...
Den här dagen började i Vitvattnets byaförskola. En trevlig liten verksamhet med tolv inskrivna barn som har betydligt mer åker och skog än hus i grannskapet.

Jag gjorde lite plikter som förskolechefer numera ska göra under personalens introduktionsår och jag fotade litegrann för förskolans behov och för en publikation. (Om användningen godkänns)

Ett par av de minsta tittar fortfarande med en smula skepsis och under stor tystnad. Man träffar olika människor på sin förskola, men inte fler än att man har kvar förmågan att vara lite naturligt blyga. De större är tämligen hemtama med honom som kommer ut för sällan, men ändå hyfsat regelbundet, och spelar gärna upp lite av repertoaren.

Små människor är väldigt fascinerande. Olika som snöflingor, med sina speciella gen- och personlighetsuppsättningar som ingen annan har, riktigt. Betraktande, funderande, reflekterande och lekande. Stadda i utveckling. Ständigt och överallt.

Det är en förmån att få arbeta bland små och unga.

Baglady och Boxman förbereder nästa rum för slipmaskinen.

...
Kom hem till ett slipat och lackat salsgolv ikväll. Första varvet är taget. Skönt med det första tecknet på att allt stök, damm, bär och bök faktiskt ska ha något positivt med sig. Trodde inte golvet skulle bli riktigt så fint. Helt annan färg.

Frun har redan börjat smågruva sig för de första hacken man ska göra i träplankorna. Men de kommer när de kommer. Tapeterna har kommit till målarmästare Konradsson. Skulle tro att han hickat till om han sett mönstren. De flesta är tämmeligen gammelsvenska, nån gammalengelsk, och inte att leka med mönstermässigt. Som exempelvis tapeten som härstammar från kung Sigismunds svenska regenttid.

Byggmästare Palm har varit hit med ett tillyxat exempel på skurklossar, som man bör man ha. I alla fall om huset haft såna förr som sedan tagits bort och bara ersatts med listbitar.

Jasså, vet du inte vad en skurkloss är? Hav tröst. Det visste inte vi heller. ;-)

...
Ser en hektisk vecka både framåt och bakåt.

Det är olämpligt att vara sjuk när det mesta av arbetsuppgifterna är sådana som ligger kvar och väntar på en. Då ska man inte ha mer än möjligtvis lite högfärdshosta. Nu har det funnits att göra och det lär fortsätta ett tag.

På hemmaplan finns också att göra. Vår trevlige målare ringde och sa att han gärna kommer på måndag om det går bra. Ska strax gå igång och börja tömma första och största rummet.
Efter jobbet och KF:s gruppledarmöte blev det en snabbtur till tre butiker som våra hantverkare och köksleverantör har relationer med. Det blir spännande att se hur några av de kraftfulla och någorlunda tidstypiska tapeterna ska ta sig ut på lite större yta. Det blir inte lagom överallt. :-)

Nu kräver frun handling. Återkommer. Kanske.

...

Närmare bestämt diapositiv. Yngre människor vet nog inte vad det är, men säger man diabilder går det kanske upp ett ljus för fler.

Ikväll har jag fått förstå att jag fotade en hel del även när det kostade pengar. Det gör det för all del idag också, det är bara det att det är kamerorna som byts ut oftare. Förr kunde en kvalitetskamera hålla ett par decennier, men varje bild kostade å andra sidan en slant.

Diabilderna blev en egen flyttkartong ikväll. Pappersbilderna som inte kommit in i album blir säkert något liknande. Man skulle bara ta sig tid att titta på dem igen. Diabilderna kommer till stor del från resor i Indien, Afrika och gamla östblocket. Bilder tagna för att visas för fler än en handfull människor.

Igår fick jag en fråga om att fota vid ett bröllop i sommar. Då blir man som en amatörernas amatör både glad, småstolt och lite orolig. Tänk om det inte blir bra? Svårt att göra om det hela.

Man får göra som proffsen alltid gjort. Ta fler bilder. Har man tillräckligt många så måste bara ett gäng bli bra. Det är onekligen billigare att göra så idag än när varje knäpp kunde kosta åtskilliga kronor i dagens peningvärde.

...
Efter en rejälare och ihärdigare sorts influensa får man än en gång konstatera att det är bättre att vara frisk än sjuk. Det kan dessutom ibland vara så att man kommer tillbaka fylld av energi när man får börja jobba igen, nu kändes det mer som att proppen i karet inte satt på plats. Veckan skulle å ena sidan ha varit mycket längre för att hinna beta av mer av det myckna ogjorda, å andra sidan kändes den dubbelt så lång som den var.

Nog gnällt. Vårtecknen gör sig påminda mitt i snövintern. Ett sådant är asfalten. När den breder ut sig till långa, ljusa och sammanhängande sjok är det ett tydligt vårtecken. Jag bor också granne med en sorts tussilago. När man för en tid sen hörde hans fälgkors klinga trivsamt mot asfalten, långt innan man själv tänkt på sommardäcken, då kände man att våren verkligen är på gång.

Gång- och cykelvägen mellan Vännäsby och Vännäs håller på att tina fram. Den har inte precis goat till sig under vintern, utan ser minst lika bedrövlig ut som förra året. Det dåliga och farliga skicket gör att en del drar sig från att ta cykeln mellan samhällena, fast cykelvägen faktiskt finns och avståndet är så lämpligt.

Det går att gå in på Trafikverkets sida och påminna om var ansvaret ligger. Gör gärna det.

 

...
Visserligen är min fru något yngre än jag och nog ser hon lite yngre ut än hon är. Men. Jag tycker att Universitetsbiblioteket tog i en smula när de satte giltighetstiden på hennes lånekort till vårvintern 2113. Jag tror med säkerhet hon har studerat färdigt flera år innan dess.

...
Jag trodde jag skulle klara mig från Förkylningen. Men det gjorde jag inte.

Frun som är ännu krassligare påminde nyss om när vi var ganska nygifta och hade en 14-dagars förkylning av rekorderligare slag. Lyckligtvis hade vi passerat nitticentimetersstadiet, men det var lite tungsamt med två veckor i 120 cm också.

Pratade just med en ung vän som med flera år kvar till 30 fått en tyngande sjukdom som påverkar hela tillvaron och som man får ha hela livet, om det inte sker ett under. Då ska man inte klaga över Förkylningen, även om man är man.

Man vet inte vad som händer och man väljer inte. Som en lite äldre vän brukar säga.

...

Nej, jag har inte fuskat hittills. Vi har bara aldrig haft någon TV. Men, som de laglydiga medborgare vi är har vi anpassat oss till de nya reglerna och väntar en räkning endera dan. Flera elektroniska manicker i vår ägo kan bevisligen visa rörliga bilder.

Nu undrar jag bara var alla pengarna jag sparat det senaste dryga kvartsseklet finns? Det borde vara en 50 000 med ränta. Mycket mer om de skulle ha varit klokt placerade. Någon som sett dem? Nej, pengarna är förstås inte kvar. Inte tiden heller, men där har vi också sparat en del.

Någon TV tänker vi inte köpa. Verkar inte finnas mycket att se.

Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

På morgonen var det alldeles väldigt vackert att köra "geschwindtvägen" till Bjurholm. Ett litet sportlovsavund kom farande, men avfärdades snabbt. Det blir lite mer gjort när det är sportlov, även om man inte är rektor för grundskolan och även om förskola, fritids och SFI är igång. När det blir lov runtomkring kan det normalt bli lite mer tid till de lite mer långsiktiga funderingarna. Även utan sportlov och även om det duggar överraskningar även denna vecka och många andra kan njuta mer av vintervackerheten så känns det riktigt bra att vara norrlänning och västerbottningen när det ser ut så här. (OBS, parkerad bil och frigående fotograf)

Det är väldigt skönt att ibland få slippa de saltade vägarna och svepa fram på konsekvent vinterunderlag av packad snö. Som här på vägen mellan Harrsele och Tvärålund.

...

