...
Vilka är det som får sina saker och värden förstörda i Husby? Förutom polisen och räddningstjänsten är det de som bor där. Intressant att se många av invånarna i Husby ropa på resolutare tag från polisen. Medan skrattande unga som förstör ibland möts av revolutionsromantiska yttranden från vissa mediakommentatorer.

Så onödigt och tragiskt alltihop. Det som behövs i området är definitivt inte detta.

...
Politiker av alla färger utsätts för hot och våld, statistiken är ovärdig en demokrati. De som arbetar för det gemensamma i vårt land skulle definitivt vara fredade för sådant. Alla andra också förstås.

Ett klarlagt direkt politiskt mord har skett i nyare tid då ett par unga nynazister mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999. Sen har folk från det hållet mördat fler, men det har ibland handlat om tidigare vänner eller inte så klart politiska offer. På så sätt leder de rasistiska extremisterna våldsligan stort.

Idag anstränger sig dessa organisationer för att verka hyfsat rumsrena, i alla fall då kamerorna är på. Man lockar regelbundet och framgångsrikt "antirasister" att göra dem till offer genom att nazisterna söker tillstånd och demonstrerar fredligt medan vålds- och avgrundsvänstern kastar sten och bråkar med dem och polisen. Det verkar fungera som nazisterna hoppas varje gång.

Aktivt våld drabbar också SD i en hög grad. De sista två åren ska SD ha polisanmält hot och misshandel av sina medlemmar 150 gånger. Det har skett både misshandel och mordbrand och barn till SD-politiker har hotats. Ordföranden i Ängelholm har anmält hot, trakasserier och misshandel tio gånger i år, senast brändes hans kolonistuga ner.
Sådant här kan aldrig försvaras, aldrig bli ok, inte heller om det skulle drabba "järnrörs-demokrater" som dem vi sett på suddig mobilfilm. Alla demokratiska krafter måste ta avstånd från våld och hot som politiska medel. Att revolutionära och nazistiska grupperingar ibland inte gör det ligger i sakens natur, men legitimerar vi våld, hot och skadegörelse blir vi demokratins dödgrävare.

  Sådant har ingen plats i det politiska arbetet, oavsett motståndare.

...

Jag hör till minoriteten som firar Kristi himmelsfärds dag. Dagen som firas till minne av att Jesus enligt Bibeln återvände till himlen som människa och "VD" efter att ha sonat synderna och gett sin fullkomlighet och evighet som gåva åt en värld som inte frågat efter den.

Även om jag inte firade dagen skulle jag sannolikt vara glad för att den finns. Den och andra kristet historiska helgdagar som varit en del av vår kultur i ett sekel och som ger året rytm.

På olika håll poppar det upp röster som menar att vi ska ta bort alla helgdagar som rubbar produktionsrytmen, eventuellt ge några som "helgpool" åt varje arbetande. Man understryker också att en helgdag mitt i veckan kostar drygt 500 per svensk i BNP. En del vill ha bort dagarna av kristofobiska orsaker eller nervös strävan att ett av världens mest sekulariserade land ska frånsäga sig resterna av sin kristna historia. Några helt enkelt för att man vill trimma produktionsapparaten. Vissa kan t.o.m. säga att det beror på "lathet" att vi har dem kvar. 

Vi behöver sannerligen producera om vi nu vill kunna behålla välfärd och levnadsstandard, men vi behöver också leva. Helgerna är värda vad de kostar. Vår omvärld och våra konkurrentländer håller sig med liknande inslag. Människor  pressade i privat- och arbetsliv, ibland tyngda av t.ex. undanträngda existensiella frågor, sjukdomsbekymmer eller dåligt samvete för relationer man försummar, många "far väl" av ett par veckor där vilan vinner lite på arbetet. Veckor där ganska många får en extra ledig dag samtidigt.

Själv saknar jag annandag pingst, nu är den helgen mer en helg ibland andra. Vi kan unna oss 30-50 uppsättningar per arbetsliv av våra kristna helgdagar. Och av första maj.

Jag tror de ger mer än de tar.

...

På socialdemokraternas hemsida finns ett diskussionsmaterial om antisemitism och islamofobi skrivet av en teologie doktor som heter Ulf Carmesund. Han är med i det som förr kallades Broderskapsrörelsen, Nu heter man Socialdemokrater för tro och solidaritet och står som utgivare av den här skriften.

Carmesund skriver så här om det nyss uppdaterade materialet och ett problem han ringat in: "Den outtalade antisemiten eller islamofoben i det här diskussionsmaterialet är en etniskt svensk kristen.  Problemet i fokus är därmed inte juden eller muslimen, eller de seder och den verksamhet som judar och muslimer utvecklat under århundradenas gång. Problemet i fokus är beteenden och tankestrukturer hos etniska svenska kristna."

Det här är en text som ändrats och mildrats efter kritik. Först var den än mer utpekande.

Andra får inte tala om etniska svenskar alls, men Carnesund gör mer än så på (S) hemsida. Ingen skulle förmodligen kunna skriva liknande generaliseringar om någon enda annan folkgrupp över huvud taget. Man kan inte banka ihop svenska kristna och skriva så om dem heller. Oavsett vad man heter eller representerar. Det är läge för en ursäkt.

Så här står det om antisemitism på Wikipedia: "Antisemitism är religiös förföljelse och utgör ett hatbrott riktat mot judar, diskriminering av judar fientlighet mot judar och fördomar gentemot judar."

Så här om islamofobi: "Islamofobi (grekiska phobos, φόβος: fruktan) är ett begrepp inom sociologi, och politik, som åsyftar rädsla, hat, rasism eller fördomar riktade mot muslimer och islam."

Det Carmesund skriver närmar sig ett annat uttryck som också beskrivs på Wikipedia: "Kristofobi är intolerans, rädsla eller fördomar mot troende personer av kristen övertygelse. Jämför med islamofobi."

På Newsmill skriver Bitte Assarmo en del tänk- och läsvärt om den aktuella skriften och utpekandet av etniskt svenska kristna som antisemiter och islamofober.

 

 

Fick syn på den här loggan i ett sammanhang. Företagarprogrammet finns inte längre, men borde kanske finnas.

Sveriges nyföretagande är inte vad det borde vara och vad landet behöver. Det fattas också villiga övertagare av många befintliga företag.

Pratade härom dagen med en vänsterpartist som sa att han hellre ville ha bättre välfärd än fler företag. Håjåjaja. Det är inte så lätt och självklart som man tror det där med hönan och ägget.

...

Det väntar rejäla utmaningar för kommunerna framöver med ökande behov och kostnader. Just nu räddas svensk ekonomi av att hushållen har relativt gott ställt - genomsnittligt.

Så här ser SKL:s prognos ut för volymerna i olika verksamheter från 2011 till 2020. Grundskolan inklusive förskoleklassen ökar nästan 25 % under den tiden.

Spännande.

 

Man kan prenumerera på SKL:s information. Klicka på länken och sen uppe till höger på sidan du kommer till.

 

...
Arbetslöshet bland ungdom är allvarlig, vad den än beror på i det individuella fallet.

De nya ILO-reglernas siffror på 25 % unga arbetslösa mellan 15 och 24 citeras flitigt i debatten. Det finns mycket att diskutera med det nya sättet att räkna, särskilt i Sverige där en stor andel av befolkningen finns på arbetsmarknaden. Då slår räkneesättet extra snett. Att en femtonåring som söker sommarjobb räknas som arbetslös känns också tämligen snedvridande.

I DN 2013-04-23 finns en intressant artikel skriven av deras samhällsekonomiske krönikör Johan Schück. Han förvånas över att både regering och opposition "låtsas" som om ungdomsarbetslösheten verkligen skulle ligga kring 25 %.

Enligt Schück visar statistiken från 2011 att 6,8 % av åldersgruppen står utanför arbete, utbildning eller andra åtgärder. Detta sätter Sverige på en femte plats bland OECD-länderna. Snittet där är 16,4 %.

Det här är ett sätt att se arbetslösheten bland unga. Artikeln är inte en politisk inlaga och därför extra intressant. Tyvärr har jag inte hittat den på DN.se. Att låtsas som att ungdomsarbetslösheten verkligen är 25 % känns i alla fall inte seriöst.

....
Just nu har moderaterna förbundsstämma i Lycksele. Representanter från kommunerna håller just nu på att rösta om motioner som kommit in.

Själv har jag varit med i tre motioner, alla inom olika delar av skolområdet. Förskolan, grundskolan och gymnasiet. Två gick igenom, en stöp. Återkommer, i alla fall med innehållet i dem som antogs. ;-)

Just nu debatteras infrastruktursatsningar, med betoning på vägar. Järnvägen är viktig, där den går och bör gå, men Norrland är helt beroende av satsning på vårt vägnät. Partiet till vänster om (S) har just marknadsfört sig som norrlandsräddare. Det man inte berättar är att man vill halvera satsningarna på vägarna.

Måtte deras inflytande bli minimalt. Det är inte minst viktigt för inland och glesbygd.

...
Har just landat i lugna Bjurholm efter inspirerande dagar i allt annat än lugna hufvudstaden. Det intensiva myllret av människor med unika ansikten och personligheter som man aldrig ska se igen efter ögonblicksmötet i T-banan har ingen direkt motsvarighet här. De man möter här är liksom större fiskar i dammen. Syns och märks mer, gör ett större in- och avtryck.

Kan det bidra till att så många av våra nysvenskar och SFI-elever stannar på den lilla orten? Sedda, bekräftade och hälsade på? Jag hoppas att det är så.

Skönt att vara tillbaka i alla fall. Arbetsdagen blir inte så lugn. Man är inte borta ostraffat. Nu ska jag checka in.

Så här såg nyss kön ut in till en föreläsning om läsplattor i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Platsen är SETT-mässan i Kista.

Det är ett SFI-projekt som betalar mitt deltagande här, men jag försöker få med något för alla mina ansvarsområden. Den här föreläsningen tror jag tangerar en del av förskolans område. Den snabba digitala utvecklingen handlar till stor del om pedagogik för de yngre barnen. Där händer nästan mest.

Intressant är det. Om inte annat förstår man efter ett par dagar här hur lite man kan och vet om den stora omvälvning vårt samhälle går igenom och hur den påverkar och kommer att påverka vårt lärande i och utanför den organiserade utbildningen.

...

Dagens kommunstyrelse var både rolig och allvarsam. Som vanligt fanns både humor och skärpa bland de bitvis ganska stora ärendena.

Några känns alldeles för stora, jag tänker då ekonomiskt. När man ser vad som skulle behöva göras de närmaste tre åren är det inte utan att man blir bekymrad.

Vissa saker kommer vi inte ifrån. Vännäs äldsta förskola, nästan 40 år gamla Torpet, har svåra fukt- och arbetsmiljöproblem. Det har funnits tankar på renovering, men det är trots kostnaderna "skönt" att vi nu fått ta beslutet att riva den. Att renovera för flera miljoner och inte veta om det fungerar känns inte lockande.

Försäljning av skolorna i Pengsjö, Tväråbäck och Brån har det också talats och beslutats om. Först och främst ska de erbjudas byarna. Finns det inte intresse där ska de säljas på marknaden av professionella krafter. Jag, och förmodligen alla andra politiker, hoppas verkligen att ingen skola ska behöva rivas. Byggnaderna borde kunna komma till nytta och glädje för bygderna på ett eller annat sätt. Skulle någon kunna bli ett trygghetsboende för äldre som vill fortsätta att bo i en by? Ett företagshotell eller något i den stilen? Man hoppas på det bästa.

Den nya delen av Vegaskolan kommer även att innehålla kommunens huvudbibliotek. Det blir inte billigt, men det var inte heller den paviljong som är ca 50 år och nu inte längre kan användas. Det blir mycket pengar att låna upp, men jag tror få egentligen ser någon annan möjlighet än att bygga. Det nya huset behövs hur beslutet än hade blivit kring byskolorna. Det ska byggas extremt energisnålt och miljö- och hållbarhetsmässigt bra. Står vår gamla värld ska det här huset kunna användas av de nuvarande elevernas barnbarn, kanske barnbarnsbarn.

I slutet av sammanträdet avslog mötet en motion om "Nuddis" eller annat liknande system onom barnomsorgen. Det innebär att man betalar för den tid som man nyttjar inom förskola, pedagogisk omsorg eller fritids. Ett införande kostar uppåt en halv miljon, sen tillkommer en driftskostnad. Det kan det på sikt vara värt för att bl.a. ha direktkoll på nyttjandegraden, men om man inte först ser över taxorna blir det ganska stort bortfall av inkomster. Där jag arbetar har det fallit bort en halv miljon, här skulle det kunnat bli betydligt mer.

I dagens läge med svag ekonomi och stora förändringar i övrigt röstade därför också Moderaterna nej till ett införande.

 

...

Ibland kan en gång visa sig vara ingen gång.

Jag tänker på detta med uppdelningen av bussresenärer i ljus- och mörkhyade. Det ser riktigt bekymersamt ut med bolaget som körde Eckerölinjens passagerare. Busschauffören som sa att det handlade om snusmugglares packning skulle ändå eventuellt kanske kunna tänkas ha rätt och att det då slumpade sig så att det blev mest mörkhyade i en buss.

