...
Jag trodde jag skulle klara mig från Förkylningen. Men det gjorde jag inte.

Frun som är ännu krassligare påminde nyss om när vi var ganska nygifta och hade en 14-dagars förkylning av rekorderligare slag. Lyckligtvis hade vi passerat nitticentimetersstadiet, men det var lite tungsamt med två veckor i 120 cm också.

Pratade just med en ung vän som med flera år kvar till 30 fått en tyngande sjukdom som påverkar hela tillvaron och som man får ha hela livet, om det inte sker ett under. Då ska man inte klaga över Förkylningen, även om man är man.

Man vet inte vad som händer och man väljer inte. Som en lite äldre vän brukar säga.

...

Det var roligt att se årets vinnare av Regions Västerbottens och Länstyrelsens "Västerbottens Grand Pris". Temat var "Talang och kompetensförsörning" och gick till Peter Berggren för hans arbete med att höja kompetens och status inom glesbygdsmedicinen. Där ingår bland annat att se till att man har tillsvidareanställda läkare och inte stafettdito. Det har gått riktigt bra som nu Länsstyrelsen och Region Västerbotten uppmärksammat.

På folkbladet.nu finns den här lilla artikeln och filmen som säger mycket på tre minuter.

Peter Berggren var i farten på Grand i Stockholm redan i fjol och UR har en film från det tillfället där han får breda ut sig och sina tankar lite till.

Norrland, inlandet och glesbygden angår inte bara dem som bor där och därför är valet av pristagare och det som prisas väldigt positivt. Bortsett från huvudsaken, den humanitära nyttan, skulle glesbygdsmedicinen också kunna bli en viktig exportprodukt när hela Europa framöver kommer att närma sig det norrländska inlandets demografi.

VK

 

 

 

 

...
Ibland stannar livet till, trots att dagarna rusar iväg som vanligt. En drastisk påminnelse om livets villkor gör att saker man sysslar med plötsligt inte betyder riktigt vad de gjorde alldeles nyss.

Livet måste förstås gå vidare, smått och stort måste skötas. Men påminnelsen om den mänskliga bräckligheten förändrar perspektiven.

...
Den är några dagar gammal, men inte övermogen. Jag tänker på nyheten att flera västerbottenskommuner gjort ifrån sig riktigt bra i regeringens satsning "Bättre liv för sjuka äldre".

http://regionvasterbotten.se/startsida/robertsfors-ar-bast-i-landet/

Det handlar bl.a. om hur man presterar när det gäller att använda en rad kvalitativa register för att göra livet bättre för äldre sjuka.

Åtta av Västerbottens kommuner finns med bland de 36 bästa i Sverige. Robertsfors var bäst i landet och kammade för det hem 1,4 miljoner till verksamheten. Bjurholm har jobbat länge med detta, man anmälde sig till Kvalitativa register redan för sex år sedan och blev i år fyra i landet. Belöningen kommer per invånare äldre än 64 och Bjurholm fick 605 000.

Dorotea blev femma, Norsjö sjua och Vännäs tia. Min sistnämnda hemkommun gick 1,2 miljoner för sitt arbete med Bättre liv för sjuka äldre. Det går som sagt efter antalet äldre personer man har. Det ser ofta ut som det är bättre att bli gammal och sjuk i många norrlandskommuner än på andra håll. Nu sitter inte allt i register, men det säger en hel del.

Grattis till Bjurholms MAS Fausta Marianovic som tillsammans med andra jobbat mycket för att Bjurholm skulle nå fjärdeplatsen i Sverige!

Fausta är förresten inte "bara" sjuksköterska. Hon är även författaren till boken "Sista kulan sparar jag åt grannen". Sveriges minsta kommun är resursstark på flera sätt. ;-)

...
Visst är det tokigt att nuvarande skatteutjämningssystem t.ex. utgår från att det är liten andel barn som går i förskola i mer glesbyggda områden jämfört med i städerna. Det är nästan ingen skillnad idag och det här systemfelet gör att mindre orter får upp emot 40 000 kronor mindre per förskoleplats.
Här behövs förändring.

Det nya system man räknat fram är dock inte bara att jubla över när man ser till helheten. Visst får våra kommuner några miljoner till, men landstinget i Västerbotten förlorar plus minus 300 miljoner. Då snackar vi inte bara en och annan akutplats eller ambulans. Var ska landstinget ta de pengarna? Ska kommunerna betala all kollektivtrafik eller hotas något sjukhus eller 750 anställda?

Skulle vi för åskådlighetens skull räkna riktigt enkelt och fördela bortfallet på kommunerna skulle kanske Umeå kunna förmås ta hälften, 150 miljoner. (Det är tveksamt för de förlorar själva ca 80 miljoner på det nya systemet) Sen fick vi fjorton andra västerbottenskommuner pytsa in resten, i snitt cirkus 11 miljoner var. Jag tycker det verkar måttligt lockande.

Jag tror man måste göra om systemet en gång till eller justera det vi har.

...
Tänkte sätta gerotranscendens som överskrift, men hejdade mig. Fast texten ska handla en del om just det.

Idag har jag spenderat mer tid än jag brukar på sociala sidan. Med vårdande människor och vårdens frågor. Anledningen var att Bjurholm ska nyttja pengar från Socialstyrelsen för att validera kunskaperna hos en del av vårdpersonalen. Alldeles utmärkt tycker jag. Vi bör allmänt bli mycket duktigare här i Sverige på att värdera människors förvärvade kunskaper och omsätta dem i behörighetsgivande och bekräftande poäng för arbete och vidare studier. Flera års arbete inom ett område går inte spårlöst förbi.

Min närvaro handlade främst om det som följer efter den här första satsningen på personslen. Nästa steg ska eventuellt tas med vux-resurser som hör till mitt ansvar en tid framöver.

Det blev många intryck, inte minst genom en av dagens huvudpersoner, hon som började jobba för 47 år sedan och som därefter varvat arbete och studier inom vård och pedagogik. Det hon berättade om valideringen för de första 15 som är aktuella lät förtroendeingivande. Det var intressant att höra vad man tittar på i vardagsfrågor som integritet, etik och medbestämmande, hantering av dementas frågor m.m.

När jag tittade igenom det underlag som äldreomsorgspersonalen fick ta del av frågade jag upp några specialuttryck jag inte förstod. Bland annat gerotranscendens. Förklaringen innehöll en historia från utbildningsledarens eget yrkesliv. Den härstammade från 70-talet när alla gamla på ålderdomshemmen i all välmining och på död och pina skulle till terapin, även de som inte ville. Några behövde förstås en puff för att komma iväg till något de flesta uppskattade och behövde och hon berättade om ett ihärdigt försök hon gjorde med en på boendet.

Mannen ifråga ville stanna på sin säng och sa - som jag förstod vänligt men bestämt; "Flicka lilla, du förstår, jag är inte här..."
Sen berättade den gamle skogsarbetaren att han var ute i skogen och just hade satt sig i gläntan han huggit. Han såg ner över landskapet och hade hällt upp kaffet och tagit fram limpsmörgåsarna med stekta ägg. Och vad var väl terapin emot det...

Alla barn är inte lika och har inte exakt samma behov, inte alla äldre heller. Åldrande är inte bara sjukdom och elände, det kan också vara mognad, reflektion, tankeresor och andlighet - låt vara av olika slag. En hel del av tankarna kring gerotranscendensen tilltalar mig. Även om jag personligen tror det här livet har en mycket högre mening.

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/gerotranscendens-nar-livet-far-mogna/

...
Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

...
Det är lite speciellt att sitta i både KS och en av facknämnderna, i mitt fall barn- och utbildningsnämnden i Vännäs. Att ha till uppgift att både ta ansvar för helheten och se till skolans behov.

Utan att förringa de stora behov och viktiga uppgifter som finns inom äldreomsorgen och andra verksamheter på sociala sidan så måste jag dela med mig av en av dagens aha-upplevelser.

Jag har ibland hört sägas att skolan i Vännäs får pengar som omsorgen skulle ha haft. Idag på nämnden fick vi ta del av siffror som balanserar den bilden. Det var en jämförelse utifrån SKL:s uppgifter som visade vad Umeås kranskommuner, länets kommuner, alla pendlingskommuner och Sveriges alla kommuner med 5000-10000 invånare satsar på skolan.

I den jämförelsen framgår att om Vännäs skulle komma upp till genomsnittet av vad dessa likartade kommuner satsar på förskola, skolbarnomsorg, fritidshem, förskoleklass och grundskola skulle vi behöva satsa knappt nio miljoner till. Knappt fem procent mer.

Med detta inte sagt att det finns mer pengar att satsa, jag ser inga sådana alls, men man kan utifrån detta inte säga att skolan är överbudgeterad.

Vi får akta oss för att sätta behoven mot varandra, särskilt när det fattas. Det är svårt, nödvändigt och ofta otacksamt att hushålla, både i relativt goda tider och i svåra.

...
Just nu är det många runt omkring oss som har det svårt på flera olika vis. Några riktigt svårt. Sjukdom, riktigt svår sjukdom, drabbade barn, hot mot arbete, uppgift och utkomst. Med mera.
Det är inte alltid lätt att vara människa.

Många kan undra hur man kan tro på Gud när man ser allt elände som kan hända. Själv tänker jag istället ungefär som Petrus sa när Jesus undrade om även lärjungarna skulle lämna honom:

"-Herre, till vem skulle vi gå?"

...

16 IVA-sjuksköterskor  har sagt upp sig på NUS i Umeå. Nu slutar 12 narkossköterskor på sjukhusets Operationscentrum. 28 specialiserade och erfarna människor som hanterat och dett det vi andra inte vill drömma om.

Landstingsrådet Peter Olofsson har ett återkommande mantra, om man får tro medierna. Han är "inte orolig". Jag undrar jag.

Att landstingskolossen är svårhanterad, det tror jag. Liksom att prioriteringarna är svåra. Jag hör absolut till de många oroliga som vill ha duktiga och samarbetade sköterskor som håller igång operation, intensivvård och annat. Då måste fler utbilda och specialisera sig och det måste finnas arbetsförhållanden och bekräftelse som gör att man orkar och vill slita för oss.

Idag mötte jag en som är under utbildning till sjuksköterska. Hon har jobbat åt landstinget, men ville inte jobba där när hon var färdig. De som ar makten måste inse och vända den här situationen, snabbt.

Landstingspolitiken är inga lätta saker, det ska vi inte låtsas i oppositionen heller. Frågan om hur jag ser ambulansfrågan kräver egentligen ett längre svar som både berör de ökande medicinska kostnaderna totalt sett och samhällsutvecklingen i stort. Bland annat med ständigt växande administrativ kravbild som knaprar resurser från den kärnverksamhet administrationen ska serva. När nu rikspolitiken till slut kört över moderaterna och beslutat att det nya utjämningssystemet ska genomföras kommer Västerbottens landsting att förlora ca 320 miljoner per år. Vi ska p.g.a. detta snart se nedskärningar av helt annan kaliber.

