkte skriva  kommentarer till några ärenden, men det får vänta någon dag till. Det är annat som tar tiden, engagemanget och funderingarna ikväll.

Sätter däremot in en bild som jag nyligen knep någonstans i Västerbotten. En suddig ögonblickare som jag tycker andas sommar.

 

 

...
Nästan oförhappandes hamnade vi i norra Västerbotten idag. Agneta och jag sitter just i solen vid ett fint gammalt äppelträd och har avnjutit rökt lax som smakade vildfångad. Det är ljummare och mer vindstilla än väntat, men molnen är så sakteliga på väg in över oss.

...
Jag förstår inte de västerbottningar som lovprisar det nya utjämningssystemet som nu pressas igenom.

Visst rättas några konstigheter till, som t.ex. de orättvisa utjämningsmodellerna för förskolor i städer och småsamhällen. Några av våra kommuner får några miljoner mer. Men totalt sett?

När landstinget förlorar 320 miljoner är både det länsgemensamma och alla våra kommuner förlorare. Det handlar om enorma summor som måste sparas in. Jag vågar nästan inte tänka på vad det kan innebära och vilka konsekvenser det kan få. Kan Lycksele lasarett bli kvar? Hur kommer kollektivtrafiken att se ut efter detta beslut, hur många bussturer kommer vi att ha? Hur många vårdavdelningar och vårdande händer måste bort? Hur slår detta mot stad och hur slår det mot glesbygd?

Jag förstår inte västerbottningar som tycker detta är bra. Inte alls. Jämför gärna konsekvenserna av att landstingsmajoriteten försökte spara ett par futtiga nettomiljoner i Åsele och Dorotea. Det nya utjämningssystemet innebär att det kanske behöver sparas hundra gånger mer.

Med nya systemet blir det lite varmt i byxorna på kommunerna som får en handfull miljoner till. Sen kommer det att bli kallt, strävt och hemskt obehagligt.

Samma enkla bilder som många gånger förr, men älven nedanför huset betyder mer för mig för varje år. Stor, majestätisk och ostoppbar är den. Alltid densamma och ständigt annorlunda med sin oräkneliga mängd av nya vattendroppar.

...

Föreningen Norden är synnerligen aktiv i Bjurholm. Man har en underavdelning i Nordmaling och hoppas få en i Vännäs också.

I torsdags hade man anordnat en kväll med flera tunga mediepersonligheter med rötter i Västerbotten. Hälften visade sig faktiskt också vara (eller ha föräldrar) från Bjurholm och två hade sin f.d. svenska- och samhällskunskapslärare i salen.

Jag hade fått förtroendet att vikariera som moderator och jag måste säga att det var lärorikt. Den samlade erfarenheten i panelen borde ha varit melan 150 och 180 år och sträckte sig över många olika slags redaktioner och flera länder.

Temat föreningen satt var "Makt och media i Norden". Vi hann bl.a.beröra skillnaden i bevakning länder och landsändar emellan, Norrlands- och glesbygdsbevakning, makt- och ägarstrukturer, journalistmakt, drevjournalistik, förtroendefrågor, det förändrade teknik- och medielandskapet, papperstidningens vara och inte vara och förstås - Bjurholm.

Ulf Karlsson sa att Bjurholm var en av de kommuner som syns mest i förhållande till sin folkmängd. Något som också visar sig i antalet klipp som SVT har av kommunalrådet Ingemar Nyman. Media söker gärna "extremerna" och då ligger det nära till hands att ta med den minsta kommunen. Efter fikat var det åhörarnas tur att fråga och man strök inte bara medhårs.

Riksdagsledamoten Elisabet Björnsdotter Rahm hade hört om mötet och ville gärna höra panelen, särskilt som hon sitter i Nordiska rådet. Idag går våra res- och mediamönster mer i nord-sydlig riktning än öst-västlig och de nordiska frågorna hamnar oftast i skymundan. Elisabeth och andra ställde frågor om detta och vi fick en del svar. En hel del handlar om inställningen i Sverige . Kunskapen om grannländerna är i regel större i de andra Nordiska länderna.

