...
I fredagens DN har Hanne Kjöller skrivit en mycket läsvärd text om skådespelet i och kring Husby. Läs och begrunda.

http://www.dn.se/ledare/signerat/upplopp-husby-som-ett-rorschachtest

...
Kvällstidningarna förnekar båda uppgifterna om att de ska ha betalat för bilbränder och Aftonbladet förnekar (nästan) att man betalat för bilder på brinnande bilar.

Jag kan aldrig tro att tidningarna som sådana direkt eller indirekt betalat för vandalism, hoppas att inga hungriga journalister gjort något liknande heller.

För en stund sedan frågade jag två yttre befäl som twittrar för Södermalmspolisen om man upplevt media som ett hinder i t.ex. Husby. Så här svarade man: "@YB_Sodermalm: Inte att det drabbas oss som hinder. Men tonläget i media är uppskruvat på ett sätt som inte är konstruktivt. Enligt oss."

En osund och sensationssökande rapportering kan mycket väl ha triggat de mycket unga vandalerna som dessutom fått ett skadligt stöd från spridda vänsterdebattörer. (Långt ifrån alla) Enligt vissa uppgifter ska gossarna också ha fått hjälp av mer organiserade kravallmakare. Nu befaras vandalismen (som fått ruggigt effektivt internationellt genomslag med hjälp av flera av våra mediaprofiler) kunna begränsa utländska investeringar i Sverige.

Problembilden är komplex och inte svartvit. De sociala aspekterna och integrationsfrågorna ska inte bara sopas under mattan. De största förlorarna på förstörelsen är hur som helst invånarna i Stockholms förorter och Sveriges invandrare. Stämmer dagens uppgifter om risk för neddragningar av investeringar kan vi dessutom dra ner förväntningarna på både arbetstillfällen och skatteintäkter. Det drabbar också de svagaste värst.

De som kan ha hjälpt till med detta borde granskas. Jag hoppas att bl.a. P1:s program Medierna ska göra ett försök.

Sen får man fundera på hur man kan stödja dem som förlorat mest på varje brunnen bil och som hatar det som skett mer än andra. Det finns många av dem i Husby.

...
Vilka är det som får sina saker och värden förstörda i Husby? Förutom polisen och räddningstjänsten är det de som bor där. Intressant att se många av invånarna i Husby ropa på resolutare tag från polisen. Medan skrattande unga som förstör ibland möts av revolutionsromantiska yttranden från vissa mediakommentatorer.

Så onödigt och tragiskt alltihop. Det som behövs i området är definitivt inte detta.

...
Politiker av alla färger utsätts för hot och våld, statistiken är ovärdig en demokrati. De som arbetar för det gemensamma i vårt land skulle definitivt vara fredade för sådant. Alla andra också förstås.

Ett klarlagt direkt politiskt mord har skett i nyare tid då ett par unga nynazister mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999. Sen har folk från det hållet mördat fler, men det har ibland handlat om tidigare vänner eller inte så klart politiska offer. På så sätt leder de rasistiska extremisterna våldsligan stort.

Idag anstränger sig dessa organisationer för att verka hyfsat rumsrena, i alla fall då kamerorna är på. Man lockar regelbundet och framgångsrikt "antirasister" att göra dem till offer genom att nazisterna söker tillstånd och demonstrerar fredligt medan vålds- och avgrundsvänstern kastar sten och bråkar med dem och polisen. Det verkar fungera som nazisterna hoppas varje gång.

Aktivt våld drabbar också SD i en hög grad. De sista två åren ska SD ha polisanmält hot och misshandel av sina medlemmar 150 gånger. Det har skett både misshandel och mordbrand och barn till SD-politiker har hotats. Ordföranden i Ängelholm har anmält hot, trakasserier och misshandel tio gånger i år, senast brändes hans kolonistuga ner.
Sådant här kan aldrig försvaras, aldrig bli ok, inte heller om det skulle drabba "järnrörs-demokrater" som dem vi sett på suddig mobilfilm. Alla demokratiska krafter måste ta avstånd från våld och hot som politiska medel. Att revolutionära och nazistiska grupperingar ibland inte gör det ligger i sakens natur, men legitimerar vi våld, hot och skadegörelse blir vi demokratins dödgrävare.

  Sådant har ingen plats i det politiska arbetet, oavsett motståndare.

...

På socialdemokraternas hemsida finns ett diskussionsmaterial om antisemitism och islamofobi skrivet av en teologie doktor som heter Ulf Carmesund. Han är med i det som förr kallades Broderskapsrörelsen, Nu heter man Socialdemokrater för tro och solidaritet och står som utgivare av den här skriften.

Carmesund skriver så här om det nyss uppdaterade materialet och ett problem han ringat in: "Den outtalade antisemiten eller islamofoben i det här diskussionsmaterialet är en etniskt svensk kristen.  Problemet i fokus är därmed inte juden eller muslimen, eller de seder och den verksamhet som judar och muslimer utvecklat under århundradenas gång. Problemet i fokus är beteenden och tankestrukturer hos etniska svenska kristna."

Det här är en text som ändrats och mildrats efter kritik. Först var den än mer utpekande.

Andra får inte tala om etniska svenskar alls, men Carnesund gör mer än så på (S) hemsida. Ingen skulle förmodligen kunna skriva liknande generaliseringar om någon enda annan folkgrupp över huvud taget. Man kan inte banka ihop svenska kristna och skriva så om dem heller. Oavsett vad man heter eller representerar. Det är läge för en ursäkt.

Så här står det om antisemitism på Wikipedia: "Antisemitism är religiös förföljelse och utgör ett hatbrott riktat mot judar, diskriminering av judar fientlighet mot judar och fördomar gentemot judar."

Så här om islamofobi: "Islamofobi (grekiska phobos, φόβος: fruktan) är ett begrepp inom sociologi, och politik, som åsyftar rädsla, hat, rasism eller fördomar riktade mot muslimer och islam."

Det Carmesund skriver närmar sig ett annat uttryck som också beskrivs på Wikipedia: "Kristofobi är intolerans, rädsla eller fördomar mot troende personer av kristen övertygelse. Jämför med islamofobi."

På Newsmill skriver Bitte Assarmo en del tänk- och läsvärt om den aktuella skriften och utpekandet av etniskt svenska kristna som antisemiter och islamofober.

 

 

...

Andelen sökande till yrkesförberedande gymnasieprogram har tyvärr minskat rätt markant. Det här är ett problem för både individer och samhälle. Programmen ger ofta hög anställningsbarhet, relativt bra lön och samhället och näringslivet behöver verkligen arbetskraften.

En av orsakerna är sannolikt en riktigt välmenande tanke från Alliansen, nämligen att underlätta för många att få en utbildning genom att sänka kraven i svenska och engelska på de yrkesförberedande programmen. Raset i sökningarna till yrkesprogrammen sammanfaller med den reformen.

Att lägga till de poäng som fattas är fullt möjligt för den som vill, men ska då ske utanför ordinarie schema. Förmodligen är det många elever och hem som inte ens vet att det är möjligt. Det kan också ligga mycket psykologi i saken. Fler landar nu istället på teoretiska program. En del elever som kunnat få en bra resa i arbetslivet via ett yrkesprogram hamnar idag på en teoretisk linje med ganska höga och specifika krav och byter efter en tid.

Den här förändringen var enligt min mening välmenad men feltänkt. Man bör kunna välja enklare kurser i svenska och engelska, men det aktiva valet ska göras i den riktningen.

Jag tycker att Alliansen ska ändra det här. Därför har jag skrivit en motion om att utgångspunkten ska vara att även yrkesförberedande program ger högskolebehörighet. Moderaternas länsförbundsstämma höll med och antog motionen för en dryg vecka sedan.

 

 

...
Arbetslöshet bland ungdom är allvarlig, vad den än beror på i det individuella fallet.

De nya ILO-reglernas siffror på 25 % unga arbetslösa mellan 15 och 24 citeras flitigt i debatten. Det finns mycket att diskutera med det nya sättet att räkna, särskilt i Sverige där en stor andel av befolkningen finns på arbetsmarknaden. Då slår räkneesättet extra snett. Att en femtonåring som söker sommarjobb räknas som arbetslös känns också tämligen snedvridande.

I DN 2013-04-23 finns en intressant artikel skriven av deras samhällsekonomiske krönikör Johan Schück. Han förvånas över att både regering och opposition "låtsas" som om ungdomsarbetslösheten verkligen skulle ligga kring 25 %.

Enligt Schück visar statistiken från 2011 att 6,8 % av åldersgruppen står utanför arbete, utbildning eller andra åtgärder. Detta sätter Sverige på en femte plats bland OECD-länderna. Snittet där är 16,4 %.

Det här är ett sätt att se arbetslösheten bland unga. Artikeln är inte en politisk inlaga och därför extra intressant. Tyvärr har jag inte hittat den på DN.se. Att låtsas som att ungdomsarbetslösheten verkligen är 25 % känns i alla fall inte seriöst.

....
Just nu har moderaterna förbundsstämma i Lycksele. Representanter från kommunerna håller just nu på att rösta om motioner som kommit in.

Själv har jag varit med i tre motioner, alla inom olika delar av skolområdet. Förskolan, grundskolan och gymnasiet. Två gick igenom, en stöp. Återkommer, i alla fall med innehållet i dem som antogs. ;-)

Just nu debatteras infrastruktursatsningar, med betoning på vägar. Järnvägen är viktig, där den går och bör gå, men Norrland är helt beroende av satsning på vårt vägnät. Partiet till vänster om (S) har just marknadsfört sig som norrlandsräddare. Det man inte berättar är att man vill halvera satsningarna på vägarna.

Måtte deras inflytande bli minimalt. Det är inte minst viktigt för inland och glesbygd.

...
Vi är inne i en mycket tuff tid och finansminister Anders Borg döljer det inte. Samtidigt ligger vi mycket bra till i Europaperspektiv. Vissa länder har betydligt mer än dubbelt så många arbetslösa. Vår ekonomi lufsar mitt i stormen på i en takt som de flesta avundas oss, mycket på grund av sådant som Alliansen infört och som håller privatekonomin igång.

Samtidigt försöker många framställa Sverige och vår ekonomi som en stor katastrof på alla plan och låtsas som om om världen utanför inte finns. Även om några har svartmålningen som jobb måste man fråga - hur oseriös kan man vara?

...
Christoffer Hurtig fick lämna posten som Ung Vänsters ordförande i Luleå efter att ha uttalat att han ville skjuta Billström. Förbundet bad honom gå efter att media uppmärksammat det långtgående näthatet från politikern. Man kan inte säga annat än att man från centralt håll agerade snabbt. Orden skrevs 11 mars, men de var kanske bara kända i en trängre krets.

Det var inte bara migrationsministern han så innerligt ("från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen") ville se död. Han applåderade även prinsessan Lilians död och emotsåg att resten av kungahuset skulle gå samma väg. Men det vara "bara" Billström han sa han ville skjuta.

Sin plats i Barn- och utbildningsnämnden i Luleå har han kanske kvar, jag vet inte.

 

(Alla uppdrag ska enligt uppgift ha lämnats nu)

..

...
Christoffer Hurtig, Ung vänsters ordförande i Luleå, skrev den 11 mars på Twitter: "Jag vill skjuta Tobias Billström. Jag kommer verkligen att glädjas när han dör. Från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen." Texten plockades tydligen snabbt bort, men finns på bild.

Om det inte handlar om någon sorts fejk är det riktigt allvarligt när man kommer ner till nivåer där man uttrycker sig så här. Inte minst som medlem i ett parti som säger sig vara demokratiskt och dessutom med en officiell ställning i partiet.

Om en MUF-ordförande gått ut och skrivit något liknande om Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven, Ylva Johansson eller Veronica Palm tror jag det gått fort att nättidningarna publicerat de första artiklarna - och med all rätt. Än är det tyst hos media. En MUF-ordförande hade sannolikt fått sluta - helt naturligt. Det blir spännande att se hur Christoffer Hurtig hanteras.

Om detta bara flyter förbi, om det förtigs i media och möjligtvis dvärgpudlas litegrann med ett leende partikamrater emellan, hur ska vi då hantera näthatet från andra håll? Och hur skulle Vänsterpartiet då någonsin kunna säga ett ord om annat näthat?

Många lyssnar efter mediarösterna nu. Hur är det med likheten inför lagen och tredje stadsmakten?

...
Närmare bestämt 2100 är Anders Borg i Skavlan. Gissar att det blir sevärt.

...

Onsdagrens Uppdrag granskning handlade om transporter i Sverige. Om det ämnet kan sägas mycket.