Sjuktransporterna måste fungera på ett förtroendeingivande sätt även i glesbygdsområdet. Per capita blir det dyrare än i Stockholm och Umeå, men tappar folk i inlandet tilltron till samhället och passerar avfolkningen den kritiska gränsen, då kommer lavinartade kostnader och kanske också dito reaktioner. Saker som få verkar förutse eller räkna på.
Inlandets grundfunktioner måste vidmakthållas och insatser måste ske för att möjliggöra att även "ovanliggande" funktioner ska fungera. Fler unga måste få ett lokalt anknutet framtidshopp och fler med entreprenöriellt tänkande för näringsliv och välfärd måste lockas tillbaka. Svenska politiker måste kanske köpa vidareutbildning om glesbygdstänkande och värdegrund i Norge?

Jag tror inte att Landstingets försök till sparande i Åsele och Dorotea har gett många nettokronor. På den mångmiljardbudget man har ser det ganska feltänkt ut. De som bor i inlandet ger avkall på tillgång och närhet till väldigt mycket offentligfinansierat som vi i Umeåregionens centrala delar anser självklara. För allt de avstår ska de veta att det i alla fall finns en rimligt snabb transport när stroken, hjärtinfarkten eller det livsfarliga allergiska reaktionen inträffar för en själv eller en anhörig. Helikopter och ambulans i Lycksele kan man inte alltid räkna med. Det är stora tidskrävande avstånd som avverkas i många riktningar varje dag.

Man måste ta i beaktande de signaler indragningen sänt och rättmätiga (kanske även bitvis överdrivna) skakningar de sänt genom dem som befolkar inlandet. Dessa människor som förutom att de är människor och svenska medborgare också möjliggör att narurresursområdet fortfarande fungerar och kan leverera till Sveriges helhet.
Tänker man på detta kan den indragna ambulansen i Åsele vara en av de dyrare besparingar som skådats. Den skulle ha fått vara kvar.

...
Är på plats på Åsele marknad och det som öser ner är solskenet. Från klarblå himmel.
Det öser på bra på folkfronten också. En del som hållit sig hemma under regndagarna har letat sig ut.

Nyss ramlade en farbror på en elledning över gatan. Det blev lite blodvite och kanske några revben, men det gick ganska bra. Han vilar sig på en av våra stolar i väntan på mer hjälp. Hade han behövt ambulans så är det ju så turligt att det finns just nu under marknadsdagarna.

...
Eller en kommun, ort eller verksamhet.

Idag har några av oss tjänstemän i Bjurholm suttit och "brainstormat" om bilden av platsen där vi gör vår arbetsinsats. De flesta i gruppen bor i kommunen, medan ett par av oss är inpendlare. Jag ska sammanställa det som blev sagt för vidare bearbetning i morgon.

Bilden av en kommun är mångfacetterad, nästan som biögat. Gör man det riktigt enkelt för sig skulle man kunna tala om tre perspektiv. Bilden som media ger, den som närboende i allmänhet har och så den egna befolkningens bild av sin hembygd. Det blev ett intressant samtal kring de här sakerna och litegrann om vilka konsekvenser felaktiga bilder kan få.

Det blev en del överraskningar när vi lyfte fram det bästa i våra olika verksamheter för varann. Mycket var nytt för oss var och en, fast vi jobbar i samma organisation.

En sak gick igenom mest överallt, litenhetens "framsida". Det finns definitivt baksidor, men till det positiva måste räknas närheten, de snabba beslutsvägarna och kännedomen om verksamheten som helhet.

Jag ska inte gå in på detaljer, men en sak som kom upp vill jag nämna. Förutsättningarna för de äldsta. Det var en reflektion jag gjorde redan för 25 år sedan då jag regelbundet besökte Älvgården och sjukhemmet, som det hette då. Jag jämförde i mitt huvud förutsättningarna för dem som blev gamla i Stockholm och i Bjurholm och kom fram till att jag skulle föredra Bjurholm alla dagar i veckan.

Hur stor är risken för att behandlas illa eller vanvårdas i Bjurholm eller andra små ställen jämfört med boenden där anonymiteten är påtaglig? Allt kan förstås ske, inget är perfekt och ekonomin är tuff, men litenheten, närheten och tillgången på människor som känner en eller ens släktingar borde bidra väldigt starkt till en bra omsorg.

Återkommer om det här med "bilden", på ett eller annat sätt.

...

Mycket intressant att se vad Socialstyrelsen säger om privat och offentlig vård. Skillnaden i kvalitet är liten eller ingen. Vissa områden är bättre i den privata och största skillnaden tycks vara mellan stora och små enheter, oavsett driftsform.

Uppgifterna passar inte allt och alla, många tidningar skriver ingenting. Heder åt SVT som inte förtiger saken. Även åt vårdfacket som också skriver om det. Aftonbladet skriver bara om det i sin mobilupplaga, men VK hör till dem som hittat nyheten.

DN hör till dem som varit alldeles lomhörda under det halva dygn som nyheten varit ute. Inte alldeles förvånande.

Största hedern ska ges åt all vårdpersonal i vårt avlånga land som i offentliga och privata företag ger våra gamla vård och omsorg, natt som dag.

 

...
Man frågar inte läkare om sjukdomar och skador på dras fritid. De skulle ju aldrig bli lediga då, omgivna som de är av en värld av reellt och inbillat sjuka.

Men, vissa vänner som halkat in på den yrkesbanan kan ibland drabbas av en undran. *host*

Ikväll hann jag kläcka ur mig en fråga om min armbåge som värkt några månader och bl.a. gjort viss träning onödigt smärtsam.

På betydligt kortare tid än det tar att skriva det frågar han om jag har en upphakning. Detta samtidigt som han snabbt drar armen rak, vrider den lite i en speciell vinkel, lägger sin ena arm under armbågen och fjädrar till "bakåt". Ungefär som när man knäcker isär älgben, fast förstås väldigt, väldigt mycket lösare.

Jag tror hela processen tar 5-6 sekunder. Det knäpper till i armbågen, doktorn ler, och nu gör det nästan inte ont längre. Kan ha blivit en inflammation som ska läka ut.

Man borde lista sig hos sådana som fixar till en på en grisblink på detta sätt.

...
I mina absoluta hemtrakter möttes jag häromdagen av en trevlig syn.

Det var just innan de här sköna, rätt varma och soliga dagarna och det regnade. Mitt i det blöta kom en liten flicka cyklande. Jag brukar vinka till henne, som jag vinkade till hennes mamma under förra årtusendet, men väntade med att vinka tills hon stod stilla. Hennes energiska och tindrande ögon lyste av stolthet och glädje över att finnas till i största allmänhet, över cykeln och cyklandet och över den nya sadeln som hon visade mig. Mitt i regnet.

Jag är inte precis teknikfientlig, men hoppas att många små flickor och pojkar fortsätter att komma ut, i sol och gråväder. När man hör att varannan treåring är ute på nätet varje vecka hoppas man att den utvecklingen inte ska resultera i tomma gårdar och gator, sparsamt använda och felslitna kroppar.

Skolan blir alltmer datoriserad, den utvecklingen kommer att fortsätta, och det blir på sina håll så lugnt på rasterna för att eleverna är på nätet. Via dator eller sin mobil. När man kommer hem blir det flera krumma timmar med datorn för många, även om många också tränar.

Det vill till att det blir tillräckligt av rörelse och "uteliv". Litegrann kan ordnas på skolan, mest måste det bli på fritiden. Annars är jag rädd att hälsokurvorna framöver inte blir så positiva.

Nu hör jag ljud av barnlek där ute och blir glad.

...

Läste just en interpellation från (FP) till nästa landstingsfullmäktige. Enligt denna är det den psykiska ohälsan som ökar mest, speciellt bland de unga. Några siffror är riktigt bekymrande.

I Sverige har heldygnsvården för unga kvinnor mellan 15 och 24 ökat med 65 % de senaste tio åren. Bland unga män har den ökat 50 %.

2010 var 50 % av dem som sökte till den psykiatriska öppenvården under 30 år. Alltså sådana som definitionsmässigt slutat vara barn för max 12 år sedan. Av dem som vårdades på psykiatriska slutenavdelningar var 30 % så unga.

Det kan finnas många olika bakgrunder och orsaker till de här siffrorna, men helt klart är att sorgligt många unga mår dåligt.

...
Efter en väl genomarbetad dag är jag just nu bara lat. Rejält lat.

Borde masa mig iväg till Friskvårdscenter och lyfta och dra i saker, men just nu känns det som det blåser motvind från det hållet.

Just pratat med några av mina långtidsförkylda vänner som hostar och snörvlar. Väldigt tacksam för att inte ha behövt drabbas i år som jag annars ofta brukar göra.

Måste vara Bjurholmsluften. ;-)

I slutet på sitt tal igår talade Fredrik Reinfeldt bland annat om jobben i kommuner och landsting. Han gjorde det delvis utifrån en lättläst SKL-rapport.

Man räknar med att 420 000 rekryteringar behöver göras de närmaste tio åren, till "de viktigaste jobben". Något som var glädjande i en annan SKL-rapport FR hänvisade till, "Stolhet och fördomar", var att de offentligt anställda kände större mening och motivation med sitt arbete än övriga. Inte minst utifrån detta att man känner att man gör något nyttigt för andra, något bra.

Frågan är hur man ska inspirera 420 000 unga att utbilda sig för vård, omsorg och skola. Samtidigt som det är sant att pensionärer sällan ersätts av 21-åringar utan lika ofta av medelålders, så måste vi få fler unga att utbilda sig för yrken som finns och behövs.

...
Det är väldigt skönt att ha ett hem att komma till. Dessutom ett bebott hem.

Har bl.a. varit till ett äldreboende vid Skellefteälvens strand. Träffade en gammal vän som inte kunnat tala på flera år. Pigga ögon, ivriga gester och en igenkännandets glädje som inte gick att ta miste på var en av helgens stora upplevelser. Efter att ha laddat länge kunde hon säga ett hej.

Något jag verkligen gillade var det avgränsade "djurrummet" där det bland annat fanns en kanin som vår vän ibland brukar klappa och hålla i. En annan sak var de många tavlor och väggmålningar som visade saker som många av dagens äldre känner igen från sin barndom.

Undrar vad det blir på min generations väggmålningar?

...

Sa inte Rastad eller Peter O att man behöver en ännu större bil än akutbil nr 2, Golfkombin?

Man skulle ha klippt till när entreprenören sålde ambulansen på Blocket!

...
Klockan åtta visas Uppdrag granskning. Programmet har inte alltid fått allt på rätt plats, men försvarar sin plats på planeten. Idag handlar det om ambulansindragningen i Åsele.

Nu kan man se att en och annan socialdemokrat slår knut på sig för att få skulden för indragningen att hamna i knät på - Alliansen. Trots att kommuner och landsting aldrig haft mer statliga pengar till sitt förfogande. Trots att inlandet inte alls fått mindre pengar för att det tillkommit några vårdgivare i Umeå.

Man kan i sitt inre höra hur det skulle ha låtit om Alliansen styrt landstinget och tagit det befängda beslutet att ta bort ambulansen från en ort som Åsele. Jag gissar på ganska många hätska ord, hiskeliga liknelser och demonstrationer som varit betydligt häftigare än nu.