När man hör att ett bolag som kört Viking lines passagerare också skulle ha gjort en uppdelning känns det plötsligt ännu mycket mer sannolikt att det finns ett mönster.

Ett mycket obehagligt sådant.

...
Christoffer Hurtig fick lämna posten som Ung Vänsters ordförande i Luleå efter att ha uttalat att han ville skjuta Billström. Förbundet bad honom gå efter att media uppmärksammat det långtgående näthatet från politikern. Man kan inte säga annat än att man från centralt håll agerade snabbt. Orden skrevs 11 mars, men de var kanske bara kända i en trängre krets.

Det var inte bara migrationsministern han så innerligt ("från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen") ville se död. Han applåderade även prinsessan Lilians död och emotsåg att resten av kungahuset skulle gå samma väg. Men det vara "bara" Billström han sa han ville skjuta.

Sin plats i Barn- och utbildningsnämnden i Luleå har han kanske kvar, jag vet inte.

 

(Alla uppdrag ska enligt uppgift ha lämnats nu)

..

...
Heder åt Axfood. De skänker nu bort fem ton lasagne med inslag av hästkött för att delas ut till fattiga. Man ger maten åt Klara kyrka och har fått klartecken för detta från Livsmedelsverket.

Så skulle man gjort med hästprodukterna från ICA, COOP och Findus också.

Lite heder även till Findus. Hade de inte larmat hade vi kanske inte vetat om fusket. De fick inte mycket beröm för det hela. Istället fick de ge ansikte åt det som visade sig vara ett leverantörsproblem mest överallt.

...
Under kalla kriget dog 600 stridspiloter i Sverige. 21 per år under 50-talet, lite färre under nästa årtionde. Onekligen smått fantastiska siffror som måste förstås i sitt historiska sammanhang.

Sverige hade då världens fjärde största flygvapen med som mest 1000 flygplan, regelbunden kontakt med provocerande ryska flygare och flög mindre säkra saker än idag. Man tränade regelbundet och hårt under "realistiska" omständigheter. Man levde också med antagandet att hela flygvapnet vid ett sovjetiskt angrepp skulle vara utslaget efter en veckas motstånd. Man måste försöka förstå hur verkligheten såg 15-20 år efter vinterkriget då Sovjet överföll grannlandet. Allt var inte hjärnspöken.
Jag hörde ikväll av en vars far var stridsflygare då. Man visste vad man gjorde och vad det kunde kosta.

En sak man inte tog upp i kvällens program i P1 var alkoholvanorna. En stridspilot jag kände, som också hann vara med om att skjuta ut sig med den dåtida sprängladdningen under stolen, berättade hur det kunde vara. En del kunde festa rejält ena dagen och flyga nästa. Undrar hur statistiken sett ut utan de inslagen?

Min vän berättade också hur dödsfallen sjönk dramatiskt när Flygvapnet satsade stort på urvalsinstrument. Man blev mer klar över att det inte räckte med att hitta de fysiska toppexemplaren med massor av mod. Med psykologiska verktyg kunde man t.ex. plocka bort många pilotaspiranter med extremt självhävdelse- och "kickbehov". Det blev ett antal marknära loopingar och spektakulära lågsniffningar färre och betydligt fler överlevande.

Något som förändrades kraftigt under hans tid var övningsfrekvensen. Det som var veckoövningar när han började skedde ett par gånger om år när han slutade. När man har facit var det bra ur många synvinklar att det begränsades. Men på 60-talet borde vi inte bara ha haft ett stort flygvapen, det måste trots allt ha varit tämligen vältränat.

Frågan är hur det är idag. En sak är hur många plan man har, en annan hur många erfarna piloter med flygtid i ryggmärgen det finns. En väldig fördel är att det idag finns bra simulatorer med möjligheter att träna hela systemet, men det är bara ett komplement. (Har själv haft det barnsligt roliga nöjet att prova både Viggen och Gripen på det sättet) Jag hör till dem som tror att man måste betala den försäkringspremie som ett hyfsat samverkansdugligt totalförsvar innebär.

Här kan man höra programmet om piloterna, Vetenskapsradion Historia

.

...

I veckan höll framtidsanalytikern Troed Troedsson en föreläsning för IT-pedagoger och andra i Grubbeskolans aula. Så här lyder ingressen till den inspelade föreläsningen på Region Västerbottens hemsida:

"När barnen 1870, 1890 eller till och med 1920, gick till skolan så gick de till framtiden. De gick till en miljö som inte alls liknade deras föräldrars arbetsplatser – men däremot var en försmak av hur arbete skulle komma att se ut i det kommande Sverige. Sedan har åren gått. Världen har kommit i kapp och även de mest progressiva skolor ser i stort sett ut som vilken arbetsplats som helst. Så bör det inte vara, och så behöver det inte vara."

Här finns en del att ta del av, att inspireras och även provoceras av. Men den som har ansvar eller intresse när det gäller utbildningen av våra unga kan gärna se föreläsningen, "Klassrummet - en tidsmaskin".

(Kan även vara något allmänbildande för den som likt undertecknad ändå bra ligger hemma och hostar)

 

...
Med allt som händer i vår nära omvärld så kan vi inte låta försvaret ramla ihop, materiellt, organisatoriskt och moraliskt. Det går stick i stäv med min övertygelse.

De som velat ge ännu mindre pengar till försvaret ska inte göra sig breda i det här läget, men nu räcker det med avrustning för vår försvarsinriktade krigsmakt.

...
Det är Vännäsmoderaternas nestor och ekonomiske tungviktare Gösta Eklund som sitter som vår representant i årets budgetberedning. Ledamöterna har ingen lätt uppgift, men vad jag förstår har det varit en bra början. Trots att läget är riktigt kärvt.

Man kunde ana läget redan vid måndagens kommunstyrelse. Efter den senaste månadens vånda och smärtsamma beslut om byskolorna hade atmosfären kunnat förväntas vara spänd och dålig, men det var den inte. Det är inte underligt att journalister ibland tycker att Vännäs är bedrövligt tråkigt. Det är sällan det hettar till och det går snabbt över. Få konflikter får jäsa och puttra ihop till fördummande och energislukande bitterhet, om det alls hänt i modern tid. Prestigelåsningar är rätt ovanliga, vilket vännäsborna ska vara glada över. Det är dyra grejor. Dyrt är det också med mycket okynneskrångel som förlänger sammanträden in absurdum. Demokrati kostar, men vännäsbornas pengar går i alla fall inte till tjafs. Att slippa sånt bidrar också till att man slipper skämmas för att man är politiker.

Så har jag förstått att budgetberedningen börjat, i ett övergripande samförstånd och positivt diskussionsklimat. Jag tror och hoppas att det får fortsätta då, det räcker med svårigheter ändå.

Jag önskar budgetberedningen och Vännäs lycka till.

...
Njuter stort av en ledig dag, vacker som få. Ska snart njuta mer av den ute i friska luften.

Mitt på dagen lästes VK mer grundligt än vanligt och det slog mig återigen hur nödvändig papperstidningen är för allmänbildningen. När jag läser tidningen på nätet finns några få artiklar och det snäva urval som redan gjorts avgränsas ytterligare av mina preferenser. När jag prasslar mig igenom tidningen vidgas perspektivet och saker som inte skulle ha varit mitt förstahandsval passerar mitt medvetande. En rubrik eller bild av de många på en sida fångar nyfikenheten och lockar till ögnande eller läsning. Ibland tvingas jag till omprövning. Aldrig läser jag allt. Tur det, en VK motsvarar ibland ett par månaders Aktuellt eller Rapport, räknat i antal ord.

En sak man bör läsa i dagens VK är Ola Nordebos ledare: "Till politiska tråkmånsars försvar". (Papperstidningsrubriken) Du som kanske aldrig läst en ledare men bryr dig om samhället och den värld dina barn kanske ska leva i bör ta dig tid att läsa den. I papperstidningen eller just precis här

.

...
Det blev en kort mellanlandning hemma innan kvällens månadsmöte med Vännäsmoderaterna.

Med tanke på de utmaningar Vännäs står inför är det nästan konstigt att ett politiskt möte kan kännas så positivt och inspirerande. Först och främst får man komma ihåg att Sverige är ett av världens absolut bästa länder och att det i Umeåregionen och vårt Vännäs finns många fördelar som inte finns överallt. En lokal sak är de många barnen och ungdomarna. Relativt sett har ingen svensk kommun fler. En annan sak är vår landsbygd. Våra 108 stads- och tätortsnära byar som finns inbäddade i landskapet. Flera i högönsklig välmåga, även om tre av dem tyvärr förlorar sina skolor enligt vårt senaste KF:s beslut.

För framtiden tror jag det är mycket viktigt att se möjligheterna som finns, även om man inte kan göra och ha allt man skulle vilja. För att få ekonomin i balans behöver vi på kort sikt göra flera mindre behagliga saker, alla har vi inte sett. Vi behöver även jobba på att få ner kostnadsutvecklingen på längre sikt. Inte "bara för att", utan för att även kunna göra satsningar, för att kunna ta hand om unga och gamla på ett rimligt sätt och för att kunna underhålla det som byggs och byggts upp av tidigare generationer.

Tillbaka till Vännäsmoderaterna. En sak som lyfte ikväll tror jag är åldersmixen, det diffade 46 år mellan ytterpunkterna. Åldersblandning berikar. Även könsfördelningen var hyfsad och det fanns ingen som satt tyst. Men visst behöver vi fler kvinnor. Och män.
Hör av dig om du vill vara med!

...
Igår kväll var jag på lärcentret i Bjurholm. Tidigare höll projektet Kraftverket till där och nu används det främst för SFI, Svenska för invandrare.

På tisdagkvällar finns det möjlighet för nyanlända elever från SFI, gymnasiet och grundskolans internationella klass att läsa läxor och öva svenska med hjälp av anpassade program. Igår kom det många.

Det var väldigt roligt att se hur fokuserade man är. Många kommer från länder där utbildning kostar familjerna personliga pengar. De flesta tycks inse att den är en stor förmån, inte ett straff. För några handlar det kanske mest om vuxenstöd hemma och på skolan. Det är hur som helst sällan man får se ambition på den här nivån i så stor grupp. Många har förstås mycket jobb med att komma i fas med sina svenskfödda jämnåriga och klara kommande utbildningar.

Det är sorgligt att en hel del unga idag inte tar vara på det man får. Grundskolan kostar ungefär en miljon kronor från förskoleklassen till nian och är som det låter grunden för senare utbildning och jobb. Gymnasiet kostar sen i runda slängar 300 - 500 000. Vissa utbildningar mer.

I kommunerna skenar kostnaderna för gymnasiet idag. Många små kommuner spräcker budgetarna med flera miljoner och måste spara på annat. Delvis för att ett antal elever inte är tillräckligt förberedda för gymnasiet och/eller för att man ofta uteblir från undervisningen. Följden blir att man måste gå ett eller två år till. A' 100 000 eller 150 000. Det är klart att några har svårigheter eller mår så dåligt att det är fullt förståeligt med extra tid, men alltför ofta finns inga hållbara skäl.

Man skulle önska att ambitionen och arbetsivern hos "tisdagsgänget" på lärcentret i Bjurholm sprider sig. När det gäller språket har man sämre förutsättningar för att klara det krävande kunskapssamhället, men trägen vinner. Många unga som idag frestas att "droppa ut" skulle själva tjäna väldigt mycket på att ta efter de här nysvenskarna. Samhället och morgondagen också.

...

Absolut inte förkrångla.

Det har varken företagen, samhället eller framtiden råd med.

 

 

Ser att texten jag länkade till skyddas av ett lösenord. Ska se om jag kan lägga ut den ändå. Innehållet var en protest mot ett förslag som går ut på att alla arbetsgivare ska rapportera in ett 40-tal nytillkomna uppgifter varje gång man betalar lön till anställda. Det är den typen av förändringar vi bara inte har råd med.

...
Man förstås diskutera det kloka i det, men det ger ett visst hopp för framtiden.

Jag tänker på gymnasiegrabbarna i Sundsvall som stoppade klockrånarna som just misshandlat rånoffret med en kofot. Hoppas de blir rejält tackade.

...

Det blir allt svårare att ta sig fram i vårt samhälle för många äldre. Bara att betala räkningar har försvårats väldigt.

Själv skulle jag av ren medkänsla inte hålla mig till en bank som inte hanterar kontanter. Jag skulle väl klara mig, men det finns många äldre som vill kunna  ta ut sina egna ägandes pengar i kontant form. Tur att det finns en bank som orkar ge sina kunder kontanter om de vill ha.

En annan obarmhärtighet som tillkommit på många håll är krånglet med bussbljetter. För många räcker det mer än väl med att man ska skicka sms för att få åka lokalbuss. Nu ska man registrera sig för en ganska krånglig betaltjänst också. På sina håll krävs en smart telefon som faktiskt inte alla har. Går det att beställa biljetter per telefon på alla tåg- och flygbolag förresten?

Senast är det VK som i den goda viljan att minska näthatsutbrotten testar att avanonymisera "Tyck till" genom mer digitalisering. Det ska med början i Doroteta ske genom att man nyttjar sitt Facebookkonto om man vill skriva en kommentar på "Tyck till"

Det är fler än jag som lämnat FB och det är många som aldrig tänker börja med det. Några av de äldsta och trognaste tidningsläsarna är väl ute på FB, men för många vitala äldre som skaffat dator inskränker användandet sig till att surfa runt en del. För dessa och oss som hör till VVFB är det kanske snart sluttyckt på VK. Vilket känns tråkigt.

