...
Tittar ut på snöhögarna här i Umeå och ser både kallgrader och snö i långtidsprognosen.

En fördel finns. På 80-talet var det ytterst nära att en gammal vän och jag hade orsakat en otrevligare eldsvåda när vi skulle bränna bort det uttorkade gräset kring det årets majbrasa. Under den närmaste tiden är risken för okontrollerbara gräsbränder minimal häromkring.

Bra va? :-)

...
Det skulle väl förvåna om det inte blev några misstag även idag, men ett extra lyckades jag undvika.

Jag fick en text som skulle in på en hemsida skickad för påseende. Där stod det bland annat om Umeåregionens sju kommuner. Jag var på väg att sända en propå om rättelse direkt från ryggmärgen när jag kom ihåg surströmmingens, Modos, bandvagnens och Anders Ågrens hemstad. Örnsköldsvik hör till Umeåregionen nu, vi är faktiskt sju! Vi klubbade t.o.m. saken på KS-sammanträdet i Vänmäs i måndags och mer definitivt blir det inte.

Det känns väldigt roligt att Övik kommit in i "familjen", av flera anledningar. Själv hade jag gärna sett att även Skellefteå hade funnits med, men jag tror nog det kan komma att dröja. Jag är ingen hockeyfantast, men tänk bara regionens sammanträden under säsongen om både Modo, Skellefteå och Björklöven fanns i "upptagningsområdet".

En nackdel med Öviks anslutning finns för vår del. Hittills har den grafiska bilden av Umeåregionen haft Vännäs i mitten. Likt kronblad har kommunerna legat runt blommans gula mittpunkt. Nu blir det utan tvekan eljest, men det är smällar man får ta.
Örnsköldsvik är mycket välkommet!

Så här såg bilen ut igår när E4-resan från norra Västerbotten var gjord. Kräver en kännare av bilar eller mig för att kunna säga vad det är för något bakom snön.

...
Riktigt trist om Västerbotten förlorar Larmcentralen.

Minns hur vi stod och väntade på ambulansen när min salig farbror hade fräst bort delar av handen i kuttern, eller om det var planhyveln. Han hade bett ett av sina barn förklara extra noga att han skulle hämtas i Österselet vid Umeälven och inte i Östra Selet vid Vindelälven.

Vart tror ni ambulansen skickades på snorhala och regnvåta isvägar medan handdukarna blödde igenom? Rätt. Östra Selet vid Vindelälven.

Om nu staten och SKL flyttar Larmcentralen långt bort blir det spännande att se vart man understundom sänder ambulansen när det hänt något i byarna Jämtland, Norrland, London, Amerika eller de orter som det finns många av. Riktigt toppen bleve det förstås om bondskan ska tydas av någon som jobbar från Riga eller Lahore efter att ha läst en lokal hermodskurs i svenska. Men nu lät jag känslan och fantasin springa iväg med mig, det räcker om det blir något betydligt mer nästgårds.

Låt Larmcentralen förbli i Skellefteå, Västerbotten.

http://www.vk.se/693269/larmcentral-hotad Uppdatering: Jo, det var tyvärr sant. Larmcentralen i Västerbotten försvinner.

Den skarpsynte ser att maten i detta stånd på Matfesten serveras på takspån.

På Matfesten i Skellefteå serverades finlir som lax- och räkbakelser, grekiskt och västerbottensdelikatesser, men även mer handfasta saker som jag visade i förra inlägget.

På det här stället såg man vilket kött som låg på woken genom hornet som satt bredvid.

I går kväll mellanlandade jag hos goda vänner i Skellefteåtrakten. De tog ut mig på Matfesten på Nordanåområdet där det fanns både ett och annat att äta för dem som inte bangade för lite regn. Mätt blev man.

Bilden visar ett av de mer spektakulära stånden. "Wokad älg" låter väldigt ursprungligt på något sätt. Nästan åt det helstekta hållet. Säkert gott.

...
Kommit hem från två intensiva och huvudsakligen intressanta dagar på Aktuell Skolpolitik i Piteå.

Lars H Gustafsson och olika representanter för Skolverket, Skolinspektionen, SKL m.fl. har turats om att fylla skolpolitiker och förvaltningsfolk från Norr- och Västerbotten med intryck, frågor, farhågor och inspiration.

En del av det vi hört kommer att få vissa konsekvenser redan på Bjurholms Kultur- och utbildningsnämnds sammanträde på måndag. Kanske också på Vännäs Barn- och utbildningsnämnds sammanträde på torsdag.

Något som på olika sätt understrukits väldigt skarpt är att kommunfullmäktige självt är den yttersta garanten gentemot staten vad gäller skolans kvalitet, styrning och uppföljning. Det är nog inte så rasande välkänt hos alla ledamöter. Man kan diskutera det rimliga och möjliga i detta, men så ser det ut.

Idag har det varit två sammanträden i Skellefteåtrakten, ett ska avslutas på telefon om en stund. Hoppas det kommer lugnare helger framöver.

...
Det är väldigt skönt att ha ett hem att komma till. Dessutom ett bebott hem.

Har bl.a. varit till ett äldreboende vid Skellefteälvens strand. Träffade en gammal vän som inte kunnat tala på flera år. Pigga ögon, ivriga gester och en igenkännandets glädje som inte gick att ta miste på var en av helgens stora upplevelser. Efter att ha laddat länge kunde hon säga ett hej.

Något jag verkligen gillade var det avgränsade "djurrummet" där det bland annat fanns en kanin som vår vän ibland brukar klappa och hålla i. En annan sak var de många tavlor och väggmålningar som visade saker som många av dagens äldre känner igen från sin barndom.

Undrar vad det blir på min generations väggmålningar?

...

Tror att jag får börja sätta in lite bilder från sommaren där man ser solen. Så man inte glömmer hur den kan se ut.

Den här bilden togs vid Kågefjärden en sensommarkväll. Vi från Bruks- och Björkskolan som reste till Kenya i maj träffades och kom ihåg det stora, fantastiska Afrika. Vi som fick vara friska hade lite trevligare minnen än de andra. Förutom ett då, som kanske kommer på bloggen framöver.

Bilden är inte sned, träden var lite böjda. Kanske av vinden från havet. Så är det ju med hela livet, inget under solen är alldeles rakt.

...
Sitter och gör en sammanfattning av "skoldagen" på Medlefors.

Dagens bästa föreläsning tycker jag var den professor Monica Vinterek höll om elever som lyckas och konkreta pedagogiska insatser som kan ge framgång.

Hon har följt en lågstadieklass under tre år och håller på att sammanställa sina rön kring den. En klass i ett tufft område och med en sammansättning som indikerade svaga resultat, men där resultaten stack ut som förbluffande goda.

Jag gillar när alla rimliga förväntningar överträffas flera gånger om av elever med svaga förutsättningar. Har inte renskrivit anteckningarna än, men hade gärna tryckt in dem i en jätteblogg i morgon. Men så ska man kanske inte göra med opublicerat material.

Alla pedagoger hade kanske inte gillat det som sades, men inget passar alla.

...

Kastar in ett par bilder till från igår. När vi ätit färdigt och jag gjort en liten utvkning till Bureå kom jag hem till mitt "Skellefteåhem" en bit utanför stan.

Där hade man tänkt sig en båttur och i Norrland kan ju såna tas vid lite olika tidpunkter.

Tänk att kunna ha båten vid tomtgränsen bakom huset, utan att drabbas av varken ohanterliga huspriser eller sjuk fastighetsbeskattning. Det känns lyxigt.

Att en ljum kväll kunna puttra iväg upp efter en stilla älv.....

För att sen hamna i träsket.

Visst är det väl ett vackert träsk? Sjöar kallas ofta så när man kommer upp en bit i Norrland. I norra delarna av Västerbotten och i Norrbotten.

...

Efter midsommarlägret i Byske stannade jag i norra Västerbotten för att göra en arbetsdag på Björkskolan i Skellefteå idag.

Gårdagskvällen blev skön.

Först kvällsmat i Stackgrönnan vid Skellefteälvens yttre delar. Soligt, ljumt och skönt mellan 8 och 9 på kvällen. På land båtmuseet och i vattnet båtar av olika slag.

På Café Kajutan äter man mestadels räkmackor. Igår serverades kring 600 stycken. I fjol sommar gick det åt mellan 6 och 7 ton räkor.

Skrattmåsens falkögon har örnkoll på varje räka man slukar eller tappar.

Plötsligt....

Fortsättning följer kanske, men nu måste jag tänka på morgondagen i Bjurholm. Den börjar klockan 7.

...
Idag har jag framträtt i kjol, så såg det i alla fall ut.

I själva verket är det ett manligt kenyanskt plagg som ser ut som en kjol. När jag fick det på Bethania Academy lovade jag att bära det vid skolavslutningarna och det har jag gjort. Mer imponerande är att Patrik, resenären i sjuan, tog på sig sin vid avslutningen på Björkskolan ikväll. Det är känsligare med sånt i den åldern, men han klarade det galant.

Ikväll vid hemkomsten fick jag ett par klädplagg av Agneta. När hon kom till affären där jag utimellan handlar kläder tog de fram ett par byxor som var mina och som hängt där ett tag, rätt länge faktiskt.