Det blir allt svårare att ta sig fram i vårt samhälle för många äldre. Bara att betala räkningar har försvårats väldigt.

Själv skulle jag av ren medkänsla inte hålla mig till en bank som inte hanterar kontanter. Jag skulle väl klara mig, men det finns många äldre som vill kunna  ta ut sina egna ägandes pengar i kontant form. Tur att det finns en bank som orkar ge sina kunder kontanter om de vill ha.

En annan obarmhärtighet som tillkommit på många håll är krånglet med bussbljetter. För många räcker det mer än väl med att man ska skicka sms för att få åka lokalbuss. Nu ska man registrera sig för en ganska krånglig betaltjänst också. På sina håll krävs en smart telefon som faktiskt inte alla har. Går det att beställa biljetter per telefon på alla tåg- och flygbolag förresten?

Senast är det VK som i den goda viljan att minska näthatsutbrotten testar att avanonymisera "Tyck till" genom mer digitalisering. Det ska med början i Doroteta ske genom att man nyttjar sitt Facebookkonto om man vill skriva en kommentar på "Tyck till"

Det är fler än jag som lämnat FB och det är många som aldrig tänker börja med det. Några av de äldsta och trognaste tidningsläsarna är väl ute på FB, men för många vitala äldre som skaffat dator inskränker användandet sig till att surfa runt en del. För dessa och oss som hör till VVFB är det kanske snart sluttyckt på VK. Vilket känns tråkigt.

Gör det inte krånligare och dyrare och förstärk inte det känslomässiga utanförskapet för våra äldre i onödan. Håll livet så enkelt det går för den enskilde.

...
När man upptäcker att man under en särskilt hetsig vecka med lång arbetsfredag förväxlat datot på lördagssammanträdet knappt 20 mil bort och man är ledig.

När man samma kväll känner den lågintensiva långtidsförkylningen blomma ut och gripa tag i huvud, hals och luftrör.

Det går an att vara ledig, men just nu inte att vara sjuk.

...

Det var ingen konst att lyda översta skylten idag.

Inte soliga sommardagar heller eftersom det gäller ett reningsdike för dagvatten.

 

På väg in till stan i eftermiddags var jag tvungen att stanna till strax innan kommungränsen mellan Bjurholm och Vännäs. Himlen lyste så väldigt intensiv över jordens vitsvarta färgskala.

Nog känns det lyxigt att kunna simma 50 meter ifrån kontoret, på arbetstid!

Det känns väldigt positivt med Bjurholms friskvårdstimme och den hjälper tveklöst till att hålla uppe kontinuiteten på fritidsträningen.

Heter man inte Therese Alshammar känns det helt ok med en simbassäng som är knappt 20 meter. Det hade räckt fint också i Vännäs, men som ekonomin och övriga behov ser ut nu vore det tyvärr att luras att säga att det vore möjligt inom den tid vi kan planera för. När det bara är möjligt skulle även Vännäs behöva få tillgång till den här friskvårdsmöjligheten. Vi är den enda kommunen i Västerbotten som saknar simhall.

...
Jag och bättre hälften använder likadana datorer. Det är ofta rasande praktiskt, dock inte när man lyckas packa med sig hennes laddsladd en dag när hon ska vara hemma och distansstudera. Då kan det liksom bli rasande på ett helt annat vis.

När jag kom hem var det dock glömt och jag serverades en av dagens klokheter innan middagen. Det är ofta så nuförtiden, dagens små eller stora pedagogiska höjdpunkter serveras som förrätt. Oavsett vem som lagar maten.

Idag var det en professor (tror jag) Börjesson som sagt något osedvanligt klokt: "Det gäller att hitta varje barns sätt att vara begåvat."

Det är väldigt roligt att hitta begåvningssättet hos ett barn, och varför inte hos en SFI-student? Inte minst för den kontakt som skapas och för det flöde som oftast uppstår hos den som får det upptäckt. Särskilt när få sett sättet förr.

... Tänk så skönt det var när inte en kotte kunde få tag i en. När enda möjligheten att själv komma i kontakt med någon utanför hem och arbetsplats var att hitta en sån här som fungerade. Fanns nackdelar också. Kunde förresten matas med tioöringar i min spädaste ungdom.

Dagens yngsta tonåringar är födda på 2000-talet. Deras värld ser en smula annorlunda ut jämfört med tonåringstillvaron på 70-talet.

Det snöar från sidan ikväll.

Jag har flyttat på många hundra miljoner flingor ikväll skulle jag tro. Expertisen säger att inte två är lika. Jag har inte kollat, men får väl böja mig för expertisen. Fast de inte har kollat alla mina.

Slumpen är fantastisk....

...
Skönt att få göra upp eld när man kommer hem på "senkvällen" och det är 25 grader kallt ute. Undrar hur vädret ska kunna landa på plusgrader och regn inom något drygt dygn, som prognosen förutsäger.

Men, SMHI har ju haft fel förr. Även nu förresten. Exakt i detta ögonblick säger de att det är 13 i Vännäsby och termometern visar 25,2. Jag hoppas de har ungefär 12 grader fel även på söndag.

Det vore lagom.

...
Man blir glad när man ser att det finns personer som inte bara vet skillnad på sitt och andras, utan tar en hel del möda för att se till att andras fortsätter att vara andras.

Roligt att pensionären råkade på just honom.

http://www.vk.se/768865/fann-5-000-i-uttagsautomat-2?mobil

...

Det är inte alltid lediga dagar blir så lediga som man tänkt.

Bra att ha är de hur som. Idag har jag hunnit rätt mycket, t.ex. hittat onödiga utgifter och lite annat mera sådant. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och komma till skott med det som jag faktiskt hade lovat frun. Det jag egentligen tog ledigt ett par dagar för att göra.

Hon har det inte bara lätt med sina underlydande.

...
Var inne och tittade på en eventuell julklapp. En nyttosak, men hyfsat dyr.

Jag tror jag ställde första frågan fel till säljaren, kanske provocerande enkelt för en expert. Förfogar själv över en av varianterna jag frågade om, men han hörde nog bara "noll koll". Han förmådde inte dölja sin dryghet och inte heller uppehålla sitt intresse för mig som kund.

Jag försökte inte återvinna intresset. Skulle förmodligen köpa av honom först när alla andra säljare vikit in årorna, nästan oberoende av pris. Företaget han arbetar för är en tänkbar leverantör till en verksamhet där jag kunde ha visst inflytande på valet. Han ska inte få färga min inställning där.

Rent allmänt kan dryga säljare vara en riktigt dryg kostnad för ett företag.

...
Nu gäller det för en och annan att inte slappna av.

Jag har gjort det två gånger för mycket. Då hade det varit väldigt intensivt en längre period och så slog jag bara av alltihop på en gång. Första gången migränen slog till som blixten trodde jag nästan jag fått en hjärnblödning. Andra gången jag provade konceptet förstod jag vad det var. Jag hoppas det räcker med två gånger och tycker synd om dem som får ha det ofta.

En som provat många intensiva perioder brukade säga som så: "Slappna aldrig av, trappa ner". Så här i juletid är det lite lättare med den saken. Det är inte riktigt bara att gå hem och lägga sig.
Om inte annat är det det där med julklapp till frun....

...
När man sitter på mötet som blir lite längre än tänkt, inte för att det är segt utan kreativt. När man blir osäker på exakt när parkeringen gick ut. När man ilar ut och lapplisa, eller lapplars, står vid bilen. När man kommer fram och biljetten gick ut för fyra minuter sen. När Lapplasse ler och säger att han tog det lite lugnt.

Man får väl köpa en julklapp till sig själv för de sparade pengarna.

...
Ett tag kunde man nästan bli avundsjuk på sydligare nejder som hade en för årstiden mer adekvat snömängd.

Får snöandet nu ticka på så här nån vecka till kan man definitivt sluta vara avundsjuk. ,'-)

God morgon!