Gör det inte krånligare och dyrare och förstärk inte det känslomässiga utanförskapet för våra äldre i onödan. Håll livet så enkelt det går för den enskilde.

...

Har idag sett programmet Rektorerna för första gången. Hostade mig igenom förra veckans program och "Rektorerna direkt" också.

Förutom ett humorinslag som inte var "kvalitetssäkrat" så tycker jag det var intressanta och viktiga program som angår ganska många. Förutom rektorer, lärare och politiker av olika slag så borde det intressera stora delar av allmänheten och inte minst föräldrar till barn i skolan.

Hur det går med och i skolan avgör t.ex. rätt mycket av om Sverige har förutsättningar att vara ett välfärdsland eller inte om någon generation.

...
Näthatet är en riktigt trist och destruktiv företeelse, oavsett från vilket håll det kommer. Personer i Aftonbladets ledarredaktion har exempelvis både drabbats och bidragit. Debatten om näthatet ska inte bli en tävling om vem som drabbats mest, men tyvärr tycks många i ett speciellt politiskt väderstreck tycka att hat och absurda angrepp är i ok så länge det drabbar "rätt" personer. Vi måste sopa framför de egna dörrarna och hålla stånd mot hatet från annat håll.

Det finns några kvinnor som de sista dagarna belyst det "finare" hatet och vad som kan trigga igång hat och hot:

"Glöm inte det goda, fina hatet"

"Näthatet är komplexare än så"

Vi kan åsikter och gärningar, men kan inte hata, hota och hetsa mot dem som företräder dem.

...
De flesta ungdomarna är väldigt kloka och realistiska när det kommer till utbildningsval. En del som helt följer hjärtat i gymnasievalet hittar också rätt. Som många av oss vet hamnar man ibland på helt andra ställen än dit ens utbildning rimligtvis borde ha lett.

Samtidigt finns en känsla av att fler unga borde få hjälp till mer realistiska utbildningsval av vuxenvärlden. Jag tror de flesta som blivit yrkesmässigt framgångsrika med sina intressen startade med att odla dem som hobbies och fritidssysselsättning. Idag leds för många unga in på spår som lätt blir desillusionerande återvändsgränder. Man "slår" inte inom ett smalt område med få yrkesverksamma för att man gick en gymnasieutbildning med den inriktningen.

Var har jag en bra chans att få ett jobb som jag kan försörja mig hyfsat på? Och som kan ge möjlighet att också göra en del av vad jag vill på fritiden?
Det är inte irrelevanta frågor direkt.

Sen måste både offentlig och privat sektor bli mycket bättre på att satsa på unga. Annars blir det många krokodiltårar när arbetskraftsbristen slår till.
Men även när den gör det behöver den sökande en fullbordad och efterfrågad utbildning.

...
Blir spännande att se hur det går med regeringens tankar på att ta bort individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen från årskurserna 6-9 och "halvera" IUP:n i lägre årskurser.

Jag tror detta är rätt väg att gå. Det är ingen tvekan om att lärarna i grannländer som aldrig haft dessa saker men där man ändå presterar bättre än vi följer och kommunicerar sina elevers utveckling.

Generellt måste vi börja förenkla mer, inte bara i skolan. Tecken finns på att det kan vara på gång. Min gissning utifrån internationell debatt och viss forskning på Harvard är att vi t.ex. kommer att få se mindre fokus på "mätbara mål" framöver. Vi ska sträva efter god kvalitet i vårt arbete och våra verksamheter, men ibland kan ansträngningarna och kraven bli kontraproduktiva. Välmenande men resurskrävande pålagor tar ibland betydligt mer än de ger och kan göra att viktiga områden, ansvar och funktioner förbises.

Ska försöka återkomma om det.

...
Härmed vill jag bara tillkännage min enkla mening att försvaret inte är ett särintresse. Det är ett i allra högsta grad gemensamt.

Att förvaltningschefer över stora och små verksamheter bevakar verksamheternas intressen är en annan sak. Det är bland annat det man har betalt för.

...
Vattnet har en väldigt kraft. Vattenkraften står t.ex. för nästan hälften av Sveriges elenergi.

Lite förvånande är det att det enligt VK aldrig riktigt räknats på den förödande kraft vattnet i exempelvis Umeåälven skulle kunna ha vid ett dammbrott. När vi nu gör planer och policys i en hiskelig mängd tycker man att en beräkning och en plan för en sådan händelse kanske skulle ha gjorts redan när den massiva utbyggnaden av vattenkraften ägde rum.

...

Ser just att flera skolor som gjort satsningar på IKT och skaffat bärbara datorer till eleverna drabbats av dryga kostnader när leasindatorerna ska lämnas igen. Datorerna är helt enkelt i för dåligt skick för att säljas vidare av leasingbolagen och skola och skattebetalare drabbas av dryga och onödiga kostnader.

Den 15 februari anordnar bl.a. SKL ett frukostseminarium om hur man kan motverka detta. Tyvärr görs det det väldigt ocentralt för några av oss, nämligen på Sveavägen i Stockholm.

Hoppas att kunskapen letar sig ut i riket på olika vägar. Frågan angår många kommuner och skolor som vill göra det bästa för elever och samhälle.

...
Som alla kommuner får vi i Bjurholm frottera oss rätt mycket med Statistiska Centralbyrån. En del insamlande är nödvändigt och bra, annat kan säkert vara nyttigt, på något vis. Sen finns det som man ler åt, i bästa fall. När hanteringen stressiga dagar tar rejält med tid brukar man inte skratta.

Enkäten som gällde resultaten i gymnasiets nationella prov hade jag inte möjlighet att besvara i höstas. Jag mailade varför, men si för ett tag sedan kom påminnelsen.

Idag ringde jag och förklarade att min ovilja att svara bottnade i att Bjurholm helt enkelt inte har något gymnasium. Tjänstemannen trodde mig inte först. "-Har ni inget gymnasium alls?", frågade han förvånat. Jag förklarade att det finns 2423 invånare i kommunen och då får gymnasieeleverna gå på andra ställen. Det lät nog för fantastiskt för han kontrade lite osäkert med frågan om det verkligen finns en kommun som heter Bjurholm. Ungefär där undrade jag vart jag blivit kopplad. Om det verkligen var till stället där man har örnkoll på allt. Hade det varit han som ringt hade jag nog trott det handlade om Kalle Sändares barnbarn eller något ditåt.

Den grundlige skrev upp mina uppgifter. Namnet, orten och kommunkoden. Som den noggranne statistiker han säkert var frågade han även upp antalet invånare. Han var bara trevlig och bekräftade snart att han hittat kommunen och skulle kontakta den projektansvariga.

Innan dagen var all fick jag mailvägen bekräftelse på att vi skulle få en enkät mindre framöver.
I sig glädjande.

...
Måste säga att VK:s fokusering på drogerna i Umeå känns väldigt angelägen. Sorgligt med var och en som provar. Tragiskt med var och en som tappar kontakten med verkligheten och bromsas i sin utveckling. För att inte tala om dem som slås ut helt.

...
Har just öppnat tidningen Chef och hunnit några sidor. Där finns ofta en del som är intressant för fler än chefen.

En sak som jag tyckte var rolig var värmepumpsföretaget Thermias Polenflytt. Alltså flytt från Polen tillbaka till Sverige. Med olika åtgärder som införande av Lean, rationalisering och komprimering av lokalytan kan man nu ha hela sin verksamhet under ett tak. 30 jobb blev det.

Från ett större företag som har flyttat ut mycket till ett asiatiskt land får jag ibland syrligt humoristiska beskrivningar från en av dem som får reda ut komplikationerna som uppstår, många år efter flytten. Jag misstänker att det finns företag som har svårt att få ihop ursprungskalkylen som låg till grund för flytten. Det skulle kunna bli fler som "kommer hem". Så får man kanske inte tänka som EU-medborgare, men det gör jag i så fall ändå. Vi behöver varje jobb, inte minst industrijobben.

Sen hör man dagdrömmarna, även i tidigare stabila partier, som på allvar tycks tro att man utan konkurrenskraftsras kan gå ner till sex timmars arbetsdag utan lönesänkning. Då skulle vi förmodligen få se utflyttning och företagsutslagning av hittills osedd omfattning. Konsekvenserna för välfärden skulle bli därefter. En sådan utveckling förutsätter till att börja med en rödgrön valseger 2014.

...
Sitter och samlar ihop mig en smula efter en mycket bra SFI-dag på Folkets hus i Umeå. Två mycket olika, men inspirerande kvinnor från Jönköping resp Tensta har föreläst och inspirerat lärare och rektorer.

En sak som slog in särskilt för min del var den "upplevelsebaserade" undervisningen. Att med hjälp av paddor och Smartboard använda texter, bilder, vardagssituationer och egna produktioner till interaktivt och engagerande lärande som bygger utveckling. Det kan låta flummigt i något öra, men resultaten talar för sig själva.

Det ska bli mycket roligt att se vad vi kan åstadkomma utifrån detta i våra nya lokaler i Bjurholm. Båda lärarna och jag kände oss klart inspirerade av dagen.

Samarbetet i Umeåregionen känns också lovande. Tack alla som bidrog den här dagen!

...

Det var roligt att se årets vinnare av Regions Västerbottens och Länstyrelsens "Västerbottens Grand Pris". Temat var "Talang och kompetensförsörning" och gick till Peter Berggren för hans arbete med att höja kompetens och status inom glesbygdsmedicinen. Där ingår bland annat att se till att man har tillsvidareanställda läkare och inte stafettdito. Det har gått riktigt bra som nu Länsstyrelsen och Region Västerbotten uppmärksammat.

På folkbladet.nu finns den här lilla artikeln och filmen som säger mycket på tre minuter.

Peter Berggren var i farten på Grand i Stockholm redan i fjol och UR har en film från det tillfället där han får breda ut sig och sina tankar lite till.

Norrland, inlandet och glesbygden angår inte bara dem som bor där och därför är valet av pristagare och det som prisas väldigt positivt. Bortsett från huvudsaken, den humanitära nyttan, skulle glesbygdsmedicinen också kunna bli en viktig exportprodukt när hela Europa framöver kommer att närma sig det norrländska inlandets demografi.

VK

 

 

 

 

...
De preliminära siffrorna visar att Vännäs växte med drygt 60 personer de första 11 månaderna av 2012. Födelseöverskottet var små viktiga 17 personer.

Inte som Stockholm som växer med ett par turistbussar per dag, men roligt, riktigt roligt.

...
Skulle vilja ha tid att fotografera i detta vackra vinterväder, men det har inte alls blivit tid. Snökristallerna i naturen återger och bryter ljuset i tusen vackra skiftningar som kompenserar oss för kylan. I morse hade det lockat att stanna här och där på vägen till jobbet, men det var inte läge. Har bl.a. haft tre APT idag, det är nytt rekord.

Dagen har varit slitsam men tillfredställande. SFI:ns nya lokaler och omfattning känns riktigt bra, även det framväxande samarbetet inom Umeåregionen. Ett av dagens mer inspirerande och lovande möten var just om den verksamheten. På fredag ska de två lärarna och jag på en nätverksträff med SFI Online, ett projekt inom bl.a. Umeåregionen som syftar till större IT-användning inom svenska för invandrare och mer distanssamarbete SFI-skolorna emellan. Förbättring och effektivisering helt enkelt.

Föreningarnas och församlingarnas engagemang i våra nysvenskar känns också bra. Andelen invandrare som stannar i Bjurholm är osedvanligt stor, större än i t.ex. Umeå. För orter med låg arbetslöshet och relativt hög medelålder kan sådant bli riktigt betydelsefullt.

Dagen har också handlat om fritids och förskola. Det blir kanske lite om det senare.

...

Den här lilla intressanta artikeln av Göran Rosenberg berör frågan. Vad tror du?

...
Det är riktigt roligt att se att orderböckerna på ÅLÖ redan börjar fyllas igen. Det går ju inte anställa utan efterfrågan och det är inte alltid lätt för företagen att "se bakom hörn". Återanställer man så har något förändrats. Varje industrijobb är flerdubbelt betydelsefullt då de ger ytterligare jobb runt omkring.

http://www.vk.se/777293/alo-ateranstaller-personal

Vill önska både företag och anställda lycka till. Hoppas utvecklingen håller i sig.

...
Den är några dagar gammal, men inte övermogen. Jag tänker på nyheten att flera västerbottenskommuner gjort ifrån sig riktigt bra i regeringens satsning "Bättre liv för sjuka äldre".

http://regionvasterbotten.se/startsida/robertsfors-ar-bast-i-landet/

Det handlar bl.a. om hur man presterar när det gäller att använda en rad kvalitativa register för att göra livet bättre för äldre sjuka.

Åtta av Västerbottens kommuner finns med bland de 36 bästa i Sverige. Robertsfors var bäst i landet och kammade för det hem 1,4 miljoner till verksamheten. Bjurholm har jobbat länge med detta, man anmälde sig till Kvalitativa register redan för sex år sedan och blev i år fyra i landet. Belöningen kommer per invånare äldre än 64 och Bjurholm fick 605 000.