Efter köpet skulle de läggas upp, sen kom våren, jobbfunderingarna, själva Afrika och mycket annat emellan. Tror jag tar dem i morgon, de matchar årstiden.

...
Vid sju-snåret i morse kom jag till min nya arbetsplats, man sover inte bort tiden i Bjurholm.
Det blev en dryg timme inledande framtidsprat med rektorskollegorna och sedan hade vi en knapp timme med facket. Nästa måndagmorgon har jag en egen med lärarfacken och kommunal. Det blir nog inte mycket programförklaring förrän hösten, men lite kan man väl känna varandra på pulsen.

Det är ingen tvekan om att det är många helt nya saker att sätta sig in i. Jag har mycket att lära mig och många misstag att göra, eller försöka undvika, på vägen från operativ rektor i idéburna, "platta" föreningsdrivna organisationer till tjänsteman i en kommun. Även vägen från politiker till kommunal rektor och skolchef har säkerligen sina diken. Det gäller nog att vara mer sparsam med uttalade tankar och meningar, där har jag ett av många utvecklingsområden. Jag får kanske skaffa mig ett par-tre mentorer med lite olika erfarenheter.

Ett litet besök på kommunhuset hann det också bli idag, liksom underskrift av anställningsavtalet. Nästa "Bjurholmssväng" blir i Lycksele där vi ska jobba med bl.a. systematiskt kvalitetsarbete på torsdag och fredag.

Fram till dess blir det först politik. Fullmäktige idag, ksau och Liljaskolans styrelse i morgon.
På kvällen är det skolavslutning och avskedstal på Bruksskolan i Ursviken, på onsdag diverse överlämning och på kvällen avslutning på Björkskolan i Skellefteå. Sen återstår bara några Skelleftedagar veckan efter midsommar. Jag är glad för det lärorika halvåret där också.

Det är mycket och många man kommer att sakna.

...

...

Nu har jag slutat för dagen här i Guldstaden och ska åka hem till Vännäsby.

Jag tog med shorts hit upp, dock inte badbyxorna, vilket var en felprioritering.

Hade jag prioriterat rätt skulle jag ha letat reda på ett bra ställe på vägen hem och begått årets första bad.

30 grader är 30 grader. Jag klagar dock inte en sekund. Nästa veckas förutspådda 12 grader och regnväder kommer säkert att kännas kyligt. Snittet blir ganska lagom.

 

...
Var innan lunchen uppe på Skolkontoret här i Skellefteå för att höra hur det gått med ett par saker där vi väntar besked.

Tjänstemannen började med att höra om hon och några andra kunde få komma på studiebesök i Bjurholm till hösten. Hon hade sett vad som var på gång i morgonens VF.
Det var bara att byta hatt och generöst bjuda in delegationen till Umeåregionens västligaste utpost. Lyckligtvis hade jag hört lite av Lars om det man ville titta närmare på så jag behövde inte se ut som fågelholken.

Sen bytte jag hatt igen och vi samtalade om det vi hade sökt och konsekvensen av den rättstvist mellan kommunen och skolorna som kommunen nyligen förlorade i Kammarrätten.

Tur att man är van vid omväxling. ;-)

...

Det var som sagt ett och annat som man förundrades över vid besöket i den resurssvaga skolan i Mombasas fattigare delar, Bethania Academy. Deras allmänna resultat och särskilt deras mattenivå var några saker som inte borde vara möjligt att uppnå när man ser förutsättningarna.

När man tog del av deras demokratiska inspiration, fostran och praktiska träning, då skämdes man nästan.

Vi såg den här "debattavlan" i mitten av skolområdet på måndagen. Längst upp stod en tes, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Sedan fanns det talare, försvarare, opponenter,  sekreterare och tidskontrollant angivna.

På eftermiddagen samlades alla i år 4 till 8 i "aulan". Längst fram satt de som var huvudtalare, sekreterare och ordningsmän m.m. Inte en lärare fanns centralt placerad, det här skötte eleverna. Man höll tilltalet och ordningen ungefär som i Kenyas parlament, men orden var deras.

Debatten höll en förvånansvärt hög nivå, även om det brast för någon ibland. Man debatterade kring det givna ämnet landsbygdsliv kontra stadsliv med argument som kriminalitet, sjukvårds- och BB-resurser, aidssituationen (några är föräldralösa pga aids), utbildning och utbildningslust, sociala skyddsnät, arbetsmarknad, kriminalitet, boende, grannsamverkan, droger, matpriser och livsmedelsförsörjning.

Jag frågade en elev om de ofta hade debatt, fortfarande lite frågande inför det jag såg. "-Bara varje måndag", sa han.

Det var lite stelt i början, jag bidrog säkert till osäkerheten med mitt fotograferande. Att tala inför ett par hundra elever verkade man vara vana vid.

Det tinade upp och kändes spontanare eftersom. Jag tror nästan att tjejerna dominerade litegrann.

Timekeepern var omutlig, han ringde ihärdigt när rektorn försökte tala längre än han fick.

När rektor inte bara manade till tydlighet i argumentationen, utan la sig i debatten kom flera av de yngre tjejerna loss. Liksom triggade av möjligheten att tvåla till rektorn, helt "lagligt".

Man började oftast, med artiga "My fellow MP...", sen blev det ibland åka av med lite hetta och gester.

Hugins och Munins småkusiner kråkorna följde debatten. Christina och jag gav upp efter någon timme, men debatten fortsatte.

Man debatterade vad man ser omkring sig, sociala problem och möjligheter. Man uppmanas inte bara att kräva, eller ta upp saker på "sin nivå". Man sporras och tränas för samhällsdebatten och politiken, för en plats i samhället. Man tränas i tydlighet och i att våga höra sin röst. Det är allvar, man tar det på allvar och man tas på allvar. Jag tror ingen av dessa elever från muslimska eller kristna hem skulle komma på tanken att förespråka diktatur.

När man Från Bethania kommer till Skellefteå, till hösten eller nästa år, så skulle jag gärna se att rektorn fick berätta om deras praktiska "demokratiträning" och de resultat man sett. Inte bara för Bruks- och Björkskolans personal, utan för många skolor i Skellefteå kommun.

Den demokratiska fostran jag sett och utövat har nämligen inte legat på samma nivå.

 

 

...
Obeskrivligt skönt med dessa lugna dagar på hemmaplan. Idag blev det några timmar med mamma som tyckte att det var länge sen vi var där.

Visst borde mer ha blivit gjort, men de tolv intensiva resdagarna till Kenya och den tuffa veckan dessförinnan krävde nog lite avkoppling nu. Lite skoljobb har det iofs också blivit. Efterarbete efter resan också. Det är inte klart.

Framtidsfunderingarna har också snurrat på i huvudet både dagar och nätter. Det är hög tid att bestämma sig i en viktig fråga.

Bondens år har sin rytm, lärarens och rektorns sin.

I år ligger vi lite efter på Bruks- och Björkskolan, vilket i.o.f.s. har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Den här dagen har delvis ägnats åt tjänstesnickrande på tu man hand mellan mig och min före- och efterträdare.

Jo, det stod rätt. Hans Lundmark som efterträder mig som rektor har jobbat mycket längre än jag på våra skolor, även om han inte jobbat här i år. Han har en gedigen och bred pedagogisk utbildning och stor erfarenhet, även från andra områden, vilket inte brukar vara fel. När jag för flera år sedan mötte honom första gången var han specialpedagog och oförtröttlig eldsjäl med elevnyttan i ständigt fokus. Inte minst nyttan för dem som behövde lite extra hjälp på traven. Det blir bra med en rektor med den bakgrunden, skolledarskap är så mycket mer än administration.
Att han är småbrukarson är inte heller dumt. Då är man i regel van att hushålla med resurserna och få ut maximal nytta av dem. Även vid att man oftast måste lösa problemen "på gården". En friskolerektor har inte den kommunale rektorns uppbackning.
Att Hans är hyfsat "fluent" i swahili efter en tid som missionär och byggare i Tanzania blir bra med tanke på framtiden med vår nya systerskola i Mombasa.

Med hjälp av all övrig insatsvillig personal på skolorna, både lärare, verksamhetsledare och andra, tror jag att Hans kommer att förestå mycket bra skolor det kommande året. Det blir bra, även om vi fortfarande ligger efter i tidtabellen.

Sitter på kontoret på Björkskolan efter att ha konfererat med den kommande rektorn ett tag. Vi har pratat ihop oss lite om både stort och smått.

Är annars inte fullt välkommen hem, vilket känns lite märkligt.

Det är inte riktigt som det låter. Frun har varit till ett ställe som heter Bryssel medan jag var borta. Det är inte bara en av Europas fulare städer, där kan man också få en släng av en sjukdom som man annars brukar få i Afrika (inte malaria eller denguefeber direkt, men ändå). Eftersom hon vill ha mig fullt frisk tycker hon att jag borde hålla mig borta ett par dar.

Inte lätt. Har ett och ett halvt viktigt möte i södra länsdelen i morgon och ska vara senast 0800 på onsdag i Skellefteå. Blir nog en snabbtur till Vännäsby i alla fall.

Resterande Kenyainslag får komma om några dagar.