Marknader behöver vara konkurrensutsatta för att utvecklas, vara kostnadseffektiva och fungera i längden. Men det måste vara samma regler som gäller och i Europas transportbransch är det inte alltid så trots att vi finns i samma EU. Programmet tar upp en del av de olika förutsättningarna, men berör också kriminalitet, anställningsförhållanden som driver fram dieselstölder och rent slavlika förhållanden för chaufförer som inte längre alltid kommer från EU-länder.

Problemet med företag som kommer in och kör utanför gällande regler tas inte upp. Där har andra länder en mer resolut hållning med bötesbelopp som heter duga.

I Sverige är vi skickliga på att ensidigt öka kostnadsdrivande krav och regelbördor för våra inhemska verksamheter, vare sig det nu gäller jordbruk, handel, industri, transportföretag eller annat. Sen köper vi glatt varor och tjänster från dem som inte omfattas eller låter bli att bry sig. Det är inte underligt att många seriösa, i detta fall åkerier, går under av osund konkurrens. Finns och följs gemensamma regler är det som det ska att svenskar kör i andra länder och andraa nationaliterer kör här.

Jag vill inte köpa varor av företag som använder speditörer som anlitar åkerier med förhållanden som visas i det här programmet. Vilket kan bli knepigt eftersom flera av våra stora affärskedjor tycks göra det. Samtidigt som man har finfina policydokument som talar om ansvaret man tar också för transporterna. Man bör som konsument fråga mer.

Även om Uppdrag granskning alltid ska tas med en nypa salt framgår det klart och tydligt att det behöver ageras inom transportsektorn. Både av myndigheter och politik på såväl EU- som Sverigenivå. Det finns regler som bör tillämpas för alla och andra som kanske måste ändras.

 

...
I morgon klockan 1900 har Vännäsmoderaterna sitt årsmöte på församlingsgården i Vännäsby. Talare är riksdagsledsmoten Edward Riedl från Umeå.

Medlemmar och sympatisörer är mycket välkomna på mötet. Ladda gärna med aktuella frågor och synpunkter för lokal och nationell politik.

...
Under kalla kriget dog 600 stridspiloter i Sverige. 21 per år under 50-talet, lite färre under nästa årtionde. Onekligen smått fantastiska siffror som måste förstås i sitt historiska sammanhang.

Sverige hade då världens fjärde största flygvapen med som mest 1000 flygplan, regelbunden kontakt med provocerande ryska flygare och flög mindre säkra saker än idag. Man tränade regelbundet och hårt under "realistiska" omständigheter. Man levde också med antagandet att hela flygvapnet vid ett sovjetiskt angrepp skulle vara utslaget efter en veckas motstånd. Man måste försöka förstå hur verkligheten såg 15-20 år efter vinterkriget då Sovjet överföll grannlandet. Allt var inte hjärnspöken.
Jag hörde ikväll av en vars far var stridsflygare då. Man visste vad man gjorde och vad det kunde kosta.

En sak man inte tog upp i kvällens program i P1 var alkoholvanorna. En stridspilot jag kände, som också hann vara med om att skjuta ut sig med den dåtida sprängladdningen under stolen, berättade hur det kunde vara. En del kunde festa rejält ena dagen och flyga nästa. Undrar hur statistiken sett ut utan de inslagen?

Min vän berättade också hur dödsfallen sjönk dramatiskt när Flygvapnet satsade stort på urvalsinstrument. Man blev mer klar över att det inte räckte med att hitta de fysiska toppexemplaren med massor av mod. Med psykologiska verktyg kunde man t.ex. plocka bort många pilotaspiranter med extremt självhävdelse- och "kickbehov". Det blev ett antal marknära loopingar och spektakulära lågsniffningar färre och betydligt fler överlevande.

Något som förändrades kraftigt under hans tid var övningsfrekvensen. Det som var veckoövningar när han började skedde ett par gånger om år när han slutade. När man har facit var det bra ur många synvinklar att det begränsades. Men på 60-talet borde vi inte bara ha haft ett stort flygvapen, det måste trots allt ha varit tämligen vältränat.

Frågan är hur det är idag. En sak är hur många plan man har, en annan hur många erfarna piloter med flygtid i ryggmärgen det finns. En väldig fördel är att det idag finns bra simulatorer med möjligheter att träna hela systemet, men det är bara ett komplement. (Har själv haft det barnsligt roliga nöjet att prova både Viggen och Gripen på det sättet) Jag hör till dem som tror att man måste betala den försäkringspremie som ett hyfsat samverkansdugligt totalförsvar innebär.

Här kan man höra programmet om piloterna, Vetenskapsradion Historia

.

...
Den som vill och har möjlighet kan höra Borgs och Reinfeldts tal i efterhand här:

http://www.moderat.se/

...
1310 kan man höra och se Anders Borgs tal på Sverigemötet på www.moderat.se.

Gör gärna det.

...
Med allt som händer i vår nära omvärld så kan vi inte låta försvaret ramla ihop, materiellt, organisatoriskt och moraliskt. Det går stick i stäv med min övertygelse.

De som velat ge ännu mindre pengar till försvaret ska inte göra sig breda i det här läget, men nu räcker det med avrustning för vår försvarsinriktade krigsmakt.

...
Njuter stort av en ledig dag, vacker som få. Ska snart njuta mer av den ute i friska luften.

Mitt på dagen lästes VK mer grundligt än vanligt och det slog mig återigen hur nödvändig papperstidningen är för allmänbildningen. När jag läser tidningen på nätet finns några få artiklar och det snäva urval som redan gjorts avgränsas ytterligare av mina preferenser. När jag prasslar mig igenom tidningen vidgas perspektivet och saker som inte skulle ha varit mitt förstahandsval passerar mitt medvetande. En rubrik eller bild av de många på en sida fångar nyfikenheten och lockar till ögnande eller läsning. Ibland tvingas jag till omprövning. Aldrig läser jag allt. Tur det, en VK motsvarar ibland ett par månaders Aktuellt eller Rapport, räknat i antal ord.

En sak man bör läsa i dagens VK är Ola Nordebos ledare: "Till politiska tråkmånsars försvar". (Papperstidningsrubriken) Du som kanske aldrig läst en ledare men bryr dig om samhället och den värld dina barn kanske ska leva i bör ta dig tid att läsa den. I papperstidningen eller just precis här

.

...
Ser att både Lisbet och Joakim Palme är övertygade om att mannen och fadern sköts av Christer Pettersson. Den här kvällen för 27 år sedan.

Det blir alldeles för simpelt och grått för många, men jag tror att Lisbet som stod intill har rätt.

...
Fick just syn på den här artikeln och filmsnutten om Liljaelever ute på jobb hundra mil söderut:

http://www.vk.se/806183/elever-lackar-at-racingteam

Roligt att se elever som utbildar sig mot jobb som finns på arbetsmarknaden. Tyvärr ser det ut som sökningarna till de ganska jobbsäkra utbildningarna minskar. I en del fall kan det handla om högskolebehörigheten. Den går att lägga till, relativt enkelt. Den saken borde inte hindra någon att gå en utbildning som troligen leder till ett jobb efter gymnasiet.

Sen bör vi släppa på prestigen fortare än kvickt och se till att man kan välja en enklare variant på gymnasiet om man vill. Inte som nu en svårare som ger högskolebehörighet om man vill det. Då tror jag många fler elever kommer rätt.

...

Absolut inte förkrångla.

Det har varken företagen, samhället eller framtiden råd med.

 

 

Ser att texten jag länkade till skyddas av ett lösenord. Ska se om jag kan lägga ut den ändå. Innehållet var en protest mot ett förslag som går ut på att alla arbetsgivare ska rapportera in ett 40-tal nytillkomna uppgifter varje gång man betalar lön till anställda. Det är den typen av förändringar vi bara inte har råd med.

...

Har idag sett programmet Rektorerna för första gången. Hostade mig igenom förra veckans program och "Rektorerna direkt" också.

Förutom ett humorinslag som inte var "kvalitetssäkrat" så tycker jag det var intressanta och viktiga program som angår ganska många. Förutom rektorer, lärare och politiker av olika slag så borde det intressera stora delar av allmänheten och inte minst föräldrar till barn i skolan.

Hur det går med och i skolan avgör t.ex. rätt mycket av om Sverige har förutsättningar att vara ett välfärdsland eller inte om någon generation.

...
Orden kommer från fredagens Spanarna i P1 som jag nyss efterhörde. Orden användes i samband med filmer och serier som använder verkliga händelser och personer, men spekulerar hejvilt med skeendet.

Det finns en aktuell TV-serie och en film som jag särskilt tänker på i samband med lånad verklighet. Filmen har jag inte sett, TV-serien om mordet på Palme började jag se, men avslutade snabbt. Jag hoppas den begåvade mannen bakom manuset är felciterad i Aftonbladets rubrik idag, sånt är inte ovanligt. Den kan tolkas som att han skulle lösa Palmemordet på en vecka om han fick chansen. Har han verkligen sagt något liknande kan det kanske vara folkkärheten, framgången och mediauppmärksamheten som stigit lite högt.

"Vad är sanning?", frågade Pilatus i ett försök att relativisera och komma undan ansvar. När man lånar verkligheten och gör om den med egen dramaturgi blir det svårt att följa sanningen. Jag beklagar att Säpos nödvändiga insatser ska solkas av hejdlösa spekulationer som börjar bli fakta för många människor. Jag beklagar också att Palmes feltänk och politiska missgrepp knappt kan nämnas som andra politikers. Dels på grund av det skändliga mordet och hatet han och t.ex. Boman mötte, men också på grund av att han i en film tillvitas gräsligheter han personligen av allt att döma aldrig var i närheten av.

Lånar man verkligheten i böcker och film måste man förhålla sig närmast dokumentärt. Annars blir det i förlängningen historieförfalskning.

...
Näthatet är en riktigt trist och destruktiv företeelse, oavsett från vilket håll det kommer. Personer i Aftonbladets ledarredaktion har exempelvis både drabbats och bidragit. Debatten om näthatet ska inte bli en tävling om vem som drabbats mest, men tyvärr tycks många i ett speciellt politiskt väderstreck tycka att hat och absurda angrepp är i ok så länge det drabbar "rätt" personer. Vi måste sopa framför de egna dörrarna och hålla stånd mot hatet från annat håll.

Det finns några kvinnor som de sista dagarna belyst det "finare" hatet och vad som kan trigga igång hat och hot:

"Glöm inte det goda, fina hatet"

"Näthatet är komplexare än så"

Vi kan åsikter och gärningar, men kan inte hata, hota och hetsa mot dem som företräder dem.

...
Blir spännande att se hur det går med regeringens tankar på att ta bort individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen från årskurserna 6-9 och "halvera" IUP:n i lägre årskurser.

Jag tror detta är rätt väg att gå. Det är ingen tvekan om att lärarna i grannländer som aldrig haft dessa saker men där man ändå presterar bättre än vi följer och kommunicerar sina elevers utveckling.

Generellt måste vi börja förenkla mer, inte bara i skolan. Tecken finns på att det kan vara på gång. Min gissning utifrån internationell debatt och viss forskning på Harvard är att vi t.ex. kommer att få se mindre fokus på "mätbara mål" framöver. Vi ska sträva efter god kvalitet i vårt arbete och våra verksamheter, men ibland kan ansträngningarna och kraven bli kontraproduktiva. Välmenande men resurskrävande pålagor tar ibland betydligt mer än de ger och kan göra att viktiga områden, ansvar och funktioner förbises.

Ska försöka återkomma om det.

...
Härmed vill jag bara tillkännage min enkla mening att försvaret inte är ett särintresse. Det är ett i allra högsta grad gemensamt.

Att förvaltningschefer över stora och små verksamheter bevakar verksamheternas intressen är en annan sak. Det är bland annat det man har betalt för.

...
Spännande att se hur det blir med TV-avgiften för public servicekanalerna framöver. Det kommer lite olika bud om tidpunkt och tillvägagångssätt, men klart är att man tänker ta betalt för möjligheten att se TV i dator och padda.

Vad som helst är det inte värt, men i princip tycker jag det är ok att betala en slant för produktioner jag nyttjar. Särskilt när SVT nu tänker börja strömma programmen.

Trots att objektiviteten ibland lyser med sin frånvaro så måste jag säga att jag tycker att public service är bäst. När jag sitter och cyklar på träneriet och någon som cyklat iväg lite före mig har bestämt sig för någon av reklamkanalerna med högre siffror känns det ibland som man skulle ha haft med sig skämskudden. Särskilt ett par av programmen som riktar sig till ungdom kan få en att dra ner på cykeltiden för att undvika att tittandet, eller hörandet om man blundar, ska hinna krympa hjärnan på en. Men SVT lyckas också stranda rejält ibland.