En av flera saker som fastnade hos mig var lite fakta kring våra "stockholmska lokaltidningar", SvD, DN, Expressen  och Aftonbladet. Själv avslutade jag en gång prenumerationen på DN p.g.a. svag Norrlandsbevakning. Ingen av dessa fyra tidningar har en journalist norr om Norrtull. Man saknar bevakning av 58 % av Sveriges yta. Jag har delvis upptagit DN-prenumerationen igen, men blev klart besviken när jag hörde att DN har 400 journalister, men inte ens har råd med en frilans i Norrland...

 

De proffsintervjuare som blev amatörintervjuade var Karin Grönberg, kanalchef på SR Västerbotten, Ingvar Näslund, chefredaktör på VK,  Ulf Karlsson, reporter på SVT i Västerbotten, Daniel Nordström chefredaktör på VF, Gunnar Eriksson, redaktör på Västerbottningen och Anders Lindkvist reporter på SVT i Stockholm.

Ett stort tack till panelen som gjorde det här evenemanget möjligt i Sveriges minsta kommun. Det var bra med besökare, trots andra arrangemang samma tid, men det hade kunnat vara ännu fler. Mediabevakning och mediaexponering är ett samspel, det ska man inte glömma, och det fanns många insikter att hämta den här kvällen.

 

Så här står det på föreningen Nordens nationella hemsida:

"Föreningen Norden är en oberoende organisation som arbetar för ett utökat och fördjupat nordiskt samarbete, såväl inom Norden som mot omvärlden. Vi arbetar på samhällets alla områden och med tonvikt på det folkliga samarbetet. Föreningen Norden i Sverige bildades 1919 och har ca 15 000 privatpersoner och ca 30 organisationer samt ca 450 skolor och 230 bibliotek som medlemmar. Den svenska föreningens organisation består av över 100 aktiva lokalavdelningar, vilka är indelade i 23 distrikt."

Vet du förresten vilka länder och områden som hör till Norden?

...
Är i Västerbottens centrala delar på dagar med Västerbottens skolchefer och nämndspresidier.

Hittills har representanter för Skolverket och SKL förgyllt dagen. Roligt att se att Västerbotten generellt ligger högt på skolans område, på femte plats i SKL:s öppna jämförelser. En kommun, en liten, låg i topp vid senaste undersökningen och fyra i Sverige. ;-)

Nyss handlade det om drop-outs, de som kör fast och hoppar av i gymnasiet. Även de som aldrig kommer dit. Oerhört viktigt att komma tillrätta med att så många tappar fokus i gymnasiet. Ledordet är Motivation. Inte minst viktigt är att nå de nyanlända som har svårt att komma vidare i studierna och till arbete.

...
Medieprofilerna som på torsdag kommer till Bjurholm för att samtala och utfrågas om Makt och media i Norden "förökar sig".

Idag fick jag höra att SVT:s Ulf Karlsson också kommer. Sedan tidigare var det hans kollega i Stockholm Anders Lindkvist, SR:s kanalchef Karin Grönberg, Västerbottningens redaktör Gunnar Eriksson samt VK:s och Folkbladets chefredaktörer Ingvar Näslund och Daniel Nordström.
Vi hade kunnat på med allas vår Sverker också, men en resa stod i vägen. Däremot sände han en fråga till några av mediekollegorna, en vass. ;-)

Tid: Torsdag 24/5 1900
Plats: Kyrkstugan i Bjurholm
Fika: Ja

Välkommen!

Nu är snön alldeles snart bara ett minne och riktiga värmen ska vara på väg.

En och annan skoterägare kanske beklagar det, men jag tvivlar.

Bilden är någon vecka, så snön i bakgrunden är definitivt väck.

För drygt 900 år sedan byggdes delar av den här kyrkan av 12 bönder och deras familjer. Byggarnas vardagsbekymmer och vardagsglädje har slutat betyda något för ganska länge sedan.

Kyrkan är en av Norrlands äldsta. Det har gått drygt 30 generationer sedan ursprungsdelen stod klar, om man räknar 30 år per generation. Förmodligen är det inte så mycket vi bygger idag som kommer att stå i närmare tusen år, det är min gissning.