Det finns många borgerliga företrädare med rötter på landsbygden och/eller stor förståelse för glesbygdens villkor. Med förståelse för att det här inte bara handlar om framkörningstid utan "inkörningstid", trygghet och människovärde. Vi har i detta fall definitivt inte gjort oss förtjänta av ord som t.ex. Annevi Linders här på Vk-bloggen. Alliansen som helhet har inte heller förtjänat de orättvisa orden.

...

Enligt SvD har det konstaterats 177 fall av narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa.

Norrland har 12 % av landets befolkning, ca 1,15 miljoner, men bara 5 fall av narkolepsi som man bedömt haft att göra med vaccineringen. Knappt 3 % alltså.

Än märkligare blir det när man läser att Skåne har 33 fall på en befolkning på 1,25 miljoner. Nästan 19 % av det totala antalet.

Det finns en del att reda ut här.

...
I morgon kommer det enligt uppgift en del Doroteabor till landstingsfullmäktige i Umeå.

Det blir intressant att höra hur det avlöper. Hoppas att man hittar bästa nivån på kommunikation och protester så att man behåller stöd och förståelse och att majoritetens beslut om indragna ambulanser och akutplatser till slut måste ändras.

...
Jag måste säga att jag förvånas över lojaliteten hos den västerbottniska socialdemokratin i inlandet. Hur acceptansen för indragningen av resurserna i livets yttersta krislägen kan vara så stor.

Utan jämförelse för övrigt, men inom det militära vet man hur viktiga hämtnings- och sjukvårdsresurserna är för allmän moral och motivation att "hålla land". Sätter ledningen inte in de resurserna drar soldaterna snabbt ett par, tre slutsatser om sin och områdets betydelse som varken är kort- eller långsiktigt gynnsamma.

När (S)-företrädare i Umeåregionen försvarat borttagandet av glesbygdsambulanser genom att jämföra framkörningstid i Åsele och Umeå blir man som lekman lite fundersam. Man tycker att körtiden från Haga eller Vännäsby också borde med i jämförelsen.

Är landstingsmajoritetens inlandsåtgärder, som nu uppmärksammas lokalt, regionalt och nationellt, verkligen värda riskerna och kostnaderna, kort- och långsiktigt? Hur läser man signalerna i naturresursområdet, oavsett om man nu hör till de tysta eller högljudda? Vilka slutsatser drar man i andra kommuner en bit bort från NUS?

Jag hör inte till dem som alltid har verklighetsfrånvända universallösningar av typen "sluta att spara". Vill man inte vara där Grekland är så kan man inte ha mer verksamhet än man har pengar till. Men akutplatserna och ambulanserna som majoriteten nu tagit bort innebär enligt uppgift en nettobesparing (uppgifterna måste lösas på sätt som också kostar) på knappa 4 miljoner. Det är i sammanhanget relativt lite.

Sen har vi människolivets betydelse och hur det måste värderas individuellt, inte bara statistiskt. Jag har själv varit i situationen där jag värdesatte varje sekund jag inte behövde vänta på ambulansen och fick förvånas över deras snabba ankomst. Jag minns när de trygga ambulanssjukskötarna metodiskt, lugnt och empatiskt tog över och vad det betydde för mig och Agneta just då.

Både känslan, tanken och den krassa ekonomiska uträkningen talar för att landstingsledningen ska backa vad gäller ambulanser och akutplatser i inlandet.

...
Jag log en smula när jag ögnade förra numret av Riksdag & Departement. Där kunde man bland annat läsa vilka jobb som låg i topp hos de olika riksdagsgrupperna, alltså vilken bakgrund man har.

Enligt vissa företräder partiet med det störst opinionsstödet en smal, smal grupp av höginkomsttagare och "storfinans". Desto mer intressant var det att se vilka arbetsplatser de flesta moderata riksdagsledamöterna kommer ifrån. Största gruppen kommer från skolan, näst största från vården.

Jag tycker det var intressant att se verkligheten, svart på vitt.

...
På den tiden när jag som predikant ofta besökte äldreboenden sa jag ofta att jag hellre ville bli gammal i Bjurholm än i Stockholm. På den lilla orten är det alltid någon som vet vem man är, alltid någon som känner ens anhöriga. Jag tänkte att risken för vanvård var större i anonymitetens land.
På den tiden var det ändå allmänt fler vårdande händer på äldreboendena jämfört med idag, det märks tydligt.

I senaste numret av Dagens Samhälle står det på sidan tre att Bjurholm har den åttonde högsta bemanningen bland Sveriges 290 kommuner. Även om antalet omsorgspersonal per brukare inte säger allt så kan det säga något. Även om personalen säkert har det tufft ibland tycker jag det låter bra att kommunen ligger så pass bra till vad gäller bemanningen. Bara sju kommuner har enligt DS fler vårdande händer per åldring.

...

En sak är att vårt sargade landsting, indirekt vi västerbottniska skattebetalare, går miste om 30-35 miljoner årligen. Pengar som vi verkligen behöver och som alla andra landsting får ur regeringens "kömiljard" för att man kan ta emot hjälpsökande unga med psykisk ohälsa inom utsatt tid. D.v.s. ett första besök inom en månad och ett uppföljande besök inom ytterligare en.

En annan sak är just sagda ungdomar. För dem som verkligen behöver hjälp är väntetiden ett mycket större problem än de uteblivna slantarna. Många får god hjälp i tid, men där det är allvar och signal och ansökan kommer sent kan en månads väntan vara för länge och två en katastrof.

Helst skulle vi förstås få komma tillrätta med att så många unga så länge mått så dåligt. Kan vi inte göra det skulle vi absolut behöva ringa in orsakerna till att Västerbotten enligt VK är överlägset sist och segast i landet när det gäller att ta hand om de unga som mår riktigt dåligt. Det är verkligen inte bra. Det vet var och en som varit nära en ungdom vars hälsa och livslust brutits för kortare eller längre tid.

...

Det här var väldigt intressant. Ingen nyhet direkt, men för den som tror att mer pengar automatiskt ger bättre vård är det nog en nyhet.

Mycket pengar är ingen garanti för ett gott resultat och mindre pengar behöver inte betyda ett dåligt. I inslaget ser man att en kommun som satsar en tredjedel så mycket som en annan på äldreomsorgen ändå upplevs ha en bättre verksamhet.

Caremahistorien, med sanningar, övertoner och rena felaktigheter, kan sätta ljuset på ett viktigt område och förhoppningsvis stimulera till bra och effektivt (låter hemskt, men är nödvändigt) arbete med äldrevården.

...

Riskkapitalbolagen betyder långt mer för vår fortsatta välfärd än många tror. Vi behöver dem för att nystartade och mer mogna företag ska få tillgång till kapital.

Tur att riskkapitalbolag också tas i örat när det behövs. SvD har i dagarna avslöjat hur bolag som Medstop och Apoteket Hjärtat både undanhåller pengar från beskattning och samtidigt vill ha mer subvention från staten. Anders Borg flaggar nu för både aga och ändrade regler för bolagen.

Bra.

...

Har sett Dokument inifrån på svtplay.se ikväll, programmet från i söndags om vanvård på äldreboenden. Intressant och beklämmande program om ett mycket intressant och viktigt ämne.

Ingen tvekan om det riktiga i att de tre cheferna på "Trollängen" fick gå, Ingen tvekan om att det verkligen fanns stora brister i vissa verksamheter.  Ingen tvekan om att det måste finnas en god kontrollfunktion för äldreboenden, oavsett driftsform.

Att göra som några säger och kapa bort alla verksamheter som inte är kommunala verkar inte så klokt. Intressant i programmet är också att man låter en annan "privat", eller idéstyrd, verksamhet vara den som komenterar den haverearade verksamheten.

Med stigande andel äldre och svårigheter att få tag i personal skulle vi kunna ha tilltagande problem lite här och där. Oavsett driftsform. Gamla ska hanteras med respekt och värdighet. Oavsett driftsform.

...
Ikväll har jag tillsammans med en del andra lyssnat till en värmländsk pastor som jobbar diakonalt bland missbrukare av olika sorters droger.

Säger man droger så har man ofta tänkt bort den vanligaste, den som förstör och tar flest liv. Trots att inställningen till cannabis och dess kusiner på många håll genomgår en skrämmande liberalisering är alkoholen fortfarande det största droghotet i samhället.

Ikväll beskrevs den allt vanligare blandningen av kontinental "drick-lite-hela-tiden"-kultur med nordisk supkultur. Den mixen är det väldigt många som inte klarar. Man kan åka dit bara på en av dem också.

Jo, jag vet att ett visst alkoholintag t.ex. verkar vara positivt för hjärtat. Jag tror ändå det är hög tid att öka medvetandegraden om riskerna och gränserna vad gäller vår vanligaste drog. Som bl.a. sägs vara inblandad i mer än hälften av de lagförda brotten.

...

Min fru som är kontaktpolitiker för Borgmästargården i Vännäs har fått en del påringningar angående maten på sistone, senast i afton. Det är inte bara på Slussen som det blivit för lite ibland.

De 1,5 köttbullarna VK skrev om var förhoppningsvis en avvikelse, men ibland kan det bli ändå mindre. Enligt de uppgifter vi fått finns inga reserver om någon t.ex. tappar sin tallrik. Händer det, eller är det någon som inte blir mätt brukar vårdpersonalen göra gröt så att ingen behöver vara hungrig.

Förmodligen blir det här bättre, det måste handla om inkörningsproblem. Detta kan inte stämma med kriterierna som gällde vid upphandlingen av mat till äldreboendena och som det kommunala köket på Vängården vann.

Innan de gamla och sjuka ska gå hungriga är det absolut en del annat vi måste se över.

...

Ser just på vk.se att till och med personalen går bort sig i NUS nyaste delar.

I veckan har jag varit en del på sjukhuset och har fått fundera lite på avdelningarnas namn. Den person jag sökte fanns enligt akutens personal på kirurgen 2 och jag körde runt till södra ingången för att få plats för bilen.

Det var inte lätt att få begriplig information av den stora skylten, men mycket lätt att få den av Liv Saga Bergdal som bemannade informationsdisken. Hon levererade dessutom upplysningen mycket trevligt och fick en att känna sig rent av välkommen.

Väl framme vid kirurgen fanns det två rejäla skyltar. Jag missade de två A4-bladen i plastfickor som angav de gamla invanda beteckningarna och tittade på finskytarna. Sen använde jag slutledningsförmågan och chansade på att A52 betydde kirurgen 2 och A51 kirurgen 1. Det blev fel, A51 är kirurgen 2 och A52 är kirurgen 1.

Det är inte alla förändringar som blir förbättringar. Jag hoppas att systemet på NUS förfinas en smula.

...
Bjurholm är närmast en gigant med sina 2447 invånare.

Man är i alla fall drygt 20 gånger större än Sottunga på Åland där man enligt DN har 112 invånare. Äldrevården tar alltmer resurser nu när man fördubblat antalet boende och landat på fyra.

Samtidigt minskar antalet skattebetalare och pengarna i ökommunen kommer att vara helt slut innan året är slut.

C har lagt in veto mot kommunsammanslagningar, vilket jag tycker låter dumt. 112 invånare är lite för få.