Hur som helst, hittar SVT ett schysst betalningssätt och en rimlig nivå på avgiften så tycker jag det är ok att betala. Men den som redan betalar licensavgiften kan rimligen inte behöva betala mer. Det är inte heller idag dyrare att ha flera burkar att se Agenda i.

...
Har just öppnat tidningen Chef och hunnit några sidor. Där finns ofta en del som är intressant för fler än chefen.

En sak som jag tyckte var rolig var värmepumpsföretaget Thermias Polenflytt. Alltså flytt från Polen tillbaka till Sverige. Med olika åtgärder som införande av Lean, rationalisering och komprimering av lokalytan kan man nu ha hela sin verksamhet under ett tak. 30 jobb blev det.

Från ett större företag som har flyttat ut mycket till ett asiatiskt land får jag ibland syrligt humoristiska beskrivningar från en av dem som får reda ut komplikationerna som uppstår, många år efter flytten. Jag misstänker att det finns företag som har svårt att få ihop ursprungskalkylen som låg till grund för flytten. Det skulle kunna bli fler som "kommer hem". Så får man kanske inte tänka som EU-medborgare, men det gör jag i så fall ändå. Vi behöver varje jobb, inte minst industrijobben.

Sen hör man dagdrömmarna, även i tidigare stabila partier, som på allvar tycks tro att man utan konkurrenskraftsras kan gå ner till sex timmars arbetsdag utan lönesänkning. Då skulle vi förmodligen få se utflyttning och företagsutslagning av hittills osedd omfattning. Konsekvenserna för välfärden skulle bli därefter. En sådan utveckling förutsätter till att börja med en rödgrön valseger 2014.

...
Nä, inte jag, men politiken i gamla Sverige skulle kunna bli riktigt, riktigt krasslig av den sjukdomen.

PJ Anders Linder skrev intressant om saken i går i artikeln

"Amerika fritt från svensk åldersnoja"

.

...
Jag har trott att tidningars nyhetssidor inte styrts politiskt i någon högre grad. Aftonbladet har det senaste året gradvis tagit mig ur den villfarelsen.

Jag har undvikit den tidningen på nätet ett tag på grund av att ledarskribenterna ofta verkat extraknäcka som rubriksättare och fick nyss ny motivation. "Arbetslösheten skenar som i Spanien" skrek stora bokstäver nyss ut. Förmodligen har någon mer stadgad och mer professionell yrkesman eller kvinna gripit in och minskat storleken nu. Man borde i ärlighetens namn ha tagit bort den rubriken helt.

Spanien har 26,1 % arbetslösa. Sverige har 8,1. Sveriges siffror har ökat med liknande procenttal som Spanien ett par månader, men över tid är det tämligen annorlunda. Vår långtidsarbetslöshet är lägst i Europa. AB:s rubrikjämförelse blir ett hån mot t.ex. Spanien och andra riktigt hårt drabbade.

Den ekonomiska kris Europa genomlider är allvarlig. Arbetslöshetens konsekvenser kommer att märkas på flera sätt, inte bara för dem som drabbas personligen. Det är oerhört väl att vi inte behövde knäcka ekonomin 2008, som så många EU-länder tvingades göra. Jag minns tydligt hur oppositionen angrep Alliansen för att man var för sparsamma innan den krisen bröt ut. Sedan var man tysta en liten stund. TÄNK om Sverige gjort som de S-märkta ekonomitalesmännen sa. Minns jag rätt tyckte man att statskassan innehöll ett par hundra miljarder för mycket och låneamorteringen var på tok för stor.

Trots allvarliga tider även i Sverige skulle många länder offra mycket för att få byta läge med oss. Det tror jag även AB:s redaktion vet.

...
En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.

...
Inte gick det helt av sig själv att ställa om sig till arbetsdag i morse. Jag drog ut på procedurerna och nyttjade flextid för att inte omställningen från juldvalan skulle bli alldeles för våldsam.

Nu sitter jag på Bävern och smälter en god och sen lunch över kaffekoppen. Tittar ut över Ångermanbalen som svept in sitt huvud i moln. Allt är nysnövitt och vackert, trots att solskenet är bortfiltrerat. De som tillbringar dagen i Agnäsbacken har det säkert mycket bra.

Men det har jag också. Att få börja arbeta när det är lugnt på arbetsplatsen är väldigt skönt. I lugn och ro arbeta bort mailen, börja stoppa in årets daton och annars få ta ungefär en sak i taget, det är en väldigt bra start på arbetsåret.

Vissa saker irriterar en smula, men sporrar mer. Det är när man ser hur vissa bidrag som delas ut per kommuninvånare blir större i städer än i små kommuner, ibland dubbelt så stor, fast verksamheten rimligen blir dyrare i små enheter. Här finns något att bita i framöver. Det finns också en del annat att tugga i sig. Som det ser ut får Bjurholm mindre pengar med det nya utjämningssystemet. Umeå, Bjurholm, Dorotea och landstinget ser ut att bli förlorarna. Resten går plus, förutom vad man kan drabbas av pga landstingets starkt minskade bidrag.

Det är roligare att få mer pengar än att få mindre, men det är nog inte mycket att göra åt. Det gäller att fortsätta leverera en så bra verksamhet som möjligt, men ännu effektivare.

...
Att Sverige enligt ÖB i bästa fall kan försvaras en vecka , kortare om en angripare slår till i två ändar av landet, det är definitivt inte gott nog.

Det här måste vi åtgärda. Särskilt med den markanta upprustning som sker i vår närhet.
Och då talar vi inte om bilden av försvaret, utan realkapaciteten.

Några timmar efter deadline kom USA:s senat överens i alla fall. Det blev en respit, USA ramlade inte över stupet i natt. Det återstår en del att besluta, men vi har för närvarande "bara" den hittillsvarande ekonomiska krisen att hantera konsekvenserna av.

Vi har en skör tillvaro. Det har människan som individ och "kollektiv" alltid haft, men förr var vi nog i allmänhet mer medvetna om det. När slitet för maten för många var dagligt och hårt och överlevnaden så uppenbart väderberoende.

Idag drömmer en del unga om gamla kommunistiska system som på glömskans och desinformationens avstånd för några ser stabilare och humanare ut än dagens. Det finns många vittnesbörd om terrorn och svälten under de mörka ofrihetstider då bannlysning av initiativ och drivkrafter kraftigt begränsade matproduktion, bred utveckling och välstånd i en stor del av världen.
En fri ekonomi med grimma på och inslag av offentligt ägande är det bästa, det är jag absolut övertygad om.

Apropå skörhet vänjer oss snabbt vid nya förhållanden och tar dem för givna. Många av oss lite äldre minns när hus- och bostadsrättslånen pendlade kring 15 %. De som aldrig haft ett lån över 5-6 % har nog lätt att tänka något sådant som toppnivå i sin referensram. Någonstans känns allt under 7 % billigt för mig och det som är under 4 lite som en gåva. Utan att man för det bara "tar vad man får". Men att låna så att man inte skulle klara 10-12 % i ränta om fem år under hyfsat stabila förhållanden för övrigt, det skulle kännas mycket obehagligt.

Sen finns det många som på årets första dag tänker på helt andra saker och förhållanden när man hör ordet skörhet. Som verkligen fått erfara att inget på jorden är självklart.

...
Nu sägs det att USA går över budgetstupet. Det blir iaf ingen omröstning idag.

Det kommer i så fall att prägla Sverige väldigt markant 2013 och några år framöver.

...
Det kan sägas om fler yrkeskategorier. Vi har aldrig haft fler poliser och de räcker inte till patrulleringen. Vi har aldrig haft större lärartäthet och det är en ganska sliten grupp med längre och betydligt mer styrd tid än i grannländerna. Mycket mer än i Finland t.ex.
Man kan undra hur vi hamnade här?

Det här är nuläget. Sen har vi några fina utmaningar framför oss. Vi behöver mer än 40 000 lärare till år 2020 för att täcka pensionsavgångarna. Många poliser är också på väg i pension och var tredje läkare går inom sju år. En stor andel i vårdens övriga kategorier slutar också.

Vi saknar många människor i vårt land, många som aldrig föddes och som skulle behövas både som arbetskraft, entreprenörer och arbetsskapare. För att inte tala om skattebetalare.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss men dagens och morgondagens politiker och tjänstemän måste på några områden hitta tillbaka till gårdagen då läkaren, sjuksköterskan, polisen och läraren m.fl. kunde lägga mer tid på kärnuppdraget och ofta ändå upplevde sig mindre stressade. Då resurserna på många områden användes annorlunda än idag.

Problemet är att det är lättare att lägga till "bra-att-ha-saker" och bygga ut än att förenkla och koncentrera. Men både tillgången på pengar och utbildade människor kommer att kräva det.

...

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas - "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

...
Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

...
Läste just

en sorgligt intressant artikel av en socialdemokrat

. Den handlar om förenklingar, odlande av hat, nättroll och Aftonbladet. Bland annat.

Läsvärd och tänkvärd. Det måste tas ansvar från alla seriösa politiska håll.

...
Det beror nog på att vi dragit ner det yttre, kanske lite på att den bättre hälften studerar och kunnat styra sin tid lite mer - även om studier och jobb tillsammans blir 140%. Vi känner oss i alla fall ganska i fas med julförberedelserna, rätt färdiga på det positiva viset. Detta trots att det är två dagar till julafton då släkten kommer och att vi tänker ta det lugnt i morgon.

Det är en ny känsla, lite lyxig. I gammeldagarna brukade vi ibland pyssla på som bäst under Bertil Perrolfs julinvakarprogram från Visby och lyssna till havets brus innan vi stängde av och kanske gick tillbaka till någon julskiva för det sista. Då hade jag också i regel förberedelser för en julotta någonstans.

Tänker också på dem som inte har någon att fira med och den som knappt har råd. Speciellt på en som förmodligen kommer att köpa så pass med droger att det går att glömma ensamheten en stund. Det har varit, är och kommer att vara olika. Men för någon kan vi alla lätta ensamheten litegrann. Ett telefonsamtal kan hjälpa en bit.

Jag tänker också på en annan fattigdom. Julens grund och centrum förloras alltmer för allt fler och många unga kommer knappt i kontakt med kristendomen alls. Trots att skolans läroplan kräver att man både får möta psalmer och kan redogöra för innehållet i de "viktigaste" bibelberättelserna. Förr växte även den som inte trodde upp med referensramarna och kännedom om Jesus, den utgivande personifierade barmhärtigheten. Men det bekämpades tidigt och medvetet under t.ex. DDR-vännen och utbildningsministern Stellan Arvidssons tid.

Jag tror vi kommer att se fler konsekvenser av att detta försvinner än de flesta tror. Mycket som många idag tänker är självklart kommer nog att visa sig vara mindre givet. Jag är glad att statsministern i dagens lördagsintervju sa att det ska få finnas kristna inslag vid skolavslutningarna. Men det återstår att se vilka konsekvenser det kan få.

...
Snarast möjligt bör regeringen rätta till ett misstag där man tänkte rätt, men med facit i hand gjorde fel.

Jag tänker på förändringen av de yrkesförberedande programmen. Det finns skoltrötta elever som behöver få chansen att ta en enklare och snabbare väg till arbetsmarknaden. Som i några fall aldrig skulle kunna tänka sig att söka till högskolan. De eleverna borde kunna få söka en enklare variant av ett gymnasieprogram. Även om de "enkla jobben" idag är få. Dagens arbetsliv är krävande.

Att som nu kunna välja att läsa ett utökat program för att få högskolebehörighet fungerade inte som man trott. Många elever väljer istället bort jobbsäkra utbildningar man skulle passa för och trivas med och som näringslivet skriker efter. Statussänkningen tycks ha påverkat negativt. Det händer att företag måste vända sig utomlands för att få tag i yrkesutbildat och yrkeskunnigt folk. Utflyttning av företag handlar inte alltid om lönekostnader, det handlar ibland om svårigheter med kompetensförsörjningen. Som iofs har flera orsaker.

Trenden mot allt större andel elever på studieförberedande program har fler nackdelar. För många har låg motivation och kanske inte tillräckliga förkunskaper och förutsättningar. Risken för fler byten och studieavbrott ökar.

Skrota prestigen och gör snabbt det enklare spåret sökbart istället för det svårare. Den praktiska skillnaden är liten, men skillnaden i resultat för enskilda och samhälle kan vara stor.

...
Läste just Niclas Sandströms blogg. Närmare bestämt den här texten: http://blogg.vk.se/nicklassandstrom/2012/12/17/lansstyrelsernas-framtid-1193364

Den handlar om det nya förslaget där länsstyrelserna blir 11 istället för 21. Vi kommer nog att få se mer av samarbeten och/eller rationaliseringar framöver, men det finns onekligen komplikationer i det här med geografin.