En annan reflektion är att kyrkan byggdes ungefär i halvtid mellan nu och det Bibeln berättar om  Kristi födelse, liv, död och uppsåndelse. Fram till 1500-talet lästes det på latin här, förhoppningsvis talade prästerna åtminstonde delvis på svenska. Sedan kom reformationen och budskapet om att evangeliet är gåva och inte krav kom tillbaka. Så kom den svenska Bibeln, katekesen och psalmboken in i hemmen och som biprodukt utrotades analfabetismen.

Tänk om de som trott det som sagts här inte har blivit lurade eller tagit fel?

Kyrkan står på Alnö utanför Sundsvall.

 

...
Skulle ha varit bloggat om flera saker igår, men tiden har inte funnits.

Som det ser ut nu skulle det nästan gå att få ihop en 40-timmarsvecka på tre dagar, men jag ska försöka undvika det. Allt är inte skola. I går kväll har handlade det om en mediehändelse i Bjurholm torsdag 24 maj. Mer info om det i kväll.

Under kvällen kom vi på ett sätt att ytterligare toppa den tillställningen. Jag åkte förbi en av länets mest kända profiler och hörde om han ville vara med och sätta piff på anrättningen i Bjurholm med några insiktsfulla frågor. Det gick tyvärr inte denna gång, men han tände på saken, tog affischen och sände med en fråga som sannerligen ska ställas.

...
Måste säga att jag ser positivt på den senaste tidens utspel om ekonomiska frizoner i delar av naturresursområdena som särskilt hotas av avfolkning.

Det är riktigt många som inte insett de praktiska, ekonomiska och humanitära aspekterna kring geografiskt stora områden som avfolkas så att man får svårt att klara det nödvändigaste. Andra är medvetna om problemen, men ser inte riktigt nyttan i att stimulera entreprenörskap och företagande utan lutar åt insatser som hellre leder till inaktivitet än motsatsen.

Jag är helt klart för att man så snart som möjligt utreder och sjösätter ekonomiska frizoner. Det är bråttom. Själv lyfte jag frågan under valrörelsen 2010 och fick även ta upp den i ett inslag i Rapport.

Nu har både Centern och en av mina partikamrater lyft frågan om zoner i inlandet. Vid Västerbottensmoderaternas länsförbundsstämma togs en motion om saken. Moderaterna centralt har lyft frågan om frizoner vad gäller några av de ekonomiskt svagaste förortsområdena och de här två sakerna är helt klart jämförbara i all sin olikhet.

Jag var för förr och jag är för nu!

Säsongen är slut, liksom skotern. Notera den fluffiga "sadeln".

...
Det känns bra när ministrarna ibland kommer på besök även till de mindre orterna.

Nu i veckan kommer finansmarknadsminister Peter Norman till både Umeå och Bjurholm. För helheten tror jag det är viktigare att han besöker Sveriges minsta kommun än att han ser ännu en av de stora. (Om Ågren och Holmlund ursäktar. ;-) ) Det är inte bara av artighet man kommer, skarpa frågor departementet vill ha svar på har sänts ut i förväg.

De minsta kommunerna, för att inte tala om dem som ligger i själva inlandet - glesbefolkade och geografiskt större än vissa länder - behöver de centrala makthavarna få se och uppleva. Regelverk som byggs och justeras ska fungera även här och det måste finnas rättvisa och rimlighet i systemen. T.ex. när det gäller uträknandet av bidragen till förskolorna. Där måste bidragen följa det verkliga antalet inskrivna barn istället för en inaktuell schablon som gör att storstadskommunerna får 30 000 mer än de små och fattiga kommunerna per inskrivet barn. .

(Skrev politikern eller tjänstemannen detta? Vet inte riktigt själv faktiskt...)
 

...
Västerbottens M-föreningar har sänt sina valda representanter till Folkets hus i Umeå. Där pågår just nu 2012 års länsförbundsstämma.