...
Hade jag inte för länge sen ätit magen från ryggen hade jag gjort det ikväll. Det bjöds på julbord och jag satt med andra kommunmedarbetare än jag jobbar med till vardags. De närmaste kollegorna åt igår kväll, men då levde jag på hullet på KS i Vännäs.

Det är ju alltid roligt att lära känna nya människor och ibland är det extra roligt. Som när man flera gånger kommer tillbaka till att man har så bra chef. Oftast ligger det nära till hands att dra våra chefers fel fram och tillbaka. I en så pass utstickande, klämd och ensam situation som chefens är bristerna sällan svåra att upptäcka.

Så mycket roligare och mer energigivande det är att höra att man mitt i mödan och slitet har en situation där man berömmer chefen. Det var en stor del av kvällens behållning. Om det sen var en klok idé att åka direkt till gymmet efteråt med en seg, lågfrekvent förkylning i kroppen återstår att se. Det tillkom många kalorier jag ville göra mig av med innan de sällade sig till de övriga reserverna.

...
Man kan bli matt över vad avundet över tämligen små saker ibland förmår göra med oss människor. Hur hjärnorna hos oss delvis upphör att fungera och "låser" på upplevda, ibland faktiskt inbillade, orättvisor så att det påverkar hela vår varelse.

Visst är det värt ganska mycket att slippa tryna runt bittra och förgrämda med handbromsen så åtdragen att det luktar bränt där vi far fram? Tänk så mycket bra som aldrig uppstår och så tungt det går när vi hamnar här. Låt oss hjälpas åt att minimera tillfällena då avundet får förgifta. Vi, våra medmänniskor och mötesplatser har så mycket att vinna om vi åtminstone kunde halvera dem.

Visst kan vi upptäcka verkliga och påtagliga orättvisor som måste tas fram och rättas till så fort det kan gå. Kan det ske utan bitterhetens självskadebeteende är det dubbelt bra.

...
Med säsongens första adventsmusik på lagom husuppfyllande volym fredagsmyser vi med röjning i huset. Det var tolv dagar sedan den senast lediga för min del och frun har haft en intensiv studievecka och det är inte utan att det syns.

Hon har fått tillbaka första rapporten på specialpedagogprogrammet och utan att avslöja hur det gick kan jag säga att hon skiner ikapp med adventsljusen. Hon hade räknat med att få fila lite till på den under julhelgen.

Av okänd anledning, kanske tacksamhet, kommer jag att tänka på Stig Dagerman. Eller en av hans strofer. Den som dök upp i pappas biblar ibland, av alla ställen.

"Jorden kan du inte göra om,
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra,
en annan människa väl."

Alla har inte fått vad du och jag har fått, på olika sätt.

Nu ropar hon inne i rummet att jag femminutrat tillräckligt så det är väl bara att dra igång igen.
Återkommer kanske.

...
En dam jag känner väl var ute och åkte lokalbuss i stora staden härom dagen. Det händer inte ofta, men nu håller hon på att öva sig på både tåg och buss.

När hon skulle betala frågade chauffören om hon var över 65, varpå den lilla tittade upp på honom och sa att hon var 84. Jag tror att han "gjorde hennes dag". Förmodligen blir hon ännu mer positiv till bussåkande framöver.

...
Med studerande fru blir det oftare som undertecknad "lagar mat".

Med välfyllda dagar blir det tyvärr oftare som vi äter extremt snabbserverad föda. Idag blev det kanske det snabbaste av allt. Men, jag har fler strängar på lyran också.

Pricken över i:et är det som infaller nu. Middagsvilan på kökssoffan. Vilsam, men så pass hård att man inte förblir vilande mest hela kvällen.

...
Nu skulle jag inte ha något emot en period med riktigt fina vinterdagar med strålande sol och gnistrande snö. Eftersom jag i normalfallet arbetar västerut skulle plogkanter och diken vara vita och hjälpa till att lysa upp färdvägen under mörka morgnar och kvällar.

...
Det finns olika sätt att få uppmärksamhet som tonåring och några är kostsammare än andra.

Några sätt är direkt farliga, ja katastrofala. Det finns också andra som många inte tycker är så allvarliga och som alltför många härliga, roliga och charmiga tonåringar ägnar sig åt. Uppmärksamhetssökande som kan kosta så mycket för individen, gruppen och samhället.

Ta t.ex. ovanan att satsa på att inte komma i tid till lektionen. Att förlänga rasten. Att vänta tills skolvärden börjar säga till eller kanske rektorn går förbi och frågar om inte lektionen börjat.

Om man kommer upp i en genomsnittlig försening på sex minuter per lektion tappar en högstadieelev kring tio procent av skoltiden. Än värre, man tappar mycket av betydelsefulla genomgångar som ofta är svåra att ta igen. Man går miste om utveckling, sänker sina resultat och man riskerar att inte komma in på den utbildning man vill. Man riskerar att inte klara av den om man ändå lyckas komma in, eller att i onödan behöva gå ett extra år som kostar 80 - 150 000 för skattebetalarna och kanske än mer pengar och tid för en själv. Ett år och fördröjda inkomster.

Något som också är allvarligt är att man ofta tar studieron och genomgångarna även av andra när man stajlar in på den påbörjade lektionen. Man minskar möjligheterna för dem som satt där när lektionen började. Just det här med bristande studiero är ofta orsaken till att resultaten inte blir så bra som de annars skulle kunna bli.

Det här kanske är provocerande att säga i ett land där det alltid är skolans och lärarens fel om det inte går bra, men jag tror att det är lika sant ändå. Visst finns många fler och än centralare variabler i skolans stora ekvation, men nu valde jag att ta upp den här.

...
Just när jag såg att det blivit lite sent för träning ringde doktorn och undrade om jag skulle ut. Det betyder promenad och var ett bra tag sen.

När jag ringde på stod han och tog på sig rocken, tittade upp och frågade: "-Vad är den manliga motsvarigheten till en feminist?". Jag vred på ord och ändelser ett ögonblick och sa sen att det måste vara en maskulinist.

Stora delar av den raska promenaden åt att utforska ordet och dess eventuella betydelse. Två medelålders herrar, en i keps och en i hatt med fläckvis riktigt torr humor och viss känsla för ordvändningar stävade förbi alla flimrande storskärmar i vännäsbystugornas fönster. Reflekterandes kring maskulinismen.

På tal om huvudbonader och maskulinitet hittade jag pappas gamla franska cylinderhatt härom kvällen. Den hade ägts av en J.K. innan och såg väldigt fin ut i sin hattask. Den passar mitt huvud, men knappast något annat jag besitter. Vad kan man göra med en cylinderhatt i mysbyxornas århundrade, några förslag?

...
Idag har det varit en bättre sortens dag. Dels på jobbet där det hunnits med en del av det som hopat sig på slutet, dels på det gastronomiska området.

Ana lyckan när Dockststofflorna just ska ställas bort och man får höra att Castorköket serverar palt. Snålvattnet började rinna redan där i expeditionens kapprum. Det är riktig kokad palt med fläsk som serveras, god lingonsylt och så Bregott. Inte Norrgott p.g.a. någon teknikalitet, men helt ok smakmässigt.

Så kommer man hem till hemmets lugna vrå. Senare än beräknat och ganska hungrig. Gissa vad det vankades. Uppstekt palt! Vilken fullträff, två gånger full pott. Den här gången med Norrgott och så mammas hemplockade lingonsylt.

Paltschwimen blev mer rejäl ikväll. Nu ska jag vila en smula innan det blir telefonkonferens innan morgondagens KS-dag i Vännäs.

...
En av de tuffare veckorna håller på att vara över. Har friskvårdstid och sitter på träningscykeln och ansträngningsvilar mig en smula.

Går annars i lite fläckvisa renoveringstankar. Fick nyss, i en av de seriösare tidningarna, syn på en speciell rubrik som jag trodde kunde intressera. "Rätt val av wc kan bli fel i slutändan".

Artikeln visade sig handla om tennis.

...
Ikväll åkte trädgårdsmöblerna och vattenslangen in, till slut.