En sanning är t.ex. att lilla Skåne län med en par % av Sveriges yta har mer folk än hela Norrland som utgör 58 % av landet. Vi bor onekligen i en glesare landsända. Västerbotten och Norrbotten får kanske slåss om var länsstyrelsens centrala delar ska ligga, annars får man väl dela på gracerna, men det gemensamma administrationsområdet är faktiskt en tredjedel av Sverige.

Alldeles lätt blir det inte att vara konungens befallningsman i det området. Tjänstemännen lär få fara som tättingar. Hoppas att man har gjort fler beräkningar än att bara summera invånarna.

...
Inlandet tär inte, det vet många räknekunniga. Men det är stor skillnad på hur de nordiska länderna hanterar sina naturresursområden. Hur mycket av det utvunna som går tillbaka till de glesare områdena och hur långt man tänker vad gäller hållbarhet och framtid.

I en debattartikel i dagens VK skriver Staffan Nordström om de här sakerna och talar bl.a. om "rumslig rättvisa". Han menar att man inte kan tänka bara befolkningsunderlag när man utjämnar mellan befolkningstäta och naturresursrika, glesa områden som t.ex. försörjer Sverige med mycket av vår elenergi.

Intressanta tankar, värda att ta del av:

http://www.vk.se/756543/norrlands-inland-ar-inte-tarande

...
Sänks idag av huvudvärk och andra förkylningsmarkörer. Har inte tid med sjukdagar innan jul så idag blir det en absolut vilodag.

Huvudvärk kan man också få av blandningen av ängsligt petande i stora och små svenska traditioner å ena sidan och rent korkad främlingsfientlighet å den andra.

Lärarna på skolan där man sägs ha förbjudit pepparkaksgubbarna - i efterhand pga allergirisken - har inte bara gett SD ett antal promille till. De riktiga mörkerkrafterna som i princip hyllar Ku Klux Klan uttrycker att det var ett utmärkt beslut att få bort pepparksksgubbarna från skolans luciatåg.
Det blev ju så mycket vitare.

Vi bör inte utplåna svenska traditioner (på sina håll hör tydligen även pepparkaksgubbar dit) och inte heller sluta med att ta väl hand om dem som flytt eller flyttat hit och fått stanna. De flesta som kommer får inte det.

Visar sig pepparkaksgubbeförbudet sen vara en överdriven mediestorm så tycker jag så här ändå.

...

Det blev en långdragen resa från norra Västerbotten igår. Mot Bureå började det bli riktigt besvärligt och vid Ljusvattnet kändes det som om man hade fyrhjulspunktering. Vi stod stilla några gånger, däremellan gick det 20-50 km/h.

När det kommer mycket snö så får man anpassa sig och det finns väderförhållanden som gör att man inte bör köra alls. Men, under eftermiddagens 19 mil såg jag ett enda plogningsfordon. Annars ingen plogbil och ingen väghyvel. Just "bitvargen" kändes väldigt efterlängtad. Jag har aldrig upplevt så dålig vägbana på allmän väf förut. Det närmaste är nog en oskrapad vinterväg i ryska Karelen på nittiotalet. Känslan var sprängsten eller möjligen skogsväg med riktigt många rötter i spåren.

Frågan är om gårddagens urusla före delvis var en följd av att plogarna som även har annan körning numera inte får dispens från körtidsreglerna. Det skulle kunna vara så att man var tvungen att ta veckovila just när man behövdes som bäst.

Ibland kan vi slå knut på oss själva med vällovliga och välvilliga regelverk. Vi vill ha utvilade yrkeschaufförer på vägarna och ett regelverk som är lika för alla och som inte gynnar osund konkurrens. Samtidigt måste snöröjningen vid extrema förhållanden fungera.

Förut har polisen kunnat ge dispens vid liknande förhållanden, nu har Transportstyrelsen tagit över och man tolkar EU-reglerna så att det inte går att ge dispens för "jourplogare" som även har annan körning.

På något sätt måste det här lösas, det är definitivt inte säkert att ha oplogade vägar under extremt snöfall. Det går knappast att anställa klasar av plogare som ska stå standby "utifall att" och även om man skulle vilja tror jag inte att de förarna finns.

 

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7314463

 

...
Någonstans på Skatteverket har någon tydligen godkänt RUT-avdrag för bartenderi i hemmet. Hur får man ihop det med matlagning, som väl ligger närmast, tänker man på oliven i en cocktail?

Sällsynt dumt att äventyra en bra reform, och mer än så, med en sådan hejdlöst korkad gränsdragning. Eller är det tjänstemän som gjort det med vett och vilja? Nidbilden är ju rätt fullbordad.

Strama upp detta, snabbt som ögat.

...

Dagens tre VK-artiklar om ensamkommande Bahrami är läsvärda. Så här bra går det inte för alla som försöker komma till Sverige och inte heller för alla som tar sig ända fram.

Det finns en del klokheter att ta med sig här.

 

http://www.vk.se/748644/for-sitt-arv-kopte-han-en-manniskosmugglare

http://www.vk.se/748684/sag-folk-do-langs-vagen

http://www.vk.se/748736/vilket-fint-land

 

 

...
Visst är det tokigt att nuvarande skatteutjämningssystem t.ex. utgår från att det är liten andel barn som går i förskola i mer glesbyggda områden jämfört med i städerna. Det är nästan ingen skillnad idag och det här systemfelet gör att mindre orter får upp emot 40 000 kronor mindre per förskoleplats.
Här behövs förändring.

Det nya system man räknat fram är dock inte bara att jubla över när man ser till helheten. Visst får våra kommuner några miljoner till, men landstinget i Västerbotten förlorar plus minus 300 miljoner. Då snackar vi inte bara en och annan akutplats eller ambulans. Var ska landstinget ta de pengarna? Ska kommunerna betala all kollektivtrafik eller hotas något sjukhus eller 750 anställda?

Skulle vi för åskådlighetens skull räkna riktigt enkelt och fördela bortfallet på kommunerna skulle kanske Umeå kunna förmås ta hälften, 150 miljoner. (Det är tveksamt för de förlorar själva ca 80 miljoner på det nya systemet) Sen fick vi fjorton andra västerbottenskommuner pytsa in resten, i snitt cirkus 11 miljoner var. Jag tycker det verkar måttligt lockande.

Jag tror man måste göra om systemet en gång till eller justera det vi har.

...

Även om man inte köper eller delar allt, och förvånas över annat, blir man oroad när man läser den här artikeln i Lärarnas tidning:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/15/lararutbildning-bygge-forfall

I artikeln kommer det fram att de lärarledda lektionerna på lärarutbildningen gått från 24 timmar per vecka 1970 till 9 år 2010. Ett snitt kring 2 timmar om dagen. Att lärarstudenterna samtidigt är de som lägger ner minst egen studietid och är den grupp där det är mest sällsynt att man läser dagstidningen oroar också. Liksom att det blivit färre med utpräglade ledaregenskaper - hur man nu mäter det.

Det är också enligt artikelmakarna en tredjedel som hoppar av studierna innan examen. Om det beror på det som också sägs här, att man i snitt kommer sämre rustade för studierna än tidigare (och jämfört med andra akademiska utbildningar), eller att man tvivlar på yrkesvalet eller tröttnar på ett ineffektivt upplägg kommer inte fram.

Jag har svårt att ta in beskrivningen av läget när jag tänker på ambitiösa nybakade lärare jag mött på slutet. Samtidigt är det uppenbart att vi måste öka lärarjobbets attraktivitet, drastiskt. 1980 hade vi enligt artikeln 10 sökande per plats till lärarutbildningarna, precis som Finland har idag. Nu har vi 1,2 sökande per plats. I början på 80-talet var man inte garanterad att komma in på utbildningen om man hade 3,6-3,8 i dåtida snittbetyg. Det säger inte allt, men ger en fingervisning om att det skett en betydande förändring.

Hoppas att den nya lärarutbildningen som sjösatts blir en markant förbättring. Men framför allt måste det bli mycket mer attraktivt att vara lärare så att många fler söker den.

...
Skrattade i går kväll när jag såg att denna blogg räknades som den sjunde mest inflytelserika av 198 moderata bloggar i landet. Just då var den nummer två i antal inlägg över tre månader. Allt enligt statistik och mätning av länkningar på politometern.se.

Jag har mina dubier. Antalet stämmer nog, inflytandet kan diskuteras. Innehållet varierar dessutom rätt mycket.

Men med tanke på att bloggen inte alls räknas till politikbloggarna på vk.se är resultatet inte så pjåkigt. ;-)

...
Fick denna lediga dag ögonen på den här artikeln av en tidigare gränspolis:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/18/fd-gr-nspolis-medierna-sprider-myter-om-utvisningar

Har ibland funderat över hur det arbetet är, bortom mediarubrikernas beskrivning, och fick en del svar. Kan vara intressant för någon fler nyfiken att ta del av.

Ola Nordebo har bitvis ställt ganska utmanande frågor till partisekreterarna i eftermiddag.

Det kom en hel del frågor från de aktiva allianspartimedlemmarna också. En slutfråga där det brände till litegrann i salen handlade om det nya utjämningssystemet. Min personliga uppfattning är att det är bra att glesbygdskommuner inte längre ska få tiotusentals kronor mindre till förskoleplatserna. Men hur det ska bli med vårdcentraler, sjukhus och kollektivtrafik när landstinget får kring 300 miljoner mindre vågar jag inte tänka på. Kommunerna vinner en del och förlorar mest troligt mer på grund av det som drabbar länet.

Själv frågade jag om det kommunala självstyret när de statliga kraven växer till sig. Svaren från de f.d. kommunpolitikerna var ganska bra, men jag tror frågorna och deras bakgrund bör lyftas. Då och då.

Har flexat ut för att delta vid en träff med Alliansens partisekreterare på Folkets hus i Umeå. Bilden blev lite suddig, men vi ser Nina Larsson (FP), Acko Ankarberg (KD), Kent Persson (M) och Michael Arthursson (C).

Ola Nordebo äger den röda armen till höger och modererar just nu samtalet om Sverige, Norrland, Västerbotten, Umeåregionen och Umeå.

...
Problemet med eftersatt fastighetsunderhåll tycks finnas i kommuner av alla storlekar, för att inte tala om landstingen. På många håll har det gått så långt att det blivit ren kapitalförstöring. Saker måste bytas ut och hela byggnader måste ersättas för att underhållet inte blivit skött.

Vad beror det på att det blivit ett så stort problem närmast överallt?
Ofta har det handlat om resursbrist som gjort att man tagit pengarna där det inte märkts för stunden. En god vän använder ofta uttrycket "att leva på rost och röta" om den sortens hushållning.

Vi har många hus och fastigheter i kommunerna. I lilla Vännäs har kommunen ett fastighetsbestånd på ca 80 000 kvadratmeter, Vännäsbostäder förutan. Om man sparar in nästan hela underhållet varje år så "får" man några miljoner att göra annat för. Eller man får låna dem några år, innan det blir pay-back-time. Till slut kan det bli riktigt dyrt.

Förhållandena är så olika, men jag undrar om vi, allmänhet och politiker, inte måste tänka om i grunden. Om inte för annat så av medkänsla med de efterkommande.

Ska morgondagens generation ha någon ekonomisk möjlighet och frihet måste vi börja ta hand om investeringarna som gårdagens generation gjorde. Och kanske tänka igenom konsekvenserna av investeringar vi själva har lust att göra en extra gång. Från stora statens sida måste man kanske fundera på omfattningen av tvingande lagkrav på kommunerna. Det ekonomiska friutrymmet är begränsat för de mindre.

...
Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

...
Idag kan man på DN debatt läsa om att regeringen gör den största satsningen någonsin på underhållet av järnvägen:

http://www.dn.se/debatt/vi-gor-den-storsta-satsningen-pa-jarnvagsunderhall-nagonsin

För oss som inser att Sverige är långt och tror att alltmer av transporterna kommer att behöva drivas av annat än olja är det mycket välkommet. Underhållet av järnvägen har varit eftersatt under lång tid. Oseriösa på olika nivåer kommer kanske att påstå att det Alliansregeringens fel att järnvägen är nedsliten men de som arbetar inom järnvägen säger nog som Seko skrev i augusti: "Sveriges järnväg dras med problem uppbyggda under decennier av eftersatt underhåll och uteblivna investeringar." Tidigare regeringar bär största ansvaret för järnvägsnätets nuläge.

Det är också rätt att göra infrastruktursatsningar i ekonomiskt bistra tider med lägre prisnivåer och förväntade lågräntelägen.