Dorotea blev femma, Norsjö sjua och Vännäs tia. Min sistnämnda hemkommun gick 1,2 miljoner för sitt arbete med Bättre liv för sjuka äldre. Det går som sagt efter antalet äldre personer man har. Det ser ofta ut som det är bättre att bli gammal och sjuk i många norrlandskommuner än på andra håll. Nu sitter inte allt i register, men det säger en hel del.

Grattis till Bjurholms MAS Fausta Marianovic som tillsammans med andra jobbat mycket för att Bjurholm skulle nå fjärdeplatsen i Sverige!

Fausta är förresten inte "bara" sjuksköterska. Hon är även författaren till boken "Sista kulan sparar jag åt grannen". Sveriges minsta kommun är resursstark på flera sätt. ;-)

...
Jag har trott att tidningars nyhetssidor inte styrts politiskt i någon högre grad. Aftonbladet har det senaste året gradvis tagit mig ur den villfarelsen.

Jag har undvikit den tidningen på nätet ett tag på grund av att ledarskribenterna ofta verkat extraknäcka som rubriksättare och fick nyss ny motivation. "Arbetslösheten skenar som i Spanien" skrek stora bokstäver nyss ut. Förmodligen har någon mer stadgad och mer professionell yrkesman eller kvinna gripit in och minskat storleken nu. Man borde i ärlighetens namn ha tagit bort den rubriken helt.

Spanien har 26,1 % arbetslösa. Sverige har 8,1. Sveriges siffror har ökat med liknande procenttal som Spanien ett par månader, men över tid är det tämligen annorlunda. Vår långtidsarbetslöshet är lägst i Europa. AB:s rubrikjämförelse blir ett hån mot t.ex. Spanien och andra riktigt hårt drabbade.

Den ekonomiska kris Europa genomlider är allvarlig. Arbetslöshetens konsekvenser kommer att märkas på flera sätt, inte bara för dem som drabbas personligen. Det är oerhört väl att vi inte behövde knäcka ekonomin 2008, som så många EU-länder tvingades göra. Jag minns tydligt hur oppositionen angrep Alliansen för att man var för sparsamma innan den krisen bröt ut. Sedan var man tysta en liten stund. TÄNK om Sverige gjort som de S-märkta ekonomitalesmännen sa. Minns jag rätt tyckte man att statskassan innehöll ett par hundra miljarder för mycket och låneamorteringen var på tok för stor.

Trots allvarliga tider även i Sverige skulle många länder offra mycket för att få byta läge med oss. Det tror jag även AB:s redaktion vet.

... Tänk så skönt det var när inte en kotte kunde få tag i en. När enda möjligheten att själv komma i kontakt med någon utanför hem och arbetsplats var att hitta en sån här som fungerade. Fanns nackdelar också. Kunde förresten matas med tioöringar i min spädaste ungdom.

Dagens yngsta tonåringar är födda på 2000-talet. Deras värld ser en smula annorlunda ut jämfört med tonåringstillvaron på 70-talet.

...
En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.

Några timmar efter deadline kom USA:s senat överens i alla fall. Det blev en respit, USA ramlade inte över stupet i natt. Det återstår en del att besluta, men vi har för närvarande "bara" den hittillsvarande ekonomiska krisen att hantera konsekvenserna av.

Vi har en skör tillvaro. Det har människan som individ och "kollektiv" alltid haft, men förr var vi nog i allmänhet mer medvetna om det. När slitet för maten för många var dagligt och hårt och överlevnaden så uppenbart väderberoende.

Idag drömmer en del unga om gamla kommunistiska system som på glömskans och desinformationens avstånd för några ser stabilare och humanare ut än dagens. Det finns många vittnesbörd om terrorn och svälten under de mörka ofrihetstider då bannlysning av initiativ och drivkrafter kraftigt begränsade matproduktion, bred utveckling och välstånd i en stor del av världen.
En fri ekonomi med grimma på och inslag av offentligt ägande är det bästa, det är jag absolut övertygad om.

Apropå skörhet vänjer oss snabbt vid nya förhållanden och tar dem för givna. Många av oss lite äldre minns när hus- och bostadsrättslånen pendlade kring 15 %. De som aldrig haft ett lån över 5-6 % har nog lätt att tänka något sådant som toppnivå i sin referensram. Någonstans känns allt under 7 % billigt för mig och det som är under 4 lite som en gåva. Utan att man för det bara "tar vad man får". Men att låna så att man inte skulle klara 10-12 % i ränta om fem år under hyfsat stabila förhållanden för övrigt, det skulle kännas mycket obehagligt.

Sen finns det många som på årets första dag tänker på helt andra saker och förhållanden när man hör ordet skörhet. Som verkligen fått erfara att inget på jorden är självklart.

...
Nu sägs det att USA går över budgetstupet. Det blir iaf ingen omröstning idag.

Det kommer i så fall att prägla Sverige väldigt markant 2013 och några år framöver.

...
Det kan sägas om fler yrkeskategorier. Vi har aldrig haft fler poliser och de räcker inte till patrulleringen. Vi har aldrig haft större lärartäthet och det är en ganska sliten grupp med längre och betydligt mer styrd tid än i grannländerna. Mycket mer än i Finland t.ex.
Man kan undra hur vi hamnade här?

Det här är nuläget. Sen har vi några fina utmaningar framför oss. Vi behöver mer än 40 000 lärare till år 2020 för att täcka pensionsavgångarna. Många poliser är också på väg i pension och var tredje läkare går inom sju år. En stor andel i vårdens övriga kategorier slutar också.

Vi saknar många människor i vårt land, många som aldrig föddes och som skulle behövas både som arbetskraft, entreprenörer och arbetsskapare. För att inte tala om skattebetalare.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss men dagens och morgondagens politiker och tjänstemän måste på några områden hitta tillbaka till gårdagen då läkaren, sjuksköterskan, polisen och läraren m.fl. kunde lägga mer tid på kärnuppdraget och ofta ändå upplevde sig mindre stressade. Då resurserna på många områden användes annorlunda än idag.

Problemet är att det är lättare att lägga till "bra-att-ha-saker" och bygga ut än att förenkla och koncentrera. Men både tillgången på pengar och utbildade människor kommer att kräva det.

...

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas - "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

...
Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

...
Läste just

en sorgligt intressant artikel av en socialdemokrat

. Den handlar om förenklingar, odlande av hat, nättroll och Aftonbladet. Bland annat.

Läsvärd och tänkvärd. Det måste tas ansvar från alla seriösa politiska håll.

...

Alla som arbetar, volontärar och ordnar julfirande för andra på Öppen Gemenskap och  Bakfickan i Umeå, på LP, Stadsmissionen, Klara och andra liknande verksamheter runt Sverige önskar jag en alldeles särskilt God Jul. Liksom förstås alla som kommer dit.

Återkommer en gång till innan det blir bloggpaus...

...
Det beror nog på att vi dragit ner det yttre, kanske lite på att den bättre hälften studerar och kunnat styra sin tid lite mer - även om studier och jobb tillsammans blir 140%. Vi känner oss i alla fall ganska i fas med julförberedelserna, rätt färdiga på det positiva viset. Detta trots att det är två dagar till julafton då släkten kommer och att vi tänker ta det lugnt i morgon.

Det är en ny känsla, lite lyxig. I gammeldagarna brukade vi ibland pyssla på som bäst under Bertil Perrolfs julinvakarprogram från Visby och lyssna till havets brus innan vi stängde av och kanske gick tillbaka till någon julskiva för det sista. Då hade jag också i regel förberedelser för en julotta någonstans.

Tänker också på dem som inte har någon att fira med och den som knappt har råd. Speciellt på en som förmodligen kommer att köpa så pass med droger att det går att glömma ensamheten en stund. Det har varit, är och kommer att vara olika. Men för någon kan vi alla lätta ensamheten litegrann. Ett telefonsamtal kan hjälpa en bit.

Jag tänker också på en annan fattigdom. Julens grund och centrum förloras alltmer för allt fler och många unga kommer knappt i kontakt med kristendomen alls. Trots att skolans läroplan kräver att man både får möta psalmer och kan redogöra för innehållet i de "viktigaste" bibelberättelserna. Förr växte även den som inte trodde upp med referensramarna och kännedom om Jesus, den utgivande personifierade barmhärtigheten. Men det bekämpades tidigt och medvetet under t.ex. DDR-vännen och utbildningsministern Stellan Arvidssons tid.

Jag tror vi kommer att se fler konsekvenser av att detta försvinner än de flesta tror. Mycket som många idag tänker är självklart kommer nog att visa sig vara mindre givet. Jag är glad att statsministern i dagens lördagsintervju sa att det ska få finnas kristna inslag vid skolavslutningarna. Men det återstår att se vilka konsekvenser det kan få.

När man inte mött tomten förut kan man helt naturligt bli lite skeptisk.

Bjurholms SFI-lärare Gunilla Forsberg och Margot Asplund har fixat en bra julfest. Maten har många bidragit med och den hade räckt till dubbelt så många. Godis och tomte har man också skaffat till de många barnen. Själv har jag just avslutat med lite typiskt svenska fikon, dadlar och clementiner.

Just nu är jag på knytkalas med Bjurholms SFI-gäng med familjer. Vi är ett 50-60-tal i alla åldrar som får smaka på allt från glögg till saker jag aldrig smakat, sett eller hört namnet på. Några mycket typiska svenska saker (inklusive julsånger) och saker som våra nysvenska medborgare delar med sig av till oss.

Bjurholm tar emot många gånger fler flyktingar än t.ex. Umeå gör, sett till befolkningsmängden. Men det är också relativt många andra invandrare som kommer. Det speciella är att andelen som stannar i kommunen också är mycket större än i den stora kommunen.

...

Om du hämtar före 1530, annars kostar den 200 000. Då ingår ingen mat och förskolan är stängd juli och augusti och alla kristna och judiska högtider och några dagar till, totalt 55 vardagar per år.

Så ser det ut med förskolan i New York, något som är till för höginkomsttagare, enligt Åsa Moberg i Dagens Samhälle. Jag har ingen anledning att betvivla det hon skriver. Hon kallar visserligen verksamheten för dagis, något som försvann för rätt länge sen här i Sverige. ;-)

Vi talar inte heller om vad det kostar samhället, utan den enskilda familjen. Har du två barn på förskolan kommer du undan med 300 000.

Skribenten tar upp de här kostnaderna på tal om att det är lätt att bli hemmablind, ta saker  för givna och skruva upp kraven.

 

...

Idag har jag sett barn runt 6-7-årsåldern både på söndagskolavslutning och två olika andra festligheter. Vid två av tillfällena har ögonen blivit blanka vid tanken på hur någon med berått mod kan rikta ett vapen mot barn och även skjuta flera skott i dem.

Det är inte politiskt korrekt att misstänka att djävuls- och dödshyllande kulturyttringar och år av massivt dödande i spelvärlden för några kan öka benägenheten att göra något så totalt ont och omänskligt. Själv har jag svårt att kvitta mig från tanken.

Förutom vid självmordsbombningar och liknande religiöst färgade dåd tycks inte sådant här vara så vanligt i andra världsdelar. Varför är det så mycket i USA och i väst? Det borde väl finnas lika stor andel med olika funktionshinder även i andra vapenrika delar av världen?

...
Johan Söderling skrev en blogg på fredagseftermiddagen som säkert präglades av en tuff vecka och den slitsamma period vi går igenom i Vännäs.

Jag vill i efterhand beklaga om jag gjorde kommunalrådsbördan tyngre med onsdagens bloggtext "Vi har varit tråkiga". Bakgrunden till den var kommunens tunga ekonomiska läge och att Vännäsmoderaterna fått många gliringar, oftast i godmodig Vännäsanda, över att vi velat hålla igen på det kommunen inte absolut behövt. Det är ett ganska litet spann i budgeten kommunpolitiker i mindre kommuner Idag kan påverka, ekonomiskt trängda mellan de lagstyrda verksamheterna och nödvändigheterna som vi är. Desto viktigare är det då att pröva nyttan av det vi lägger till mot kostnaderna vi lägger på invånarna.

Det är sant att vi sällan reserverat oss, förmodligen alltför sällan, men Johans blogg bekräftar det jag skrivit. Vi har drivit på för ekonomisk återhållsamhet. Allt för att inte ge ohållbara förhoppningar, inteckna framtidens resurser för fel saker och tvingas till smärtsamt skärande när marginalerna inte håller. I det mesta av budgeten har vi varit överens, det är i regel delar av procent och enskilda satsningar vi dividerat om. Därför står även Moderaterna tillsammans med övriga oppositionspartier som medansvariga. Men delar av procent blir med åren snart ett par procent och då talar vi om tio miljoner i Vännäs fall.

Det ska också påpekas att Moderaterna ibland puttat på majoriteten i vissa satsningar. Få i den inre politiska cirkeln skulle t.ex. förneka att Spiran i Vännäsby varit en förskola med två avdelningar om vårt parti inte drivit - även av ekonomiska skäl - att det skulle vara tre.