Det var på vippen att spadarna och snöstyraren togs på returen från garagekällaren. Men nej, vi behåller känslan av höst en stund till och låter vintern komma när den kommer.

...
Och jag som skulle träna ikväll. Istället blev det tårta och danska bakelser efter dagens sjunde möte, kommunfullmäktige inräknat.

Nåja, får jag uppleva en dag till så får jag försöka träna då istället. Kvällsfikat var riktigt, riktigt gott.

...
Håhåjaja. Kroppsklockan är snart nio och dagarna här innan har varit väldigt intensiva. Tröttheten är påtaglig och Arlanda inte så inspirerande.

Det är däremot sällskapet. Jag kommer att sakna Västerbottens skolchefer nu när jag snart avslutar den banan. De är inte vilka som helst och har sett olika saker på resan genom livet. Det finns alltid samtalsämnen och olika infallsvinklar på ämnen som kommer upp.

När vi landar väntar en annan uppgift, inte sängen. Där framåt tiosnåret blir det att byta kläder och åka och hämta årets tilldelning av älgkött för malning och paketering.

Jag hade kunnat tänka mig att slippa.

...
Avbrottet på telefon- och datortrafiken på Castorskolan blev kortare än väntat. Våra duktiga "nätverkare" hittade snabbt vad som behövdes för att få ihop det hela

Det tycks inte vara en självklarhet i dagens läge. Koppartråd var ju koppartråd, men fiberkabel finns tydligen redan i flera inte alldeles kompatibla generationer. Kan kanske bli spännande när de här sakerna blir medelålders och behöver repareras?

Några medarbetare tyckte att de inte fått så mycket gjort på länge som denna dag utan omvärlds- och serverkontakt. Någon undrade om det inte t.o.m. vore bra för produktiviteten om uppkopplingen försvann lite oftare. ;-)

När telefonen fungerade igen fick jag bl.a. ett samtal om särskilda behov. En kvinna frågade om jag kunde svara på om vi på Castorskolan kunde hjälpa en elev som hade ett speciellt funktionshinder. Jag svarade ja och drog in lite luft för att starta ett, som jag trodde, längre samtal. Men då tog det slut.

Den vänliga kvinnan berättade att man testade kommunväxlar, eller om det var kommuner som helhet, för att se hur snabbt man kom fram till rätt ställe. Och om man alls gjorde det.
Jag gissar att det ofta kan vara enklare i Sveriges minsta kommuner än i de största.

...

Olika omständigheter gjorde att jag fick göra några svängar till Ålidhem sent under onsdagskvällen. Det är säkert inte likadant överallt på området, men det var rätt deprimerande att se hur det var just där jag hade mina ärenden.

De som jag skulle träffa hade inte fått sova så mycket på sistone. Festandet bland studenterna tycktes vara närmast konstant oberoende av dag. Eller natt. Eller morgon.

Man misstror inte siffrorna som brukar anföras om hur många av sveriges framtid som riskerar stora alkoholproblem och skador framöver. Det är ganska klart att många måste få problem med sådana här konsumtionsnivåer. Alla festar ju inte alltid, men alltför många tycks göra det alltför ofta.

Idag blev det en sväng till besiktningen. En passande och fläckvis solgassande dag för övrigt. Jag flexade ut lagom tidigt och kom till Västerslätt lite före avtalad tid.

Väl framkommen hann jag fundera på om Bilprovningen utökat sin service ännu mer och börjat inspektera fottrampade tvåhjulingar.  Det har man tydligen inte, men det vore kanske en affärsidé?

Tillbakavägen blev krokigast tänkbara och det kändes som sommar.

...
De två sista dagarna har det blivit sena middagar ute i det gröna. Årets första ätande i trädgården, i mitten av augusti. Det är lite eljest, men helt ok. Vi sitter fortfarande ute och filosoferar i kvällssolen.

Får man tro SMHI så kan det bli uteätande hela veckan. Finns en del att ta igen.

Det som stör självbedrägeriet en smula vad gäller årstiden är att ett gäng tidiga flyttgäss just landade på älven nedanför oss.

...
Det är alltid speciellt att komma tillbaka till jobbet efter semestern. I mer komplexa uppgifter är det inte enklare direkt. Jag har hört många stöna över jobbstarten så här i slutet av sommaren och har väl inte direkt längtat tillbaka själv. Men...

Som många gånger förr, det känns ganska bra. Faktiskt riktigt bra. Den första arbetsdagen har varit omväxlande och, ja, riktigt rolig. Trots att jag aldrig hann igenom alla mail, däremot hann få förstå att mycket har kommit till och en del har komplicersts sen jag gick på semester.

Enligt en säker källa är det det bästa för människan här under solen om hon kan få känna glädje under arbetet. Och visst är det så. Att rätt ofta få glädjas där man lägger så mycket tid, kraft och energi. Antingen i arbetsgemenskapen, uppgifterna, nyttan för andra, resultatet eller alltihop. Lön och bekräftelse har förstås också sin del i tillfredsställelsen.

Oj vad de här raderna kan skrivas och klankas sönder och samman. Men det bryr jag mig inte om. Om du har arbete eller inte, uppgifter finns. Jag önskar dig riktigt god arbetslust!

...
Man tar olika steg i utvecklingen även sen man passerat 50. Inte är man alldeles opåverkad av media heller.

Efter att ha sett VK:s Jonas Redin twitterkommentera "anticykelhjälmslobbyn", som jag inte visste fanns, föll jag till föga idag. Några tidigare påpekanden om att en rektor bör använda cykelhjälm har väl också ramlat in genom åren.

Jag har köpt en tidigare, men den var till min motionerande pappa på nittiotalet. Det gick väl sådär att få honom att använda den. Det kan vara svårt att få gamla hundar att använda cykelhjälm, det är jag själv det främsta beviset på.

Så, nu har jag fyra huvudskydd för olika ändamål. Vore det inte en uppgift för någon innovativ entreprenör, att uppfinna en multihjälm där samma skal med varierande inkråm kunde användas till ett par sommaraktiviteter och några vinteraktiviteter? Moped, cykel, skidor och bräda ungefär. Skulle någon behöva alla fyra kommer man idag gärna en bra bit upp i fyrsiffriga summor.

Men, som vi människor fungerar behöver den en viss coolhetsfaktor för att sälja.

...
Fast vi har fått skydda blommorna i utekrukorna från att drunkna har regnet sina fördelar.

Igår hann vi undan en del garage- och bilstädning, stupade mitt i vaxningen av den sista. Regnet kom.

Idag är det inte lean production, det är low. Inte många knop alls. Tre böcker och tre tidningar vid soffan. Och snart blir det en lur. Det är inte helt dumt.

...

Nu försvinner telefonkatalogens privatdel i Stockholm, Göteborg och Malmö. Framöver får man använda nätet eller ringa nummerupplysningen.

Utanför stadstullarna får vi behålla den ett tag till. Det var länge sedan jag slog i den, men för många äldre måste utvecklingen kännas mindre bra.

SLU i Umeå har nyligen profeterat att det ska bli lite bär i år. Möjligtvis har det tagits på högsta allvar på Rådhustorget i Umeå där fotot är taget. Man kan säga att bären är på väg mot sitt rätta värde när man får ett specialpris på en hundring om man tar fyra stycken. Nä, det var förstås per "korg".

Jag köpte inga bär, däremot några nektariner till hyfsat högt pris. Men vilken smak! Hellre tre vidunderligt goda frukter som dröjer sig kvar i smakminnet än ett kilo billiga kartar som smakar ingenting.

Idag börjar Vännäsdagarna och jag har cyklat hit för de vanliga överraskningarna. Jag har pratat mig genom marknaden och hoppas att andra gynnat knallarna mer. Jag har på tre timmar gjort av med den väldiga summan 85 kronor. Den har delats mellan Glassbonden, loppisen på Luthergården och grillen utanför ICA. Överraskningarna har varit människorna, som vanligt. De längst i från kommande var från Malta. Bilden är från Vännfors byggs monter där Emil jobbar på att säkra kompetensförsörjningen på sikt. 