Man får också säga grattis till de unga som satsar på bygg- och anläggningsutbildningar med inriktning mot järnvägen. De finns på flera platser i landet, närmast på Liljaskolan i Vännäs.
Med tanke på den rätt höga snittåldern på de som jobbar inom järnvägen är det nog allmänt klokt för unga att satsa på den sektorn.

...
Under tisdagen blev det mycket skola. Dels en full dag på jobbet med bl.a. budgetarbete och rundvandring och lokalresonemang på Castorskolan med nämndspresidierna i Bjurholm. Sedan direktresa till ett längre kvällssammanträde med Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs.

Sammanträdet handlade om arbetsmiljöproblemen på Vegaskolan och vilken bedömning nämnden gör av situationen. Det finns delar av den lågbyggda tegelbyggnaden med platt tak där vissa får problem av att vistas. För några går det inte alls. Det är konstaterat att det finns mögelproblem och att utrymmena där några reagerar negativt tycks ha blivit fler. Det handlar om ett par lokaler där särskole- och träningsskoleelever har vistats.

Kvällens långa sammanträde mynnade ut i två beslut. Det första att nämnden rekommenderar kommunstyrelsen att besluta om etablering av två nya baracker, eller skolmoduler, så att de rum som inte bör användas kan utrymmas.

Som på så många skolor är det dessutom allmänt trångt på Vegaskolan. Förutom en ökning från ca 270 till 340 elever på några år har vi de förändringar som påverkar flertalet skolor. Det ska numera finnas lokaler för lärararbetsplatser och grupprum, svenska som andraspråk, hemspråksundervisning, specialundervisning, olika delar av skolhälsovården m.m. Antalet elever som nyttjar fritids har också ökat kraftigt, vilket är en nationell trend.

Den långsiktiga osäkerheten om resten av den aktuella tegelbyggnaden och den fortsatta elevökningen ledde till det andra beslutet. Nämnden rekommenderar kommunfullmäktige att besluta om en nybyggnation som kan lösa lokalbristen och osäkerheten kring arbetsmiljön.

Alternativet är att bussa vissa årskurser en knapp halvmil från Vegaskolan till Vännäsby skola, något som blir dyrare, mer komplicerat och osäkert än det kan se ut. I vilken riktning elever annars skjutsas, till eller från en mindre eller större ort, är av underordnad betydelse.

En nybyggnation på Vegaskolan innebär en stor investering och betydande kostnader för många år framåt. Projekteringen som har inletts ska bilda ett viktigt underlag för kommunfullmäktiges beslut i november. Då måste det tas om Vegaskolan ska kunna erbjuda delvis nya lokaler vid skolstarten ht 2014.

Vännäsmoderaterna är i grunden ekonomiskt återhållsamma och generellt bekymrade för kommunens klena resultat och lånebild. Samtidigt kan vi inte ta ansvar för att äventyra elevers och lärares hälsa genom chansningar med sjuka hus. Är det något som man med större frimodighet än annat kan och bör finansiera långsiktigt så är det utbildningslokaler. Vi ser i det här fallet ingen annan försvarbar och hållbar lösning här än den som skolförvaltningen förordar, att lösa lokalbehovet centralt och permanent.

Tar KF beslut enligt nämndens önskan blir det också en signal till nuvarande och blivande medborgare och kommande generationer. Barn och unga är viktiga, skola och utbildning är viktigt och Vännäs kommun inser det och tar konsekvensen av det.

...
Det var intressant att se att Sverige rankas som nummer två i världen när det gäller innovationer. Schweiz kom först i undersökningen som gjorts av INSEAD och WIPO, en internationell handelsutbildare och ett FN-anknutet organ.

Inte oväntat var det Kina som kom först i den viktiga grenen som handlade om kommersiell nytta av innovationerna. Det var roligt att se att Sverige idag också rankas trea i världen vad gäller satsningar per capita på forskning och innovation.

Trevligt var det att tre afrikanska stater fanns bland de sex som förbättrat sina positioner mest, var man nu befinner sig i rankingen.

http://www.globalinnovationindex.org/gii/GII%202012%20PPT.pdf

...

...
Det kan inte vara roligt.

Holmlund levererar på morgonkulan ännu en blogg där han hackar på Centern och Annie Lööf. S jobbar med sikte på 2014 hårt med att försöka svärta de mindre Allianspartierna.

Kan den morgontidiga skrivlusten handla om en TT-artikel som Aftonbladet publicerade idag?:

http://mobil.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article15566464.ab

Här kan man läsa att Reinfeldt drar ifrån vad gäller svenskarnas förväntningar på regeringsduglighet, försprånget har ökat med 3,7 % över sommaren. 36,6 % tror nu att Löfven skulle klara statsministerjobbet bäst. 63,4 % tror att Reinfeldt skulle göra det. Aningen surt måste det vara för de mest långtgående svartmålarna av statsministern att 29 % av de rödgröna sympatisörerna i Skops undersökning anser att Reinfeldt skulle göra jobbet bäst.

Inte lika trevlig morgonläsning för alla.

...
I modern tid har ingen borgerlig statsminister suttit så länge. Grattis!

Dessutom ser jag att Alliansen har kommit ikapp i opinionen. Skiljer 0,33 % nu, enligt Demoskop.

http://m.expressen.se/nyheter/i-dag-satter-fredrik-reinfeldt-nytt-rekord/

...
"Varför erkänner moderater inte att de är som Mitt Romney?" Det är väl det egentliga innehållet i den fråga som Kalle i Brån tycks ställa i min och andras riktning och som jag nyss började svara på. Jag har bemött den sortens frågor tidigare, men vi tar det en gång till med ett nytt namn. Det blev så många ord att det blir ett eget inlägg.

Jag tror att Mitt Romney delvis personifierar den bild som många på vänsterkanten vill ha av moderater. Han är ju t.ex. jätterik. (Även om han inte alls är lika rik som toppkommunisterna i Kina.) När moderater själva inte känner igen sig och inte skulle vilja ha honom som ledare accepteras det inte riktigt. T.o.m. Dalademokraten skriver på ledarplats att nästan inga svenskar gillar politiken Romney för (idag). Att jämföra honom med Moderaterna är fel, Kalle.

Jag har inte haft möjlighet att följa debatten som vid förra valet, då jag dessutom var där, men MR-känslan av snabbt förändringsbar "produkt" ger i sig en konstig smak i munnen. Det var inte många år sedan Romney i hemstaten genomförde en sjukvårdsreform som liknar Obamas reform som han nu kraftigt bekämpar. Man kan diskutera utformning, men att alla ska omfattas av en sjukförsäkring är bara så självklart att det inte behöver diskuteras. Liksom att en mångmiljardär ska betala större andel skatt än en lärare.
Det finns områden där man tycker att han i huvudsak har rätt, men i stort är det som t.ex. Edward Riedl varit inne på. USA är USA och så väsensskilt från Sverige att enkla jämförelser blir omöjliga. Vad gör den som odlar sådana t.ex. med att majoriteten bland arbetarna på sina håll tycks vara övertygade republikaner?

Sen är det något sjukt med hela det amerikanska kampanjsystemet. Jag minns känslan av luftslott och orimliga förväntningar på Obama från förra valkampanjen som jag följde några dagar i New York och Washington. Jag vill varken vara eller låta dryg, men på den euforiska demokratiska valvakan i huvudstaden hade jag svårt att hålla borta tankarna på hur det ofrånkomliga bakslaget för Obama skulle påverka samhälle och individer. Jag kunde inte kvitta mig med känslan av att han aldrig skulle kunna leverera i närheten av de förväntningar kampanjen byggt upp. Det är inte svårt att förstå besvikelsen.

Mitt Romneys bakslag skulle på kort sikt kunna bli än större. Man brukar inte nå popularitetens höjder genom att sanera allvarligt sjuka finanser. Särskilt inte om folk tycker att man lovat en quick fix med snabbt återkommande glans som i fornstora dagar och har en nyliberal övertro på dynamiska effekter.

Jag är kraftigt "out of fashion", men när det ser dåligt ut har jag mer känsla för löften i stil med det Churchill sa 13 maj 1940 när Hitlers omänskliga stats- och krigsapparat fått växa sig stark och till synes oövervinnelig. Efter att då ha vunnit valet och blivit premiärminister sa han: "Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett."

På sån sanning vinner man sällan val. Men i det fallet faktiskt seger. Inte minst tack vare USA.

...
Idag är det 19:e året som Världslärardagen firas. I USA finns "Appreciate your teacher-day" och på andra ställen andra liknande dagar, men 5:e oktober instiftades 1994 som Världslärardagen av UNESCO.

Många yrkesgrupper i Sverige har sett stora förändringar de sista decennierna, men det kan hända att lärarna ligger långt fram i den tävlingen. De här morgonminuterna vill jag inte fokusera på sådant som jag tror i förlängningen kan komma att påverka oss mycket negativt om vi inte kan börja vända utvecklingen.

Jag vill istället tacka alla lärare, nya som erfarna, som dag efter dag går till skolan med gruppers och enskildas bästa för ögonen. Förberedda för att vidga kunskaper, insikter och medvetande hos elever vars lärandelust och ork varierar på många ledder. Inte minst lärarna som minns sin egen barndom och ungdom. Det här sista kan vara mer betydelsefullt än man tror.

Jag vill tacka er som just nu har klasser med mycket studiero och många synliga framsteg och ofta har glädjen att få leverera aha-upplevelser som både syns, hörs och känns och liksom skjutsar iväg ungdomarna i utvecklingen. Ännu mer vill jag tacka er som den här hösten står i särskilt ansträngda och utmanande situationer, lägen som påverkar ert liv och mående.

Lärarna har en svåröverskattad betydelse för ett lands utveckling. På olika sätt måste deras situation förbättras i vårt land. Det upplevda stödet måste öka och belastningen minska. Fördelarna med att vara lärare, och möjligheterna att utföra jobbet, måste i förlängningen upplevas så pass stora att vi får se köer till lärarutbildningen.

Och till dig som lider av svårartad avundsjuka mot lärarna redan idag - utbilda dig snarast till lärare. Det står alla fritt.

Önskar er lärare en god dag och en god framtid!

...
Den första intensiva dagen i Österbotten är över. Det var meningen att jag skulle följa med bildningsdirektör Snickars till Närpes, men jag lät bli. Hotellet där jag skulle bo gick i konkurs för några veckor sedan.

Jag skulle kunnat få sova i det stängda hotellet, men jag tog in på ett riktigt bra ställe istället. Ännu mer centralt, med utmärkt personlig service, väldigt fin mat och i det närmaste helpension. Innan blodtrycket stiger för mycket hos någon med särskilt väderkorn för orättvisor ska jag berätta att jag bor hos goda vänner i Vasa som det var länge sedan jag träffade.

Idag har jag fått vissa saker bekräftade om det finska skolsystemet, sådant som kan kasta ljus över delar av utvecklingen och skillnaderna mellan våra länder. Jag är inte förvånad, det är inga hemligheter, men jag måste nog fundera och fila på formuleringarna innan jag skriver om det. En och annan kommer att tycka att det är oförenligt med min roll att se det jag ser, men det kan inte hjälpas. Flera intressen kan nog bli en smula upprörda, så jag tror jag får sova på den texten.
En natt eller två.

...

Det är en fråga som ställs av Tony Wagner från Harvard University i den första av de fyra kvartslånga youtubefilmerna om "Finlandsfenomenet" som man hittar här. Filmerna gjordes förra året för att visas i USA.

Ja, man får tänka, tro och mena vad man vill om skolan i Finland, men vi som jobbar inom skolan måste rimligen vara nyfikna på den utveckling som Finlands utbildningsväsen haft. Finns det något som Sverige kan lära?

Ta en kvart och se den här första filmen. Kanske också de senare. När filmen är slut kan man klicka vidare på de kommande. Orkar du inte med engelskan, eller har du inte tid, så se gärna de första minuterna av filmen och läs de tankeväckande bildtexterna där i början.

Hittade bl.a. de här filmerna när jag har tittat runt lite bland det som finns om finska skolan inför skolchefsskuggningen i Österbotten som börjar i morgon.

...
Uppladdningen är inte perfekt. Jag hade tänkt läsa Pasi Sahlbergs "Finnish lessons" om den finska skolan och en del annat också, men det har inte blivit tid. De här sista dygnen innan avresan tidigt på onsdag morgon är också fyllda med olika sorters uppgifter.

Västerbottens skolchefer har via Region Västerbotten fått möjligheten att åka till Österbotten och jobbskugga sina motsvarigheter. Ungefär hälften har nappat och kommer att åka över till det östra grannlänet tre dagar. Först blir det en dag på Regionförvaltningsverket i Vasa och sen sprids vi på olika kommuner i Österbotten.