Vi har landat lyckligt i Falmark efter en bra hemresa med mycket sömn. Det gick med några minuters marginal på Arlanda. Löftet i Mombasa att vi skulle få bagaget till Guldstaden var inte så mycket värt när det sattes upp emot svenska tullregler.

Vi hade passat på och växla tillbaka KES och USD under det korta uppehållet och hade inte de stora marginalerna när vi vid incheckningen fick höra att våra stora väskor låg kvar och snurrade i ankomsthallen. Det blev ett rejs för tre av oss, men vi hann.

Det lilla bedrägeri jag planerade igår gällde en avskedsgåva jag fick i Kenya. En tung hövdingakäpp, ganska lik en svensk gammelmanskäpp i modellen. Den skulle fungera finfint som vapen och jag misstänkte därför att det kunde bli problem att få in den i planet. För väskorna var den för stor.

Jag övade som bäst på att halta förtroendeingivande (lite som någon Dr. House enligt Patrik) när det skedde ett missöde och själva handtaget gick av. Sen fick den plats i en av väskorna. Den är redan omhändertagen av den som ska fixa den så att den tål vardagsbruk.

Jag och Julia satt längst fram i skellefteplanet och hon fick gå ut och vidröra marken som etta. Allra först skulle hon åka till mormor och morfar och kramas. Sen skulle hon borsta tänderna och därefter kramas lite till.

Det är onekligen skönt att komma hem.

Rektor George inspekterar.

Sharp-skrivaren som också är scanner och kopiator levererades till nya teknikrummet, liksom datorerna, innan vi åkte. Vi har träffat henne som ska installera. Allt material, utrustningen och jobbet rymdes inom det som jobbats ihop via Bruks- och Björskolans loppis respektive dagsverksdag.

Det gjorde även en hel del lärarhandledningar, planscher, kartor och förbrukningsmaterial vi köpte. Alla 400 elever fick också en penna, man använder dem länge och försiktigt. Allt förbrukningsmaterial köper man själva, liksom textböcker.

Rätt mycket av undervisningsmaterialet textas på ark som tapetseras upp på väggarna och sitter så länge de sitter. Under regntiden kan man få ”tapetsera” oftare, ibland sitter något ett år. Vi funderade med dem om en lamineringsmaskin, men jag tror deras tvekan handlade om materialkostnaden.

Av ”hårdvaran” var nog kopiatorn/scannern/skrivaren viktigast. Nu kan man göra och kopiera material till ett väldigt lågt pris. Tidigare var kopieringskostnaden skyhög, trots väldigt liten användning. Man lär inte på långt när kopiera lika mycket som vi i alla fall.

Vi borde ha köpt en eller ett par digitalkameror i kompaktformat också. Det hade underlättat de fortsatta utbytet.

Nu gäller det att hitta kanalerna för att dela med oss av det som händer i Bethania Academy, Likoni, Mombasa, Kenya. Vi kanske skulle ha ett digitalt ”nyhetsbrev”?

Nu är det inte så länge kvar här i Kenya. Vi förbereder den dygnslånga hemresa.

Det finns ett par tusen opublicerade bilder och nästan lika många oåtergivna intryck. Så det kan bli en del trivialiteter och en del viktigare saker som kommer ut även under resan och dygnen efter hemkomst. Bilden är inte riktigt färdigmålad, känns det som.

Det har inte varit lätt att hitta kanalerna och tiden för bloggandet och det har ofta fått ske när de yngsta somnat. Dagarna har varit mycket intensiva, därför har det inte blivit så mycket "gästskrivande" som jag tänkt.

Det är inte så fromt att sitta och fundera på ett litet bedrägeri så här på söndagsmorgonen, men det är faktiskt vad jag gör. Det är inte allvarligt, skadar ingen alls och jag inte ljuga. Jag ska berätta hur det gick när vi landat på Falmark International. ;-)

Här grejjar hon gröten, men idag tog min medarbetare från Björkskolan hand om en ficktjuv.

Vi hade just klivit ur bilen och skulle strosa lite på ett marknadsområde. Jag var beväpnade med kameran och kameraväskan och Christina såg en man gå väääldigt nära mig. När han fått ner sina långfingrar i ett av väskans sidofack och tagit upp kameraladdaren skrek hon till och greppade tag i mannen och laddaren.

Hon vred den ur händerna på mannen som försökte försvara sig några sekunder innan han kastade sig ut mellan bilarna och försvann med några jagande efter.

Jag har nytta av laddaren, inte han. Jag är glad att hon grep in. Det var inte det mest dramatiska vi varit med om, men det räckte. Några tyckte det var riktigt otäckt.

Hade han tagits hade han kanske fått åka buss. Det hade nog varit otäkt.

Något som oroar många kenyaner längs kusten är vissa somalier som flyttar hit och tycks ha väldigt mycket pengar. Man betalar villigt för egendomar man vill ha och tvekar säljaren att få in dem i grannskapet lägger man gärna på ”moms”. Man prutar sällan och betalar kontant.

I Mombasas stora hamn ligger delar av den internationella flottstyrka som tycks föra en ojämn kamp mot piraterna i de somaliska vattnen norr om Kenya. De ”nyrikedomspengar” som betalar de fina egendomarna längs kusten anses allmänt vara just piratpengar. Man menar att några håller på med verksamheten av ren och hänsynslös girighet, andra kasnek som ett verktyg för jihad. Det ”heliga” kriget.

Det är inga småsummor som kommer in via fartygskapningarna och Somalia är kanske måttligt intressant att investera dem i, även för piratbranschen. Då känns Kenya mer stabilt.

Lokalbefolkningen är som sagt måttligt road. Även Kenyas traditionellt fridsamma muslimer tycks ha svårt för dessa nyrika invandrare med oklar bakgrund och agenda.

Det finns många tjusiga hus i Kenya, som det här med utsikt över Indiska oceanen. Det hör dock inte piratägt, enligt vad som sagts mig.

Det här är bilen man hyrt för oss, det har blivit en del mil till både en landsbygdsskola, en nationalpark och lite annat.

Jag tittade in i deras egen minibuss igår och är tacksam för att de hyrde den här till oss. Den andra hade en bekymmersam utmattningsspricka bakom framhjulen.

Chauffören var riktigt bra.

Igår afton hade vi ett maratonpass med förhandlingar om det framtida utbytet. Tre timmar satt vi, med skolstyrelse och lärarrepresentanter,  när krafterna hade börjat sina.

För kenyanerna är vi omåttligt rika och har hur stora resurser som helst. Det är heller inte lätt för alla att förstå skiljelinjerna och ramarna för vårt samarbete. Vi kan förstås inte ta skolans pengar och använda dem till bistånd, hur behjärtansvärt, effektivt och "direkt" det än kan vara.

De pengar vi hittills använt till resan och utbytet är "Erasmuspengar", EU-pengar som alla skolor kan söka. Till detta kommer pengarna eleverna har arbetat ihop och en bra summa som Luthersk Litteraturmission snabbbeviljade i veckan.

Vad som sedan eventuellt kan komma fram via olika kanaler får vi se, vi sänder i alla fall inte ut några skolpengar.

Det här är ett samverkansprojekt mellan skolor i olika världsdelar, möjligheterna till "minibistånd" är något som kommer på köpet. Förhoppningen är att projektet ska fortsätta och berika båda verksamheterna.

Det vi främst känner att vi vill dela med oss av är synen på de minsta barnen, deras utveckling och lärande. Vi har också saker att lära oss av kenyanerna. Jag hoppas att det blir tid att lägga ut en del foton med exempel på båda delarna.

...

Idag blev det första matcherna med fotbollarna här på skolan i Mombasa. Det blev tre olika sporter på direkten.

I ena hörnet av skolområdet blev det vollyboll. Även rektorn drogs med, det är han längst till höger utan skoluniform. En ung rektor, 28 år.

I mitten var det de yngre killarna som spelade fotboll. Alla ville vara med, samtidigt.

I andra hörnet spelade tjejerna basket, eller var det rugby? Det gick hårt till. Man ville inte komma emellan!

...

Kanske inte riktigt, men så här såg det ut en bit från vårt guesthouse, en stund efter att minareten tystnat.

...

Tisdag och torsdag har eleverna på Betania Academy "physichal education" och då är man idrottsklädd hela dagen.

Då kan man också tvätta skoluniformen dagen före. Midigt, klokt, när de flesta har det smått ställt. Det finns en omgång kläder.

Notera gungställningen i Kenyas flaggfärger.

...

Det finns så oerhört mycket vackert i naturen i Kenya och Afrika. Ibland nästan "onödigt" vackert.

Blommorna i träden utanför våra dörrar.

En av de giftigare ormarna, grön mamba. Men visst är den vacker?

Det känns väldigt lovande med ungdomarna man möter här på skolan i det här fattiga området. De som i jämförbara ämnen ofta ligger ett snäpp högre än vi gör i Sverige i samma klasser. Tänkte komma med några bildexempel senare. De som också övar debatt, ”parlament”, tankeinitiativ och argumentation en gång i veckan på ett helt speciellt sätt. De som säkert kan trotsa som alla andra, men lär sig hur man ska göra för att saker verkligen ska fungera i kontakten med vuxna, myndigheter och övriga omvärlden.