Inga direkta överraskningar har timat och Anders Ågren tronar fortsatt som ordförande för länsförbundet. Man ändrar inte på vinnande lag. ;-)

Vid morgonfikat såg det ut som vi hade fått en del nya, bitvis välkända medlemmar. Mediafolk och en och annan man brukat förknippa med ett annat alliansparti.

Nu visade det sig att VK-stiftelsen också hade sitt årsmöte i rummet bredvid. Roligt var det i alla fall att träffa en del människor man känner från olika arenor. ... För övrigt hoppas jag komma ikapp med kommentarsvaren. Brukar svara.

...
Det har varit ett par intensiva dagar på Kompetensforum i Umeå. Kanske årets intensivaste med alla intryck och reflektioner kring både de ungas och samhällets framtid.

Nu efter lunch sätts fokus på ungas navigering i övergången mellan skola och arbete. En sak som redan innan det passet stärkts för min del, det är övertygelsen att vi i grundskolan måste bli bättre på att inspirera eleverna för både studerande och ingången i arbetslivet. Inte minst de alltför många pojkar som prioriterar bort skolan, tidigt.

...
Det är nåt visst med nysnö. Men, visst är det charmigare i december. *s*

Talade ikväll med min späda moster som fyller 95 i dag. Bor i eget hus och berättade att hon "fått nåd att skotta själv" i vinter, ibland två gånger om dagen.

Så kan man också se det. :-)

...

Vem ska jobba och betala skatt om åtta år?

Till 2020 beräknas 39 000 västerbottningar ha gått i pension. 28 000 beräknas då ha tagit deras plats på arbetsmarknaden. Frågan är då om de har utbildat sig så att de verkligen kan göra det. Skulle man ha gjort det fattas ändå 22 000 händer och 11 000 skattebetalare.

Under ett par timmar på Region Västerbottens "Kompetensforum" i Umeå har det varit många ahaupplevelser. Levererade av folk från Företagarna, Handelskammaren och Umeå kommun.

Kompetensförsörjningsfrågan - ett oerhört omfattande område - är inte minst viktig för våra mindre kommuner. Hur blir kommuner och landsting en attraktiv arbetsplats med de ramar och utmaningar man har?

Hur får man fram teknikerna och de tekniskt IT-utbildade som industrin och t.ex. det skogsmaskintekniska klustret behöver för att stanna i Västerbotten? Hur inspirerar man till företagande som gör att den åldrande gruppen företagsägare får efterföljare? Som gymnasienämndens ordförande i Umeå, Hans LIndberg, spetsade det problemet när han i inledningen sa: "-Hur ska vi få skatteintäkter om vi inte har ett näringsliv?"

Det är inga små frågor och det är bråttom med de konkreta svaren. Faktiskt inte minst för våra kommuner.

...
Det har visat sig att det komplicerade kommunala utjämningssystemet vi har i vårt avlånga land sedan länge har märkliga brister.

Sedan 90-talet har man utgått från att förskolan utnyttjats mycket mindre i glesare bygder än i större städer. Resultatet kan bli att det statliga bidraget kan skilja kring 30 000 per förskoleplats till storstädernas fördel. Man ska inte tro att de bara har det lätt, men samordningsvinsterna är också betydligt fler i Stockholm än Bjurholm. (Som f.ö. har hög andel barn i förskolan) En kommun som t.ex. Berg förlorar 15 miljoner på den här buggen i systemet.

De västerbottningar som säger att man p.g.a. detta snabbt ska införa det nya utjämningssystem som ligger ganska färdigt ska tänka sig för. De flesta av Västerbottens kommuner får ett överskott med nya förslaget. Umeå, Bjurholm och Dorotea förlorar, Umeå stort.

Den kommun som får tre, fem eller sju miljoner mer per år kommer dock att få en kortvarig glädje. Skulle nya utjämningssystemet införas förlorar landstinget i Västerbotten 320 miljoner per år. Trehundratjugo miljoner. Det blir många ambulanser det. Oerhört många vårdande händer. Förmodligen kostar förändringen ett sjukhus och väldigt stora delar av vårt läns kollektivtrafik.