För min del blir det Närpes. En av skolorna jag får besöka har en för både finska och svenska förhållanden stor andel invandrare. Det ska bli mycket intressant att se hur man arbetar där. Normalt har de finska skolorna en låg andel utomnordiska elever.

Politik och förvaltning har valt lite olika vägar för skolan i våra länder. Det ska bli mycket intressant att se hur det tar sig uttryck. Även om skillnaden i resultat inte skulle vara så stor som det kan synas så tror jag alla medger att den finns. Finland har klarat sig bättre de senaste decennierna. För 20 år sedan klarade sig Sverige bättre i internationella mätningar. Sen har det gått utför i Sverige och uppåt i Finland.

Varför?

Vilka är nyckelfaktorerna? Hur inverkar historien? Vad händer idag, vilka är trenderna? Varför vill en tredjedel av Finlands gymnasister bli lärare? Vad skulle vi kunna importera in i vårt skolsystem med våra nya styrdokument, skollag och läroplaner? Finns det något vi inte skulle vilja ha? Finns det något i Sverige som man skulle önska fanns i Finland? Hur är IKT-utvecklingen inom skolan i vår f.d. östra rikshalva?

Jag har några tankar och teorier om skillnaderna mellan våra länders skolor. Ska bli spännande att se i vilken omfattning jag har fel. Och så ser jag fram emot en del aha-upplevelser och människomöten.

...
Hon som läser specialpedagogik har läst citat från 20- och 30-talet för mig ikväll. Både av mer och mindre kända läkare och pedagoger. Även makarna Myrdal.

Även om man tänker på att det var i en helt annan tid så är det så ofattbart omänskligt hur man talar om och såg på dem som föddes med lite andra förutsättningar. För en knapp mansålder sedan.

...
Fick igår höra något som gjorde mig lite ledsen och kanske förklarar en del av bristande resultat i svenska skolan. I PISA:s lästest för 15-åringar låg vi ju i topp i läsförståelse på 70-talet, började falla kring 2000 och hade halkat ner rejält till 2009.

En sak fastnade särskilt. Föräldrarna i Sverige, Finland och Norge sades i genomsnitt spendera ungefär lika mycket tid med barnen. Det är däremot skillnad på hur mycket man läser för sina små barn. Här ligger Sverige klart lägre. Vi satsar mer på att skjutsa barnen till olika aktiviteter.

I Finland läser föräldrar i genomsnitt relativt mycket för sina barn. Utan att gå in för djupt i frågan om skolresultaten erkänner de flesta att Finland ligger bra till. Norge hade klart fallande skolresultat när man satte in en motoffensiv med satsning på läsandet och har nu klättrat uppåt i resultat.

Här spelar många olika saker in. Men vågar vi i Sverige tänka att kontakten med orden och berättelserna de första åren och på fritiden har en hel del med skolresultaten att göra?

...
Har ikväll haft ett vittfamnande längre samtal med en moderat och fackligt aktiv metallare.

När vi slutat prata kom jag på att jag känner personer som menar att sådana som han inte ska finnas. Att man inte kan vara fackligt aktiv och moderat. Min bekanting är ett strålande bevis på motsatsen. Ikväll pratade vi bland annat om hur modetrender inom företagsvärlden kan inverka menligt på både produktion, avkastning och arbetsmiljö.

Jag tycker det är en förmån att få ha en väldigt vid och varierad bekantskapskrets. Jag tror inte man blir dummare av det.

...
Såg just en vänsterpartist skriva att samhället skulle rulla på som vanligt om så alla entreprenörer försvann. Jo, god morgon.

Nu ska man väl inte fästa för stort avseende vid sådana här personer, som i detta fall ändå har många, många följare på Twitter. Han har även skrivit saker som att alla moderater förtjänar bly. Man vet inte om man ska tycka synd om Jonas Sjöstedt eller tycka att det är bra att hatodlarna även vänsterut kommer fram i ljuset.


När det gäller entreprenörerna så behöver vi inte färre, utan fler. Ska vi få hejd på den förstoppande förkrånglingen skulle vi behöva fler med det tänket även i våra offentliga verksamheter och på de lagproducerande nivåerna. Framtiden har inte råd med att det juridiska perspektivet blir alltför allenarådande.

...
Att Sveriges ekonomi går relativt bra är ingen nyhet, men att den enligt vissa opolitiska bedömare "utklassar" övriga OECD-länder är lite överraskande.

En BNP-tillväxt på 2,3 % under andra kvartalet är betydligt mer än väntat, långsiktigt positivt för både arbetande och pensionärer och har förstås sina fördelar för nuet. Det är främst exporten av tjänster som ökat.

Vi lever i osäkra och känsliga tider, men man får tillsammans med mer oberoende och mer kunniga bedömare gratulera Borg & Co.

...
Det är lika obegripligt idag det som hände för ett år sedan. Sextionio plus åtta döda. Att den vridne, hatiske och empatilöse dessutom kallar sig kristen gör det ännu mer groteskt och motbjudande. Han är tyvärr inte ensam extremist om att ta på sig det epitetet.

Jens Stoltenberg har gjort mycket bra under det gångna året och idag. Mycket har varit särdeles statsmannamässigt. Han har inte varit ensam om att göra det bra. Resultatet av att man totalt avstått från att använda dådet partipolitiskt tror jag bl.a. visat sig i detta att alla partier i Norge fått en tillströmning av människor som vill bidra till det gemensamma. Det skulle vi ha behövt i Sverige också.

Men, här har många idag ägnat sig åt att använda minnesdagen till det låga istället. Att använda det skedda till inrikespolitik. Inte så mycket politiker, mer vissa från media. Sådant lockar inte till samhällsengagemang i något parti.

Tack för förebilderna, Norge. Mitt i sorgen och det ofattbara.

Landstingspolitiken är inga lätta saker, det ska vi inte låtsas i oppositionen heller. Frågan om hur jag ser ambulansfrågan kräver egentligen ett längre svar som både berör de ökande medicinska kostnaderna totalt sett och samhällsutvecklingen i stort. Bland annat med ständigt växande administrativ kravbild som knaprar resurser från den kärnverksamhet administrationen ska serva. När nu rikspolitiken till slut kört över moderaterna och beslutat att det nya utjämningssystemet ska genomföras kommer Västerbottens landsting att förlora ca 320 miljoner per år. Vi ska p.g.a. detta snart se nedskärningar av helt annan kaliber.

Sjuktransporterna måste fungera på ett förtroendeingivande sätt även i glesbygdsområdet. Per capita blir det dyrare än i Stockholm och Umeå, men tappar folk i inlandet tilltron till samhället och passerar avfolkningen den kritiska gränsen, då kommer lavinartade kostnader och kanske också dito reaktioner. Saker som få verkar förutse eller räkna på.
Inlandets grundfunktioner måste vidmakthållas och insatser måste ske för att möjliggöra att även "ovanliggande" funktioner ska fungera. Fler unga måste få ett lokalt anknutet framtidshopp och fler med entreprenöriellt tänkande för näringsliv och välfärd måste lockas tillbaka. Svenska politiker måste kanske köpa vidareutbildning om glesbygdstänkande och värdegrund i Norge?

Jag tror inte att Landstingets försök till sparande i Åsele och Dorotea har gett många nettokronor. På den mångmiljardbudget man har ser det ganska feltänkt ut. De som bor i inlandet ger avkall på tillgång och närhet till väldigt mycket offentligfinansierat som vi i Umeåregionens centrala delar anser självklara. För allt de avstår ska de veta att det i alla fall finns en rimligt snabb transport när stroken, hjärtinfarkten eller det livsfarliga allergiska reaktionen inträffar för en själv eller en anhörig. Helikopter och ambulans i Lycksele kan man inte alltid räkna med. Det är stora tidskrävande avstånd som avverkas i många riktningar varje dag.

Man måste ta i beaktande de signaler indragningen sänt och rättmätiga (kanske även bitvis överdrivna) skakningar de sänt genom dem som befolkar inlandet. Dessa människor som förutom att de är människor och svenska medborgare också möjliggör att narurresursområdet fortfarande fungerar och kan leverera till Sveriges helhet.
Tänker man på detta kan den indragna ambulansen i Åsele vara en av de dyrare besparingar som skådats. Den skulle ha fått vara kvar.

Det har blivit ett antal måndagar på Norrlands största marknad. Vissa förändringar kan noteras. S-montern har flyttats till annan plats, så det är inte riktigt lika spännande och debattätt som när vi och V var  närmaste grannar. Jag har en känsla av att de tyngre politikerna på den kanten också lyser med sin frånvaro när det inte är valår. ;-) Någon sa att (S) inte alls var närvarande, bara med sina dekaler i Byggnads monter som jag såg. Nåja, hursom, det är inte min business. Man är ju inte precis på Moderaternas hemmaplan, men det är mycket mindre av synlig irritation och uttalat motstånd än förr. Däremot betydligt mer positivt gensvar. Det är i stort sett tre frågor jag fått diskutera idag. Invandring, opinionsläge och sen ambulans och inlandssjukvård för hela slanten. Jag som inte alls är landstingspolitiker. Några indignerade har varit pensionärer. Andra har varit olyckliga och oroliga för makar eller barnbarn. De yngsta var några tjejer på 11 eller 12. Ambulansen och väntetiderna har blivit en fråga som har gått riktigt djupt i folks medvetande och som  kanske i oväntad grad har påverkat tilltron till samhället eller det egna partiet. "Vilken syn har mitt parti på glesbygden?" Flera har gett uttryck för att ambulansen i Åsele försvann delvis för att det var en entreprenör som skötte verksamheten, men så cyniskt har jag svårt att tro att landstingsmajoriteten tänkt.

...
I morgon måndag är det sista dagen för Åsele marknad det här året. "Traditionsenligt" är det Vännäsmoderaterna som bemannar M-montern under dagen.

Ett utmärkt tillfälle om någon vill orda en smula, eller kanske bli medlem? Förutom några raster och lunch så kommer jag att befinna mig i montern.

Demokratin är mer illa ute i vårt land än vad folk i allmänhet tänker sig. Det är tvivelsutan hög tid att bli medlem i ett parti där man delar mest möjligt av värderingar och åsikter.

...
Man kan tycka vad man vill om försäljningen av AB Svensk Bilprovning, men det får vara någon måtta på svamlet om saken. Det är först och främst inte bara staten, "vi", som äger detta AB. Utöver statens 52 % ägs företaget av organisationer som KAK, MHF, Motormännen, försäkringsbolagen och åkerianknutna intresseorganisationer.

Lokalt i Umeåregionen skrapar Lennart Holmlund kölen ordentligt när han inte bara talar om privat monopol utan dessutom antyder korruption vid försäljningen. Den typen av förtal måste man hålla sig för god för, särskilt med hans position. Till och med den normalt nyanserade Hans Lindberg faller för frestelsen att klämma till med "privat monopol" i sin blogg.

Bilprovningen har delat in sina 186 stationer i tre grupper. En på 70 stationer har sålts nu, de flesta av dessa ligger i Mälardalen och här i Norrland. Två av stationerna i Umeå kommer att ägas av besiktnings- och testutrustningsleverantören Opus Group, en av AB Svensk Bilprovning. Stationerna i Västerbottens inland, utom Norsjö, kommer att fortsätta som förr för att garantera servicen i glesbygden.

Opus är ett svenskregistrerat aktiebolag som till 15 % ägs av två av företagets chefer. Deras bolag är registrerat på Cypern. Opus köper knappt 38 % av stationerna och Cypernbolaget äger 15 % av Opus, vilket blir 5,6 % av nuvarande Bilprovningen. Detta är inte som hittills monopol och Bilprovningen som helhet blir inte Cypernägd som vissa debattörer glatt uttrycker saken. Hans och Lennart, ni kommer att kunna välja den station och ägare ni tycker är bäst i Umeå.

Bilprovningen har ett eget kapital på en knapp miljard. Nätt hälften av köpeskillingen på 375 miljoner får Opus låna av bilprovningen. En riksdagsledamot i (S)- eller (V) sa på grund av detta idag att Opus fick (!) stationerna. När jag köper en bil och får en kredit hos bilfirman som jag betalar ränta på kan man näppeligen säga att jag Får bilen. Någon sorts heder i argumentationen måste finnas även om man inte gillar upplägget.

Det är meningen att vi ska få en utvecklande konkurrens mellan tre leverantörer, något som ska komma kunden till godo. Förr om åren gick jag ibland åka till Lycksele eller Ånäset när köerna var långa. Bilprovningen har sagt att man själva nu vill göra besiktningen billigare de tider när stationernas kapacitet nyttjas minst och utöka öppettiderna. Detta för att jämna ut trycket och korta köerna. De andra ägarna lär också lägga manken till.