Men det som smälter en närmast totalt är ju de små. Alla olikt skapade och fulllvärdiga människor som är tidigt i sin utveckling. De nyfikna, blyga, små- eller orädda charmtrollen som det finns 122 stycken av här på skolan. Förskolebarnen som går i skolan i Kenya, som har textböcker och övar på bokstäverna, siffrorna och ng-ljudet vid tre års ålder och som ibland får en kroppslig bestraffning när man testar gränserna. Som man både tycker synd om och på ett sätt lyckönskar.

Nu bidrar vi förstås till en speciell atmosfär här där många faktiskt inte sett en vit person förr i sitt medvetna liv och där lärarna trummat upp en stor förväntan till vår ankomst. Lite jultomtar blir vi också för både yngre och äldre.

Samtidigt är det t.ex. svårt att förstå var all nöjdhet och tillit i vardagen kommer ifrån och varför det gråts så märkvärdigt lite. Skickar några bilder på dem. Några från skoldagar och några från söndagen.

Obeservera ”sticketröjorna” på vissa bilder. De som de små är ålagda att ha under de här kalla "vindermånaderna.

Notera taggtråden kring blommorna. Det där med barnvänlighet tar sig olika uttryck i Sverige och Kenya. *s* Vi har fler småbarnsbilder, men det här får räcka tills vidare.

I förrgår blev det, som Christina har skrivit, en affärsdag. Bruks- och Björskskolans elever har som sagt dragit in 25 000 kronor till Bethania Academy. Här omsattes en stor del av det till saker som kommer att göra undervisningen ännu bättre och ge eleverna här ännu bättre förutsättningar att klara sig bra i livet, i Kenya, i Afrika.)

Vi visste att skolan var svagt datoriserad, men inte att det var så svagt på alla andra områden också.  Utom i resultaten. (Internet kommer man inte att ha på ett tag, men det är bevisligen inte nödvändigt för att ha bra resultat) Som jag skrev tidigare så kom den här ”fattigskolan” på andra plats bland alla Mombasadistriktets ”Upper Primary” avgångsklasser 2010, här finns en del riktigt ”fina” skolor. Jag är så svag för sånt här. När ”the real underdogs” sopar banan med dem som har så mycket gratis.

Det som behövdes var som sagt inte så mycket datorer som lärarhandledningar (inte minst för förskolan), lite fräscha elevläroböcker som inspiration för lärarna, några kartor, planscher, skrivböcker och pennvässare. T.o.m. förskolebarnen använder ju gammaldags rakblad för att vässa pennor. Att driva en skola med 400 elever med bara en gammal hemmakopiator/skrivare som man måste fylla med nytt bläck efter 10-15 sidor var också lite bedrövligt.

Vi köpte en begagnad kopiator med stor kapacitet, plus en bärbar dator till rektorn och ett par stationära till datorsalen. Det ska också bli ett nätverk. Nu kan man snart skriva ut dokument från ”komvuxsalens” datorer. Även lärarna kan inom kort göra övningar och prov och skriva ut dem. Sakerna kommer i morgon, även en kvinnlig församlingsmedlem som jobbar på universitetet och behärskar det här med nätverk.

 

Vi sitter nu alla fem och väntar på den lilla inhyrda bussen man har kört oss i. Deras ordinarie buss ansågs för skruttig och osäker för att transportera oss i. Då ska man veta att den här nog hade haft vissa problem med bilprovningen också.

Det är lag på att chauffören ska ha säkerhetsbälte. Här fungerar det inte, så han klämmer fast det under låret så att det ser bra ut. Själv agerar jag krockkudde där fram bakom den tunna frontplåten. Även synbart utan bälte.

Vi är laddade med all den sprit vi anser oss behöva idag. Man vet aldrig vilka små organismer man möter och vi har alla spritservietter att torka av händerna med. Alla vill ju ta i hand när man hälsar. Sen har jag en flaska med flytande handsprit som vi använder ibland.

Nu kommer bussen. Ungdomarna kommer att försöka svara på alla trevliga kommentarer på norran.se ikväll.

(Så här mycket lärarhandledningar och annat nyttigt skolmaterial får man inte för 2000 kronor i Sverige. Totalt handlade vi för mycket, mycket mer igår)

Här kommer några ord av en av mina medresenäre, Christina Erdmann:

)Pengar... Har du spelat monopol någon gång? Min dotter fick ett barnmonopol för några veckor sedan, och vi har hunnit spela några gånger innan jag for hit ner till Kenya. Känslan av att ha monopolpengar, lekpengar, i händerna brukar finnas där när man har utländsk valuta i plånboken. Den har kommit även den här gången. Samtidigt har jag förstått hur mycket det lilla som jag växlade in till kenyanska shilling (KES) är värt för dem som jobbar här. Mina 700 svenska kronor blev nämligen nästan lika mycket som ett par månadslöner för en friskolelärare. Och det har jag utan större besvär gjort mig av med sedan i lördags, nu ligger någon hundralapp KES och skvalpar i plånboken och väntar på att få sällskap av fler pengar när jag har växlat in mina dollar.

Vi var på lyxshopping i eftermiddags. Vi hade samlat in önskemål från förskollärare och lärare plus sett lite vi själva tyckte kunde behövas. Målet från början var att köpa datorer, vilket vi gjorde men inte så många som vi tänkt först. Det blev en laptop till rektorn och två PC-datorer till skolan. Efter att ha sett skolan var det lite annat vi tyckte var viktigare än datorer, så vi inhandlade även en kopieringsmaskin, lärarlitteratur, kartor och lite smått och gott till förskolan. Vad sägs om kritor, alfabet i plast och planscher att hänga på väggarna? Nu gör de nya en gång i månaden pga luftfuktigheten. Vi köpte också något, för oss svenskar, så självklart som pennvässare. Nej, inga högteknologiska invecklade apparater, utan helt vanliga pennvässare, enklaste modellen i metall som brukar hålla. Det ser helt enkelt för farligt ut när småbarn i tre-fyra års ålder vässar pennor med rakblad! De tyckte vi var roliga i pappersaffären där vi handlade, det är nog inte varje dag någon kommer förbi och köper 30 st pennvässare på en gång...

Tankar av Christina Erdmann, tisdag kväll 24 maj i Likoni, Mombasa

Dagen började med ett besök på en liten gymnasieskola, kommer kanske några bilder därifrån framöver. Sen blev det som sagt lite djur i andra änden av Mombasa. Därefter ett sorts "Miniskansen" där man fick se ungefär hur de största stammarna levde förr. Våra värdar ville gärna visa oss de här sakerna. Och visst var det intressant.

Nu ska jag lägga ut Christinas text om gårdagen. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt med handlingen, heller. När blir det riktigt som man tänkt?

Idag har vi sett en del djur och annat utanför staden. Igår blev det väldigt mycket att göra i city, som det kommer lite rapport om sedan. Tyckte synd om Julia som fick stå ut med mycket väntan och vuxenprat.

Det var skönt att få vara lite naturnära till idag. Även om gårdagen på ett sätt var mer "nyttig".

Dagen har annars varit ganska krävande med minst tre timmars vandrande i värmen. Även kvällen var lite tröttande och lång, för några av oss. Det är ingen avkopplingsresa det här. Även om man blir både av- och bortkopplad vad gäller det mesta i den vanliga vardagen.

Så hette en deckre av Agatha Christie som när den nyligen återutgavs i Sverige fick en annan titel. Några kenyaner här tycker att det kan vara bra, andra skrattar åt det och ser inget problem med en boktitel som härstammar från annan tid. Andra ser inget problem isjälva ordet, många har börjar återerövra det.

Handlingen i boken handlar som ramsan om de tio små som till slut blir en. Så illa har det inte gått här, men nu har vi haft två som inte varit i toppform å magens vägnar. det kanske är ett pris man får betala för att få uppleva Afrika?

...

På tal om det militära. I lördags skymtade jag en bekant kontur mellan strandpalmerna. Även om det var en annan version än den jag fick utbildning på så var det ju gamla terrängbil 13. Åsnan som skötte svenska försvarets mobilitet i min ungdom, tillsammans med lillebror 11 och storkusinerna Scania 30 och 40.

Vad gjorde den här? Om inte i mörkaste så i alla fall i Afrika? Det visade sig vara några danska campare av den mer seriösa sorten. De som inte bara drar husvagnen till närmaste samhälle. Knappt jämngamla med bilen var de ute på den stora trippen med allt från hjälpmedel för att korsa raviner och vattendrag till solcellsel. Respekt!

 

Vi hade en lite ovanlig upplevelse i går morse, en "Assembly". Det är vanligt förekommande att man samlar alla eleverna en gång i veckan på det här viset.

Flaggan och nationalsången har jag definitivt inga problem med, det faller sig särskilt naturligt i länderna där självständigheten och självbestämmandet inte varit självklara saker så många mannaminnen. Jag kan känna likgiltigheten över vårt land mer problematisk än att man lär barnen en sund nationell glädje och stolthet. Den ska vi inte låta de bruna tomtarna ha monopol på. De som vill ge allt detta en negativ laddning ska aldrig få min flagga.