Tycker du Johan att det är en missvisande bild eller att det är olämpligt att man i politiken lyfter fram den historik man ser? Jag tror inte det om du tänker efter, även om det kanske är förståeligt att det ibland kan kännas som ett påhopp.
Jag är glad för undertonen i valet av ordspråk, "I nöden vännen prövas". Om du uppfattade det jag skrev som ett fegt och ovänligt angrepp finns ett ordspråk som börjar: "Vännens slag ges i trofasthet..." Jag tror att du kommer att se mer av våra ansikten än av våra ryggar i snålblåsten även om vi inte alltid kommer att vara överens. Jag väljer också att minnas dina tidigare ord om min tid i ksau, inte fredagens sammanfattning.

Det finns ämnen till flera inlägg i den här ordväxlingen, det blir för långt att ta allt. Men jag vill säga att vi inte alltför lätt ska skyffla över ansvaret på regeringen. I stort har kommunsektorn haft stora överskott de senaste fem åren och det är sant att vi aldrig fått mer pengar från staten. Små kommuner har dock det tuffare exempelvis p.g.a. att man får 30-40000 mindre per förskoleplats än större kommuner. Har man några hundra förskolebarn blir det pengar. Det handlar om det gamla utjämningssystemet som räknade med att fler barn var hemma på mindre orter. Det nya förslaget som Moderaterna tvekar inför justerar detta, men slår stenhårt mot landstinget i Västerbotten och därför indirekt mot kommunerna.
En opåverkbar sak som kan bidra till att Vännäs har sämre ekonomi än vi borde ha är att vi under många år inte fick kompensation för det ansvar vi tog för andra efter att Brattby vårdhem lades ner. Det grävde ett efterhängset mångmiljonhål i vår långtidsekonomi.

Vi måste börja förenkla och förbilliga delar av vårt samhällsbygge och ta ansvar för detta även i kommunerna. Det blir en utmaning som kommer att kräva politisk samsyn, samarbete och stryktålighet. Vännäsmoderaterna vill vara med och anta den utmaningen.

...
Jag har inte hört eller läst mycket, men tillräckligt. 27 döda, de flesta barn. Enligt uppgift barn i förskoleåldern.

Hur kan man se på och döda ett sådant barn om man inte är väldigt, väldigt sjuk? Hur kan man döda ett och ett halvt dussin? Alla normala känslor nerlagda i människans natur, även i djurens, mynnar ut i att de nya små liven ska skyddas. Väldigt många skulle riskera sitt eget liv för att skydda ett barns, även om det var ett okänt barn.

Det är svårt att komma förbi att det yttersta onda finns när man ser något som det som hänt i eftermiddag.

Återkommer till de små sakerna senare ikväll.

Det är mycket att knyta ihop nu i de olika verksamheter jag fått förtroendet att leda fram till sommaren. Det mesta knyts iofs av självgående och initiativrika medarbetare som mest sköter det hela som om allt var deras eget, men det räcker till åt mig också. Det kryllar av både inspirerande, intressanta och något mindre intressanta uppgifter. ;-)

Förutom medarbetarna får man glädja sig åt stora och små "brukare", dem vi finns på arbetsplatsen för. De små inom förskolorna börjar vara ganska hemma med den skäggige gubben och de på fritids också. SFI-eleverna hoppas jag hinna träffa mer framöver då vi flyttat ner verksamheten huset där projektet "Kraftverket" hållit till.

Just nu vänder vi och vrider på resurserna för att kunna erbjuda SFI-eleverna en allt effektivare väg in i landet och språket. Det är roligt att så ovanligt många invandrare stannar i lilla Bjurholm, de stora städerna brukar locka. Att Bjurholm inte tagit emot ensamkommande har av några tagits som kallsinnighet och rent av främlingsfientlighet. I artiklar som andas anklagelser brukar det inte stå saker som att Castorskolan har 20 % elever som inte har svenska som modersmål. De 50 eleverna behövde också ett hem på jorden och Bjurholm passar kanske nog så bra när man är yngre. 50 grundskoleelever i Bjurholm motsvarar förresten ungefär 2 000 i Umeå.

För er som är bjurholmare och idag har fått Kommunal information vill jag göra en liten rättelse. Under artikeln som tar upp saker som rör Castorskolan och SFI står jag som kontaktperson. Det gäller för t.ex. SFI och barnomsorgen. Rektor för grund- och särskolan är Gunilla Falk.

På bilden en mobilknäppt afrikansk "tändsticksaskkrubba" som står i fönstret på mitt arbetsrum.

...
Det känns inte bra att säga "vad var det vi sa". Dels låter det så drygt och trist och dels är det inte konstruktivt och kraftsamlande. Eftersom mina medarbetare och jag vill vara just det så låter vi bli. Det är viktigare att det går bra för Vännäs än att vi tar några poäng.

Men faktum är att Moderaterna i Vännäs fått en del på skallen de senaste åren för att vi varit för återhållsamma och sagt nej till nyttiga och mer diskutabla satsningar av olika slag. Mer än en har också anklagat oss för att vara otaktiska och ta mer ansvar än man ska ta som opposition - då ska man enligt expertisen bara lova guld och gröna skogar.
Vi har varit återhållsamma för att vi inte velat att kommunen skulle hamna i den situation där vi är nu. Läget där snöbollen rullar åt fel håll och man måste skära där man inte vill och ännu mer om man väntar. Det är som hemma ungefär, balans är nödvändigt om man ska hålla sig flytande och ibland kunna satsa. För kommuner finns heller inget TV-team som lever på att hjälpa en att strama upp när det gått för långt.

Det är många orsaker till att Vännäs är sämre till än vi borde vara, inte bara några optimistiska och välmenande satsningar för mycket. Vi har Sveriges största andel invånare under 18 år och viss tillväxt. Vi har gjort ett bra jobb på en del andra områden. Vi har mycket som är positivt för framtiden, men kostar mycket idag.

För oss och andra kommuner finns det också områden där vi inte kommer att kunna göra staten riktigt till viljes, oavsett vilken majoritet den styrs av. Kommunerna har aldrig fått mer pengar av staten än nu, men vi kommer ändå inte att kunna tillmötesgå förväntningarna fullt ut. Till exempel kommer vi inte att kunna fördubbla mottagandet av nyanlända. Det har i vårt fall inget med främlingsfientlighet att göra, utan med rent fysiska och delvis ekonomiska faktorer.

Just nu är det inte roligt att vara politiker, det kunde kännas skönt att lämna över stafettpinnen. Men vi valdes ju inte för att bara vara med under självgående solskensdagar, utan för att ta ansvar också när vi måste dra ner ambitionerna, ta svåra beslut och göra många besvikna.

Vi bereder oss på att vara tråkiga en tid framöver, främst tillsammans med våra närmaste samarbetspartier FP och KD, men också med de som vill av C, S, MP och V. De senare av dessa är ansvarig majoritet och de som slutligen bestämmer.

...
Vice ordföranden i Södermalms S-förening oroar sig över att Gamla stan håller på att drabbas av glesbygdsproblem i takt med att stadsdelen blir alltmer turistinriktad. Biblioteket är nedläggningshotat, liksom Systembolaget.

Jo, visst kan man förstå att det blivit förändringar för de boende, saker som försvårar särskilt för äldre. Men, jag hoppas att det dröjer innan man föreslår att Gamla stan blir stödområde. Kanske kunde S-föreningarna i Västerbotten ordna en "kalibreringskurs" för mer centralt placerade partikamrater där man tar upp saker som geografi, glesbygd och avstånd?

Kursen kunde med fördel hållas "på distans" i den meningen att man fick bo en vecka på en rad småorter i Västerbottens inland. Där kan det ibland vara flera kilometer till både biblioteket och systemet och dessutom väldigt långt mellan tunnelbaneavgångarna.

Känns det långt att resa finns det trakter även i utkanterna av Stockholms län som kan piffa upp förståelsen av ordet glesbygd en smula. ;-)

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/den-nya-glesbygden-gamla-stan

...
Inlandet tär inte, det vet många räknekunniga. Men det är stor skillnad på hur de nordiska länderna hanterar sina naturresursområden. Hur mycket av det utvunna som går tillbaka till de glesare områdena och hur långt man tänker vad gäller hållbarhet och framtid.

I en debattartikel i dagens VK skriver Staffan Nordström om de här sakerna och talar bl.a. om "rumslig rättvisa". Han menar att man inte kan tänka bara befolkningsunderlag när man utjämnar mellan befolkningstäta och naturresursrika, glesa områden som t.ex. försörjer Sverige med mycket av vår elenergi.

Intressanta tankar, värda att ta del av:

http://www.vk.se/756543/norrlands-inland-ar-inte-tarande

...

Man hör ibland att Sverige har världens mest välutbildade pizzabagare. Även att många välutbildade nyanlända, som det står i artikeln nedan, efter ett tag lämnar Sverige och får jobb i Storbrittannien eller Kanada. Medan vi saknar vissa kompetenser här och där.

Integrationen har inte gått alledeles lysande i Sverige det senaste kvartsseklet när invandringen varit stor och tilltagande.

Förhållandena är förstås väldigt olika över landet. När jag var med på Skolverkets SFI-samråd för en dryg vecka sedan hade man bjudit in 15 SFI-rektorer med varierande förutsättningar. Stockholms kommun var representerat med rektorn för Åsö Vuxengymnasium som har 3 500 elever bara inom SFI. Bjurholm har just nu 19, en viss skillnad.Hon som ledde SFI-träffen avslutade med att säga att hon var glad att få ha med ytterligheterna Stockholm och Bjurholm i samma rum. ;-)

Det går inte att rakt av tillämpa innehållet i AB-artikeln nedanför till mindre kommuners förhållanden, men ett och annat kan man tveklöst lära sig och inspireras av. Vi små är mer snabbrörliga och har ofta ett smidigare samarbetsklimat mellan t.ex. SFI-skolor och Arbetsförmedlingen. Hur kan vi bättre ta vara på det människor kan och har med sig?

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15904448.ab

 

...

För många nyanlända som fått uppehållstillstånd går vägen till sammanhang och jobb i det nya hemlandet plågsamt sakta. Ofta för att man träffar få svenskar och inte lär sig våra kulturella koder fort nog.

Det kan bevisligen gå fortare, något som är angeläget för alla parter. Särskilt där kompetensförörjningen börjar vara ett problem. Var och hur kan vi få till mötesplatserna som underlättar?

Den här artikeln från Aftonbladet ger en del inspiration och idéer:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15901333.ab

...
Sänks idag av huvudvärk och andra förkylningsmarkörer. Har inte tid med sjukdagar innan jul så idag blir det en absolut vilodag.

Huvudvärk kan man också få av blandningen av ängsligt petande i stora och små svenska traditioner å ena sidan och rent korkad främlingsfientlighet å den andra.

Lärarna på skolan där man sägs ha förbjudit pepparkaksgubbarna - i efterhand pga allergirisken - har inte bara gett SD ett antal promille till. De riktiga mörkerkrafterna som i princip hyllar Ku Klux Klan uttrycker att det var ett utmärkt beslut att få bort pepparksksgubbarna från skolans luciatåg.
Det blev ju så mycket vitare.

Vi bör inte utplåna svenska traditioner (på sina håll hör tydligen även pepparkaksgubbar dit) och inte heller sluta med att ta väl hand om dem som flytt eller flyttat hit och fått stanna. De flesta som kommer får inte det.

Visar sig pepparkaksgubbeförbudet sen vara en överdriven mediestorm så tycker jag så här ändå.

...
Man kan bli matt över vad avundet över tämligen små saker ibland förmår göra med oss människor. Hur hjärnorna hos oss delvis upphör att fungera och "låser" på upplevda, ibland faktiskt inbillade, orättvisor så att det påverkar hela vår varelse.

Visst är det värt ganska mycket att slippa tryna runt bittra och förgrämda med handbromsen så åtdragen att det luktar bränt där vi far fram? Tänk så mycket bra som aldrig uppstår och så tungt det går när vi hamnar här. Låt oss hjälpas åt att minimera tillfällena då avundet får förgifta. Vi, våra medmänniskor och mötesplatser har så mycket att vinna om vi åtminstone kunde halvera dem.

Visst kan vi upptäcka verkliga och påtagliga orättvisor som måste tas fram och rättas till så fort det kan gå. Kan det ske utan bitterhetens självskadebeteende är det dubbelt bra.

...
Med säsongens första adventsmusik på lagom husuppfyllande volym fredagsmyser vi med röjning i huset. Det var tolv dagar sedan den senast lediga för min del och frun har haft en intensiv studievecka och det är inte utan att det syns.

Hon har fått tillbaka första rapporten på specialpedagogprogrammet och utan att avslöja hur det gick kan jag säga att hon skiner ikapp med adventsljusen. Hon hade räknat med att få fila lite till på den under julhelgen.

Av okänd anledning, kanske tacksamhet, kommer jag att tänka på Stig Dagerman. Eller en av hans strofer. Den som dök upp i pappas biblar ibland, av alla ställen.

"Jorden kan du inte göra om,
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra,
en annan människa väl."

Alla har inte fått vad du och jag har fått, på olika sätt.

Nu ropar hon inne i rummet att jag femminutrat tillräckligt så det är väl bara att dra igång igen.
Återkommer kanske.

...
Läste just ett citat av KO Feldt i den intressanta lilla tidningen "Norden". Det handlade om resursbrist, något inte alldeles okänt idag. Fast det aldrig kommit mer pengar till våra offentliga verksamheter någon gång förut.