Men det gamla räknefelet kring förskolebidragen bör rättas till snarast.

...
Förstår tanken, men anser den missriktad. MP vill korta lastbilarna i akt och mening att tvinga över mer gods på järnväg.

Jag tycker det är bra att veckans motion om detta röstades ner. Så väldigt många tusen transporter varje år kan aldrig, aldrig nyttja järnvägen. Att göra motorerna fler per fraktad enhet kan aldrig, aldrig gynna naturen.

...

Hade tänkte få in lite mer bilder från utflykten till Eskilstuna med de rullstolsburna innebandyspelarna i Umeå Tigers, men tiden har inte räckt till.

Det är inte direkt någon mjukissport det här. Från centrum på bahjulen och framåt på rullstolen får det tacklas i princip hur hårt som helst. Ibland smäller det som kring radiobilarna på Gröna Lund och ibland pekar hjulen mer eller mindre uppåt.

Jag hörde att det även spelas rullstolsrugby, vilket måste vara en ännu mer hårdhänt sport. Själv skulle jag vilja ha en av de mer fotskyddande "rullarna" om jag skulle ägna mig åt detta.

Det är inga billiga saker, rullstolarna. UT:s ligger på max 18 000, men jag provlyfte en lättviktare som kostade ca 25 000 och det finns sådana som kostar det dubbla.

Som jag skrev härom dagen var det en sådan imponerande gnista både på och utanför planen. Mixen i ålder och bakgrund tilltalade mig också.

Tyvärr fick jag ingen bild på den yngste i Umeå Tigers. Tolvåringen som petade in lagets enda mål bakom landslagsmålvakten i matchen mot Sverigeseriens vinnare "Invalidos" från Göteborg. Här ovan har vi en av de äldre i Falun, gammal landslagsspelare och fortfarande explosiv och giftig.

Killen ovanför heter Stefan Siren, bor i Lövånger och spelar för Göteborg. Han åkte med bussen och uthärdade godmodigt diverse vänskapliga hot efter att ha varit med och slagit UT ganska grundligt. Humorn i gänget tar en stund att vänja sig vid för en som är van att hålla på med likabehandlingsplaner. ;-)

Stefan är förresten bonddräng när han inte spelar innebandy, enligt honom själv. Full av humor. Åkte och mönstrade när det begav sig, för att kolla reaktionerna.

Här har vi en av drivkrafterna i Umeå Tigers; Tommy Larsson från metropolen Vännäs. Oftast en av de två icke funktionshindrade på planen.

Det här var sista innebandyloggen. Annars fanns några små saker man hade kunnat brodera ut. Som att jag lyckades tömma bussens batteri med rullstolslyften på Göstas linjebuss och sinkade den redan sena hemresan en halv timme.

Några åkte flyg för att komma fortare fram. På måndagmorgonen när jag släppte av gänget vid Nolia kom några av dem och mötte oss. En hejdundrande försening gjorde att de landade i Umeå någon timme innan bussen kom dit.

Till slut - Umeå Tigers skulle säkert behöva förstärkning. Gärna från några rullstolsåkare som håller på med andra sporter också så man drar nytta av olika sorters träning och färdigheter.

 

...
Den enda skolan i Sveriges minsta kommun ser ut att öka elevantalet med ca 5 % mellan augusti 2011 och augusti 2012. Förskoleklassarna som börjar är lika många som den stora nian som ska in i Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands gymnasier.

Förskolorna är också fulla, vilket både är lovande och snudd på problematiskt. Castorskolan har iofs sett betydligt fler elever än nu, men den nutida skolans grupprums- och arbetsrumsbehov gör att det ofta fattas utrymme. Framöver ser vi ut att behöva "förädla" vissa utrymmen så att de kan användas för undervisning.

Visst ler en och annan när de hör hur små vi är, men vi är generösa och låter dem hållas. Vi gläds över det vi har och vill inte byta med någon. :-)

...
Innan kvällen i Örebro var all hann jag få ett litet samtal med Anders Knape, SKL:s ordförande. Ämnet var en angelägen fråga för en av "mina två hemkommuner". Vi hade samma uppfattning och jag hoppas att hans tolkning av regeringens intentioner är korrekt. En av mina målsättningar med kvällen var en pratstund med aktuell minister, men han var inte närvarande. Hoppas på morgondagen.