Scouternas mer militära övningar var mer speciella. Särskilt när deras ledare helt utan förvarning kom och lämnade av inför mig och med några höga rop annonserade sin begäran att jag skulle marschera med dem ett varv genom scoutleden på samlingens ena sida. Jag hade inte mycket höger-vänster-om under min iofs trevliga militärtid. Det märktes nog, för eleverna antingen fnissade eller skrattade högljutt åt mina försök att haka på, i takt.

Det mer än halvsekelgamla söderkisuttrycket för fotboll kan faktiskt dammas av här. Patrik kommer här med ett inlägg som innehåller trasor:

 

Hej det är Patrik i sjuan som skriver.

Jag hade tänkt dela med mig lite om barnen på skolan. Man märke att de var fascinerade av oss. De ville till exempel att jag skulle testa gungbrädan. Jag satte mig och massor av de små omringade mig och lyfte gungbrädan och mig som om det inte vore nånting.

De flesta som lyfte var 4 till 6 år, de var trevliga, skakade hand och frågade hur jag mådde....

Lite innan hade vi varit i klass 5 ett långt tag. Jag och Julia och gjorde matte, men som tur var räddade Jan oss från klassen.

(De grå benen utan skolshorts är Patriks!)

Några elever frågade om jag ville spela fotboll så jag sa ja men fotbollen var gjord av lera, tygbitar och rep. och då är det bra att vi har köpt fotbollar till dom. De ska få bollarna idag.

P.s. Nicka inte deras fotboll!

Patrik

Skolan vi besöker, "Bethany Academy”, ligger i ett ganska fattigt område av Mombasa som heter Likuni. Den motsvarar en svensk F-9-skola med förskola. Enkelt uttryckt är skillnaden att förskolan här börjar från tre års ålder och att man slutar primary school i åttan efter att ha börjat ettan som sexåringar. Sen finns tusen skillnader till.

Bethany har kring 400 elever totalt, vi hade nog inte stoppat in lika många i lokalerna. Eller klasserna. Några har mer än 50 elever, men i statliga skolan kan man ha 100. Skolan vilar på kristen grund, som en stor del av de privata skolorna här gör, och skolorna präglas mer av det än man gör i Sverige. En lokal pingstförsamlimg är huvudman.

I Mombasa är ungefär varannan kristen och varannan muslim. I Likuni-området är de flesta muslimer och 80 % av eleverna på Bethany är också det. Skolan har höga ambitioner och krav, har haft goda resultat (Tvåa bland distriktets 54 skolor för ett tag sedan) och har ett gott rykte för sitt bemötande av eleverna. Oavsett bakgrund. På grund av allt detta kommer också muslimerna hit. Förhållandet mellan muslimer och kristna liknar inte alls situationen i mellanöstern, här är det lugnt.

Friskolorna kontrolleras i stort sett varje månad, både av hälsomyndigheter och ”Skolinspektionen”.

Majoriteten av motsvarande skolor är statligt drivna. Tyvärr är resultaten oftast inte bra, det blir annorlunda senare i skolsystemet. Undantag finns i det som motsvarar grundskolan, men då är köerna mycket långa. De privata grundskolorna drivs helt utan bidrag, man tar ut en avgift som i Bethanys fall är knappt 400 kronor för var och en av de tre terminerna. Några elever har nedsatt avgift och 11 går helt gratis. Lärarna jobbar nästan lite ideellt då de statligt anställda har tre gånger så mycket i lön. Ofta kring 1200 kronor i månaden mot ca 400 på Bethany.

Längs kusten är det många som låter sina barn vara hemma från skolan. Gratisalternativ finns som sagt, men många i området värderar inte utbildning så högt. Bethany och andra privatskolor har även undervisning på lördagar då den statliga skolorna har stängt. Vi kanske skulle börja med det på Bruks- och Björkskolan? Undrar hur det blev med köerna då? :-) Det går nog bara att göra i ett land där eleverna tackar läraren för undervisningen efter lektionerna.

Det finns även islamiska friskolor, men de är inte så samhällsinriktade och prioriterar oftast korankunskap, inte traditionella skolämnen.

Tyvärr strejkar bildöverföringen igen, återkommer med mer bilder.

 

Ja, man kan bara spekulera. Vår "barnnära" förskollärare och veksamhetsledare från Bruks förskola är mycket matt den här morgonen och har fått ställa in dagens skolaktiviteter. I alla fall förmiddagens.Så var hon också helt omringad av småbarn igår och blev nästan uppäten.

Det kanske bara är en tidsfråga innan vi drabbas var och en. Men jag har ett specialknep...

Tyvärr strejkar bildöverföringen just nu. Det finns säkert flera flaskhalsar i infrastrukturen när alla arbetsplatserna i Mombasa är igång.

Pa stranden under var vilodag var det en man som snidade den har saken till mig, mot en liten kostnad.

Han fragade sedan Maria och Christina om de ocksa ville ha nagonting snidat, men da var det ont om tid. Mannen bad dem da prata med pappa (mig!) om vi inte kunde stanna till nasta dag.

Visserligen ar jag 8-10 ar aldre an Christina och Maria, men nu fick jag veta hur gammal jag ser ut. Eller kanske hur unga de ser ut? :-)

...

Vi har haft en intensiv och fin dag pa skolan idag. De yngre eleverna har nastan atit upp oss av pur gladje. Vi har varit med pa deras lektioner och atit lunch med dem och det har varit otroligt roligt.

I de har delarna av Mombasa ser man inte vita man och kvinnor alla manader, vilket marks. Hoppas aterkomma med en de bilder senare ikvall. Trist att Internet inte fungerar pa vart guesthouse.

Behoven pa olika omraden ar mycket stora, men nivan pa undervisningen ar otroligt hog. Vara elever har fullt upp att hanga med i sina motsvarande klasser vad galler engelska och matte. Nivan pa matten i klass 8 motsvarar gymnasiet hemma.

Det enda riktiga problemet ar alla kliande bett, de flesta formodligen mygg, trots myggnaten vi sover under. Hoppas malariamedicinen fungerar!

 

Det var mer an skont att fa komma till den har stranden efter 23 timmars resa och en kvall pa skolan. En del av skolledningen var med, i drakt och skjorta, och det blev nagra timmars skolprat ocksa. Men "konferenslokalen" var helt ok.

Det var ebb nar vi kom och nagra ut lokalbefolkningen plockade snackor for forsaljning.

Patrik fick lust med en dromedartur.

Han klarade det kritiska momentet fint.

Sen blev det bad.

Dromedaren tror att den sitter fast vid en kraftig pale och star dar den star.

Jag ska inte sanda nagra fler bilder fran forsta kvallen pa skolan. Det kommer fler framover nar vi kommer att vara med i skolverksamheten.

Skolans rektor och foretradare for forsamlingen som ar huvudman for den tog oss pa en skon utflykt i gar. Vi akte nagra mil soderut och vilade oss vid havet en dag. Det var harligt efter resan och det hjalpte oss med acklimatiseringen. Det ar som sagt varmt och fuktigt har och vara rum pa "A.C.K. Guesthouse" saknar AC. Lite tufft att ha fuktiga 28 grader for en som gillar att ha 16 grader i sovrummet.

Nu ar det "vinter" i Kenya och flickan som rektor Georges fru haller i har mossa sa hon inte ska frysa.

Ni som foljer den har bloggen far en liten lektion laande. Det ar inte latt att lasa nar man inte har nagra prickar. A, a och o blir a, a och o. *s*

Vi har varit i fler lander an planerat. Forutom en landning i Italien landade vi igar i Tanzania, vid Kilimanjaro. Sedan i gar afton ar vi pa plats i vart "guesthouse" och har varit pa skolan en tur.

Det ar mycket enklare och fattigare an vi trodde och vi tvekar infor datorinkopen. Det blir i alla fall inte datorer for hela slanten nar det mest grundlaggande fattas.

Internetcafeet ar mycket, mycket enkelt och jag kan inte visa nagra bilder an. Vi ska losa det framover.

Det ar 28-29 grader varmt och fuktigt som i en angbastu, det har regnat kraftigt idag. Kenyanerna fryser, inte vi. Alla ar friska, men jag skulle kunna vara pa vag ner i en forkylning. Den som brukar be far garna be att vi far vara friska. Det underlattar om man far vara pa benen.

Det ar nagra som vantar pa oss och jag hinner inte kommentera dem som kommenterat pa norran.se. Det ar ocksa meningen att de andra ska skriva en del texter. De halsar.

Aterkommer!

Vi får se när det blir kontakt igen, det tar nog något dygn.

Närmast har vi mellanlandning i Rom, sen Addis. Flygturen bär sig inte för bolaget. Boeing 757-200 med 26 passagerare är bad business.

Ha det så gott!

...
En av resenärerna i gruppen som är på väg till Kenya har inte flugit förr. Men det gick mycket bra den första etappen, trots rejäla vindar här på Arlanda.

Solen lyser från klarblå himmel och värmer rejält genom fönstren på Sky City. Man hade definitivt inte behövt långärmat. Resenären som inte flugit förr har heller inte varit söder om Umeå förr, så det kan vara bra med lite långsam tillvänjning.

Stämningen är på topp. Mombasa, here we come...

...

Inte har jag tid att blogga nu, men jag bara måste.