Nu när det är så smärtsamt hårda besparingar på gång på flera håll så kanske man borde undvika ett sådant citat.

Medan jag funderar på om jag ska återge det vill jag ge vidare ordet "försämringsarbete". Jag känner en chef som föreslog att hans organisation skulle börja ägna sig åt det. Ja, det kan vara dags. Många är de branscher och områden där man låtit en viss sorts förbättringsarbeten växa väldigt länge nu. På en del håll så länge att det blir för lite tid, ork och pengar till själva kärnverksamheten. Mötena, uppföljningarna, utvärderingarna och redovisningarna tar dem - tiden, orken och pengarna - till allt större grad. Det är inte bara i offentlig sektor, jag har ögonvittesskildringar från svenska "kronjuveler" till storföretag där det är likadant.

Rätt utfört försämringsarbete kan vara nödvändigt. Vad är det vi ska ta bort om vi vill lägga till något annat, eller kanske bara orka med huvuduppgiften? Skolan är ett område där väldigt mycket kommit till och mest varje vecka hörs någon indignerad röst kräva att skolan ska "ta hand om" något mer. Väldigt sällan hörs röster tala om vad skolan får lämna.

Det finns kvalitet som aldrig blir dokumenterad, tro det eller ej. Det finns till och med kvalitet som inte kommer till, för tiden, kraften och åhågan gick åt till dokumentation som sen ingen tog del av.
Shame.

Nu är jag så pass trött att omdömet sviktar en smula och jag vågar skriva Kjell Olofs citat: "Ingenting lär befrämja kreativiteten så som brist på pengar". Det ligger en del där. Vad kan vi göra fast pengarna inte räcker till det vi vill? Hur kan vi göra istället? Vi kanske kan nå nästan ända fram på ett annat sätt när pengarna inte alls räcker till att göra som vi brukar? Vad kan vi faktiskt sluta göra? Några av våra stora uppfinningar, framgångsrika företag och karriärer har sett dagens ljus i riktigt prekära situationer.

Du som är friställd eller riktigt nödställd ska inte ta KO:s ord som ett hån. Det var av medkänsla med dig jag tvekade att använda det, men orden innehåller ett hopp också. Om man läser dem rätt. Ibland är bristsituationen början på något nytt, kanske bättre. Både för personer och organisationer.

...

Det blev en långdragen resa från norra Västerbotten igår. Mot Bureå började det bli riktigt besvärligt och vid Ljusvattnet kändes det som om man hade fyrhjulspunktering. Vi stod stilla några gånger, däremellan gick det 20-50 km/h.

När det kommer mycket snö så får man anpassa sig och det finns väderförhållanden som gör att man inte bör köra alls. Men, under eftermiddagens 19 mil såg jag ett enda plogningsfordon. Annars ingen plogbil och ingen väghyvel. Just "bitvargen" kändes väldigt efterlängtad. Jag har aldrig upplevt så dålig vägbana på allmän väf förut. Det närmaste är nog en oskrapad vinterväg i ryska Karelen på nittiotalet. Känslan var sprängsten eller möjligen skogsväg med riktigt många rötter i spåren.

Frågan är om gårddagens urusla före delvis var en följd av att plogarna som även har annan körning numera inte får dispens från körtidsreglerna. Det skulle kunna vara så att man var tvungen att ta veckovila just när man behövdes som bäst.

Ibland kan vi slå knut på oss själva med vällovliga och välvilliga regelverk. Vi vill ha utvilade yrkeschaufförer på vägarna och ett regelverk som är lika för alla och som inte gynnar osund konkurrens. Samtidigt måste snöröjningen vid extrema förhållanden fungera.

Förut har polisen kunnat ge dispens vid liknande förhållanden, nu har Transportstyrelsen tagit över och man tolkar EU-reglerna så att det inte går att ge dispens för "jourplogare" som även har annan körning.

På något sätt måste det här lösas, det är definitivt inte säkert att ha oplogade vägar under extremt snöfall. Det går knappast att anställa klasar av plogare som ska stå standby "utifall att" och även om man skulle vilja tror jag inte att de förarna finns.

 

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7314463

 

...
Hörde just att Konsum börjat och ICA snart börjar med egen mjölk. Hittills "bara" från södra Sverige, men framöver blir det kanske som med Bregott. Mjölken dit kommer enligt uppgift från Danmark. Numera ätes Norrgott här hemma. Västerbottensbregott.

Själv kan jag beskyllas för att vara både "krösamajaaktig" och alarmistisk, men för mig är det delvis en beredskapsfråga varifrån jag köper just maten. Jag vill att det ska finnas ett nät av många, många aktiva jordbruk i Norrland och att unga människor ska vilja och kunna bli morgondagens regionala matproducenter. Vi skulle få tillräckligt stora problem ändå om det otänkbara skulle hända och fattas oss bönderna skulle det bli så fruktansvärt illa.

Jag vill också gynna det jordbruk vi belagt med världens hårdaste miljö- och djurskyddskrav. Att först införa dessa och sen köpa från länder där producenterna kommer enklare och billigare undan är inte bara inkonsekvent, det krävs mycket starkare ord i sammanhanget.

Sist men inte minst vill jag gynna mitt öppna landskaps bönder därifrån maten inte behöver åka så långt.

...
Får inte alls ihop Skolverkets förbud för bibelberättelser och psalmer i kyrkan till advent, jul- och sommaravslutningar. Får inte ihop det med läroplanen, som inte bara kräver kännedom utan att man kan redogöra för innehållet i de viktigaste berättelserna och psalmerna.

Bästa sättet att lära sig innehållet och helheten i en psalm är nog att sjunga den. Ska man lära sig en bibelberättelses ord och innehåll måste man rimligen höra eller läsa den.

Knepigt blir det om man hänvisar det halva kyrkoförbudet och hela religionsförbudet till att vi inte ska kränka elever med annan religion. För många av våra nyanlända eller pursvenska med ateistisk eller annan tro är det inget problem med ett kyrkobesök. För andra blir kyrkobesöket kanske något som man ber att få slippa. Precis som kristna kan be att få slippa saker som man betraktar som religiösa inslag av utövande karaktär. (Tyvärr är det nog ofta lättare om man har en annan religion) Men hur ska man som nyanländ rimligen få en chans att lära känna vårt kristna arv och kulturarv, som bl.a. format vår människosyn, om man aldrig får en chans att uppleva det i någorlunda funktion?

En del svenskar tycker säkert det är på tiden med ett förbud och en del kristna sörjer. (Särskilt de som det är olika allvarliga fel på och som behöver kristendomens centrum, Försonaren) En stor del som inte brukar besöka kyrkan vill ändå ha kontakten kvar och några som kanske egentligen inte bryr sig alls ser en chans att nyttja en folklig indignation över det många upplever som uppifrån kommande politiskt korrekta tvångsåtgärder.

Man kan redan se liknande utslag av den här hanteringen. Väldigt oönskad poängplockning från sådana som försöker vinna mark på Skolverkets hantering av saken. Det skulle kunna hända att statliga myndigheter i missriktat nit sätter ett plåster på en skadskjuten främlingsfientlighet.

Bland annat det tycker jag är väldigt onödigt. Vi ska behandla alla nyanlända väl, men akta oss för det som är direkt kontraproduktivt.
Jag tycker också synd om de rektorer som har att ta beslut om kyrka eller inte kyrka och om vilka psalmer som är ok, i år hör jag inte dit. (Skriver förstås det här som politiker och privatperson) Jag har tagit del i ett samtal på ett nätforum i kväll där bl.a. Skolverkets generaldirektör fanns med på ett hörn. Enligt uppgift är det någon sorts gränsland mellan Stilla natt och Bereden väg. Rektor avgör var den går mer exakt.

Det här blev inte bra.

...

Dagens tre VK-artiklar om ensamkommande Bahrami är läsvärda. Så här bra går det inte för alla som försöker komma till Sverige och inte heller för alla som tar sig ända fram.

Det finns en del klokheter att ta med sig här.

 

http://www.vk.se/748644/for-sitt-arv-kopte-han-en-manniskosmugglare

http://www.vk.se/748684/sag-folk-do-langs-vagen

http://www.vk.se/748736/vilket-fint-land

 

 

...

Idag såg jag ett mycket speciellt diplom i guldram. Överskriften var inspirerad av Churchills kända ord om stridsflygarna som räddade London under andra världskriget. Här gällde orden en med ett yrke som i fredstid har mycket stor betydelse för ett lands väl och ve och fortsatta välfärd:

"Ingen lärare har någonsin lärt så många så mycket"

Fortsättningen gick inte heller av för hackor:

"Med sitt unika sätt att lära ut håller xxx lektionerna intressanta och roliga vilket ger eleverna en vilja att lära sig."

Att man ger eleverna en vilja att lära sig, det är väl nästan det största som kan sägas om en lärare. Det är ju med elever ungefär som med hästar. Dem kan man leda till vattnet, men inte tvinga dem att dricka.

På baksidan hade klassen som utfärdat diplomet skrivit sina namn. Det var klart att innehavaren mycket väl mindes alla sina elever, fast det gått några år sedan de gick ut.

Sen kan man känna en viss sorg över att en sådan lärare inte längre arbetar i skolan. Men personen gör stor nytta på nuvarande jobbet också.

 

...
Imorgon torsdag blir det en dag med Skolinspektionen för min del. Inte som tjänsteman, men som politiker.

Skolinspektionens dag har anordnats sedan 2009 och i år delar man bland annat med sig av sina metoder för tillsyn, klassrumsobservationer och ämnesgranskningar. Allt för att skolor ska kunna använda dem i sitt eget utvecklingsarbete. Jag tycker det är sunt använda skattepengar. Meningen med Skolinspektionen är ju att våra unga ska få bättre skolor.

Här står det om dagen:

http://www.skolinspektionen.se/sv/Om-oss/Konferenser--massor/Skolinspektionens-dag-2012/

...
Ett tag efter att de flesta ätit middag kom jag gående från planeringen på förskolan Örnen mot Castorskolan, det var dags att checka ut för dagen. När jag närmade mig skolan hörde jag riktigt kraftiga slag mot någonting.

Jag hann tänka att det var några som lymlade sig och snabbade på stegen. Några gestalter stod i mörkret mellan Rubinen och Hus A och tittade på någon som hamrade vilt.

Ingen sprang när jag kom och snart förstod jag varför. Någon var jämngammal med mig, det var kvinnor och män och några var mina nära medarbetare. För kvällen var de klädda i hjälmar, huvor och rätt tjocka kläder.

Räddningstjänsten skulle träna, köra mjölksyraträning och ha sig.
Det är ofta riktigt roligt att ha fel.

Det behövs förresten fler av den här sorten, både kvinnor och män. Träning blir det, nytta gör man och det är inte dumt med en riktigt bra extrainkomst heller.

...

Även om man inte köper eller delar allt, och förvånas över annat, blir man oroad när man läser den här artikeln i Lärarnas tidning:

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/11/15/lararutbildning-bygge-forfall

I artikeln kommer det fram att de lärarledda lektionerna på lärarutbildningen gått från 24 timmar per vecka 1970 till 9 år 2010. Ett snitt kring 2 timmar om dagen. Att lärarstudenterna samtidigt är de som lägger ner minst egen studietid och är den grupp där det är mest sällsynt att man läser dagstidningen oroar också. Liksom att det blivit färre med utpräglade ledaregenskaper - hur man nu mäter det.

Det är också enligt artikelmakarna en tredjedel som hoppar av studierna innan examen. Om det beror på det som också sägs här, att man i snitt kommer sämre rustade för studierna än tidigare (och jämfört med andra akademiska utbildningar), eller att man tvivlar på yrkesvalet eller tröttnar på ett ineffektivt upplägg kommer inte fram.

Jag har svårt att ta in beskrivningen av läget när jag tänker på ambitiösa nybakade lärare jag mött på slutet. Samtidigt är det uppenbart att vi måste öka lärarjobbets attraktivitet, drastiskt. 1980 hade vi enligt artikeln 10 sökande per plats till lärarutbildningarna, precis som Finland har idag. Nu har vi 1,2 sökande per plats. I början på 80-talet var man inte garanterad att komma in på utbildningen om man hade 3,6-3,8 i dåtida snittbetyg. Det säger inte allt, men ger en fingervisning om att det skett en betydande förändring.

Hoppas att den nya lärarutbildningen som sjösatts blir en markant förbättring. Men framför allt måste det bli mycket mer attraktivt att vara lärare så att många fler söker den.

...

På måndagaftonen var det öppet möte om de ungas situation i Vännäs. I samhället i allmänhet och för Liljaeleverna som bor inackorderade i synnerhet.

Vi var ett 30-40-tal som kom dit. De flesta mer eller mindre ideellt, men också polis, skolfolk och tjänstemän. För att inte tala om några gymnasieelever.

Det blev 1,5 timmes samtal i storgrupp och i små. Jag ska inte orda mycket om vad som sades, men det kom fram en del att arbeta vidare på. När så många som 200 elever kommer till Vännäs och får sitt första boende så är det ingen liten sak. 28 bor nära skolan, men de flesta andra bor utspridda i samhället.