Träffar som Sverigemötet och andra partiers liknande sammandrag är inte bara galej och envägskommunikation. Det kan också bli tillfälle för småfolket att bära fram saker till de stora elefanterna. För de riktigt små kommunerna som är långt från medianstorleken kan det vara ovärderliga tillfällen att ge bilder som annars kan ha svårt att komma fram.

...
Det här är lite halvkänsligt. Jag har ju tagit ledigt och bytt hatt från neutral tjänsteman till politiker. Men det här måste sägas ändå, trots risken för sammanblandning.

Vid inledningen av Moderaternas Sverigemöte i Örebro nämnde Sofia Arkelsten 5-6 kommuner och deras kommunalråd som goda exempel. En kommun var norrländsk.

Sveriges minsta kommun Bjurholm och Ingemar Nyman nämdes. Kommunen med 2429 invånare och ca 300 företag. För de flesta här i salen är det obegripligt att en kommun med så få människor kan serva sin befolkning. För många är det också svårt att förstå att en kommun kan ha en sådan andel företagare i yrkesaktiva åldrar..

Skäms inte för det som är litet, var stolta över det som finns och sker.

(Nu tar jag på mig tjänstemannahatten igen) Går det som jag hoppas kommer vi att få upp en känd ambassadör för kvinnors företagande till Castorskolan snart. Det finns många kvinnliga företagare i Bjurholm, men de kan bli fler i kommande generationer. För mindre och mer glesbebyggda kommuner i norr är företagandet oerhört viktigt. Och inte bara det som bedrivs av män.

...
Åker SJ från Sth mot Örebro. Går hur fint som helst. Misstänker att hälften av resenärerna hör till samma parti som jag.

Det geografiska målet är Sverigemötet i Örebro. Sen finns en del andra mål. Fick ett nytt uppdrag för Örebro idag. Eller kanske man ska säga ett besked att bära fram.

Har inte haft tid att läsa Moderaternas nya Norrlandsrapport, fast jag sänt den till andra. Så jag passar på nu.

...

Våren är på G, det är helt tydligt.

Trots 60-70-80 cm snö på gräsmattan laddar syrenerna för vår och fåglarna sjunger högt och glatt i skogen.

...
Idag blev det en tur som tog mig förbi Gotland.

Inte långt därifrån var det ganska mycket ren. Har haft ganska många renar inom en till två meter från bilen ikväll. Men det har gått lugnt och försiktigt förbi dem. Älg har jag sluppit.

...

Det är otroligt hur långt man kan komma på en afton. Är nu tillbaka i Västerbotten.

...

Sa inte Rastad eller Peter O att man behöver en ännu större bil än akutbil nr 2, Golfkombin?

Man skulle ha klippt till när entreprenören sålde ambulansen på Blocket!

...

Man kan divla länge om det som skedde med Norrland och framförallt inlandet på sextio- och sjuttiotalet. Om den högst medvetna avfolkningspolitiken som fördes. Historieskrivningen är ofta både glömsk och fantasirik, som nu när borttagandet av ambulansen och akutplatserna i Dorotea i vissa väderstreck blir Alliansens fel.

Det är kanske inte tycks så meningsfullt att dra allt det där ett varv till, men kanske det då och då skulle behöva påminnas om när väldigt många norrlänningar hamnade i storstädernas förorter. Nya generationer har inte kunskap om det som hände och att det var Socialdemokraterna som då bestämde och drev skeendet.

Men nu är nu. Huvudsaken är den egna lokala drivkraften, men det måste bli lättare och lönsammare att driva, sköta och utveckla naturresursområdet. Det måste bli attraktivare att leva och bo där. Inte minst för svenska och invandrade entreprenörssjälar av typen vi såg några av i onsdagens Uppdrag granskning. Antingen gör vi något eller också kanske vi måste sälja naturresursområdet med skogarna, vattenkraften och gruvorna till Norge? Där har man hanterat glesbygden lite annorlunda och de som tar ut värdena skattar där värdena växer, rinner och finns.