...

Så är beslutet taget. Intraprenaden Orion i Vännäs läggs ner enligt nämndens oeniga beslut.

I tisdags var några av oss i oppositionen samlade för att diskutera frågan en sista gång innan nämndssammanträdet.

Det är ett högt spel som bedrivs av majoriteten. Genomsnittligt har det under senaste året varit 6-8 lediga platser, men också upp mot 15. I höst har det när jag frågat rört sig mellan 4 och 7. Då känns det väl spännande att lägga ner 8 platser.

De som efter all behandling ligger kvar på NUS för att det inte finns ledig äldreomsorg kostar ca 3500 per dygn, vilket fort blir pengar. Skulle vi få en genomsnittlig platsbrist på 3 sängar så skulle vi teoretiskt kunna ha en kostnad som motsvarar det som hela nedläggningen av Orion skulle kunna ge, knappt 4 miljoner.

Samtidigt som vi tar bort ett ställe som präglas av hög kvailitet får vi 2 miljoner för att arbeta med kvalitetshöjande åtgärder - det känns konstigt.

En sänkning med 6 platser på Hjorten hade gett en grundplåt till besparingen som krävs, en del av kvalitetspengarna hade också kunnat gå till att möjliggöra behållandet av Orion som har stor upplevd kvalitet. Vi i oppositionen hade också velat ta budgetarbetet innan detta beslut. Det finns åtgärder som skulle kunna bidra till att både rädda budget och Orion.

Beslutet kommer att debatteras en hel del framöver. Särskilt om "åldersbomben" skulle brisera och de många 80-90-åringarna i Vännäs skulle börja behöva särskilt boende i allt snabbare takt. Då skulle vi snart kunna hamna i en situation med några oroliga, färdigbehandlade äldre som blir kvar på NUS. Inte alltid i de vettigaste rummen.

Jag hoppas att majoriteten får rätt, att vår oro är ogrundad och att stängningsbeslutet inte kommer att drabba många äldre utöver dem som fått rota sig på Orion. Den tragiken räcker mer än väl.

Jag hade i alla fall aldrig vågat ta risken att ta bort en välfungerande enhet med 8 platser när de lediga platserna nu pendlar mellan 4 och 7. Definitivt inte innan man vänt på möjligheter och alternativ i budgetarbetet.

 

 

"Herrens ord förbliver evinnerligen"

Det var en lite ovanlig inramning eller kanske överskrift över dagens kommunfullmäktige i Vännäs. Vi höll till i det tidigare missionshuset i Västra Spöland, alldeles intill Vindelälvens strand. Nu är det en byastuga som kallas Älvan, men än ser man Jesus klappa på dörren därframme.

På bilden avtackar Ulf Eriksson vår utmärkte kommunsekreterare Tomas Jakobsson som övergår till uppgifter i Umeå kommun. Vid den tidpunkten hade vi varit i huset i drygt 6 timmar. Åhörare och vissa ledamöter hade lämnat lokalen fysiskt medan många av oss andra var på väg mentalt, vilket nästan syns. Det blev full dag.

Jag tycker att det är trevligt att fullmäktige ibland lämnar sin vanliga lya, som inte är så väldigt inspirerande. Det är lite sovjetiskt 50-tal över medborgarhusets festsal som snart ska piffas upp en smula. Vilket inte är för tidigt.

Dagens sammanträde blev inte den stillsama tillställning jag väntat, även om vi var överens i bortåt 80-90 % av alla ärenden och atmosfären var god, med vissa adrenalinpeakar. Intraprenaden Orions eventuella nedläggning blev som väntat ett huvudnummer. Anhöriga och personal var på plats och det blev många medborgar- och ledamotsfrågor och en lång interpellationsdebatt. Ordförande Lilja var tålmodig och tillät mer utvikningar än många andra skulle ha gort, men det var nog klokt att inte lägga locket på.

Majoriteten ska inte kritiseras när man vill räta upp ekonomin, särskilt inte inför 2012 som ser ut att bli ett underskottsår. Men att stänga en synnerligen väl fungerande verksamhet med 8 platser när överskotttsplatserna i höst varit 4-6, det verkar oförsiktigt. Under sista året har snittet varit 6-8 lediga platser. Vännäs har största andelen unga i hela Sverige, men vi har också många äldre som fortfarande bor hemma. Behovsbilden kan ändras dramatiskt på kort tid. Måste vi ha färdigbehandlade kvar på NUS kostar det kommunen omkring 3000 kronor per natt. Skulle vi få ett underskott på platser kan många drabbas och pengarna rasa iväg väldigt snabbt. Ett par stycken kvar där blir 42000 i veckan eller ett par miljoner på ett år. Lidandet oräknat.

Det var också dags att ta beslut om strategiska planen som alla var inne på att klubba igenom. FP ville lägga till orden "Fler alternativa driftsformer som..." i mål 5 som lyder "Fler intraprenader, kooperativ och sociala företag har skapats". Majoriteten av majoriteten blev rädd att det skulle smygöppnas för entreprenader och sa för säkerhets skull ett bestämt nej efter ett ganska rivigt replikskifte. Strategiska planen ska leva i många år och nya inovationer kan dyka upp på vägen. För några år sedan visste få t.ex. vad sociala företag var. Det hade varit klokt med den öppnare skrivningen tycker jag.

Annat hade kunnat nämnas, men det orkar varken ni eller jag. En liten sak hade kunnat utvecklas till något något man fått läsa om i tidningarna framöver, men klokt nog kunde "en situation" undvikas. Lokalpolitik kan vara slitsamt, men är mer smygpassionerat och händelserikt än de flesta anar.

...
Öppnade på morgonen ett brev från Indien som kom för några dagar sedan. Ett brev från en pastor som arbetar både evangeliskt och socialt, både för tiden och evigheten.

Förutom ett brev innehöll försändelsen en kalender för 2012. Största delen av A2-bladet var foton på verksamheter som vuxenutbildning för bortstötta kvinnor, brunnsborrning, barngrupper, bibelutdelning, skolverksamhet, sjukvård m.m. Foton från ett samhälle dramatiskt annorlunda än vårt.

Det fanns också en bild från den lepraby det var tänkt att mina två medresenärer och jag skulle få besöka vid resan till Indien för 1,5 år sedan. Tyvärr sprack det ambitiösa schemat man planerat och vi kom aldrig dit.
Bilden visade spetälskesjuka kvinnor med mer, mindre eller inga fingrar kvar. De stod och provade skänkta glasögon. Sakerna var delvis så gamla att de blivit modemässigt helrätta, vilket gjorde bilden än mer "iögonenfallande".

När sjukdom anmäler sig på fullt allvar spelar det till slut inte så stor roll var man bor, vad man heter och har. Allra, allra ytterst är villkoren väldigt lika. När jag ser de här bilderna erfar jag ändå något av hur enormt timligt och kroppsligt gynnad man är som fått bo och leva just nu på den lilla fläck av jorden som heter Sverige. Jag känner en stunds tacksamhet.

Sen kan nöden här hos oss vara stor ändå.

...
Det är bekymmersamt att sjuktalen inom äldreomsorgen är på väg åt fel håll efter flera år av förbättringar. Den utvecklingen finns i Vännäs och på många andra håll.

Ska vi få folk som vill arbeta med oss när vi blir gamla så måste det vara sådana förhållanden att man orkar. I Vännäs ser sjuktalen fortsatt riktigt bra ut inom flera verksamhetsområden. Att det ser likadant ut i många kommuner vad gäller äldreomsorgen är ingen tröst, här måste orsakerna hittas och utvecklingen vändas.

En positiv sak med vissa följder är trenden att man med hjälp av hemtjänsten stannar hemma längre än förr. När man kommer till särskilt boende är man sämre än man generellt var tidigare och avdelningarna blir mer arbetskrävande.

...
Så deppande att se ungdomar börja röka. En miljon, 7 år och så mycket fräschet och friskhet i putten. Plus den dramatiskt ökade risken att testa att röka något annat.

Nu upprepar jag mig, men det här eländet upprepar sig också hela tiden för ens ögon.

...
På ledarsidan i dagens VK skrivs det läsvärt om intraprenaden Orion i Vännäsby.

Du som är medlem i Vännäs kommun eller intresserad av andra orsaker, ta tid att läsa den lilla texten. Även om du normalt sällan landar på ledarsidorna.

...
En man jag känner fyller snart 90. Befolkningen blir äldre så det är han inte ensam om, men han är ändå speciell.

Han vårdar sin fru på hemmaplan och sköter Allt. Det innebär mycket lyftande, tvättande och matande. Tyvärr under tystnad då sjukdom nu även tagit hennes tal. Intellektet är sannolikt ungefär som det varit.

Varannan månad kan han få avlastning under två veckor, men han har avsagt sig kommande period. Han skulle verkligen behöva den, men deras 60-åriga bröllopsdag infaller då, så det får vara. Han vill inte ha henne på "institution" då.

Visst är ung kärlek vacker, men frågan är om inte den riktigt gamla ibland skiner minst lika klart.

...
Om sjukhusets mat vore lika bra som dess personal vore den på gourmétnivå.

Tack alla strävsamma NUS-anställda som bemöter, tar hand om, vårdar och hjälper.

...

Idag fick jag återigen vid ett personligt möte uppleva hur mycket jag hatar dessa droger. Inte alls dem som missbrukar, men drogerna.

Bland annat därför sätter jag in ytterligare ett par länkar till DN:s viktiga serie om cannabis och hasch.

Först har vi enlista från Folkhälsoinstitutet över hur dessa droger orsakar psykisk ohälsa. Sen en mer specifikt om haschpsykosen.

 

...

Den är inte lätt. En av onsdagens DN-artiklar om haschet handlar om just detta. Även i den här är det mycket man kan känna igen hos dem som trillat dit. 

Artikeln tar även upp psykoserna som kan komma. Jag minns en jag kom i kontakt med som fick en haschpsykos med oerhört utdragna och svåra följder.  

Det finns alla anledningar att hålla sig ifrån det här drogerna, oavsett vad mer eller mindre agressiva förespråkare menar.

...
Har ikväll lite "bredvid" fått se hur fint många landstingsanställda tar hand om patienterna som kommer in. Från alla yrkeskategorier jag såg i aktion bjöds det på professionalitet, empati och flera gånger bemötande med det där lilla extra som gör så mycket.

Ett stort tack till alla vi mötte och lycka till med resten av nattens arbete!

 

...

Det är mycket tråkigt och överraskande att S-majoriteten i Vård- och omsorgsnämndens au föreslagit att intraprenaden Orion ska stängas. Jag har inte hunnit läsa tidningsuppgifterna förrän sent ikväll och får återkomma med fler reaktioner framöver.

Vi är i alla fall många som besökt Orion och slagits av delaktigheten och den smittsamma arbetsglädjen bland dem som arbetar med att göra de dementas tillvaro så bra som möjligt. Med detta inte sagt att detta saknas där man inte är intraprenad.

När Vännäs måldokument dessutom slår fast att det ska startas fler intraprenader är det riktigt illa att företrädare för majoriteten vill stänga den enda man har.                                                                                         

 

...
Gårdagen blev en bra dag, semesterkänslan började komma krypande.