Att det på olika sätt behövs mer vuxenkontakt för de unga var ganska klart för de som samlats. Många unga är engagerade i olika aktiviteter och det finns många av dem som bidrar mycket positivt till miljön på och kring skolan. Vi kom också in på olika saker som är mindre bra, t.ex. den buskörning som finns i Vännäs liksom på andra håll. Det behövs en större vuxennärvaro ute på samhället, för dem på boendet och även för övrigt - hur den nu kan verkställas. Måndag den 12 december blir det träff igen, förhoppningsvis har några av kvällens förslag förädlats.

Det var roligt att höra av polisen att Vännäs har mindre brottslighet än andra jämnstora samhällen runt om i Sverige. Men vi vill ju att det ska vara riktigt tryggt och bra, inte bara relativt brottsfritt. Vi vill att de som kommer hit ska få en bra start i vuxenlivet och en fritid som gör att man kan göra det bästa av sin skoltid.

Liljaskolan har en mycket fin statistik över anställningsbarheten och över hur många som får jobb efter genomförd utbildning. Förhoppningen är att statistiken ska vara fortsatt bra och bli ännu bättre.

 

...
Skrev just på ett annat ställe att antiskolkulturen nog är den dyraste kulturform som finns. För hela det svenska samhället, men främst för sina utövare.

Antiskolkulturen odlas av alltför många, främst pojkar, och den har många bakomliggande orsaker. Varför är den så mycket mer utbredd i Sverige än i t.ex. Finland? Odlas den även av många vuxna som i det närmaste uppmuntrar den, utan att förstå vad den kan komma att kosta den unge som ska leva och verka i morgondagens samhälle?

Det är en stor utmaning att hantera och vända den här trista kulturformen, men väldigt viktigt att alltid försöka inspirera. Som föräldrar och lärare. Och att inte ta på sig alla nederlag.

Sen ska vi kanske testa lite måttligare mycket. Efter alltför många bekräftelser på att man inte håller måttet kan det vara svårt att hålla styrfarten uppe. Jag tycker mig se många tecken på att det var bra att återinföra betygen från och med sexan, men för övrigt kan det vara dags att börja lita mer på lärarna igen.

Detta skrivet med anledning av de nya bekräftelserna på att pojkar i snitt får lägre betyg.

...
Har sagt det förr och säger det igen. Begriper inte att någon vill bli president i USA, eller överhög diktator i Kina.

Fyra år av extrem påpassad tidspress, hot, hat, otacksamhet, angrepp, totalansvar och ändlösa krav för Obamas del. Det är tur att någon kan och vill göra offret av det vanliga livet.

...
Måndagsförmiddagen i Bjurholm kom att handla om upphandling. Inte bara för min del, vi var ett drygt 20-tal kommunala arbetsledare och chefer som tillsammans med några företagare fick en genomgång av detta med kommunal upphandling.

Den offentliga sektorn i Sverige köper varor och tjänster av näringslivet för mellan 8 och 900 miljarder vare år. Det är av många anledningar viktigt att de affärerna går rätt till och att det som köps har lägsta möjliga pris i förhållande till den kvalitet som söks.

Kursen som hölls av Lorentz Karlsson, upphandlingschef på universitetet och ordförande i Upphandlingsrådet, kändes som mycket väl använd tid. En utmaning i sammanhanget är hur upphandlarna i de små kommunerna ska hinna bli riktigt skarpa och duktiga i sin uppgift. Det är positivt med möjligheterna att haka på de stora kommunernas inköp, men det är inte alla gånger det är bäst när alla småkommunernas parametrar och intressen tas med.

Lösningen är kanske en blandning av specialisering och olika slags samarbete. Någon i den lokala organisationen ska kanske göra det mesta av upphandlingarna istället för att verksamheterna gör var sina. Sen ska det kanske samarbetas med både större kommuner och mindre, allt utifrån vad man för tillfället vill uppnå.

Under eftermiddagen blev det politik i Vännäs, KS närmare bestämt. Återkommer kanske till det. Här ska man också få dyka ner i upphandlandets labyrinter under tisdagen. Mycket bra!

...
I Dagens Samhälle som kom idag fanns många intressanta artiklar. Fler än man hinner läsa.

Första sidan och första uppslaget handlar om att alltfler företag och kommuner går längre än lagen kräver när man kollar belastningsregistret inför nyanställning:

http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommuner-letar-doemda-3885

Det är lag på att man ska kontrollera om man de tio senaste åren är dömd för grova våldsbrott eller sexbrott innan man anställs inom t.ex. skola och barnomsorg, vilket känns högst angeläget. Man måste samtidigt vara medveten om att det definitivt inte säger allt om man dömts eller ej. Oskyldiga kan ibland vara dömda och de flesta skyldiga går förmodligen fria.

Man kan förstå resonemanget hos dem som nu kontrollerar mer (Nora tänker kolla alla sorts domar och alla man anställer oavsett arbete), men det tål att man tänker några gånger till. En tonåring kan ha snattat och blivit dömd. Hur agerar kommunen när flickan blivit en kvinna på 28 och söker sitt tredje jobb? Hur tänker den dömde själv, söker man jobbet?

Man kan också ha ramlat igenom riktigt ordentligt i sitt vuxna liv, men tagit sitt straff och vill gå vidare på andra vägar. Hur fungerar det efter fem år om man behöver söka nytt jobb? Ibland kan kanske även en mindre förseelse leda till att ett jobb varken söks eller fås.

Det måste vara möjligt att komma tillbaka också för den som blivit dömd för brott mot landets lagar. Oavsett om det gäller återkallat körkort, olovligt förfogande, stöld, misshandel eller annat.

...
Vi vet inte än vad som orsakade den tragiska bilolyckan i Malå i lördags då flera skadades och en ung pojke dog. Det gick sannolikt alldeles för fort, men det kan förstås ha blivit ett fel på bilen. Något annat kan också ha spelat in, det lär i så fall visa sig efter polisens undersökning.

Generellt går det alldeles för ofta livsfarligt fort i våra samhällen på kvällarna. Jag hör och ser det i Bjurholm och i Vännäs. Ibland är det traktorskyltade bilar med 16-åriga förare som får gå 30, men passerar en i 90 där det är 50. Oftast är det vanliga bilar som tänjer på fysikens gränser när man viftar med tuppkammen inför varann och andra och "driftar" genom kurvor och korsningar. Vanligtvis går det bra. Inte alltid.

Jo, jag har också varit ung och tanklös. Jag kan minnas en sak som tveklöst hade fått mitt äldre jag att både försöka fotografera och ringa polisen om jag sett det utföras idag. Inte för att jag blivit gammal, sur och bitter, utan för att det kunnat sluta hur som helst och var en idiotisk lek med liv. Mitt unga jag trodde att jag hade koll, mitt nujag kan bara tacka Gud att det gick bra.

Våra gator och trottoarer är allas egendom. Där ska det gås, cyklas, köras mopeder och bilar. Där ska gamla och döva kunna röra sig, barn kunna ta sig mellan skola, hem och kvällsaktiviteter.

Vid det näst sista SAMPO-mötet i Bjurholm (träffar mellan skolan, socialtjänsten och polisen) kom ett förslag om att inte bara upprepa den fina dagen förra året då bl.a. polis och räddningstjänst besökte skolan. Det vore också bra att få träffa och samtala med dem som ofta är många skolelevers förebilder och "skjutsare", de äldre bilburna ungdomarna på samhället.

Vissa kvällar när man jobbar lite sent kan det vara svårt att hålla tankarna på det man gör. Man kan höra hämningslösa och ibland utdragna "tjurrusningar" med bilar nere i centrum och man undrar hur det ska sluta. Det är likadant i Vännäs och i de flesta andra samhällen. Skillnaden mot förr är kanske att bilarna ofta är snabbare, att polisen syns mer sällan (tycks ha blivit bättre alldeles på slutet) och att det går fort att varna via mobilen om polisen dyker upp. Målad eller inte.

Det har hänt för mycket och det kommer tyvärr att hända mer. Vi ska inte demonisera dem som just fått tillåtelse att övningsköra på allmän väg helt på egen hand, men det är lätt att vara övermodig med ett körkort där bläcket knappt torkat. Lätt att hetsa och att hetsas. Jag minns.

Jag tror att det är tid att ta snacket med våra kära ungdomar när man får tillfälle. Det är i regel alldeles vanliga, justa typer, men det har gått för långt med hejdlösheten och laglösheten i trafiken. Fungerar det inte bör man hellre ringa polisen en gång för mycket än en gång för lite. Det kan hända många saker som är värre för alla än att få feta böter, tappa körkortet och kanske måsta ta om det.

...
I Norge tar uppslagsverket "Store Norske leksikon" bort Kristus ur tideräkningen. Men tar t.ex. bort f.Kr. (Före Kristus) och ersätter det med fvt, före vår tideräkning.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/uppslagsverk-tar-bort-fore-kristus

Det är sorgligt att se hur människor i Norge och Sverige så ofta försöker slå knut på sig för att få bort det namn och den tro som så präglat våra länder. Och som betytt så oerhört mycket, även för dem som inte trott på eller ansett sig behöva den det djupast sett gäller.

Risken är att den här tilltagande kristofobin också drabbar människor med andra religioner. När man t.ex. inte anses kunna vara i kyrkan vid skolavslutningen och tydligen måste ta bort Kristus ur tideräkningen ligger det nära till hands för många att tänka att det är "muslimernas fel".

När det främst är infödd kristofobi det handlar om.

...
Det finns olika sätt att få uppmärksamhet som tonåring och några är kostsammare än andra.

Några sätt är direkt farliga, ja katastrofala. Det finns också andra som många inte tycker är så allvarliga och som alltför många härliga, roliga och charmiga tonåringar ägnar sig åt. Uppmärksamhetssökande som kan kosta så mycket för individen, gruppen och samhället.

Ta t.ex. ovanan att satsa på att inte komma i tid till lektionen. Att förlänga rasten. Att vänta tills skolvärden börjar säga till eller kanske rektorn går förbi och frågar om inte lektionen börjat.

Om man kommer upp i en genomsnittlig försening på sex minuter per lektion tappar en högstadieelev kring tio procent av skoltiden. Än värre, man tappar mycket av betydelsefulla genomgångar som ofta är svåra att ta igen. Man går miste om utveckling, sänker sina resultat och man riskerar att inte komma in på den utbildning man vill. Man riskerar att inte klara av den om man ändå lyckas komma in, eller att i onödan behöva gå ett extra år som kostar 80 - 150 000 för skattebetalarna och kanske än mer pengar och tid för en själv. Ett år och fördröjda inkomster.

Något som också är allvarligt är att man ofta tar studieron och genomgångarna även av andra när man stajlar in på den påbörjade lektionen. Man minskar möjligheterna för dem som satt där när lektionen började. Just det här med bristande studiero är ofta orsaken till att resultaten inte blir så bra som de annars skulle kunna bli.

Det här kanske är provocerande att säga i ett land där det alltid är skolans och lärarens fel om det inte går bra, men jag tror att det är lika sant ändå. Visst finns många fler och än centralare variabler i skolans stora ekvation, men nu valde jag att ta upp den här.

...
Problemet med eftersatt fastighetsunderhåll tycks finnas i kommuner av alla storlekar, för att inte tala om landstingen. På många håll har det gått så långt att det blivit ren kapitalförstöring. Saker måste bytas ut och hela byggnader måste ersättas för att underhållet inte blivit skött.

Vad beror det på att det blivit ett så stort problem närmast överallt?
Ofta har det handlat om resursbrist som gjort att man tagit pengarna där det inte märkts för stunden. En god vän använder ofta uttrycket "att leva på rost och röta" om den sortens hushållning.

Vi har många hus och fastigheter i kommunerna. I lilla Vännäs har kommunen ett fastighetsbestånd på ca 80 000 kvadratmeter, Vännäsbostäder förutan. Om man sparar in nästan hela underhållet varje år så "får" man några miljoner att göra annat för. Eller man får låna dem några år, innan det blir pay-back-time. Till slut kan det bli riktigt dyrt.

Förhållandena är så olika, men jag undrar om vi, allmänhet och politiker, inte måste tänka om i grunden. Om inte för annat så av medkänsla med de efterkommande.

Ska morgondagens generation ha någon ekonomisk möjlighet och frihet måste vi börja ta hand om investeringarna som gårdagens generation gjorde. Och kanske tänka igenom konsekvenserna av investeringar vi själva har lust att göra en extra gång. Från stora statens sida måste man kanske fundera på omfattningen av tvingande lagkrav på kommunerna. Det ekonomiska friutrymmet är begränsat för de mindre.

Mot slutet av första KS-dagen i Vännäs kom Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund och Kommunal med sina tankar. Vision var med tidigare, men kunde inte stanna så länge.

Inspelen handlade om ökande arbetsbelastning, stress, känsla av otillräcklighet och om lönenivån, men glädjande nog också om gott samarbetsklimat och arbetsglädje mitt under hög belastning. LR underströk att vi arbetar mot samma mål.

Ett problem som lyftes på skolsidan var att det saknas utbildade vikarier. Ett problem kommunal fokuserade på var varannanhelgstjänstgöringen. Här blev det en ganska spänstig debatt ett tag. Bristen på utbildade undersköterskor inom äldreomsorgen lyftes under flera punkter under dagen.

Här har vi ett stort gemensamt problem. Får vi leva blir vi alla gamla.

...
Efter en ganska tuff inledning har vi ätit lunch på Lägerhyddan under KS-dagarna på Fridhem i Vännäs.