Det vi ser nu i Åsele och Dorotea är bara en stilla västanfläkt av hur det skulle kunna bli om allt bara får rulla på och historiska misstag inte motverkas. Jag skulle kunna måla upp ett par tänkbara scenarier, men avstår i nuläget.

 

...
Klockan åtta visas Uppdrag granskning. Programmet har inte alltid fått allt på rätt plats, men försvarar sin plats på planeten. Idag handlar det om ambulansindragningen i Åsele.

Nu kan man se att en och annan socialdemokrat slår knut på sig för att få skulden för indragningen att hamna i knät på - Alliansen. Trots att kommuner och landsting aldrig haft mer statliga pengar till sitt förfogande. Trots att inlandet inte alls fått mindre pengar för att det tillkommit några vårdgivare i Umeå.

Man kan i sitt inre höra hur det skulle ha låtit om Alliansen styrt landstinget och tagit det befängda beslutet att ta bort ambulansen från en ort som Åsele. Jag gissar på ganska många hätska ord, hiskeliga liknelser och demonstrationer som varit betydligt häftigare än nu.

Det finns många borgerliga företrädare med rötter på landsbygden och/eller stor förståelse för glesbygdens villkor. Med förståelse för att det här inte bara handlar om framkörningstid utan "inkörningstid", trygghet och människovärde. Vi har i detta fall definitivt inte gjort oss förtjänta av ord som t.ex. Annevi Linders här på Vk-bloggen. Alliansen som helhet har inte heller förtjänat de orättvisa orden.

...

Nu får man byta kepsar, eller hattar, jag använder sällan keps. Från politikerhatt till tjänstemannadito.

Efter gårdagen i Vännäs är det idag Bjurholm för hela pengen. Kvällens övningar slutar nog inte förrän bortåt 21-tiden. Från och med lunchtid handlar dagen om Destinationsdesign. Själv brukar jag tänka och ibland tala om "Bilden av Bjurholm". Det är ganska ofta verkligeten är så mycket bättre än bilden och det gäller att harmoniera de två. Den här eftermiddagen och kvällen handlar lite om den saken.

Igår på KF och på kvällen med arkitekterna fick jag ett par pikar med glimt i avsändarögonen om det här med att jag arbeter i och för Bjurholm. Det kan vara att en del inte hinner uppfatta när man byter hatt. Men verkar och rör man sig i Västerbotten och Umeåregionen måste man ju vara flexibel och hinna med både ett par helheter och en eller två delar.

Några månader till får man försöka ha båda huvudbonaderna till hands fast det av och till är knepigt. Sedan blir det kanske  politikerhatt mer permanent, man får väl se.

 

...

Det är inte stora tal, men talen talar. För andra året i rad blir Vännäs invånare fler.

Det är inte minst roligt med födelseöverskottet. Det föds fler än det dör. Jag gissar att vi behåller positionen som den "yngsta" kommunen i Sverige, andelen barn är vad jag förstår högst i landet.

En baksida är att det på kortare sikt kan bli tufft att svara upp emot de behov som detta för med sig. Förskolor och utbyggnad av skolor är inte gratis, men behoven visar samtidigt att vi är i ett läge som många andra mindre kommuner avundas oss.

Inte desto mindre är det viktigt att vi vakar över utgifterna så att både unga och äldre på sikt kan få resurserna man behöver.

...
Apropå kommunernas storlek.

I fredags var jag med på en träff med RUC:s utvecklingsledarnätverk. En stor del av dagen ägnades åt en forskningsrapport om de nyanländas skolsituation. T.ex. om fördelar och faror med förberedelseklasser.

Det var en mycket bra föreläsare och forskare som redogjorde för internationell och svensk forskning på ett verksamhetsnära och matnyttigt plan. Eftersom skillnaderna kommuner emellan är stora hade hon och hennes forskargrupp valt ut tre kommuner. En stor - Stockhom, en mellanstor - Västerås och så den lilla - Mjölby.