Fick just höra att Bruks lilla förskola vunnit över Skellefteå kommun i Kammarrätten. Det gällde ett bidrag till små förskolor som kommunen hävdade att friskolor inte skulle ha.

Förvaltningsrätten fällde kommunen och pekade på likabehandlingsprincipen, men man överklagade. En av mina första uppgifter i Skellefteå var att skriva vårt utlåtande om detta.

Det här var glädjande. Vi ska dock inte alls peka finger åt kommunen. Min tanke och förhoppning är att vi ska få ett alltmer förtroendefullt, förbättrat och fördjupat samarbete och att denna rättssak är den sista mellan Skellefteå kommun och Bruks- och Björkskolan.

...

Man kan inte sätta i sig jätteglassar och åka hem och gå i säng. Vi tog en timmes tur längs Skellefteälven, husvärden och jag.

Den behövdes en vandring på hälsans stig. Efter årets förkylning har det varit lite motion.

På tal om förbränning åkte vi förbi Skellefteås biogasanläggning. Imponerande. Det är det även att se alla bussar och sopbilar som drivs av sopornas gas.

Promenadkamraten fick förresten en fin lax igår, i Åbyälven. Här i Skellefteälven var det också en och annan som prövade lyckan. Några kilometer från staaans centrum.

 

...

I afton blev det lite lustutflykt. Vi tog en tur till stället med världens största Skellefteå-glassar och köpte en liten var. Med saltlakrits i topping och strössel.

Bergsbykioskens bamsingar är vida kända härikring. Marknadsgreppet att fläska på riktigt ordentligt fungerar nog. Vi kom strax innan stängningsdags en kylig afton, men bilarna var många och kön rätt lång. Vi satt ute på lastbryggan och åt oss mätta.

De flesta andra som handlade var unga grabbar med effektiv ämnesomsättning. Det tål om man ska arbeta i sig en stor. Två mogna konsumenter tröstades med att det är ca hälften så många kalorier i mjukglass som i pinnglass. Fast är det per volymenhet hjälper det inte mycket.

 

...
Fick lov att använda Arbetsförmedlingens mailtjänst förra veckan när tre annonser skulle in på deras hemsida. Ska inte dra hela historien, men det var bara en annons som kom in.

När jag idag upptäckte det hela fick jag hjälp av en lokal kvinnlig tjänsteman som jobbade på bra ör att fixa saken. Problemet är att mailtjänsten utgår från ett fast formulär som verkar leva ett eget liv och som får annonserna att se lätt lustiga ut. Det verkar t.ex. inte gå att bli av med "Fast lön" ur texten. Lågstadie- och spansklärare med provisions- eller ackordslön torde annars vara sällsynt.

Kanske ackordslön vore möjligt om det hade gällt en musiklärare?
(Förlåt en tröttare humor än vanligt, dagen blev lång och natten kort.)

I morgon måste jag se till att inloggningsproblemen blir lösta så att jag kan annonsera själv. ...

...
Livet är fullt av annorlunda dagar.

Idag började jag på Infektionskliniken på NUS. Det var inte så dramatiskt, det handlade om vaccinering inför Kenya-resan i maj. Bruks- och Björkskolan, och även vår förskola, ska få en systerskola i Mombasa är det tänkt. Två elever, två lärare och jag ska resa dit för en första kontakt. Bland olika saker som ligger i projektet finns ett samarbete kring Barnkonventionen.

Trots att jag haft en tid som blodgivare har jag en frostig relation till sprutor och jag tyckte det var mycket sympatiskt av läkaren att låta bli att ge mig någon. Jag klarade mig på dem jag tog 2007 och 2009. Det jag behövde komplettera kan drickas och knapras.

Efter ett möte i Vännäs på förmiddagen skulle jag sedan åka upp till Skellefteå, "Cryptosporidien", men av det blev intet. Jag trodde kanske att det var samtalet jag haft som gjorde mig aningen mattbent, men det visade sig vara feber. Förkylningen är inte över. Jag gjorde en "Churchill" istället, arbetade från sängen under eftermiddagen. Fast han jobbade liggande av helt andra anledningar.

...
Har gjort tre bilar lagenliga och det känns en smula i ryggen. Det första som hände var att garagedomkraften gav upp. Det blev till att veva originaldomkrafter istället.

Tog en tur med bilen som blev klar sist och sent. Det är en njutning när man får lägga bort Pigge Lunk-däcken och ta första turen på sommyarsulorna. I morgon blir det Skellefteå, skönt att slippa nöta vägarna i onödan då.

Men det finns bättre motion än däckbyte. Särskilt när det krånglar.

Sitter på moderaternas länsförbundsstämma i Skellefteå. Har nyss lyssnat till partisekreteraren Sofia Arkelsten som var inne på flera intressanta saker.

Hon var inne på både framgångs- och utvecklingsområden och talade mycket om framtiden. Hon var också inne på de sociala företagen, nämnde ett antal och betonade deras betydelse i vår tid.

Något jag visste, men nu fick siffror på, var att det finns mycket oanvända pengar för insatser som t.ex. lönebidrag. Vissa företag hänger med och kan tänka sig att anställa människor med en eller annan svårighet, men det är många som inte är på banan. 700 oanvända miljoner finns att tillgå till stöd i den här processen.

Jag hoppas att dessa pengar ska växlas om till många arbeten för människor i varierande grad av svårigheter. Arbetsmarknaden har förändrats kraftigt, alltför många kommer utanför och den här stimulansen behövs.

Något jag tyckte var roligt var att Sofia hade inbjudningar till både Uppsala och andra ställen idag, men prioriterade Västerbotten. Det var roligt att höra henne.

Jag hade ambitionen att vara tyst idag och har faktiskt nästan lyckats!

...
Den här dagen blev intensiv och lång. Alldeles rationell blev den inte. Det blev två tur-och-returer mellan "mina" skolor som ligger med en mils mellanrum. En räcker.

Några betydelsefulla saker föll tydligt på plats, några större processer fick en början. Ett par extra viktiga samtal ägde rum.

Det är inte alla dagar man kan se så mycket synbara resultat av arbetet i skolan. De viktigaste sakerna där är ofta långsamma och till stor del dolda processer som man ser resultatet av först efter många år. När det blir tydligt att "helheten" verkligen fungerar när skolans huvudpersoner kommer ut i stora världen.

...
Igår kväll stod jag på löpbandet på Friskvårdscenter i Vännäsby under slutminuterna på matchen mellan Skellefteå och Luleå. Såg ett långskott glida in i slutet.

Man har spelat en massa många gånger och tänker spela lite till. När jag kom till Skellefteå i morse kom den första kommentaren tidigt. Få har missat att hemmalaget tar sig som skorven om våren. Några lätt illasinnade frågar hur det går för Löven, men det vet jag ju inte.

Det är trevligt att komma upp till Skellefteå. De mindre skoleleverna är väldigt snälla mot sin rektor, de större också iofs. En grabb i ettan klagade idag på att jag var i skolan så sällan och undrade varför. Jag förklarade så gott jag kunde, att jag jobbar både på Björk- och Bruksskolan och inte alla dagar. Två av tjejerna ville bli fotade som kompensation för att de inte kom med i Norrans artikel om skolan i lördags.

Majoriteten i Skellefteå kommun menar att man av omsorg om den fria marknaden inte kan sälja mat till friskolor. Jag misstänker som de flesta att skon klämmer någon annanstans. I lördags kom en artikel i Norran om saken. Jag fick in en mening på framsidan och sen blev det text och fem-sex bilder på hela andra uppslaget. Mest på barnen som till skillnad från i Umeå och andra ställen inte får äta kommunal mat. Det kändes inte alldeles dumt.

Skellefteå är en bra skolkommun, men på sina håll behöver man utvecklas ännu lite till.

...

Trots att jag fick ett riktigt tråkigt och obegripligt besked "utifrån" i morse har det varit en väldigt trevlig dag på jobbet.

Vi avslutade med en konferens för båda skolorna som inte var som konferenser efter en intensiv skoldag ibland kan vara. Jag frågade bl.a. framtidstankar och goda idéer som personalen ville sända vidare till kvällens styrelsesammanträde och fick många klokheter serverade. Kreativt och framsynt.

Att arbeta med människor med så framträdande arbetsglädje, insatsvilja och lust att göra positiv skillnad för andra är oerhört berikande. Har haft några elevmöten som också förgyllt dagen. Jag måste säga att jag har det riktigt bra. Jag är lyckligt lottad.

En termin går fort, snart ljuder halvtidssignalen för tiden jag lovat här på Bruks och Björkskolan. Nu är det en del överväganden att göra som inte är alldeles lätta.

 

...

Det var riktigt roligt att läsa om Norrmejeriers satsning på Västerbottensosten i Burträsk.

När företagen satsar stort lite på sidan om allfarvägarna och kusten gläds jag verkligen. Det är inte frågan om att man är mot sina egna trakter, Umeåregionen och kustlandet. Det är bara så positivt när satsningar från näringsliv, offentlighet och stat sprids över vårt land.

Den vanliga centraliseringsslentrianen är inte långsiktigt hållbar. Varken ekonomiskt eller socialt.

Jag tror och hoppas fortfarande på en större omväxling i flyttströmmarna. Att man kanske flyttar ut ett tag, men kommer tillbaka till en lugnare och mer överblickbar tillvaro senare.