...
Jag hyser en blandning av olika känslor inför dem som vågar använda härskartekniker som osynliggörande, förlöjligande och annat på sin omgivning för att hantera rädslor, homogenisera närmiljön och uppnå det man vill. På ett sätt är det nästan modigt, men på sikt är det ju så otroligt dumt. Jag tycker ibland synd om dem som regelbundet håller på med det här.

Hur vågar man egentligen? Hur stor är inte risken för att man använder det mot "fel" person? Det är ju i normalfallet fel mot alla, men hur stor är inte risken för att man även ur ett rent egoistiskt perspektiv gör sig själv en rejäl otjänst? För att inte tala om verksamheten man bedriver? Och när man "lyckas", hur länge håller det och hur blir det sen?

De som fipplar med dessa osäkra vapen löper en väldig risk att drabbas av snedtändningar. Har man använt dem ofta och mycket får man hoppas att dem man använt dem mot har dåligt minne eller är väldigt snälla. Det är inte så vanligt varken det ena eller det andra. Man får också hoppas att det egna sammanhanget inte tar obotlig skada av det olyckliga arbetssättet.

Synliggörande, lyftande, inkluderande nätverksbyggande och uppmuntran är ju så väldigt mycket effektivare för verksamheten. Där folk växer, vågar vara sig själva och vädra sina tankar är verksamheten i regel så otroligt mycket mer fruktbar jämfört med miljöerna där härskartekniker krymper människor, medverkan, medel och mål.

Ibland kan man tvingas göra människor rejält besvikna, men det är en annan sak.

Jag har nog satt in det här motivet någon gång för mycket, men det hjälps inte.

Det blev en sen näst sista dag innan semestern och på väg till stugan blev det en tur till Rågberget. Många saker som verkar så stora och viktiga krymper ihop lite när man får se saker lite från ovan.

Åtta grader var det. Lite lite det, i slutet av juni.

...
Lite imponerad blev jag idag. Jag var ensam kvar på Castorskolan och fick infallet att ringa några statliga myndigheter som borde ringas. Jag räknade inte med att få svar där mellan kvart i fyra och fyra, dagen innan midsommarafton.

Jag fick för mina fördomar när Kammarkollegiets växel svarade, pigga i rösten som det varit klockan nio en helt vanlig tisdagmorgon. Att de sen inte kunde hitta en person som kunde beskriva hur staten skulle göra sig oskyldig gentemot Bjurholm, det är en annan sak.

När klockan nästan var fyra slängde jag iväg en signal till Specialpedagogiska skolmyndigheten. Jojomen, där var både växel och viss expertis på plats. Där blev det bättre besked, åtminstone förhandsbesked.

Det är roligt att bli positivt överraskad.

...

Det blev KF idag. Riktigt roligt att vara med i politiken i Vännäs igen. Tänkte skriva  kommentarer till några ärenden, men det får vänta någon dag till. Det är annat som tar tiden, engagemanget och funderingarna ikväll.

Sätter däremot in en bild som jag nyligen knep någonstans i Västerbotten. En suddig ögonblickare som jag tycker andas sommar.

 

 

...
Det är ju inget fel, snarast klargörande, men ändå rätt tröttande. När partiföreträdare börjar tämligen mycket av det man säger och skriver med att peta in partinamnet i konstruktioner av typen "Vi xxxxxxx anser att.." så får jag nästan klåda i hörselgångarna och synnerven.

I de allra flesta fall ser och hör man vilket parti det är som agerar. Det brukar stå på flera ställen i dokumenten och det brukar vara annonseras hyfsat tydligt vem som pratar i radio och de beslutande församlingarna.

Vi bör ha då pass mycket självförtroende och självkänsla att vi inte behöver massexponera våra partinamn jämt och ständigt.

...
Innan det sista snart ska göras för dagen föll ögat på Motorcentralens annons på sista sidan i dagens Bil och Bostad.

Man har ett antal Passat Alltrack som man tycker vi ska knäcka spargrisen och köpa på oss. Erbjudandet är säkert svårt att motstå för den som har fet gris och behöver en fyrkrafsare.

"Ord. pris 272 600:- NU från 325 000:-"

Inte alltid man får såna tillfällen. Klipp till!

...

Om man har en halvtimme över och gillar sånt som är eljest kan man gärna titta på det här:

http://www.svtplay.se/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo

...
Men hallå, var tog maj vägen? På något sätt har månaden bara försvunnit.

Mycket har hänt, men på något sätt har jag inte hunnit med att registrera tiden. Om fyra veckor har midsommar varit.

Nu låter som min pappa kunde göra ibland när han påminde om att det gick mot höst när det snart var juli och badvattnet började vara varmt. :-)

Den nya lilla rosen lever, det syntes tidigt, äppelträdet likaså. Det nya plommonträdet såg däremot ut att ha dött under vintern.

Men, inte det. Nu sträcker knopparna på sig, uppåt.

Om händer tagen. Det är inte bara barn och unga som ofta "curlas" och omhändertas betydligt mer än förr. (Dock inte alla - några lämnas sorgligt mycket åt sig själva)  På den här toaletten får man sig en rejäl lektion i hur det går till att tvätta händerna. Längst ner ser det ändå ut som om man har ett visst val i fråga om utförandet. Tur det, jag är svag för en viss valfrihet.

...
Var nyss på en affär i en solig norrlandsstad och fick hjälp av en solig flicka. Förstod snart att hon inte fötts med riktigt samma förutsättningar som de flesta. Kanske fanns det en kromosom för mycket, men är inte säker.

Trevligt var det i alla fall, mötet. Jag tror vi båda gjorde varann glada. Jag tycker det är så roligt när affärer och företagare ger möjligheter till några som dras med funktionshinder att komma ut i ett social vardagsliv tillsammans med oss normalstörda.

Vi i "offentligheten" borde vara ännu bättre på detta, kunde man tycka, men av någon anledning verkar det sällan vara så.

...
Man frågar inte läkare om sjukdomar och skador på dras fritid. De skulle ju aldrig bli lediga då, omgivna som de är av en värld av reellt och inbillat sjuka.

Men, vissa vänner som halkat in på den yrkesbanan kan ibland drabbas av en undran. *host*

Ikväll hann jag kläcka ur mig en fråga om min armbåge som värkt några månader och bl.a. gjort viss träning onödigt smärtsam.

På betydligt kortare tid än det tar att skriva det frågar han om jag har en upphakning. Detta samtidigt som han snabbt drar armen rak, vrider den lite i en speciell vinkel, lägger sin ena arm under armbågen och fjädrar till "bakåt". Ungefär som när man knäcker isär älgben, fast förstås väldigt, väldigt mycket lösare.

Jag tror hela processen tar 5-6 sekunder. Det knäpper till i armbågen, doktorn ler, och nu gör det nästan inte ont längre. Kan ha blivit en inflammation som ska läka ut.

Man borde lista sig hos sådana som fixar till en på en grisblink på detta sätt.

...
Sent i går kväll när det var tid att sova för länge sen såg jag ett nytt ord i VK:s näringslivsbilaga som jag inte kommer ihåg vad den hette. Bilagan alltså, ordet kommer jag ihåg.

Det var "unnsamhet". Jag ska läsa artikeln ikväll, men ordet tog jag till mig direkt. Missunnsamhet är ett förtärande trist och energislukande ord. Det är ingen måtta på vad det ordet kan äta upp utan att det blir någon verkstad alls.

Men unnsamhet, smaka på det. När vi unnar våra medmänniskor och medarbetare saker, t.ex. att lyckas, få cred och växa. Det kan vara så energieffektivt att det nästan inte finns.

Jag gillar när man uppfinner nya klokord.

...
Under resan i afton behövde jag "i tjänsten" ställa en fråga till en person som har ett lite ovanligt namn. Jag gjorde en sökning på hitta.se och fann en person med det namnet i Umeåregionen. Henne sände jag ett sms.