Mjölby har ca 12 200 medborgare. Man är därmed ungefär lika stora som trean i Västerbotten, Lycksele. Fyra av de kommuner som var representerade vid fredagens träff på Naturvetarhuset har tillsammans ca 1 000 färre invånare än Mjölby.

Den här reflektionen gör jag inte för att gnälla åt något håll. Vi måste bara vara medvetna om att flera av Sveriges allra minsta kommuner finns i vårt län. Vi måste samverka ekonomiskt rationellt över våra gränser. Långsiktigt är det också nödvändigt att vända den ständiga ökningen av statsmakternas kostnadsdrivande pålagor och krav. Vi måste också själva inrikta oss på förenkling.

På vägen mot en större samverkan ska man inte skämmas ett ögonblick för sin litenhet. De befolkningsmässigt små kommunerna administrerar en mycket stor del av Sveriges yta, landområden vars resurser bidrar till helheten på många sätt. Per person kommer de offentliga kostnaderna alltid att vara högre i de glesbefolkade och vidsträckta områdena. På något sätt ska det betalas för tillgången till fjällvärldens rekreationsmöjligheter, för skogens, jordbrukets, gruvornas och vattenkraftens bidrag till Sveriges helhet. För att inte tala om all utbildad arbetskraft man bidrar med. Det kan verka mycket när man ser den kommunala utjämningen fördelad per person. Multiplicera summan med antalet invånare och jämför sedan vad man nationellt får ut av de små kommunerna så är de även krasst ekonomiskt en god affär för AB Sverige.

...

I dagens VK finns två artiklar om samverkan som är klart läsvärda. Särskilt ledaren, tycker politikerdelen av mig. Den handlar om Västerbottens kommuner och delar och hur vi ser på varandra och samverkan.

Den andra artikeln handlar om samverkan mellan utbildning och forskning och är skriven av Umeå universitets rektor Lena Gustafsson och dess vicerektor för samverkan och innovation, Agneta Marell.

Nordebos ledare är inte Twitterkorta, vilket innebär att många i kategorierna som förr mest alltid läste ledare idag ofta hoppar över dem. Västerbottens politiker bör Inte hoppa över den här ledaren. Den angår oss i allra högsta grad.

Vi kommer att behöva en betydligt mer långtgående samverkan i vårt län. Lennart Holmlund kan ha tagit i en del i utspelet om kommunsammanslagningen, men han är inte helt ute och cyklar. Oavsett vilka former det tar måste våra kommuner samverka i en helt annan utsträckning än idag om vi ska ha råd med de vårdande och lärande personer vi behöver. Men det måste bli en samverkan som ibland stavas förenkling och förbilligande, inte bara förbättring. Det är den bistra sanningen.

Det har hittills gått märkligt bra för Västerbotten och Norrland under nuvarande ekonomiska krisläge. Det kan nog bli kärvare, men med en ökad samverkan har vi bättre förutsättningar att möta framtiden än med småskuren självtillräcklighet och prestigetänkande. Det är ingen hejd på vilken bromseffekt sådant kan ha.

Samverkan betyder inte centralisering av makt och fungerar dåligt med avund, självömkan och sämsta sortens "storbondetag". Missförstå mig inte, jag har inget emot varken små eller stora bönder, men när man mäter sitt värde i hektar eller befolkningssiffror försämras möjligheterna till fruktbar samverkan högst radikalt. Man ska akta sig för att bli en "hektarpadda", oavsett vad det är man mäter och oavsett vilket parti man företräder.

I politiken premieras tyvärr oftare lokalegoism och motsättningstänkande än samverkansträvan och det Nordebo kallar "regional samhörighet".

 

...

Enligt SvD har det konstaterats 177 fall av narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa.

Norrland har 12 % av landets befolkning, ca 1,15 miljoner, men bara 5 fall av narkolepsi som man bedömt haft att göra med vaccineringen. Knappt 3 % alltså.

Än märkligare blir det när man läser att Skåne har 33 fall på en befolkning på 1,25 miljoner. Nästan 19 % av det totala antalet.

Det finns en del att reda ut här.