Det behövs fler satsningar utanför städerna. Jag tror att det kommer att bli dyrt annars.

...
Det är tur att det är sällan.

Morgon och bråttom. Tänkte ta ett angeläget myndighetsbesök innan ett samtal en dryg mil bort en dryg timme senare. Bilen kändes svampig i styrningen. Japp, punktering. Mitt i Skellefteå.

Fram med domkraft och verktyg. Upp med bilen i förhoppning om att det isiga underlaget inte skulle krångla till tillvaron ännu mer. Tack och lov var hjulmuttrarna möjliga att lossa med handkraft. På med "nödplastkorven". Stillsamt letande efter gummiverkstad och sen försiktig körning med mjuka inbromsningar ut mot Ursviken.
Kom i tid.

Jag är inte negativ till överraskningar, men alla är inte lika underhållande.

Förmiddagen idag ägnades delvis åt något jag annars försakat nu på slutet. Jag fotograferade.

Hemsidan på den mindre Bruksskolan behövde få några nya foton och gärna några som hörde vintern till. Det blev några stycken på skola och förskola. I första grovrensningen försvann drygt två av tre bilder.

Det är 129 kvar till rensning nummer två. Sen får verksamhetsledarna välja ut vad som ska användas.

Det är onekligen trevligt med växlande arbetsuppgifter.

 

 

...

Vid kvällens debatt om elpriset som initierats av Villaägarna (deras Willy Hansen till vänster i bild) deltog riksdagsledamöterna Edward Riedl (M) och Katarina Köhler (S). Platsen var Kaplanskolan i Skellefteå.

I stort var det en sansad debatt där båda målade en ganska nyanserad bild av detta svåra område. Man var långt från kvällspressens högljudda anklagelser och lätta lösningar. Även om Katarina Köhler inte hade så väldigt mycket att säga överraskade hon ändå positivt. Bl.a. för att hon inte alls var så populistisk som många av hennes partikamrater ibland har frestats att vara. Hon erkände också att (S) inte var tillräckligt skickliga när man genomförde avregleringen.

Hon försvarade att de rödgröna i höstas föreslog skattehöjning även på vatten- och kärnkraft och menade att det skulle komma elkunder till del på olika sätt. Det verkade annars som flera i publiken blev förvånade och upprörda över att se att det mesta av elpriset är skatter och avgifter som staten tar in. Edward sa att inget block vill sänka skatterna, men ett vill höja. Katarina sa också att (S) inte vill se ny kärnkraft och påminde om dess faror.

Edward var mest påläst och väjde inte för det svåra. Att vi måste ha en morot för att spara el när det är som mest ont om den, t.ex. Han lyfte fram timdebitering som en nödvändighet. Man vinner inget allmänt bifall på det kravet, men med timdebitering skulle förmodligen priset sjunka. Vi skulle styra vår förbrukning mer och risken för att vi hamnar i effektbrist skulle minimeras.

Edward var tydlig i att han inte trodde att marknaden klarade prissättningen själva, utan att staten måste ge tydliga spelregler. Han påminde om att vi ligger ca 10 % under europas snittpris och räknade med att vi med styrning och kapacitetshöjning ska kunna sänka priset framöver. Edward påminde också om att elpriset inte rakade iväg direkt när förra regringen avreglerade marknaden, ökningarna kom senare. Själva avregleringen är inte huvudorsaken till prisökningen.

Huvudproblemet är att det inte finns tillräckligt mycket kapacitet för den ständigt ökande efterfrågan. Inte ens innan vi börjat med elbilar på allvar.

...

Sätter in ett par bilder från Region Västerbottens valsammanträde tidigare i veckan.

Undertecknad blev invald som ersättare i Kulturberedningen, en verksamhet som regionen nu tagit över från landstinget. Verksamheter för 120 miljoner per år har  gått över från landstinget till regionen.

Kulturberedningen får kanske en del att göra nu inför 2014, men det är bara en gissning. De frågor jag hade om uppdraget var svåra att få svar på. Hoppas på mer information.

Blev med på Moderaternas gruppmöte fast jag inte var tjänstgörande. Ungefär i mitten på bilden ser ni Ingemar Nyman, Bjurholms kommunalråd och kanske siste polis.

Här ser ni bakskallarna på Västerbottens regionfullmäktige, bemannat från landstinget och kommunerna. Dagen var ett utmärkt tillfälle att få språka med en del man behövde få prata med.

Forumsalen på Skellefteå Campus ligger mycket fint till, alldeles vid älven.

Lennart Holmlund fyller förresten år idag. Det är han som på bilden syns till vänster om min granne och oppositionskollega, KD:aren Erik Sedig.

...

Från och med i år blev jag ersättare till regionfullmäktige. Min företrädare har sagt att ersättarna ytterst sällan blir kallade.

I slutet på förra veckan fick jag ändå frågan från Region Västerbotten om att ersätta vårt socialdemokrtiska kommunalråd Johan Söderling under onsdagens fullmäktige i Skellefteå.

Vanligtvis är jag inte alldeles omöjlig. Jag sa ja och fick de kompletta handlingarna översända, jag har egentligen inget alls emot att ersätta Johan Söderling. ;-) Jag är dessutom i Skellefteå denna dag. Samtidigt undrade jag över ordningen. Kunde en moderat ersätta en socialdemokrat? Förfrågan utlöste en del aktivitet från en del av regionens mer namnkunniga politiker.

Det visade sig vara både ett och annat som inte stämde. Båda Vännäs kommunalråd ska närvara, det behövs ingen ersättare. Man ersätter inte heller varandra över blockgränserna.

Nu tar jag nog en titt ändå, för att bekanta mig med sammanhanget. Jag befinner mig nära intill.

Det där med att ersätta Johan Söderling får däremot anstå en stund. :-)

...

Den för mig korta helgen har avslutats med Jungfru Marie kyrkogångsdag. Imorgon är det ett och annat som ska göras både på distans och nära håll.

För morgondagen skulle jag ha haft lite juridiska kunskaper i bagaget. Jag har några dagar på mig att påpeka att en politisk organisation och förvaltning rimligtvis inte bör få som de gärna vill. Det är väl att det finns kompetenta människor att tillgå, bara man letar lite. Sen får man ta deras fakta och klä dessa i ord.

Jag har sällan varit i närheten av rättegångar, men förr om åren kändes det här med rättegångar större än vad det gör idag. I alla fall när det gäller offentliga verksamheter. Med åren har man fått mer förståelse för att offentliga verksamheter kan vilja få en sak principiellt prövad utan att det behöver ligga illvilja bakom. Samtidigt tycker jag att man inte i onödan ska använda skattepengar till att driva processer i frågor där lagen är klar och där man knappast kan vinna. Här har den offentliga verksamheten fällts i förvaltningsrätten, men valt att driva saken vidare till Kammarrätten.

I just detta fall är jag ganska segerviss, här tror jag att David vinner mot Goliat. ;-)

...

...
Jag har fredag idag. Det handlar inte om att jag är "lite efter mig", men vi har haft Öppet Hus på Bruksskolan i Ursviken idag.

Det var en trevlig tillställning med en del barn och föräldrar på besök. Min informationsinsats var inte optimal med tanke på min begränsade erfarenhet av verksamheten, men förskola, fritids och skola hade sina duktiga medarbetare på plats. Ett antal nyanmälningar blev det.
Det var trevligt att möta eleverna som också var på plats idag. Låg- och mellanstadiet har märkligt snabbt införlivat mig bland humanresurserna de räknar med och betraktar som sina.

När det var hemfärdsdags för veckan gjorde jag misstaget att ta E4:an söderöver. Denna sega vägsträckning kan vara plågsam att trafikera, särskilt när väderförhållandena är lite sisådär. Det var de idag. Det syntes inte till mycket nysnö, men den långtradare som angav takten under många mil drog upp massor av den varan.

I Bygdeå var jag urless och längtade till "bättervägens" inspirerande snirklighet där kurvornas pendlande rytm allt som oftast levererar en glad bilist till målet. Hade man inte kunnat köra mellan Vännäsby och Skellefteå över Botsmark och Burträsk så vet jag inte om jag tagit jobbet i Guldstaden.

Sexdagars arbetsveckor är förresten ingen hit när man nått min ålder. Man blir trött.

...

...

Jag upptäckte det under en timmes promendad i går kväll. Den som tvivlar kan kolla in den här parkeringsplatsen som jag och min gode vän gick förbi.

Det är två bilar ni ser.

...
Haft lite sen lunch och sitter nu och väntar på en politiker för ett samtal där min roll är opolitisk.

Innan lunch språkade jag med en politiker och en tjänsteman och vi fick räta ut några frågetecken och missförstånd. Det kändes som mycket väl använda 40 minuter.

Hellre ett samtal för mycket än ett för lite. Följdverkningarna av vissa missförstånd och missuppfattningar, t.ex. om hållningarna hos en motpart, kan bli så onödigt stora och långtgående. "Politiker bara pratar!", är ord som ofta när man vill förenkla tillvaron lite. Mja, kommunikation innebär ofta att man pratar. Många gånger är det oerhört väl använd tid ur flera perspektiv. Även det samhällsekonomiska.