Nu är den inte så framträdande. Idag är det jobbet som gäller. En MBL-förhandling med ärenden man gärna slipper måste hållas. Trevligare kan man ju ha under semestern.

I går kväll läste jag förresten DN:s Almedalsbilaga om skolan. Den kom för några dagar sedan, i går kom den om vården. Jag ska läsa den också efter att Agneta avverkat den. I dessa bilagor berörs många av de mer aktuella framtidsfrågorna för vårt land, vid sidan av näringslivs- och tillväxtfrågorna. Kanske inte så allsidigt, men ändå.

Utbildningen är oerhört viktig för vårt samhälle. Inte minst när den stadigt förbättras i så många nya och gamla konkurrentländer. Jag läste i bilagan att ansökningarna till lärarutbildningen stadigt faller. Fortsätter det så kommer den sista personen med lärarutbildningen som förstaval in år 2028. Sen är det blott och bart de som egentligen ville annat, men inte kom in som blir lärare. Fullbordas den utvecklingen kan vi snart glömma mycket av den välfärdsnivå vi ofta tror är självklar och tycker vi har "rätt" till. Här finns saker att göra.

Det måste bli attraktivare att bli lärare, fler toppkrafter behövs. Även om kommunaliseringen inte kan göras ogjord tror jag att det ligger mycket i att staten måste öka ansvaret för den önskade utvecklingen inom skolan. Alla kommuner tar sig knappast ut ur den uppkomna situationen på egen hand.

...
Kopplar efter en relativt fullmatad dag av med att läsa Dagens samhälle.
Artiklarna om chefsbristen är intressanta, men den är kanske inte så alarmerande som annan och tydligare arbetskraftsbrist.

Dels hade Platon nog rätt rätt när han sa att det var lämpligt att bli "ämbetsman" vid 50. De flesta som välsignats med barn har har då sett dem växa upp en bit. Man har mer insikt om egna svagheter och man har en mer realistisk bild av sina styrkor. Man har kanske hunnit bränna vid sig en vända, eller nära på. Livet har förhoppningsvis gjort en lite visare, man har mött bra och dåliga chefer och lärt av båda. Unga chefer kan vara mycket bra, men en viss ålder och erfarenhet är sällan ivägen när man ska samla och leda en mångfald av andra.

Värre är att så väldigt stor andel av t.ex. gymnasielärare, läkare och sjuksköterskor blir pensionärer inom 5-10 år. Speciellt de specialiserade inom vården har riktigt hög medelålder. Det är direkt oroande och kommer att märkas på kapacitet och kvalitet när vårdbehovet växer.

Det måste löna sig att specialisera sig som "syrra", det måste bli fler läkare som tar den vägen och vi måste se till att läkarna håller på med rätt saker. Mer "produktion" och begränsad dokumentation.
Det gäller enligt min mening de flesta yrken. ...

Det är inte dumt med lite halvsvalt normalförsommarväder.

Nu unnar jag bara vår gräsmatta en riktig rotblöta också. Värmen är välkommen tillbaka framöver.

Vaknade sent i den rogivande skogen i morse. Det är fortfarande myggbefriat och tyst, förutom de sjungande fåglarna som till skillnad från mig längtar efter myggen.

Nu gäller det att komma ihåg malariamedicinen en vecka framöver. Det var lite lättare när armbågar, armar och knän var röda och kliade av myggbett.

Känns onödigt att få malaria i Västerbotten.

Sitter på kontoret på Björkskolan efter att ha konfererat med den kommande rektorn ett tag. Vi har pratat ihop oss lite om både stort och smått.

Är annars inte fullt välkommen hem, vilket känns lite märkligt.

Det är inte riktigt som det låter. Frun har varit till ett ställe som heter Bryssel medan jag var borta. Det är inte bara en av Europas fulare städer, där kan man också få en släng av en sjukdom som man annars brukar få i Afrika (inte malaria eller denguefeber direkt, men ändå). Eftersom hon vill ha mig fullt frisk tycker hon att jag borde hålla mig borta ett par dar.

Inte lätt. Har ett och ett halvt viktigt möte i södra länsdelen i morgon och ska vara senast 0800 på onsdag i Skellefteå. Blir nog en snabbtur till Vännäsby i alla fall.

Resterande Kenyainslag får komma om några dagar.

...

När man läser den här typen av artiklar om aborterade foster som lever och självdör i sköljrummet så inser man hur avtrubbade vi blivit. Kommentarerna är få jämfört med hur det blir när man av någon anledning avlivat vargar eller björnar.

Det är för mig självklart att varken foster, sjukvårdspersonal eller någon förälder skulle behöva uppleva detta. Det borde vara självklart att man skulle få slippa medverka till detta om man utbildat sig till att ta hand om svaga och sjuka.

Vi är många som inte var önskade när vi kom, men fick goda och verksamma liv under stunden på jorden. Trots att det finns närmast totalt demokratiskt stöd för saken tror jag inte att det var meningen att det i något som liknar normalfallet alls skulle utföras aborter.

Det som beskrivs i den här artikeln blir till outhärdliga bilder för mina ögon.

...
Det har varit mycket som kretsat kring äldre idag. Agneta var i förmiddags med på ett seminarium om demensvård som var väldigt bra och berörde henne väldigt mycket. Äldrefrågorna har dykt upp i flera sammanhang sedan också. Det är också ett område där utmaningarna är stora framöver.

En av de spänstigare politiker jag mött var en engelsk EU-parlamentariker som först gjort ett arbetsliv som affärsman innan han tog den politiska uppgiften upp mot, och in i, pensionsåldern. Jag gillar sån "återvinning". Det är inte bara unga det behövs fler av i politiken. Intellektuellt spänstiga äldre som har med sig en ocean av erfarenheter från andra arenor skulle kunna göra mycket nytta i våra partier.

T.ex. i Moderaterna. Välkommen!

...
Har just varit med om ett mycket bra seminarium med Ulf Kristersson och Gunnar Axén. En ödmjuk ton och mycket fakta om det svåra arbetet med sjukförsäkringssystemet.

Hade med mig fem frågor från en av dem som brukar kommentardebattera med mig här. Fick med två.

Nu är det lunch och inte bloggtid, återkommer om det här.

...
Alltid lika lustigt när man ska ut och resa lite längre.

Ska det vaccineras är det ofta en smula tombola över det hela. I fjol var vi tre lagom genomtjocka män som skulle ut och åka, till samma ställe. Ingen fick samma vaccin.

I år är vi fem av mycket olika sort. Det verkar bara vara jag som fått koleravaccin.
Drack just upp första dosen och försöker låta bli att tänka på vad det innehåller.

...

Vård- och omsorgsförvaltningen har för andra året i rad gjort en brukarundersökning enligt en beprövad modell.

Enkäten omfattar områdena "Bemötande", "Tydlighet", "Tillgänglighet" och "Kompetens". I de fem olika brukarkategorierna är nöjdhetsgraden 84 till 95 %, vilket är en förbättring för tre av områdena. "Tillgänglighet" står still på 85 %.

Flest är nöjda med "Bemötande", som ökar från 88 till 92 %, och "Kompetens", som går från 90 till 94 %.

Sträck på er ni som arbetar inom Vård- och omsorgsförvaltningen! Ni gör många nöjda och ökar Vännäs attraktivitet.

...
Livet är fullt av annorlunda dagar.

Idag började jag på Infektionskliniken på NUS. Det var inte så dramatiskt, det handlade om vaccinering inför Kenya-resan i maj. Bruks- och Björkskolan, och även vår förskola, ska få en systerskola i Mombasa är det tänkt. Två elever, två lärare och jag ska resa dit för en första kontakt. Bland olika saker som ligger i projektet finns ett samarbete kring Barnkonventionen.

Trots att jag haft en tid som blodgivare har jag en frostig relation till sprutor och jag tyckte det var mycket sympatiskt av läkaren att låta bli att ge mig någon. Jag klarade mig på dem jag tog 2007 och 2009. Det jag behövde komplettera kan drickas och knapras.

Efter ett möte i Vännäs på förmiddagen skulle jag sedan åka upp till Skellefteå, "Cryptosporidien", men av det blev intet. Jag trodde kanske att det var samtalet jag haft som gjorde mig aningen mattbent, men det visade sig vara feber. Förkylningen är inte över. Jag gjorde en "Churchill" istället, arbetade från sängen under eftermiddagen. Fast han jobbade liggande av helt andra anledningar.

...

Läste du alls artikeln jag länkade till innan du bloggade om vad jag egentligen sa och menade?

Det är riktigt skrämmande att företag inte får tag i arbetskraft samtidigt som vi har arbetslöshet.

Vi ska i sammanhanget komma ihåg att vi nu har helt andra kriterier för arbetslöshetssiffrorna än då (S) gömde undan de arbetslösa som bäst. Nu räknas varje person mellan 16 och 74 som söker ett timvikariat som helt arbetslös. Även om ungdomen går gymnasiet eller studerar på högskolan och den äldre varit pensionär i fem år. Detta ger helt andra siffror än förr. Vi har inte massarbetslöshet som du och Juholt gärna svamlar om, men den är förstås alldeles för hög.

Både företag med låga och höga utbildningskrav har svårt att hitta folk. Matchning är inte alltid lätt, men omfattningen på problemet förvånar. Jag tror också att de allra, allra flesta unga vill jobba, men tog nyligen del av en undersökning där 4 % av 18-30-åringarna hade som dröm att slippa jobba i framtiden. Det är 4 % för mycket det.

Att vi ska utbilda till de jobb som finns är jag helt överens med dig om, det säger nog ingen emot. Där måste vi tänka till redan i fråga om gymnasieutbildningarna. Sen behövs också nytänk både på högskolan, yrkeshögskolan och hos många arbetsgivare.

Nästan mest skrämmande tycker jag att situationen inom vården är. Igår läste vi om operationer som inte utförs p.g.a. brist på operationssköterskor. Hur vi inom kommunerna ska få tag i omvårdnadspersonal när så många ska i pension och så få väljer omvårdnad på gymnasiet, det undrar jag.

Tyvärr tror jag att en hel del av "missmatchningsproblemet" blir svårlöst. Mer av andra orsaker än av brist på politiska initiativ.

...

Den här intervjun med Försäkringskassans chef Stig Orustfjord är hörvärd.

Tråkigt att så många inte alls tror att sjukförsäkringen fungerar.

 

...
Jag har haft en heldag i politikens salar idag. I morse var temat "Arena för tillväxt" och det blev en förmiddag med många aha-upplevelser utifrån "utomstående" perspektiv på Vännäs goda förutsättningar. Skriver ingen annan så återkommer jag nog till det om jag får tid och kraft.

I eftermiddags var det ett telefonmöte med Ulf Kristersson angående förändringarna i sjukförsäkringen som gladde mig. Några reflektioner kommer senare.

Dagens citat från KS blir utropet från socialdemokratiske Leif Andersson på andra sidan sessionssalen efter att jag uttalat mig i en fråga om framtid, deponering, ekonomiskt ansvar och hållbarhet. "-Jag älskar dig!"
Han rev ner dagens längsta skrattsalva.