Jag har personligen inte efterlyst en privatisering av Bilprovningen de senaste åren. Man har spottat upp sig och blivit betydligt mer kundorienterade, inte minst sen det blev klart att det skulle bli konkurrens. Det är också ett kontrollorgan, vilket i mina ögon kan göra det mer acceptabelt med ett monopol.
Detta kan dock bli riktigt bra. Det är proffs som tar över den här tredjedelen och det är sannolikt i stort sett samma personal som fortsätter på stationerna. Det ska bli spännande att se hur verksamheten i branchen utvecklats om fem år och hur vi som fordonsägare upplever förändringen.

SvD

 

. 

...

Det är sorgligt med den ovilja som då och då sticker fram angående vårt naturresursområde och dem som lever och bor där. Som inte bara trivs, utan också i vid bemärkelse får det att rulla och fortsätta leverera rikedomarna som bidrar till att Sverige går ihop och fungerar.

Sverige är oerhört beroende av Norrland som till mycket stor del säkrar vår energitilgång och våra exportintäkter och där också mycket kunskapsintensiv företagsamhet gror. Inte bara Sverige utan hela Europa är beroende av våra malmtillgångar. 80 % av dem finns här, 90 % av järnmalmen.

Utjämningssystemen består inte bara miljonerna som helt rätt och riktigt kommer till våra norrlandskommuner från storstadsregionerna. Ett Sverige utan Norrlands utjämnande bidrag till helheten vore inte där vi är idag. Vattenkraften levererar dryga 40 % av vår billiga el och det mesta produceras här.

Från både höger och vänster kan man höra iskalla cynismer som ungefär går ut på att det inte "behövs" människor här. Vattenkraften kan styras från Kuala Lumpur om det skulle behövas. Vackra dagar när inget krånglar och teknik och strukturer inte behöver handpåläggning.

Det finns platser och områden som inte kommer att fortsätta att vara befokade, så är det. Men Sveriges helhet måste leva och fungera. Det ska vara hållbart ekonomiskt och socialt. Även om Sverige aldrig kommer upp i Norges och Finlands nivå när det gäller att värdera och värna de glesa områdena så måste staten se till att lägga verksamheter som faktiskt kan ligga långt från Stockholm, lika väl som kraftverk och styrning kan vara åtskilda. Jag har på Sverigemötet frågat företrädare för mitt parti om man är villig att verka för att regleringsbreven till myndigheterna används för att styra verksamhet till glesare områden. Några har sagt att man ska ta med sig frågan. Jag menar att det börjar vara bråttom att något händer. Avfolkning och avrustning sker bara smidigt till en vis gräns. Det visar även Åsele och Dorotea.

Västerbottensnytt har nyligen lyft småaffärernas situation och betydelse. Det måste tas ett ansvar för både ett rimligt nät av dagligvarubutiker och bränslestationer i naturresursområdet. När det närmar sig extrem glesbygd klarar marknaden inte av varken det eller kommuniationer av olika slag. Inte staten heller, utan ansträngning. Vill vi överhuvud taget ha hela Sverige så måste det vara bebyggda, beboeliga och trygga områden längs hela landet. Innan man säger att man inte vill ha hela Sverige ska man tänka sig mycket noga för och analyserava konsekvenserna. Om man kommer från höger, vänster eller någonstans mitt emellan.

Sorgligast är det när norrlänningar inte förstår det ömsesidiga beroendet mellan stad och land. Där finns det numera en del att säga, men, det får bli en annan text.

Ica om småbutikerna Västerbottensnytt

 

...

SvD har granskat Fredrik Reinfeldts påstående att fler unga hade jobb 2011 än 2006. Det stämmer, det visar sig enligt tidningen att 46 500 fler i åldrarna 15-24 har jobb.Det är väldigt roligt att läsa. Om sysselsättningsgraden ökat kan man däremot inte säkert säga.

Förhoppningsvis kan den aviserade jobbpakten hjälpa fler unga att komma in på arbetsmarknaden. Det behövs fler initiativ på olika plan och även att attityden till de studiemöjligheter vi har i Sverige förbättras hos en del av våra unga.

Det sista får man kanske inte säga om man ska vara helt politiskt korrekt, men eftersom jag är övertygad om att det är så säger jag det ändå. Antipluggkulturen förstör mycket för många.

 

...

Det låter bra med tankarna om en jobbpakt som Fredrik Reinfeldt presenterade härom dagen i Almedalen. Svensk handel, Svenskt näringsliv och Unionen verkar vara med på noterna. LO var mycket positiva till en början, sen kom man kanske på att man inte skulle verka alltför medgörliga och uttryckte tvekan om hurvida den var på riktigt.

Lovande var däremot att Magdalena Andersson (S) fortfarande är positiv. Det var också roligt att hon i "Raka svar" signalerade att hon väl vet att ungdomsarbetslösheten inte är 25 %. Nior och gymnasieelever som söker sommarjobb och heltidsstuderande som söker extrajobb registreras som arbetslösa, vilket inte är vidare vettigt. Ungdomsarbetlösheten är hur som helst för hög om den ligger på nästan 10 % och jag hoppas att jobbpakten kommer att ta ner siffrorna.

...
En av mina absoluta favoriter bland lantbrukarna stod som just bonde i telefonkatalogen. Fast det kunde även ha stått filosof. Bland annat.

Man skulle kunna kalla mig fantasifull alarmist, men det här med matproduktionen oroar mig och har gjort så en längre tid. Jag fick idag ögonen på en notis i Dagens Industri som aktualiserade saken.

Snittåldern på de matproducerande är 60. De som är 35 eller yngre utgör 4 % av hela kåren. Av de 71 000 lantbruksföretagarna jobbar idag bara 24 % heltid. 1980 var 44 000 mjölkbönder, 2010 var de 5 600.

Jo, jo, jag vet att man har så många fler kor i snitt idag och att de dessutom är rejält upptrimmade. Minskningen och snittåldern på deras hussar och mattar oroar mig i alla fall. Vi är knappast självförsörjande på någonting idag, på vissa klassiska basvaror "fattas" hälften. Hur ser det ut om 5000 dagar om nuvarande utveckling och avveckling fortsätter? Jag är inte helt övertygad om att världen alltid kommer att se ut ungefär som tvärsnittet av de senaste 40 åren. Det skulle kunna komma överraskningar på flera olika plan och minst en förutsättning för det riktigt storskaliga jordbruket vet vi kommer att förändras rejält. Det rent otänkbara har dessutom bevisligen hänt förr.

Vi har ohållbart lite bönder och de blir färre. Skulle några av de senaste 150 årens värre saker tillnärmelsevis upprepas så skulle vi dessutom kunna få erfara att vi har skört mycket folk som inte bor på landsbygden. Nu är det inte så sannolikt med kraftig nordisk och europeisk missväxt några år i rad, inte heller att det blir ett storkrig eller att oljeutvinningen snabbt och drastiskt minskas.

Men, vår matproduktion blir för varje år alltmer beroende av medvind, goda tider, riktigt gynnsamt väder och stabilitet i Mellanöstern.

...

...
Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.

Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.

Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.

För debatt blir det.

...
Det är ju inget fel, snarast klargörande, men ändå rätt tröttande. När partiföreträdare börjar tämligen mycket av det man säger och skriver med att peta in partinamnet i konstruktioner av typen "Vi xxxxxxx anser att.." så får jag nästan klåda i hörselgångarna och synnerven.

I de allra flesta fall ser och hör man vilket parti det är som agerar. Det brukar stå på flera ställen i dokumenten och det brukar vara annonseras hyfsat tydligt vem som pratar i radio och de beslutande församlingarna.

Vi bör ha då pass mycket självförtroende och självkänsla att vi inte behöver massexponera våra partinamn jämt och ständigt.

...
Jag förstår inte de västerbottningar som lovprisar det nya utjämningssystemet som nu pressas igenom.

Visst rättas några konstigheter till, som t.ex. de orättvisa utjämningsmodellerna för förskolor i städer och småsamhällen. Några av våra kommuner får några miljoner mer. Men totalt sett?

När landstinget förlorar 320 miljoner är både det länsgemensamma och alla våra kommuner förlorare. Det handlar om enorma summor som måste sparas in. Jag vågar nästan inte tänka på vad det kan innebära och vilka konsekvenser det kan få. Kan Lycksele lasarett bli kvar? Hur kommer kollektivtrafiken att se ut efter detta beslut, hur många bussturer kommer vi att ha? Hur många vårdavdelningar och vårdande händer måste bort? Hur slår detta mot stad och hur slår det mot glesbygd?

Jag förstår inte västerbottningar som tycker detta är bra. Inte alls. Jämför gärna konsekvenserna av att landstingsmajoriteten försökte spara ett par futtiga nettomiljoner i Åsele och Dorotea. Det nya utjämningssystemet innebär att det kanske behöver sparas hundra gånger mer.

Med nya systemet blir det lite varmt i byxorna på kommunerna som får en handfull miljoner till. Sen kommer det att bli kallt, strävt och hemskt obehagligt.

...
Vi borde satsa mycket mer på yrkeshögskolan än vi gör. När man ser den extremt höga andel som får jobb efter genomgången utbildning måste man fundera på om vi fördelar utbildningsresurserna rätt.

http://www.yhmyndigheten.se/

...

I denna osäkra värld vet man inte mycket om morgondagen, men just idag får man vara glad för att det går ännu bättre för Sverige än väntat.

...

De flesta vet att siffrorna för ungdomsarbetslösheten är kraftigt missvisande, men alla vet det inte.

De senare kan med fördel läsa den här DN-artikeln som bl.a. handlar om en i arbetslöshetsstatistiken, Lukas som går i nian.

En annan sak är att det är för många arbetslösa ungdomar ändå. Alldeles för många här har inte gått klart gymnasiet och har särskilda svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Det problemet är mycket mer komplext än vad som vanligtvis kommer fram i diverse rubriker och slagord.

...

Mycket intressant att se vad Socialstyrelsen säger om privat och offentlig vård. Skillnaden i kvalitet är liten eller ingen. Vissa områden är bättre i den privata och största skillnaden tycks vara mellan stora och små enheter, oavsett driftsform.

Uppgifterna passar inte allt och alla, många tidningar skriver ingenting. Heder åt SVT som inte förtiger saken. Även åt vårdfacket som också skriver om det. Aftonbladet skriver bara om det i sin mobilupplaga, men VK hör till dem som hittat nyheten.

DN hör till dem som varit alldeles lomhörda under det halva dygn som nyheten varit ute. Inte alldeles förvånande.

Största hedern ska ges åt all vårdpersonal i vårt avlånga land som i offentliga och privata företag ger våra gamla vård och omsorg, natt som dag.

 

...

Det nya svaveldirektivet som just kommit innebär att vår industri ska skeppa ut sina varor med sjöfartsbränsle med max 0,1 procent svavel från 2015. Nu gäller 1,0 procent.

Bra så långt, ur ett strikt och primärt miljö- och hälsoperspektiv. Men, våra konkurrentländer i södra Europa ska få köra på hela 0,5. Och det kravet träder i kraft först från 2020.

Vad kommer det renare och betydligt dyrare bränslet att betyda för miljön i Sverige? Ja, flyttar delar av den konkurrenskänsliga basindustrin - järn, trä och stål - till andra länder blir det kanske lite bättre miljö på några ställen. Gör den det har vi å andra sidan knappast ekonomi att göra så många andra miljöförbättringar. 12-28 miljarder kan de direkta kostnaderna enligt uppgift handla om. Om förlorade skatteintäkter efter tusentals förlorade jobb är inräknade vet jag inte.

Hur kan EU fungera på detta sätt? "En vara ska kunna köpas och säljas på samma villkor i hela EU-området,", visst var det så?

Läs den här kommentaren om saken.

 

...

Föreningen Norden är synnerligen aktiv i Bjurholm. Man har en underavdelning i Nordmaling och hoppas få en i Vännäs också.

I torsdags hade man anordnat en kväll med flera tunga mediepersonligheter med rötter i Västerbotten. Hälften visade sig faktiskt också vara (eller ha föräldrar) från Bjurholm och två hade sin f.d. svenska- och samhällskunskapslärare i salen.

Jag hade fått förtroendet att vikariera som moderator och jag måste säga att det var lärorikt. Den samlade erfarenheten i panelen borde ha varit melan 150 och 180 år och sträckte sig över många olika slags redaktioner och flera länder.