Helt säker kan man ju inte vara, så jag gick ut lite försiktigt och undrade om hon var "den-och-den" som jobbade "där-och-där". Sen öste jag på med mina funderingar som inte var hemliga på något sätt.

Efter några timmar fick jag ett sms. Nej, hon var inte rätt person. Däremot hade hon gått in på den aktuella organisationens hemsida och sökt igen rätt avdelning och rätt person så hon kunde ge mig rätt nummer. Dessutom med en viss humor.

Det finns olika slags människor.

Tack, än en gång!

...
Konstigt hur dagarna flyger iväg. Förmiddagen gick snabbt som en grisblink och inte hann jag skriva det brev till föräldrarna i en klass som skulle ha haft det för minst en vecka sedan. Nu blir kanske någon lokal läsare lite orolig, men det ska de inte vara. Det är inget otrevligt.

Eftermiddagen gick åt till förenkling. Eller rättare sagt till efterarbetet med "Förenkla helt enkelt", SKL:s utbildning i bemötande och människohantering för kommunala tjänstemän. Det blev en bra eftermiddag med ganska öppenhjärtliga och konstruktiva samtal om interna och externa relationer. Vi var kanske lite få, men vi kom fram till en del matnyttigt. Saker som förhoppningsvis blir positiva för förvaltningens olika delar och hela kommunen vad det lider.

I morgon blir det halvdag och sen resa till Örebro. Där tänker jag också hinna jobba för mina två hemkommuner och min region, men inte på betald arbetstid. Misstänker att jag kommer att höra av mig därifrån.

...
Det finns stunder då man undrar varför man utsätter sig för att vara skolledare, men också sådana då man verkligen kommer ihåg varför. Ibland är det världens bästa jobb.

Det kan vara så olika saker som gör skillnaden, stora eller små. Kanske det där mötet som andas utveckling, "bramående" eller nya krafter för någon yngre eller äldre som haft det tungt. Kollegan som hittar en förenklande förbättring eller bara gör ett jobb så mycket snabbare och bättre än man skulle ha gjort det själv. En arbetsgrupp som både hittar utvecklingsområden och får igång utvecklingen. Ibland bara det där avkopplande, smittsamma skrattet med medarbetarna eller kanske en överraskande god måluppfyllelse. Inte minst en klass eller några elever som tar vara på sina möjligheter och börjar jobba så mycket bättre än förr kan få en att må riktigt bra.

Igår var det gott om möten och just innan den korta lunchen satt jag och svarade på mail allt vad jag hann. Jag hörde dörren ut till C-hallen slitas upp, snabba fötter, intensiv knackning och öppnad dörr. Allt ungefär samtidigt. Några ivriga killar i högstadiet med musik som elevens val stod inför hotet om inställd lektion. Läraren var sjuk och det fanns ingen vikarie att skaka fram. Nu tyckte de att jag kunde "spontanta" lektionen.

Det var ett sånt där tillfälle då skolan känns som en väldigt rolig plats att vistas på. Jag tackade för förtroendet, men tvingades att tacka nej den här gången.

...
Med hyfsad tandläkarskräck brukar jag inte kategorisera tandläkarbesök under positiva upplevelser, men det gör jag denna morgon. Tandläkaren var ung, kunnig, initiativkraftig, omtänksam och en duktig människohanterare. Tandsköterskan gick i samma dur. Hoppas folktandvården får behålla dem.

Mitt soliga sinne kan ha att göra med att det inte behövdes mer än en undersökning.

På tal om positiva upplevelser, nu är det dags för Bjurholm.

...
Med gårdagens motion är det nästan risk för överträning. Lite fotostopp, möten med korsande skidåkare och stensamlande gjorde att doktorn och jag fick ihop 1,5 timmes filosofisk promenad idag.

Vi såg några vårtecken varav något kanske redovisas senare. Rundningsmärket hade vi vid Vännäsbadet, men där syntes inga lockande vårtecken som gjorde oss badsugna.

Jag tänker på en vän jag pratade med igår. Han har fått följa sin fru den allra sista biten just nu när vintern går mot lovande vårvinter. Livet är övergående och inte bara sol.

Tidstillvaratagande är bättre än tidsfördriv.

...
Lagade middag i afton. Klyftpotatis, ratatouille och lax med fetaost och pesto. Tog en mindre förpackning pesto i affären. Missade att den innehöll rikligt med chili. Agneta gillade initiativet så pass mycket att hon nästan inte alls klagade på den eldiga smaken.

...
Hade en ensam rektorsdag idag, kollegorna var utlokaliserade. Skulle stänga in mig och vara skolchef på eftermiddagen, men det blev lite si som så med det.

Egentligen är det ganska stor del av charmen med att jobba i den minsta kommunen av dem alla. Detta att man får sysselsätta sig med ett brett spektrum av uppgifter. Det är både roligt och lite halvfarligt när man har ett omfångsrikt intresseområde. Det bjuds både omväxling och risk att man blir duktigt splittrad.

I helgen ska det läsas handlingar och pratas ihop, det är KF i Vännäs på måndag eftermiddag. Dessutom har det ramlat ner en uppgift från mitt förra arbete och jag har också lovat att skriva en liten artikel innan veckan är slut. Jag utgår från att det var kalenderveckan som var deadline och inte arbetsveckan.

Det hade varit trevligt att hinna med lite skidor eller en långpromenad också. Tror det behövs.

...
På vägen hem ikväll språkade jag med en tjänsteman i en av Västerbottens kommuner. Han hade haft en sån där dag då det blir köbildning på klagomålen.

Det är klart att man måste få lyfta det som fungerar mindre bra och bör åtgärdas, men han funderade på en förbättring han gärna skulle se. Det skulle kännas bra om någon ibland kom in för att kommentera att saker och ting faktiskt fungerar som det ska. Kanske till och med riktigt bra.

Om vi skulle försöka "säga till" någon gång per vecka när saker fungerar bra eller alldeles ypperligt skulle vi förmodligen få se både personer och verksamheter prestera ännu bättre. Det fungerar inte bara på barn.

...
Det är fredag igen!?

Jag har i och för sig ett hyfsat oförutsägbart jobb, det händer alltid något, men jag hade trott mer skulle kunna strykas från göralistan den här veckan.

Men det är ju helg jämt.

...när man tycker att det är milt när termometern visar minus 20.

...
Inte är det bra att fem av våra kärnkraftverk står still i denna kyla. Det är inte utan att man förstår konspirationsteoretikerna som ser hiskeliga sammansvärjningar i det hela. Dem tror jag inte på, även om eländet kan se ut som en tanke.

Trots allt är jag glad för att så mycket fungerar. Jag tänkte på det när jag i går kväll pratade med en god vän som just fått höra att en anhörigs värmepanna slutat fungera. I kanske 25 graders kyla.

Tack och lov för allt som rullar och går. För att vi har ett gäng kärnkraftverk som levererar ström genom ledningar som är hela och för allt annat som är som det ska och förhindrar att vi fryser ihjäl som man gör här och där.

...
Nu skulle jag vilja ha helg. En sån där helg utan uppdrag och förpliktelser. Faktiskt utan 50-årsfirande också, hur trevliga sådana än kan vara. Det känns faktiskt mindre lockande med ny arbetsvecka just nu, fast det är roligt att arbeta.

Vi är i alla fall mycket nöjda med dagens innovation på temat "gör av med visst mat- och snacksöverskott på smidigt vis". De som vill ha tips kan fråga irl hur man kan göra.

Det är egentligen onödigt, men behövs ändå.

Umevägen genom Vännäsby är ganska rak av sig. Ibland inbjuder den bilförare i varierande ålder att hålla helt horribla hastigheter. Jag har sett kvällsuppvisningar då jag gissar att hastigheten har varit närmare 150 än 100 inne i samhället.