Säga vad man vill, men det är eljest i Vännäs. :-)

Nu ska jag åka till slalombacken och se om det går att ta en bild eller två från årets sista slalomtävling.

...

Det skrivs mycket om Ulf Kristersson. En del av människor som inte riktigt förstått var han står och vad han vill.

Så här skrev han igår på SvD som kommentar till 108 läkare

...
Det känns sorgligt att översynen av sjukförsäkringen drar ut på tiden.
Den hade varit välkommen nu när det var sagt och så fort som bara är möjligt.

Korrigeringarna som bör göras ska även igenom riksdagen och skulle där kunna råka ut för blockering av en opposition som frestas att sätta lusten att sätta dit regeringen främst.

Jag hoppas arbetet går bra, och fort.

...

Jodtabletterna verkar ta slut.

Hoppas att de som köper dem har släkt och vänner i närheten av de havererade reaktorerna i Japan och tänker sända dem dit.

Skulle det bli en kärnkraftskatastrof i Sverige finns det lager av jodtabletter som kan distribueras. Jod kan nämligen förebygga sköldkörtelcancer om man exponerats för mycket radioaktivitet. Trots att det annars kan vara giftigt och närmast farligt att ta för somliga.

 

...

Fick ögonen på den här artikeln av Aftonbladets Åsa Linderborg.

Det är sannerligen inte alla dagar jag kan hålla med henne, men här låg det en hel del.

Problemet med drog- och alkoholliberalismen som kommer att kosta både nuvarande och kommande generationer så mycket förtjänar att beskrivas.

...
Ikväll hade jag velat vara med på mötet om äldreboendet i Vännäsby. Tyvärr lät det sig inte göra. Lite för långt hem.

Det ska bli spännande att höra rapporteringen. ...

...
Har idag fått sitta och se många av handikappomsorgens pärlor i aktion. Man blir både glad, imponerad och tacksam av att se deras arbete och människobemötande. Över att de finns.

Människovärdet är absolut.
...

...

Många rör sig ganska lite och bekymras över det. Några motionerar lite mer, men kör gärna ett extra varv runt kvarteret för att hitta den allra närmaste parkeringsplatsen. Jag tror att både transportmönster och folkhälsa skulle kunna bli bättre med lite attitydförändring och försöker själv bearbeta mina inkonsekvenser på de här områdena.

I gårdagens samhälle var det mycket mer som krävde rörelse, på gott och ont. För ett par femtioåringar sedan krävdes och gav det ofta något bara att få vatten och värme in i huset. Det mesta av vardagstransporten krävde rörelse och gav motion. För en halv femtioåring sedan innebar det rörelse att byta kanal på TV:n.

Har man arbete på en fast arbetsplats och någorlunda regelbundna dagtider finns det ofta fina vardagsmöjligheter att hålla tillbaka välståndssjukdomarna. Med bara 10-12 minuter till hållplatsen och från avstigningen till jobbet får man 1,5 timmars vardagsmotion och luft "gratis" varje vecka, om man tar bilen en dag. Förmodligen kommer man piggare både till jobbet och hem också.

För oss i Vännäs kanske tågpendeln innebär en sänkning av kör- och parkeringstiden med 10-15 minuter, det skulle innebära att några får en hel del av den här extra motionstiden till skänks. På tal om gratis skulle många säkert tjäna en fin summa bara på insparade parkeringspengar.

Förutom det här med kollektivtrafik och vardagsmotion kan man fundera på det ofta överdrivna och rent skadliga skjutsandet av barnen till skolan. Vilka miljö- och motionsmönster och vilka framtida lidanden och kostnader talar vi om här? Men det blir en annan bloggtext.

...
I väntan på ett sammanträde som senarelagts avnjuter jag en macka på ett av Umeås etablissemang. Medan jag nyss avslutade ett samtal i bilen gick ett par unga flickor förbi. Ljust hår och kanske 13-14 år.

Man delade på en cigarett, hostade och grimascherade illa. Men, trägen vinner. Jag gissar att de kommer att lyckas i sina försök. Om några månader kan de röka och om något år kan de inte känna lugnet utan att röka men jämna mellanrum.

Under sin livstid ska de kanske lägga en miljon skattade kronor på rökningen. Någon, främst de själva, ska tjäna bortåt 1,5 miljoner för att få ihop till nöjet. En livstids rökning kan motsvara kostnaden för fem enklare, splitternya bilar. Staten får en stor del av slantarna, men det blir en dålig affär för moder Svea ändå.
Sämst blir den för tjejerna.

Jag har inte mycket till övers för tobaksindustrin.
...

...
Det gäller att inte vara till besvär.

Vi känner nog alla några som minns andra världskriget och som lever efter ovanstående devis. För många äldre är det nästan det elfte budordet.
Ikväll fick jag höra om en gammal bekant som är mycket sjuk. Efter att ha väntat för länge med att kontakta närstående var det hög tid för ambulans med blått ljus.

Eftersom det hade snöat rejält väntade hon med att ringa tills plogbilen kört sin runda genom byn. Sen ringde hon grannarna och sa att de inte skulle oroa sig för henne om de såg ambulansen. Sen höll hon på att tippa när hon sopade snön från trappen så att ambulanspersonalen inte skulle trilla.

Man ska inte generalisera för mycket, men kan fundera hur det blir på äldreboenden och sjukhem framöver. När alla överdrivet hänsynstagande "inte-vara-till-besvär-tanter" ersatts av oss som är ganska duktiga och vältränade på att kräva.
Jag tror det blir eljest.

...

Efter en telefontät efterkväll kikade jag in på vk.se vid midnatt och såg att fjärrvärmen krånglade i Vännäsby. Utkylda hus och äldreboenden var en del av scenariot krisledningsnämnden nyss övade och det gick en oro genom kroppen.

Då jag inte fick sms-svar hos närmare ansvariga åkte jag ner och tittade. Temperaturen var ändå ganska hyfsad. Väl att temperaturen är något bättre än igår. Nu "bara" 20 minus!

Pratade med två män i personalen som bekräftade att det inte var så farligt. Dagrummen var varmare än de personliga rummen och man tänkte ta de boende dit om det fortsatte. Man har kallat in extrapersonal och har fått dit värmefläktar.

I morgon förmiddag beräkar EON att felet är avhjälpt. Man hoppas kunna börja leverera värme innan dess. Den kan redan vara på väg via olja, enligt "nattänglarna" på äldrecentret. Jag är övertygad om att personalen på Samhällsbyggnads och vård- och omsorgsförvaltningen har koll på situationen.

De här lägena visar att man behöver alternativ i hemmen också. Saker kan hända.

 

...

Så löd överskriften till en insändare i dagens DN som pekade på underbemanningen på äldreboendena i Sverige.

När jag ikväll skulle riva en bedagad DN från 19/11 till tändpapper såg jag att det stod om demensboenden och den ofta hårt drivna personalen på framsidan. Minst 4 miljarder fattas till personal för de äldre i kommunernas budgetar, enligt artikeln. Kanske 8.

Det är inte lätt att prioritera, särskilt inte i flertalet mindre kommunerna som ligger på marginalen i det mesta. Tillgången på resurser handlar inte heller bara om ekonomi. Det kommer inte att bli lätt att få fram ersättarna till alla 55+ inom dagens äldreomsorg. Jobbet är inte alla stunder så jättecoolt och ganska måttligt lockande för dagens unga. Gissningsvis blir det många nysvenskar i leden.

Alla kommuner, men särskilt de som går väldigt bra och har råd att investera i det  lilla extra har all anledning att fundera en gång till över var skärningspunkten mellan kärnan och det andra egentligen går.

Det finns de som säger att i stort sett allt är kärnverksamhet, men det håller inte "i min värld".

Vi vet heller aldrig riktigt när vi kommer att behöva demensvårdens tjänster själva. Den är inte bara en fråga för "de andra".

Det ser ut att bli en tur via Åre till Norge inom en knapp vecka. Det känns spännande och lockande i vargavintertider.

Jag kommer inte att disponera tiden fritt, men det hela ser ändå ut som en tanke.
En av ungdomstidens vänner flögs härom veckan in till sjukhuset i staden dit jag ska, slagen av en stroke. Efter att ha umgåtts flitigt under både nöd och nåd under några ungdomsår var det nu länge sen vi sågs. Jag hoppas att det är meningen att jag ska få träffa honom.

Det är något speciellt med vännerna från ungdomstiden. Det är lite som med ungdomens kärlek. De åldras inte på riktigt samma sätt. Man har oföränderliga bildminnen från länge sedan kvar på näthinnan och i hjärtat.

...

Just nu skrivs mycket om rökning. Det är illa många unga som börjar röka nu. Det totalt är fler rökare 2010 än 2008.

Det finns en viss vriden logik i det. I min barndom röktes det mest alltid och överallt. Lärarrummen var inpyrda som dåtida lastbilsgarage, liksom många kontor i privata och offentliga verksamheter.

Rökningen har minskat och avgränsats drastiskt och att livslängden ökat beror till stor del på det. Fast flertalet inte vet Hur farlig rökningen är vet alla egentligen tillräckligt. Däremot har få fattat vad snuset innehåller och gör.

När de flesta har så klart för sig vad rökningen kostar vården, kroppen, livet och plånboken är det förstås frestande att börja som tonåring. Det är dokumenterat farligt, det är svindyrt och de vuxna blir vansinniga. Åtminstone oroade. Dessutom hissas och förutsätts röken av trendsättare. Det finns fina förutsättningar för tobaksindustrin att få nya lydiga bidragsgivare.

Är man 14 är det ingen stor fråga om man blir 84 eller 74. Att hela organismen tar stryk, inte minst det för tonåringen så viktiga utseendet, det tänker man inte mycket på. Inte heller vad som ligger bakom rökarens kortare medelivslängd. Få unga har besökt en kol-patient i slutskedet.

Jag har ibland skämtat smått makabert om rökningens följder med unga som försökt bli beroende. Bland annat om allt som fungerar sämre och kortare tid med rökningen och även om vad det kostar. Ska inte gå in på detta, men under en livstid kostar rökningen ofta en miljon. Det blir ett fattigare liv som och med en rökare.

I miljöfrågor tänker unga däremot ibland längre än vuxna. Här behövs mer upplysning. Tobaken är en enorm miljöförstörare och dödar mycket mer miljö, barn och vuxna än bara som giftig rök. Nu satsar tobaksindustrin stenhårt i tredje världen med resultat att man ökar antalet döda både före och efter blosset.

Vännäs arbetar på att bli en rökfri kommun. Det är inte sämsta målet att sträva mot. För den skulle ska vi inte trakassera våra kära nikotinister.

 

...

Två halvgamla makar är uppflugna med arbete i var sin soffa. Hon som läser landstingshandlingar sa just något som oroar.

Inom de närmaste åren räknar allianspartierna med att det fattas 200 specialistläkare i norra regionen. Det är många viktiga mantimmar som inte kommer att bli gjorda.

Undrar hur många specialistsköterskors platser som kommer att gapa tomma?

 

...

I den här DN-artikeln av Ulf Kristersson står det flera viktiga saker.