Temat föreningen satt var "Makt och media i Norden". Vi hann bl.a.beröra skillnaden i bevakning länder och landsändar emellan, Norrlands- och glesbygdsbevakning, makt- och ägarstrukturer, journalistmakt, drevjournalistik, förtroendefrågor, det förändrade teknik- och medielandskapet, papperstidningens vara och inte vara och förstås - Bjurholm.

Ulf Karlsson sa att Bjurholm var en av de kommuner som syns mest i förhållande till sin folkmängd. Något som också visar sig i antalet klipp som SVT har av kommunalrådet Ingemar Nyman. Media söker gärna "extremerna" och då ligger det nära till hands att ta med den minsta kommunen. Efter fikat var det åhörarnas tur att fråga och man strök inte bara medhårs.

Riksdagsledamoten Elisabet Björnsdotter Rahm hade hört om mötet och ville gärna höra panelen, särskilt som hon sitter i Nordiska rådet. Idag går våra res- och mediamönster mer i nord-sydlig riktning än öst-västlig och de nordiska frågorna hamnar oftast i skymundan. Elisabeth och andra ställde frågor om detta och vi fick en del svar. En hel del handlar om inställningen i Sverige . Kunskapen om grannländerna är i regel större i de andra Nordiska länderna.

En av flera saker som fastnade hos mig var lite fakta kring våra "stockholmska lokaltidningar", SvD, DN, Expressen  och Aftonbladet. Själv avslutade jag en gång prenumerationen på DN p.g.a. svag Norrlandsbevakning. Ingen av dessa fyra tidningar har en journalist norr om Norrtull. Man saknar bevakning av 58 % av Sveriges yta. Jag har delvis upptagit DN-prenumerationen igen, men blev klart besviken när jag hörde att DN har 400 journalister, men inte ens har råd med en frilans i Norrland...

 

De proffsintervjuare som blev amatörintervjuade var Karin Grönberg, kanalchef på SR Västerbotten, Ingvar Näslund, chefredaktör på VK,  Ulf Karlsson, reporter på SVT i Västerbotten, Daniel Nordström chefredaktör på VF, Gunnar Eriksson, redaktör på Västerbottningen och Anders Lindkvist reporter på SVT i Stockholm.

Ett stort tack till panelen som gjorde det här evenemanget möjligt i Sveriges minsta kommun. Det var bra med besökare, trots andra arrangemang samma tid, men det hade kunnat vara ännu fler. Mediabevakning och mediaexponering är ett samspel, det ska man inte glömma, och det fanns många insikter att hämta den här kvällen.

 

Så här står det på föreningen Nordens nationella hemsida:

"Föreningen Norden är en oberoende organisation som arbetar för ett utökat och fördjupat nordiskt samarbete, såväl inom Norden som mot omvärlden. Vi arbetar på samhällets alla områden och med tonvikt på det folkliga samarbetet. Föreningen Norden i Sverige bildades 1919 och har ca 15 000 privatpersoner och ca 30 organisationer samt ca 450 skolor och 230 bibliotek som medlemmar. Den svenska föreningens organisation består av över 100 aktiva lokalavdelningar, vilka är indelade i 23 distrikt."

Vet du förresten vilka länder och områden som hör till Norden?

...
Fick för en stund sedan se hur ofta S och MP röstar med Alliansen i riksdagen. Apropå det här med SD:s vågmästarroll. Uppgifterna är från i höstas, men är intressanta ändå.

I alla fall för vissa av oss.


http://www.moderat.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=61a8cb81-29a7-4d6f-bdfe-b26384e08a25&MediaArchive_ForceDownload=True

...
Det är sant att SD gått fram i senaste Sifo-mätningen. 6,6 % av underlaget föredrar dem, det är inget att hymla om.

Sen behövde kanske inte Expressen för den sakens skull lämna över redigeringen av dagens "webblöp" till SD:s reklamavdelning?

...
Måste säga att jag ser positivt på den senaste tidens utspel om ekonomiska frizoner i delar av naturresursområdena som särskilt hotas av avfolkning.

Det är riktigt många som inte insett de praktiska, ekonomiska och humanitära aspekterna kring geografiskt stora områden som avfolkas så att man får svårt att klara det nödvändigaste. Andra är medvetna om problemen, men ser inte riktigt nyttan i att stimulera entreprenörskap och företagande utan lutar åt insatser som hellre leder till inaktivitet än motsatsen.

Jag är helt klart för att man så snart som möjligt utreder och sjösätter ekonomiska frizoner. Det är bråttom. Själv lyfte jag frågan under valrörelsen 2010 och fick även ta upp den i ett inslag i Rapport.

Nu har både Centern och en av mina partikamrater lyft frågan om zoner i inlandet. Vid Västerbottensmoderaternas länsförbundsstämma togs en motion om saken. Moderaterna centralt har lyft frågan om frizoner vad gäller några av de ekonomiskt svagaste förortsområdena och de här två sakerna är helt klart jämförbara i all sin olikhet.

Jag var för förr och jag är för nu!

...
Löfven har varit med i P1:s Lördagsintervju idag.

Har man inte lyssnat bör man göra det. T.ex. när han inte kan eller vill svara på hur 20 miljarder i höjda skatter på företagen kan tänkas påverka dem. Högre priser, färre anställda?..frågar Ramberg. Inget svar.

Programmet kan höras via webb, pod eller repris I P1 ikväll.

Det är inte dumt att Löfven nu börjat tala.

...
Många eldsjälar i det föreningstäta Sverige skulle drabbas hårt om EU i svårartad detaljregleringslusta skulle genomföra momsplikt på korv- och fikaförsäljning m.m.

Anders Borg har idag hotat med svenskt veto och blockering om man inte slopar dessa tankar. Tack för det! Förkrånglingen måste börja vändas mot förenkling. Några säger att det förra Romarriket gick under p.g.a. en cancerliknande administrationsutveckling.

Låter inte alldeles otroligt.

...
Det räcker inte med att Obamas sändebud och andra talar med Ilmar Reepalu. Skamfläcken är större än en ledare vars tunga slinter oroväckande ofta när det kommer till ett visst folkslag.

Den situation som beskrivs här går inte att blunda för: http://www.expressen.se/nyheter/de-ar-offren-for-judehatet-i-malmo/

...
I världs- och säkerhetspolitiken är det inte alltid lätt att vara kategorisk.

Hitler kom till makten genom något som kan kallas en demokratisk process.
Den andre diktatoriske massmördaren i Europa, Josef Stalin, slöt en ickeaggressionspakt med Hitlertyskland i augusti 1939, Molotov-Ribbentroppakten. Man delade också upp Östeuropa emellan sig.

I november samma år anföll Sovjet Finland med en fantastisk övermakt. Över 9 000 svenskar ställde sig till förfogande som stridande på finska sidan, dessutom ca 200 läkare och sjuksköterskor. 12 svenska jaktplan (en tredjedel av vårt svaga bestånd) och 4 bombplan sattes in under finska beteckningar. Totalt sände Sverige över drygt 130 000 gevär, 42 miljoner patroner, 132 kanoner (fler än vi har nu) och över 250 000 granater.

Mellan Umeå och Vasa gick Kvarkentrafiken på isen (i Finland kallad Vintergatan) med vapen och förnödenheter åt ena hållet och en del exportprodukter åt det andra.
Andra västmakter bidrog också till det Finland som slogs för livet.

Hade det här gått att göra om de mest restriktiva exportreglerna skulle gälla? Nej, men oj så rätt jag tycker det var att exportera och ställa upp mot aggressionsmakten.

Efter att Hitler brutit pakten genom att anfalla Sovjet kom en hel del hjälp från väst. Sovjet tillverkade det mesta av det som behövdes för kriget själva (och många miljoner offrade sina liv), men USA levererade t.ex. 375 000 lastbilar dit. I sammanhanget var det krigsmateriel och man levererade också stora mängder vapen.
Kunde det vara rätt? Ja, där och då var det enligt min mening alldeles rätt.

Ofta blir det så i världspolitiken att min fiendes fiende blir min vän. Vår verklighet hade kunnat se både förfärande brun och förtärande röd ut om ett antal händelser under förra århundradet hade avlöpt annorlunda.

Vapen kommer att finnas så länge människor finns på den här jorden, det är tyvärr min fasta övertygelse. Man kommer också att skaffa sig de vapen man behöver. Med bättre, sämre eller ännu sämre villkor.
Det är tragiskt att så stora delar av staters utgifter ska handla om vapen. Inte bara i extremfall som det kommunistiska Nordkorea där folket svälter ihjäl under rustningsvansinnet.

Jag tycker ändå att Sverige ska ha både ett försvar och en vapenindustri. Jag menar även att den ska få exportera. Till och med att man under kontrollerade former måste ha en frihet att under vissa omständigheter exportera till diktaturer. Sen gäller det att hitta de formerna. Full öppenhet fungerar inte alltid.

Man kan diskutera affärerna med Saudiarabien som inleddes under Olof Palme och sen har fortsatt under olika regeringar. Allt som skett är inte vackert. Vilka som varit de mest labila staterna i området har växlat, men väst har ansett Saudiarabien som en motvikt till en del av dem och andra hotfulla krafter. Trots frånvaron av demokrati och att man under många år varit en direkt och indirekt hot mot områdets enda demokrati har man stött landet. Både för oljans och vårt samhälles skull och för landets betydelse för maktbalansen mellan länderna i Mellanöstern.

Världs- och säkerhetspolitik är inte lätt och vacker, utom i drömmarna och sagorna.

...
Det känns bra när ministrarna ibland kommer på besök även till de mindre orterna.

Nu i veckan kommer finansmarknadsminister Peter Norman till både Umeå och Bjurholm. För helheten tror jag det är viktigare att han besöker Sveriges minsta kommun än att han ser ännu en av de stora. (Om Ågren och Holmlund ursäktar. ;-) ) Det är inte bara av artighet man kommer, skarpa frågor departementet vill ha svar på har sänts ut i förväg.

De minsta kommunerna, för att inte tala om dem som ligger i själva inlandet - glesbefolkade och geografiskt större än vissa länder - behöver de centrala makthavarna få se och uppleva. Regelverk som byggs och justeras ska fungera även här och det måste finnas rättvisa och rimlighet i systemen. T.ex. när det gäller uträknandet av bidragen till förskolorna. Där måste bidragen följa det verkliga antalet inskrivna barn istället för en inaktuell schablon som gör att storstadskommunerna får 30 000 mer än de små och fattiga kommunerna per inskrivet barn. .

(Skrev politikern eller tjänstemannen detta? Vet inte riktigt själv faktiskt...)
 

...
Det har visat sig att det komplicerade kommunala utjämningssystemet vi har i vårt avlånga land sedan länge har märkliga brister.

Sedan 90-talet har man utgått från att förskolan utnyttjats mycket mindre i glesare bygder än i större städer. Resultatet kan bli att det statliga bidraget kan skilja kring 30 000 per förskoleplats till storstädernas fördel. Man ska inte tro att de bara har det lätt, men samordningsvinsterna är också betydligt fler i Stockholm än Bjurholm. (Som f.ö. har hög andel barn i förskolan) En kommun som t.ex. Berg förlorar 15 miljoner på den här buggen i systemet.

De västerbottningar som säger att man p.g.a. detta snabbt ska införa det nya utjämningssystem som ligger ganska färdigt ska tänka sig för. De flesta av Västerbottens kommuner får ett överskott med nya förslaget. Umeå, Bjurholm och Dorotea förlorar, Umeå stort.

Den kommun som får tre, fem eller sju miljoner mer per år kommer dock att få en kortvarig glädje. Skulle nya utjämningssystemet införas förlorar landstinget i Västerbotten 320 miljoner per år. Trehundratjugo miljoner. Det blir många ambulanser det. Oerhört många vårdande händer. Förmodligen kostar förändringen ett sjukhus och väldigt stora delar av vårt läns kollektivtrafik.

Men det gamla räknefelet kring förskolebidragen bör rättas till snarast.

...
Förstår tanken, men anser den missriktad. MP vill korta lastbilarna i akt och mening att tvinga över mer gods på järnväg.

Jag tycker det är bra att veckans motion om detta röstades ner. Så väldigt många tusen transporter varje år kan aldrig, aldrig nyttja järnvägen. Att göra motorerna fler per fraktad enhet kan aldrig, aldrig gynna naturen.

...
Betydligt fler unga män som vill göra en insats för andra och för samhället borde söka in på lärarutbildningen. Jag känner några som jag skulle vilja få sända ut i högstadier och gymnasier för att berätta om hur lärarjobbet faktiskt kan vara till vardags och när det är som bäst.

Visst behövs fler unga kvinnor också, men eleverna behöver fler män då alltför många fattas idag.