Nu har fortkörare av olika kaliber (och vem av oss har inte kört för fort?) orsakat att det kommit upp några rekorderliga hastighetshinder utanför skolan och på den långa raksträckan mellan "centrumkurvan" och avfarten mot Brånsbron. Hinder som man bara kan köra förbi sakta, en i taget. Visst vore det bra om snöröjare, lastbilsförare och andra slapp dem, passagen får inte bli för trång, men med tanke på hur det varit känns det väldigt bra.

Jag tog ett par bilder med stativet jag tagit med på promenaden och fick snabbt erfara att det var en kontaktskapare av rang, bättre än hund. En mamma med barn stannade till och undrade vad jag gjorde, likaså en grabb i gymnasieåldern och en tjej i lågstadiet.

Flickan tittade på ett par bilder och berättade upprört att en kompis till henne kommit så nära en bil att den knuffade honom - och bilföraren blev arg! Jag sa att när vuxna ser farliga situationer så kan de bli så rädda att de blir arga istället för glada över att inget hände. Vi var överens om att det inte borde gå så fort här i Vännäsby.

 

I det där som liknar en fågelholk har jag lite älgkött på rökning. Ett hjärta, en liten kalvrulle och en fransyska. Hjärtat och kanske en av de andra bitarna ska finnas med på bordet på julafton, var det meningen. För andra recept på fransyska kan man titta här.

Bilden på rökningen sändes som MMS från ett kylslaget Agnäs av storrökaren själv tidigare idag. Där har jag också en del av mitt hjärta. Byn dit jag kom som en liten, liten parvel och där jag nätt och jämt fick bli skolpojke innan det blev Vännäs.

Nu är det en halv arbetsdag kvar. Det ska onekligen bli skönt med julhelg.

 

...
Efter en lång dag och en sen middag på egen hand har jag intagit mjuksoffläget med mobilen som bloggverktyg. Tämligen trött ser jag fram emot att frun ska komma hem och fylla huset med liv. Har under tiden hunnit läsa några "slowfood"-artiklar av typen som sällan blir lästa under arbetsveckan.

I en av veckans VK-ledare skriver Ola Nordebo några kloka ord om att "odla nidbilden" av motståndare.

Att göra det är inte ovanligt och inte heller alldeles ofarligt. Det kan i extrema fall bli våldsamma galenskaper som drabbar den man förfalskar bilden av, det visar historien. I vardagssammanhangen blir resultatet kanske "bara" en defensiv och icke-kreativ miljö där det sällan blir medlut och medvind och många positiva drivkrafter förtvinar och uteblir.

Odlar man snedvridna karikatyrer finns också alltid risken att man själv tappar förtroende och legitimitet. Det kan bli så att den man hett eller vanemässigt vill svärta ner vinner sympatierna när folk reflekterar och jämför vad man hör och ser.

Jag har sett skit kastas åt olika håll och har kastat själv. Resultatet har på sikt aldrig varit värt mödan och den kvardröjande lukten från fingrarna.

...

Efter ett antal samtal och många timmar med min nätleverantör och min privata och tålmodige räddare i datornöden har jag nu kommit så långt att jag antingen kan ha telefon eller bredband.

Det är ju inte alldeles tokigt. Många i världen har varken eller.

 

...
Det gick inget vidare att läsa Skolverkets allmänna råd om nyanlända elever på träningscykeln. Jag kom två sidor, sen var det bara att ge upp. Ljuset var lite för dåligt och konkurrensen från Aktuellt var för svår. Man ska nog inrikta sig på att träna när man tränar.

På tal om nyanlända så är det roligt att det ramlar in både stora och små elever på Castorskolan. Både från när och fjärran. Statistiken säger ju att antalet skulle kunna vara stabilt alla sex år man kan överblicka, men ännu roligare är det förstås när elever kommer till. När unga sen överraskar både sig och andra med sina framsteg är det riktigt, riktigt roligt.

För övrigt har jag varit grymt huslig ikväll. Har klättrat runt och hängt upp julgardiner. Agneta har hotat att komma med en avslöjande kommentar om jag så mycket som försöker skryta med denna sällsynthet, men jag gör ändå ett försök.

...
Visst är det en del bök med snön. Men förutom mysfaktorn, tänk så mycket ljusare och enklare det är att köra på den vita vägen jämfört med på den svarta, våta, höstmörka asfalten.
Man får bara komma ihåg att snö är snö.

Att få åka osaltat är en särskild, numera sällsynt förmån.

...
Nåja, jag ska inte skylla ifrån mig. Det var jag som bröt det långa förhållandet med både Telia och min förra krångelfria nätleverantör.

Trots långvarig skepsis mot IP-telefoni föll jag till föga på Nolia och tecknade mig för ett kombinerat internet- och telefonabonnemang som skulle kosta mindre kosing och ge mer fart i fibern.

Nu fungerar inget av delarna. Telefonen har varit väck i veckor och nätet i dagar. Trots distanshjälp av kvalificerade krafter är kontakten via ettor och nollor lika obefintlig som när huset byggdes 1871.

Är det inte fixat under veckan kommer jag att vidta extraordinära åtgärder. Bl.a. tänker jag vara frikostig med företagets namn.

Telia, kom tillbaka, allt är förlåtet!

...
Det är väl antagligen åldern. Jag tycker att vi nyss petade in julssakerna på deras speciella plats i vårt hus. Ikväll plockade vi fram dem igen. De ska inte upp riktigt än, men i alla fall fram. Sen i veckan har jag inte tid.

Nu väntar ett par dagar med Västerbottens social- och skolchefer. Jag har laddat med en frågor av olika slag. Är man själv inte så fullfjädrad på det man sysslar med dagligdags så måste man se till att korpa åt sig kunskap från dem som har den.

Dagen har varit en blandning av glädje, sorg, möten, myndighetsutövande, tröttsamheter och lite uppmuntran. Aningen för mycket av det mesta. Det blev i alla fall en alldeles för lång dag.

Mitt mellan domsöndagen och första advent längtar jag efter julens Ljus och lugnare dagar.

...

Vi bor oförskämt bra till. Förutom att vi har trevliga grannar och ser älven lite härifrån och därifrån i huset så är Fågelstigen i Vännäsby ett mycket speciellt svampställe.

Det händer understundom att det hänger trattkantareller på dörrhandtaget när man kommer hem. När jag för en stund sedan kom från kvällsträningen kalorikompenserade jag med smörstekta trattisar på rostad bröd. Råvaran hängde på dörr´n härom kvällen.

Just nu känns livet under solen inte så knöligt alls och stresshormonerna är någon annanstans.

...

Igår blev det en morgonpromenad i dimman. Det känns lite bättre med promenad på morgonen än att plåga sig mer intensivt. Sånt passar mig bättre på kvällen.

Det är märkligt hur nästan alla väder kan vara vackra på någon fläck.

...
Än är jag inte övertygad känner jag. Eller rättare sagt är min kropp inte övertygad om Morgonträningens stora förtjänster. Segt är ordet, fast när man kommer till jobbet är man redan på G.

Man kanske kan se det som att man är relativt ung till sinnet. Enligt alla gamla märken ska man ju bli mer morgonpigg med stigande ålder.

På en vägg i förskolan jag besökte idag såg jag plötsligt en tavla. Först såg jag själva tavlan, skuren och målad och med detaljer i textil, sen vem som hade gjort den. Kajsa Eriksson från Rundvik med rötter i Högland, Bjurholm. En av de utrotningshotade svenska tanterna.

Hon har gjort många tavlor som sålts på missionsauktioner runt omkring, ofta med bibliska motiv eller Jesus-ord. En finns här hemma hos oss.

Den här gillade jag, med potta och allt.

 

...
En av de mer intensiva arbetsveckorna har nått sitt slut. Upplevelserna som färgat den har inte bara legat på arbetstid. Hoppas slippa uppleva något liknande på ett bra tag. Alla veckor kan ju bli den sista, men den här hade definitivt kunnat bli det.