Den är mycket väl värd att läsas av vem det vara månde. Gärna två gånger och med eftertanke.

...

Har läst artikeln om Bengt Martinsson i Berg flera gånger. Det står mer i pappers-VK än på webben.

Det finns mycket man kan fundera på och uppröras över i denna historia, men främst gäller det väl FK:s nekande till deltids sjukersättning.

Att arbeta som bonde i över 35 år utan knäled i ena benet måste vara en ovanlig prestation. Att i det läget neka den deltids sjukersättning läkarna föreskriver när man bryter lårbenshalsen, det låter också som en sorts prestation. Men av helt annat slag.

Hoppas att det går bra för er, trots allt!

...

Tolerans och mångfald är ord som används flitigt, men toleransen är ofta begränsad och det finns fullt förståeliga och demokratiska hållningar som inte får plats i mångfalden.

Idag röstade man i Europarådet om ett förslag från (S)-ledamoten Carina Hägg. Det gick ut på att man skulle begränsa läkares och annan personals rätt att slippa utföra aborter. I Sverige och andra länder har man kunnat slippa arbeta med aborter och få utföra andra uppgifter om man av samvetsskäl inte velat medverka.

Nu ville svenska Carina Hägg se en ändring på detta. Hon föreslog också att ett speciellt register skulle upprättas där "samvetsöm" personal skulle registreras. Man undrar varför.

Läkaren och medicine doktorn Anders Löfström skrev om saken i Expressen härom dagen. Han var rädd för något som i praktiken hade blivit ett yrkesförbud och för en åsiktsregistrering som annars bara finns i diktaturer.

Det här lindrigt toleranta förslaget gick inte igenom. Med siffrorna 56-51 sa Europarådet att sjukvårdspersonal inte ska kunna tvingas medverka och att den föreslagna "registreringen av oliktänkande" inte behövs.

Men nära var det.

 

...

Förra mandatperiodens i särklass otacksammaste ministerpost måste ha varit Cristina Husmark Perssons.

Vi har skrivit spaltkilometer om sjukförsäkringsreformen, ursprunget i den tidigare (S)-administrationen, tillämpningen, flera orimliga fall, ansvaret och ändringsbehoven. Allt behöver inte skrivas en gång till, vissa saker kan inte skrivas alls.

En relativt snabb utredning arbetar med reformen och jag tror det kommer regelförtydliganden och förbättringar. Något nye ministern Ulf Kristersson öppnar för.

Även om vissa upprörs måste jag säga att KHP har gjort en insats genom att bli kvar  hela mandatperioden. Genom både mordhot, ständiga kränkningar och många orättvisa beskyllningar mot sin person. Hon har varit med och gjort en början till något som måste göras.

Göran P låg vaken på nätterna och tänkte på sjukförsäkringen, de långa sjukskrivningarnas och slentrianpensionerandets personliga och samhällsekonomiska konsekvenser, inte minst för våra efterkommande. KHP var med och började göra något åt det och hon stod pall i årtiondets kanske mest otacksamma och svåra ministeruppgift. Hon led också av det som blev fel för människor och blev KU-anmäld när hon hörde av sig till FK.

Som minister får man inte uttala sig om enskilda ärenden som myndigheten hanterar, men enskilda och journalister krävde hela tiden att hon skulle göra det och ansåg henne oempatisk när hon lät bli.

För att hon i regeringens ställe tog på sig ansvaret för början av det förändringsarbete som behövdes är hon värd ett tack, även om man inte brukar få sådana i politiken. Att jag som perifer lokalpolitiker uttalar det tacket betyder inte att jag inte mår illa över enskilda fall och tror att det behövs förändringar och förbättringar. Det vet de som läst min blogg.

Undrar hur Anna Hedborg ser på hennes mandatperiod? Hon som i stora drag arbetade fram reformen. Jag gissar på en del hemlig beundran och - en del tacksamhet.

...

Som politisk föredetting kan man kosta på sig lite saker. Som t.ex. att komma med viss mild kritik.

Jag tycker att det är utmärkt att den översyn av sjukförsäkringen som varit känd inte bara hos ansvariga politiker nu blir allmänt tillkännagiven. Där har jag definitivt ingen kritik.

Det jag som amatörkommunikatör inte kan förstå är varför det görs först nu och inte den 1:a, 10:e eller 15e september.

Enligt min ringa mening skulle det kunna vara så att vi inte haft nuvarande riksdagssituation om de rödgröna inte haft samma möjligheter att skrämmas med sin valspurtskampanj.

 

Oroar mig inte direkt för en rödgrön seger, men för att man ska skrämma så pass många att SD blir vågmästare.
Den som älskar Sverige sätter inte landet i den situationen.
Sjukförsäkringen ska fungera och "idiotbedömningarna" minimeras. Det kommer alltid att finnas felbedömningar, skilda meningar och intressekonflikter (se mitt föra inlägg om läget 2005), men efter en Alliansseger är saken inte "färdigbehandlad".Sjukförsäkringen ska fungera, jag tror vi har flera åtgärder som måste göras. T.ex. i förhållandet mellan FK och AF.

Intressant fråga juni 2005. Hittade på FB en text från Riksdagen som är intressant utifrån dagens debatt. Så här lyder delar av frågan från UllaHoffman (v) till Hans Karlsson som då satt i regering med Sahlin:

"Försäkringskassans iver att rehabilitera sjukskrivna tillbaka till arbete tar sig dock ibland märkliga uttryck och visar på en okänslighet hos några anställda. Jag har fått vetskap om att Försäkringskassan i ett par fall tvingar svårt cancersjuka att arbetspröva vilket kan innebära att en svårt cancersjuk med kundkontakter kan tvingas att möta kunderna i sitt svårt sjuka tillstånd. När riksdagen ställde sig bakom målet om halvering av sjuktalen avsåg man med största sannolikhet inte att Försäkringskassan skulle tvinga svårt cancersjuka att arbetspröva för att inte bli utförsäkrade.

Min fråga till statsrådet Hans Karlsson är:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att Försäkringskassan ska följa de riktlinjer som riksdag och regering utfärdat?"

...

Den kvinna som varit i media de sista dagarna ska, om uppgifterna stämmer, solklart vara sjukskriven. Är man så sjuk att man inte kan arbeta ska man vara det. Jag utgår från att uppgifterna om att FK ska titta på det här igen är riktiga.

Sjukförsäkringen behövde förändras i den riktning som skett, det inser gissningsvis även de flesta inom socialdemokratin. Förändringen bygger också på en socialdemokratisk utredning.

Nu har man dammsugit Sverige på fall där det finns felbedömningar och/eller människor kommit i kläm. Det är positivt att de som blivit felhanterade tas fram och kan få den hjälp de ska ha. Felbedömningarna måste tas ner till ett absolut minimun, noll blir det nog aldrig i något system.

Det rödgröna alternativets helhet blir inte bättre för att man hittar liknande upprörande märkligheter som berör alla tänkande och kännande människor. Märkligheterna ska åtgärdas, de är inte ett hållbart argument att ersätta Alliansen med Ohlyansen.

Det verkar som om det bara blir en debatt med rödgröna sidan för min del, Jonas Sjöstedt (V) nästa onsdag. Lars Lilja (S) harfullt program och har inte tid med någon drabbning innan valet. Vi får väl se om det blir någon efter. ;-)
För övrigt har jag kommit ut ur förkylningen,känns det som. Inget vidare att köra på om det känns som om handbromsen ligger i.

Gårdagen blev en av den gångna veckans långa dagar. Ungefär dubbla skift.
Nu skulle en av de förkylningar som grasserar i mångas kroppar vilja sänka mig en vecka eller två. Det är inte alldeles bra.
Idag, på ordinarie vilodag, blir det lugn, ro och återhämtning.

Det är för övrigt glädjande att det ser ut att finnas förutsättningar till en majoritetsregering. Den alliansare som tror att saken är klar borde tänka om. Snart kommer detkanske att kastas ut en del uppgrävda, sparade fulheter eller också händer det något annat.
Man bör ha vilodagar, men segern är inte säker innan den 19:e på kvällen. Än mindre den egna majoriteten.
Det är aldrig tid att vara dryg och absolut inte nu.

Det blev walk-over. Eller kanske lie-down.

Idag skulle jag ha varit med Elisabeth och Ulf på en inlandssväng. Diverse kampanjande, materialdistribution och företagsbesök. Bl.a. Med RUT-koppling. Arbetsplatserna och jobben SVMP inte räknar.
Mot slutet av gårdagens dubbla arbetspass kändes det som förkylningen skulle invadera. Aningens ont i kroppen och knoppen och lite febervarning.
Det blev diverse hemkurer, ingen dator, elva timmars sömn och en vilodag istället för inlandsresa.

...

Det är nedslående att ta del av vad Gerhard Larsson, regringens särskilde utredare, skriver om missbrukssituationen i Sverige i gårdagens DN.

Enligt honom har alkoholmissbruket ökat med 20 % de sista tio åren, samtidigt som många i Sverige blandat gamla alkoholvanor med nya. Narkotikamissbruket har på samma tid ökat med 15 %. Han pekar på de individuella och sociala konsekvenserna, men bekymras över att många bara ser dessa. Han vill också uppmärksamma följderna för samhället och menar att fler måste få hjälp. Idag är det bara var femte missbrukare som nås av någon som helst stöd.

Våra unga kommer att ha fullt upp med att klara morgondagens utmaningar i samhället, utan de konsekvenser som ett ökat alkohol- och narkotikamissbruk kommer att föra med sig. I form av direkt och indirekt lidande, av kostnadsexplosion och arbetsbortfall. Det finns en koppling till den för morgondagen så nödvändiga arbetslinjen. En del av dem som fastnar i missbruk kan fortsätta att klara jobbet, riktigt bra eller hjälpligt. Andra efter ett tag inte alls.

Det kan vara dags att börja tala mer om detta och att fundera lite längre på förebyggande åtgärder i stort och smått. Det är nog ingen bra idé att stoppa huvudet i sanden.

 

Jan Emanuel i Vännäs.

Vi har i afton haft direktsänd radiodebatt från Vännäs. Återkommer möjligen lite senare om den.

Utanför ICA stötte jag efter debatten ihop med vår f.d. socialchef Anne-Lie Granroth. Hon var på hemmaplan tillsammans med sin nuvarande arbetsgivare Jan Emanuel Johansson, vårdföretagare och socialdemokratisk riksdagsledamot.

Samtalet med honom var en intressant kontrast till hållningarna på den rödgröna sidan av debattbordet. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten var väldigt förvånad över att mottagandet av ensamkommande flyktingbarn här skulle organiseras kommunalt istället för privat. Det brukar enligt honom vara ett klassiskt recept för misslyckande för dessa verksamheter. Han motiverade också och jag tror att det ligger en del i det han säger.

Skillnaden i syn på mångfald och entreprenörskap inom (S) är stor bara mellan Vännäs och i Umeå. På större avstånd blir den gigantisk.

...

Idag hade jag en liten privatdebatt med en bekant jag träffade på torget, ämnet var promillegränserna på sjön.