Den här politikern kommer inte loss ur sitt samtal med en journalist. Jag måste gå om jag ska hinna med ett avtalat elevsamtal.

...
Har försökt sända blogginlägg med mobilen idag, men det vill sig inte alls.

Försökte först med en bild på eleverna från musikskolan som överraskande spelade för oss på kommunstyrelsedagarna på Missionskyrkan i Vännäs. Provade flera gånger, men det gick inte. Vet inte om det är mobilens eller VK:s fel. Tekniken är mestadels bra, allra bäst när den fungerar.

Har samtalat med elever och lärare i Skellefteå ikväll och haft kontakt med en tidigare elev på Mariaskolan. Ibland blir det nästan lite "split vision" för Herr Nilsson.

Återkommer med reflektioner från KS-dagen, den var givande. Förvaltningschefernas kommentarer till verksamhet och ekonomi under 2010 var mycket värd. Återkommer kanske också till de funderingar som ledde fram till att jag lyfte fram en vänsterpartiet som riktigt gott exempel...

...
Den här dagen har innehållit en blandning av högst olika saker.

Jag har mött trevliga skolelever i en annorlunda och mycket mindre komplex uppgift än är van vid. Förutom diverse kommundokument inför veckan så har jag dessutom ägnat mig åt saker jag trodde jag definitivt hade lämnat. Dokument, information och filmer från Skolverket. De handlade främst om Lgr 11, grundskolans nya läroplan. Jag som trodde att Skolverket och jag skiljts åt för alltid.

En av mina uppgifter under det halvår jag lovat vara rektor i Skellefteå är att se till att personalen och nästa rektor får en riktigt bra start på höstterminen 2011. Dit hör både ett och annat, inte minst att arbetet med ny skollag och läroplan ska fungera bra och att lärarna inte ska knäa under ansvaret och mödan. Det gäller att så långt det går sträva mot förenkling och rationell tillämpning av lagar och förordningar i vårt alltför resurskrävande och förkrånglingssjuka samhälle.

Många av nyheterna i skolan ser mycket bra och intressanta ut. Allt är jag dock inte lika nöjd med. Insikterna jag försöker förvärva hör dessutom i allra högsta grad ihop med mitt nya uppdrag i Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs.

Man ska inte förakta samordningsvinster.
Varken gamla erfarenheter eller nya perspektiv heller.

...

Har just kommit in från en 90 minuters stavpromenad in till Vännäs. Skönt, mycket skönt, med den milda luften.

För övrigt har det varit vila och förberedelser för andra uppgifter i helgen. Även en del skolarbete har det blivit. Jag vet inte hur jag ska tolka att det verkar gå bättre på skolorna i Skellefteå när jag inte är där. Vid gårdagens informationsträff på Björkskolan kom det mycket folk och höstens sexa blev fulltecknad och mer än det. Nu är det kö.

Lördag om en vecka är det öppet hus på Bruksskolan, F-5:skolan i Ursviken. Tanken är att jag ska vara på plats, får se om det går lika bra då.

Kommande vecka ska jag också ha en möte med Barn- och grundskolenämndens ordförande och skolförvaltningens chefsekonom i Skellefteå. Det är intressant att rätt ingående få bekanta sig med tre olika kommuners övergripande skolarbete som jag är på gång att få göra. Umeås skolförvaltning är jag märkligt nog mest bekant med efter tolv år som friskolerektor med mycket kommunkontakt. Nu blir det att bekanta sig mer med Skellefteås och Vännäs skolvärld. Som opolitisk på ena hållet och någorlunda skolerfaren politiker på det andra.

Det är utvecklande med omväxling.

...
Har precis avnjutit en sen och enkel lunch i norra delarna av världens kanske allra bästa land där solen just nu lyser från en klarblå himmel.

Har nyss mött ambitiösa elever på en engelsklektion där all kommunikation åt alla håll självklart gick på engelska. Dessutom levande och på en god nivå.

Har just läst i "Norran" om ett medborgarförslag om sommarlovsentreprenörer som just gått igenom. Ett antal ungdomar, inte så många här i början, ska få lite starthjälp att driva företag under sommarlovet. Man ska inte förakta den ringa begynnelsens dag. Ska vi ha ett liknande välstånd imorgon som idag behöver vi många, många nya företag. Ibland har företagande framställts som något misstänkt, egoistiskt och fult. I alla fall om det gick bra. Något som "fienden" ägnade sig åt. Under min tid i skolan syntes ingen stimulans i entreprenörsriktningen till. Då blir man glad att se att det händer saker lite här och där.

Har idag läst om mogna och nybakade västerbottniska teknikföretag som går som tåget. Glädjande och lovande.

Har för en stund sen stavat Västerbotten fel på Facebook. V och B ligger så nära. Skulle just byta ut B mot V när jag beslöt mig för att strunta i det. Vi bor ju i Bästerbotten!

...

Jag har en vän här i norra Västrbotten som är en snöskottare av rang.

Han tillhör den där kategorin som liksom skulpterar snön. Vintergården blir som en sorts installation.där underlaget ser ut som ett salsgolv. Det finns inga ränder där man ser spår efter snösläden och alla handkörda kanter ser ut som de formats av en gigantisk överhandsfräs. Ett sådant här år är de släta avläggen djupfrysta och sonen parkerar ibland bilen uppe på det ena.

Härom veckan skulle min vän jobba förmiddag och skulle upp 0345. Eftersom det snöade på kvällen ställde han klockan på 0245 så att han skulle hinna skotta en timme. När "Bitvargen" passerade ute på vägen och långsamt hyvlade bort spåren i vägbanan tittade föraren länge på mannen som styrde snö för fulla muggar. Strax innan tre på morgonen, i den 25-gradiga kylan.

Vi är lite olika, min vän och jag.

...
Jag förstår inte hur vissa majoriteter tänker i kommuner som exempelvis Arvidsjaur. Läste igår i Norran att majoriteten där lägger beslag på både ordförandeposter och vice ordförandeposter i styrelser och nämnder.

Själv skulle jag både skämmas och känna att jag undanhöll skattebetalarna nyttiga insatser om jag som medlem i majoriteten medverkatde till något liknande.

Den ordning som flertalet kommuner har, att låta oppositionen ta viceposterna, tycker jag tyder på både visar på respekt för demokratin och klok hantering av mänskliga, politiska och ekonomiska resurser.

...
Idag har det varit sol över Skellefteå och även inne på Björkskolan kan jag tycka.

Igår var det informationskväll med en hel del besökande elever och föräldrar. Efter informationsdelen bröt det ut lite "rundpingis" på innetorget och en spänstig mamma gav sig in i spelet. Hon la sin fina mobil vid nätet där den glömdes kvar.
Verksamheten rullade på idag och det spelades pingis på rasterna. Efter lunchrasten tyckte en av högstadiegrabbarna att någon ändå borde ta hand om dyrgripen, så han kom till lärarrummet med den övergivna mobilen.

Tänk om det fick vara så på både högstadieskolor och andra ställen. Att saker kan får vara i fred och komma till rätta även om de glöms.

Nu har jag avslutat dagen på Bruksskolan och ska rulla hemåt. ...

...
Efter de politiska dagarna är det en annan verklighet som gäller. Nu är det några intensiva skoldagar i Skellefteå. Lite speciellt är det att växla så i uppgifter och geografiskt område. Det finns fördelar, t.ex. detta med att som rektor få ha en "identitet" som i det närmaste inte har några politiska kopplingar alls.

Ikväll är det informationskväll på 6-9:skolan, Björkskolan i Skellefteå. Blir intressant, efter den här korta tiden gissar jag att även rektor får lära sig en hel del.
Med så lite tid på skolorna blir det inte överdrivet mycket elevkontakt, det tar tid att lära känna eleverna. Det är det jag saknar mest från Mariaskolan där elevkontakten var närmast "massiv".

Ska börja dagen på Bruksskolan i Ursviken. Skolan är mindre och barnen yngre, där går det snabbare att komma i kontakt med eleverna. Det är skoljobbets guldkant, kontakten med unga, växande, nyfikna människor.

Det blev inga långa promenader i Norsjö idag. Jag frågade en kvinna jag mötte vad det var för temperatur och hon hade haft 28 minus när hon gick ut.

Kyrkan i Norsjö är från 1915 och har lite nationalromantiska drag. Insidan är ljus till skillnad från många andra kyrkor från just den tiden. Jag tycker den är vacker.

Vilken plats verksamheten här hade i förra århundradets väckelser i området vet jag inte.

...

 

...
Har hunnit se fem älgar på morgonkvisten. Uppburrade som fåglar för maximalt med isolerande luft i pälsen. En var lite stressad, de andra förde sig mer som det anstår skogens kungahus. Brunsvarta stod de och lyssnade till vår ankomst, stirrandes med närsynt blick.
Renarna var svårräknade och i vanlig ordning inte stressade alls.

Snön som frös fast när den kom och sen bara förenats med fler flingor kostar mycket pengar för land och skogsägare just nu. Man ser gott om brutna toppar och knäckta stammar i skogen i norra Västerbotten. Det vore inte dumt med ett par dagars ordentlig "blia".

På den här vägen hade man nästan kunnat bli snabbkammad om man körde nercabbat.