Har bjudit frun på en god middag och vi har hunnit dela med oss av mycket som inte är sekretsskyddat. Det finns flera fördelar med att inte jobba på samma ställe, som vi gjorde under ganska många år.

Veckans sista dag har till stor del präglats av möten med högstadieelever. Inte klassvis, mer parvis. Några väldigt olika och intressanta människor vars utveckling man skulle vilja följa. Det är något speciellt med den här åldern. Hade jag varit ung hade jag kunnat tänka mig att bli högstadielärare. I svenska och samhällskunskap, eller också bara i SO-ämnen.

Jag skulle fröjdas åt att få utmana, motivera och ruska om dem en liten smula. Locka dem att ta till sig kunskap, öppna upp ett och annat perspektiv, stimulera nyfikenhet, förväntningar, initiativkraft och ansvarskänsla. Och motionera humorn med dem då och då.

När det är dom bäst med högstadieelever är det riktigt, riktigt bra.

...
Ser att det alertare av Umeås kommunalråd förespråkar morgonträning i dygnets första bloggtext.

Jag sitter just nu på träningscykeln och försöker få min kvällspigga kropp att inse det fina med morgonträning. Än är den inte helt övertygad, kan man säga.

...
Har varit ute och åkt med Mamma ikväll. Vi har besökt ett av Piteåbyarnas bönhus och har nu kommit tillbaka till Västerbotten.

Mamma hade inte varit till Roknäs på 25 år då hon var dit med pappa Tore. Då satt hon förresten och höll i en liten flicka som var tre år. Nu var flickan 28 och hade med sig egna små barn. Tiden går, onekligen.

När jag är ute och åker lite längre med mamma så slår det aldrig fel att hon har med sig en hel del ätbart. Hon tycks tro att jag fortfarande inte är riktigt matfrisk och riskerar att bli alltför mager och eländig. Även här har tiden gått och överdrivet anorektisk är jag inte.

En påse etiopisk peppar fick jag med mig hem. Någon som vet om det går att göra etiopisk pepparsås på älg?

...
Vid lunchfikat läste jag Nordebos ord i VK:s ledare om alla udda som försöker, men till skillnad från avvikaren Steve Jobs inte lyckas under sin tid på jorden.

I slutet har han en dikt av Sveriges nyaste nobelpristagare, Tomas Tranströmmer:

"Vi levande spikar nedhamrade i samhället!
En dag ska vi lossna från allt."

Den tar jag med mig på helgens resa.

...

Har suttit och letat efter några bilder från sommaren. Från dagarna i Karlstad dök den här bilden upp. Jag såg plötsligt en cykel där som inte såg ut som andra, den var kardandriven.

Är det någon som har provat en kardandriven cykel? Varför ser man nästan aldrig såna? Är det en prisfråga eller går det för tungt?

När det gäller motorcyklar är det ju oerhört praktiskt med kardan.

...
Mitt kommunala mobilnummer har tidigare använts av någon eftersökt person. Numret ligger fortfarande ute på nätet i fel sammanhang och det rings fel ganska ofta.

Igår kom ett sms:

Hej P-G. Nu skriker det om bromsarna bak på Nemon, behöver nytt dit. Beställer du hem till den? Reg.nr Xxx xxx. Lena

Jag svarade:

Tror du har fått fel nummer, eller har ett gammalt. Du har kommit till skolchefen i Bjurholm. Och jag kan inte hitta Nemo. ;-)

Jag fick ett trevligt svar.

...
Det blev ett bra slut på arbetsveckan, även om tiden tog slut före arbetet idag.

På ett par dygn har jag fått uppleva att en granne kom med en massa kantareller, att bilmekanikern inte bara bytte det som skulle bytas, utan även tvättade bilen. (Som nog längtade efter det)

Idag när jag kom hem hade en annan granne hyvlat av stora delar av den gruvliga gräsmattan som var färdig för slaghacken redan innan regnperioden.

Det är fint att få ha sådana människor runt sig.

...
Sagt är sagt.

Doktorn och jag hade avtalat promenad vid kvällningen. Det tunga regnet påminde om vattnet från en uppåtriktad vattenslang. Det studsade sen mot asfalten innan det kastade runt över gatan i vinddrivna vattenmoln. Alltmedan träden frustade och vrenskades som stora hästar. Det var inte upplagt för en myspromenad.

Jag bjöd doktorn på en liten glipa när jag beskrev vädret för honom. Han nyttjade den inte, utan föreslog en kortare tur. Som karl och allt kan man i såna lägen förstås inte vika sig.

Efteråt droppade det från Skelleftebränslen-kepan och vattnet hade funnit sig oväntade vägar. Jeansen vägde nog tre gånger så mycket. Gore-tex skornas stora svaghet, att ha en öppning längst upp, blev tydlig.

Men det var onekligen uppiggande.

...
Kunde inte låta bli att leka lite med överskriften. Jag har just lovat Agneta att försöka hålla ner arbetstiden mot 8 timmar. Det har inte blivit så ofta sen början på augusti, kanske ett par gånger. Ser verkligen fram emot att allt faller på plats och vissa akuta saker löser sig så att arbetsdagen får förutsättningar att bli lite mer normal.

Idag innehöll skolchefsjobbet lite extraordinära inslag av det trevligare slaget. Något hade blivit fel i den schemabrytande planeringen och femman stod utan idrottslärare Min högra hand är också vikarieanskaffare och när det mot eftermiddagen började bränna till sa jag att hon kunde sätta upp mig om det inte löste sig. Vilket det inte gjorde.

Klassen tyckte att jag skulle slopa poängräkningen och vara med istället så det blev lite motion. Efter brännbollen blev det en lek som för min del närmast liknade ett intervallpass. Hoppas gammkroppen inte får några men. Hade nog kunnat spara dagens träning efter den genomköraren, men tror inte det vore klokt. Ska strax ge mig iväg.

...
Jag har idag i grunden ändrat min aningen reserverade syn på pudlar.
Träffade en gränslöst söt, objäbbig och intensivt trivsam liten pudelflicka på 14 veckor. Len och närmast persikofärgad i pälsen. Befriande oklippt och friväxande. Så glad över livet att hon närmast studsade fram. Så nyfiken, tillgiven och lekfull att man smälte och hade kunnat ta hem henne på studs fast man tummat med frun på att vi aldrig ska ha hund.

...
Har inte haft tid med bloggande idag. Fick annars några bra bilder som jag gärna hade lagt ut. Men, de läggs till sommarens bildhög så länge. Datorn där bilderna finns kommer sällan upp ur fodralet för närvarande.

Var in och tittade om det kommit kommentarer tidigare ikväll. Då hade 5-600 varit in och tittat under dagen. En stund senare skulle 11-1200 varit in. Har svårt att tro att man på en liten stund sprätter från plats 12-13 till topps när inget skrivits. Gissar att några tomtar roar sig med att klicka upp olika bloggskribenter och nu blev det Nilssons tur.

Nåja, det hör till de riktiga småsakerna i vår oroliga, trasiga, sköra och kärleksfattiga värld.

...
En som är mycket över 50 tappade för ett tag sedan sin mobil i bärskogen. Ljudet var nedskruvat, bärturen vidsträckt och mobilen "picklig" och irriterande liten, så det blev inget gående, ringande och sökande.

Jag lovade att leta en bättre seniorlur och googlade lite i går kväll. Det fanns ett och annat att välja på i genren sju knappar och jättestort fönster avsett för siffror.

PC för Alla hade en artikel på nätet som jag började läsa. Där stod det om en enkel telefon utan tillstymmelse till finesser utom en stor röd nödknapp som kunde laddas med ett antal lämpliga nummer till barnbarn och efterkommande. Den ivrige teknikjournalisten skrev att det var en mobil "för den som är över 50". För mig, Steve Jobs och väldigt många andra alltså.

Jag ska väl inte vara så kaxig, en sjukdom som förändrar kroppsliga och själsliga funktioner kommer när som helst. Men trots fyllda femtio år klarar jag hjälpligt både många och inga knappar och faktiskt ett par finesser också.