Bekantingen var duktigt upprörd över att Alliansregeringen satt promillegränsen på samma 0,2 som på landsvägen. Jag försvarade lagen och vi hade en liten dust.

Visst finns en del märkligheter. Jag går inte in på detaljreglerna, men den som puttrar hem i fem knop i en hyfsat snabb båt på 4,5 meter åker dit om han visar sig ha över 0.2 promille. Den som ångar på i 14 knop i en stålbåt som är 9,8 meter lång klarar sig. Vid 1 promille spelar det ingen roll hur lång eller snabb båten är, då blir det grovt sjöfylleri.

På torget kom vi senare över på annat som kan upplevas som inkonsekvent klåfingrighet och där kunde vi däremot enas.

Jag är glad att regringen hållit en stramare linje i vissa alkoholrelaterade frågor än vissa hade förväntat sig.

Vad Sverige behöver.

Hade igår ett telefonsamtal med en kvinna som är mitt i livet och arbetar kommunalt med gamla och sjuka. Bl.a. kom vi att talaom två företagsidéer hon har. Det ena gäller tillverkning av något som borde finnas och det andra handlar om tjänster. Hon skulle vilja prova om "det bär sig" och samtidigt en tid jobba vidare där hon arbetar.

Sverige är ett av länderna i Europa där nyföretagandet är allra lägst. Under många socialdemokratiska år utgick man från stora, riktigt stora, arbetsgivare när man utarbetade strukturer och regelverk. Idag motarbetar många socialdemokrater (inte alla!) tanken att man kan lösa problem och behov med mångfald och småföretagsamhet. Sverige behöver massor av sådana här kvinnor och män som testar och ser om idéerna håller. Vi ska uppmuntra det slumrande nyföretagandet så mycket vi kan.

Regeringen har börjat gallra i regelverk och krångel och har öppnat upp här och där. Mycket är ogjort och jag hoppas man får arbetsro och arbetslust i snårskogen.

 

...

En hårdare atmosfär?

Det är frågan hur sånt mäts, men många tycks anse att vi har ett hårdnande samhällsklimat. Några försöker förenkla maximalt och vill påstå att den utvecklingen startade 2006. Det är inte många som hävdar något så dumt, men de som gör det är hyfsat ihärdiga just i år.

Idag hade jag ett långfika med en socialdemokrat som är väldigt mycket klokare och ärligare än så. Det kändes uppfriskande att han villigt och utan omsvep höll med om att utvecklingen vi båda anade definitivt inte är ny. Att det tycks bli allt mer vanligt att bara göra andra det man absolut måste, även när man mer specifikt har med människor att göra i sitt yrke. Att det verkar bli alltmer sällsynt att ta initiativ till att underlätta för andra där man kan. Supersubjektivt och flummigt kanske, men vi delade bilden.

En vän som fått pröva mycket svårt har nyligen stött på det motsatta. Det var direkt rörande att höra honom tala om"änglarna". De som gjorde mer än vad de måste och tog extraordinära initiativ för att underlätta och lindra. Kanske inte extraordinära i storlek, men i betydelse för mottagaren. De finns, det ska vi inte glömma. Jag är inte främmande för tacksamhet och jag känner definitivt det mot de anonyma sjuksköterskor vars bemötande han beskriver.

Ibland glimmar det till. Också idag.

...

Den här lilla enkla saken tyckte jag var läsvärd.

Egentligen ett svar i en debatt, men raderna går utmärkt bra att läsa som de står.

 

...

Kan det som står i VK om knark på fester för läkarstudenter i Umeå stämma?

Blir den åtalade läkarstudenten fälld hoppas jag att det finns fungerande spärrar som ser till att han eller hon inte kommer ut som läkare med förskrivningsrätt.

 

Upprörd lunch. Skulle kanske inte ha läst Expressen just nu. Sitter och väntar på inbakad kebab på Resturang Maria. Läser om fuskande privatläkare i Stockholm som "klickar fel" och får för mycket ersättning för patienter. Det finns privata verksamheter där ersättningsnivåerna från Landstinget tycks vara för låga. Fördenskull finns det inga ursäkter för fuskande. Finns det fog för anklagelserna ska reaktionen från landstingen inte vara mild! Vi behöver valfriheten och ska samtidigt jaga eventuellt fusk med skärpa.

...

För en dryg vecka sedan köpte vi oss en sista minutenresa, frun och jag.

Det kanske beror på vulkanutbrottet, men bolagen verkar ha fått tillbaka några resor. Vi köpte en till mycket fördelaktigt pris, pilade iväg när askmolnen var glesa och kom oss även hem till Sverige.

Det blev ett märkligt land vi åkte till. Det ligger söder om Afrikas nordilgaste delar, men är med i EU. Språket är till största delen identiskt med arabiskan, men skrivs med våra latinska bokstäver. Araberna brukar förstå det som talas, men invånarna förstår inte arabiskan.

Under andra världskriget hatades landet av Hitler och Mussolini, men älskades av Churchill. Invånarantalet är 400 000 och landet är till ytan hälften så stort som Vännäs kommun som i sin tur är ytmässigt minst av Västerbottens kommuner.

Vi kanske skulle utropa Vännäs som suverän stat? Njaäe, det är en viss skillnad på 400 000 och knappt 8 400.

Bilden visar ett av Europas allra första sjukhus som ligger i huvudstaden här i landet. Man snålade inte på sängplatserna. Som mest ska det ha haft ca 2 000 platser. Men då ska det sägas att byggherrarna levde farligt.

Christina Husmark Pehrsson "målar bilden" för allianspolitiker i Umeå just nu. Att ta bort tidsgränsen i sjukförsäkringen skulle kunna bli förödande för många som skulle ramla tillbaka i "den stora fördröjningen" igen. Frågan är om slentrianpensioneringarna, ofta mot människors vilja, skulle börja tillämpas igen med en rödgrön regering. Rehabilitering och aktiva åtgärder är riktmärket idag. Den som är allvarligt sjuk ska ha hjälp utifrån sin situation och är naturligtvis berättigad till fortsatt sjukskrivning, utan tidsgräns. De andra ska hjälpas till att komma in i nya uppgifter, så mycket man kan. Alla länder i Europa har f.ö. tidsgräns. Alliansens Sverige har den näst längsta tidsgränsen. Frankrike har längre. I snitt 30% går tillbaka in i sjukförsäkringen efter att ha nått tidsgränsen och blivit omförsäkrad. Bilden är inte den  vi vanligtvis får. Ett av de värre exemplen på desinformation var Aftonbladets mittuppslag för ett par månader sedan. Flera hjärtskärande exempel på t.ex. sondmatade och ALS-drabbade människor som inte fick fortsätta som sjukskrivna. I verkligheten interna fingerade "övningsexempel" från Försäkringskassan, flera  år gamla. Finns fler skamexempel. Något som skulle behövas är fler "sociala företag" för dem som står längst från arbetsmarknaden.

Intervjuad av SVT. De har måmga klipp från konferensen så det är osäkert om den här kommer med. Sitter på på ett seminarium om valets huvudfrågor med bl.a. Bea Ask. Nyss tog man upp den viktiga frågan om rättvis vård över landet. Idag finns flera gränser, geografiska och andra, som också markerar skillnader i vårdkvalitet. Det här måste vi komma till rätta med. MP-politikens konsekvenser för Norrland togs just upp. Sammantaget ett mycket bra seminarium med flera aha-upplevelser.

...

Det vore mycket att säga om dödshjälp och debatten i frågan. Jag ska bara säga lite.

Idag lyfts dödshjälpen fram som en humanitär sak, ofta driven av svårt sjuka människor eller de som är rädda för att bli det. Skulle det gå så att vi börjar använda vårdens resurser och människor till aktivt avlivande är jag rädd att vi skulle kunna få se en accelererande utveckling.

Flera frågor med initial "humanitär touch" har i vår nära historia tagits över av ekonomer av olika färg. Viss nedmontering av mentalvården och ålderdomshemmen övergick t.ex. i verkligheten snart till ekonomiska frågor. Jag är tyvärr rädd att en legal dödshjälp snart skulle glida samhället ur händerna och utvecklas till något mycket obehagligt ute i marginalerna. Inte minst när vi har den befolkningspyramid vi har.

Politiker brukar inte alltid vilja tala om demografin, för att inte skrämmas. Det är ofta andra som brukar få försöka flagga för nödvändiga åtgärder. Vi måste vända på alla stenar och verkligen satsa på att få fler i arbete. också för att undvika otäckheter i framtiden.

Än kan man säga att jag ser spöken, men för mig är dödshjälpens olika steg och inneboende "möjligheter" en sådan otäckhet.

SvD

 

 

...

Innan årsmötet för Vännäsmoderaterna tog kvällens talare sig en titt på stationsområdet i Vännäs. Han heter Lars-Arne Staxäng och kommer från Brastad i Bohuslän.

Efter att ha varit både ingenjör och lärare förverkligade han för 20-taler år sedan en barndomsdröm och utbildade sig till lokförare. Han körde bl.a. RC-lok som det i bakgrunden fram till hösten 2006 då han blev invald i riksdagen.

Det är bra att det finns ledamöter med en bred erfarenhet av "verklighetens vedermödor", inte bara politikens.

Han sitter nu i sjukförsäkringsutskottet och talade ikväll om sjukförsäkringsreformen. Där kom både kännedomen om det vanliga arbetslivet och den pedagogiska årdran fram. Jag hade önskat att man hade spelat in det i ord och bild, men då hade han kanske inte varit lika fri och direkt.

Mycket fördjupning och många nya insikter fick vi.

...

 

...

Som tidsoptimist kommer jag understundom några minuter sent.

Irriterande och inte så hänsynsfullt, det där med att komma lite sent. Jag brukar skärpa in tidspassningens vikt för eleverna. Särskilt sedan jag hörde om en ung Umetjej som förlorade sitt osannolikt fina första jobb efter att ha kommit sent tre gånger premiärveckan.

Förr i tiden, när man gick på banken, hade jag svårt att hinna på annan tid än just innan de stängde på fredagen. Fem i tre, oerhört populärt. Det är samma sak som att komma för sent.

Banken är Handelsbanken i Vännäs, landets bästa. Jag vågar inte ens tala om vilka tjänster de gjort mig genom åren och vilken servicenivå de hållit. Ju större ort, ju sämre service, det är min bankerfarenhet. Förutom en helt fantastisk upplevelse på Centralen i Stockholm, den får jag blogga om någon gång.

Nåväl, nu gällde det framförhållning.

I höstas var jag via Moderaterna på lyssnande "Verklighetsbesök" på ett sjukhem i Vännäs. Idag är verksamheten nedlagd och återbesöket skulle vara på ett annat ställe där en del av pesonalen finns.

Ingen väntade mig, ingen alls. Jag försökte kolla upp saken, det var inte jag som bokat. Jag var lite orolig för att några satt och väntade på någon för mig okänd plats, men fick ge upp.

Nyss kom förklaringen när jag fick ett meddelande att jag inte kunde komma till Borgmästargården då det var tänkt, nu på måndag.

Jag var ute en vecka för tidigt. Just nu försöker jag tänka mig att jag har 10 080 minuter tillgodo.