Både KS-politiker, förvaltningsledning, fack och revisorer är samlade. Vi har fått ta del av samma bild som både är uppmuntrande och oroande. Förvaltningsledningarna har visat både goda ambitioner, professionslism, förbättringar och förbättringsområden.

Vid den nära horisonten ser vi kraftigt ökande kostnader som inte är i närheten av de intäkter som följer av en ökad inflyttning. Det är glädjande att Vännäs tycks alltmer attraktivt, men för att möta detta behövs också stora investeringar. De lägenheter som behövs kommer inte att byggas av marknaden. Det blir kanske när attraktiviteten ökat ett par snäpp till, men inte än.

Det finns många områden som kräver nya resurser. Alltifrån ökande personalkostnader p.g.a. satsningar och ökad konkurrens kring vissa kompetenser till eftersatt fastighetsunderhåll. Vi talar om tiotals miljoner i driftspengar. Till det kommer tunga investeringar.

Spännande är ett understatement. Bra att alla här får samma bild.

...
Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

...
Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

...
Jag har totalt missat ordet envarsgripande. Det handlar om att man som privatperson får gripa personer som t.ex. håller på att förstöra privat eller allmän egendom och göra samhällsmedborgarna fattigare.

Tror till och med att många tror att sådant i alla lägen är förbjudet. Det är det inte, men man ska så fort det går överlämna personen till polisen.

Mer om vad och hur man får göra står i anslutning till den här artikeln:

http://www.vk.se/718558/envarsgripande-i-robertsfors?mobil

Heder åt den som ingrep, vad förstörelsen nu än berodde på.

...
Det var intressant att se att Sverige rankas som nummer två i världen när det gäller innovationer. Schweiz kom först i undersökningen som gjorts av INSEAD och WIPO, en internationell handelsutbildare och ett FN-anknutet organ.

Inte oväntat var det Kina som kom först i den viktiga grenen som handlade om kommersiell nytta av innovationerna. Det var roligt att se att Sverige idag också rankas trea i världen vad gäller satsningar per capita på forskning och innovation.

Trevligt var det att tre afrikanska stater fanns bland de sex som förbättrat sina positioner mest, var man nu befinner sig i rankingen.

http://www.globalinnovationindex.org/gii/GII%202012%20PPT.pdf

...

...
Det kan inte vara roligt.

Holmlund levererar på morgonkulan ännu en blogg där han hackar på Centern och Annie Lööf. S jobbar med sikte på 2014 hårt med att försöka svärta de mindre Allianspartierna.

Kan den morgontidiga skrivlusten handla om en TT-artikel som Aftonbladet publicerade idag?:

http://mobil.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article15566464.ab

Här kan man läsa att Reinfeldt drar ifrån vad gäller svenskarnas förväntningar på regeringsduglighet, försprånget har ökat med 3,7 % över sommaren. 36,6 % tror nu att Löfven skulle klara statsministerjobbet bäst. 63,4 % tror att Reinfeldt skulle göra det. Aningen surt måste det vara för de mest långtgående svartmålarna av statsministern att 29 % av de rödgröna sympatisörerna i Skops undersökning anser att Reinfeldt skulle göra jobbet bäst.

Inte lika trevlig morgonläsning för alla.

...
"Varför erkänner moderater inte att de är som Mitt Romney?" Det är väl det egentliga innehållet i den fråga som Kalle i Brån tycks ställa i min och andras riktning och som jag nyss började svara på. Jag har bemött den sortens frågor tidigare, men vi tar det en gång till med ett nytt namn. Det blev så många ord att det blir ett eget inlägg.

Jag tror att Mitt Romney delvis personifierar den bild som många på vänsterkanten vill ha av moderater. Han är ju t.ex. jätterik. (Även om han inte alls är lika rik som toppkommunisterna i Kina.) När moderater själva inte känner igen sig och inte skulle vilja ha honom som ledare accepteras det inte riktigt. T.o.m. Dalademokraten skriver på ledarplats att nästan inga svenskar gillar politiken Romney för (idag). Att jämföra honom med Moderaterna är fel, Kalle.

Jag har inte haft möjlighet att följa debatten som vid förra valet, då jag dessutom var där, men MR-känslan av snabbt förändringsbar "produkt" ger i sig en konstig smak i munnen. Det var inte många år sedan Romney i hemstaten genomförde en sjukvårdsreform som liknar Obamas reform som han nu kraftigt bekämpar. Man kan diskutera utformning, men att alla ska omfattas av en sjukförsäkring är bara så självklart att det inte behöver diskuteras. Liksom att en mångmiljardär ska betala större andel skatt än en lärare.
Det finns områden där man tycker att han i huvudsak har rätt, men i stort är det som t.ex. Edward Riedl varit inne på. USA är USA och så väsensskilt från Sverige att enkla jämförelser blir omöjliga. Vad gör den som odlar sådana t.ex. med att majoriteten bland arbetarna på sina håll tycks vara övertygade republikaner?

Sen är det något sjukt med hela det amerikanska kampanjsystemet. Jag minns känslan av luftslott och orimliga förväntningar på Obama från förra valkampanjen som jag följde några dagar i New York och Washington. Jag vill varken vara eller låta dryg, men på den euforiska demokratiska valvakan i huvudstaden hade jag svårt att hålla borta tankarna på hur det ofrånkomliga bakslaget för Obama skulle påverka samhälle och individer. Jag kunde inte kvitta mig med känslan av att han aldrig skulle kunna leverera i närheten av de förväntningar kampanjen byggt upp. Det är inte svårt att förstå besvikelsen.

Mitt Romneys bakslag skulle på kort sikt kunna bli än större. Man brukar inte nå popularitetens höjder genom att sanera allvarligt sjuka finanser. Särskilt inte om folk tycker att man lovat en quick fix med snabbt återkommande glans som i fornstora dagar och har en nyliberal övertro på dynamiska effekter.

Jag är kraftigt "out of fashion", men när det ser dåligt ut har jag mer känsla för löften i stil med det Churchill sa 13 maj 1940 när Hitlers omänskliga stats- och krigsapparat fått växa sig stark och till synes oövervinnelig. Efter att då ha vunnit valet och blivit premiärminister sa han: "Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett."

På sån sanning vinner man sällan val. Men i det fallet faktiskt seger. Inte minst tack vare USA.

...
Nätverket som sänker svenska myndigheters hemsidor sägs göra det pga sitt stöd för Assange. Den slutne öppenhetsivraren som ser spöken.

Vilka kostnader man tillfogar det svenska folket är nog svårt att överblicka och de långsiktiga konsekvenserna kan vara principiellt allvarliga. Övervakningen på nätet lär öka liksom allmänhetens acceptans för ökade övervakningsresurser. Anonymous motarbetar sig själva och oss alla.

Anonymous nätterrorism har nog bara förlorare. Dit hör för övrigt även Assange. Ju fortare han får göra bort prövningen i Sverige och får inse att han inte utlämnas till USA, desto bättre.

...
Idag är det 19:e året som Världslärardagen firas. I USA finns "Appreciate your teacher-day" och på andra ställen andra liknande dagar, men 5:e oktober instiftades 1994 som Världslärardagen av UNESCO.

Många yrkesgrupper i Sverige har sett stora förändringar de sista decennierna, men det kan hända att lärarna ligger långt fram i den tävlingen. De här morgonminuterna vill jag inte fokusera på sådant som jag tror i förlängningen kan komma att påverka oss mycket negativt om vi inte kan börja vända utvecklingen.

Jag vill istället tacka alla lärare, nya som erfarna, som dag efter dag går till skolan med gruppers och enskildas bästa för ögonen. Förberedda för att vidga kunskaper, insikter och medvetande hos elever vars lärandelust och ork varierar på många ledder. Inte minst lärarna som minns sin egen barndom och ungdom. Det här sista kan vara mer betydelsefullt än man tror.

Jag vill tacka er som just nu har klasser med mycket studiero och många synliga framsteg och ofta har glädjen att få leverera aha-upplevelser som både syns, hörs och känns och liksom skjutsar iväg ungdomarna i utvecklingen. Ännu mer vill jag tacka er som den här hösten står i särskilt ansträngda och utmanande situationer, lägen som påverkar ert liv och mående.

Lärarna har en svåröverskattad betydelse för ett lands utveckling. På olika sätt måste deras situation förbättras i vårt land. Det upplevda stödet måste öka och belastningen minska. Fördelarna med att vara lärare, och möjligheterna att utföra jobbet, måste i förlängningen upplevas så pass stora att vi får se köer till lärarutbildningen.

Och till dig som lider av svårartad avundsjuka mot lärarna redan idag - utbilda dig snarast till lärare. Det står alla fritt.

Önskar er lärare en god dag och en god framtid!

...
Efter en en tämmeligen full och utdragen arbetsdag med uppgifter från både gamla och nya tjänsten ligger jag och läser Lpfö98. Läroplan för förskolan. Jag har under dagen hunnit med ett kort besök på den mindre kommunala förskolan och ett ännu kortare på den större.

Det är inga små saker som läroplanen säger att förskolan tillsammans med föräldrarna ska arbeta med. Inga obetydliga mål som ska uppnås. Förmågan till empati och omtanke om andra ska utvecklas. En grund för livslångt lärande ska läggas. Omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet i den pedagogiska verksamhet förskolan erbjuder. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare ska främjas. Ett kulturarv ska överföras från en generation till nästa. Med mera, med mera.

Att man bara vågar söka ett jobb där förskolan ingår som en stor del. Jag har alltid haft stor respekt för arbetet med de allra yngsta. Det är så betydelsefulla år.

Det är inte första gången jag formellt har ansvaret för en förskola, men första gången jag har det i praktiken. Förra gången hade jag i.o.f.s. också en del närkontakt med verksamheten och barnen. Det var svårt att få till all planeringstid så rektorn (som det hette då) var tillsammans med en eller två till ute med barnen så att de andra skulle få den tid som behövdes. Ett par timmar en gång i veckan, när inte tvingande saker kom i vägen. Det kändes bra på flera sätt, jag vill helst veta hur det är från golv till tak där jag arbetar.

Spännande ska det bli. Roligt att få möta barnen och föräldrarna. Mycket har jag att lära. Mycket att tillsammans med medarbetarna fundera på kring utveckling och mål som ska uppnås.

Luftväxlingen har inte varit optimal på några av avdelningarna på den större förskolan. Imorgon är det meningen att några ur personalen där ska skriva på godkännandet av att ombyggnationerna får börja. Det känns väldigt roligt, men det är min företrädare och tekniska chefen som hållit i detta, jag har ingen del i det. Men jag hoppas att på något sätt få ha bidragit till förskolans stolta mål innan jag slutar hösten 2013.

Den ordinarie arbetsdagen avslutades med arbetsplatsträff för SFI:n, Svenska för invandrare. Tillsammans med gymnasiet och vux - och fritids- hör det också till mitt ansvar. Andra skeden i livet, andra förhållanden. Och även det spännande. Trots allt ogjort, olärt, opratat, oläst och oprövat känns det roligt med det nya mångfacetterade jobbet. I Sveriges minsta kommun.

...
Snart stannar tåget i Vännäsby igen. Sista uppgiften jag hörde var att Norrtåg skulle göra 14 stopp i vardera riktningen i vårt trevliga samhälle.

Jag må vara en "bussig" typ, men jag gillar tåget. På sträckor där det är möjligt och försvarbart att åka på el ska man göra det. Därför borde också Norrbottniabanan byggas. Den skulle betyda mycket för Norrland, Sverige, Finland och Norden. Kanske för hela Europa.

Nu gällde det pendeln mellan Vännäs och Umeå. Perrongen där tågen kommer att stanna vid behov invigs imorgon mellan 12 och 13. Hade gärna sett en annan tid, kan inte vara med imorgon. Får satsa på en tur fort nog.

Jag hoppas innerligt att de begagnade pågatågen klarar vintern bra. De sägs allmänt vara mycket pålitliga, men norrländsk vinter är eljest än skånsk.

...

Sänder några bilder innifrån Lägret också. Man påpekade flera gånger att allt inte är färdigt än och att de vill skaffa saker med tanke, eftersom.

Det finns generöst med ljusinsläpp, som här hos de stora barnen.

Än ljusare blir det centralt i huset.

Jo, det är hårrullar i plastlådan på det röda. Barnen leker med enkla fantasidrivande saker, mycket i trä, och saker som lego. Man verkar inte sakna de mer tillrättalagda leksakerna.

På avdelningen för de minsta.

När man behöver dra sig undan i lite lugn och lugnande miljö kan man ibland få göra det.

Så, det var några bilder från Vännäs nyaste förskola.Hoppas att det lir en bra arbetsplats för små och stora.

 

 

 

...

Vännäs är en växande kommun, inte bara i fasta tal. När man har riktigt stor andel barn och unga så är det riktigt mycket tillväxt på gång och Vännäs har faktiskt den största andelen barn upp till 16 av alla Sveriges kommuner.

I lördags visade det sig även genom att en ny förskola invigdes, "Lägret" uppe på det gamla flygplatsområdet. Sju nya avdelningar har kommit till på relativt kort tid, vilket är mycket för en kommun i Vännäs storlek.

Långt borta i mitten av bilden ser vi förskolechefen Anna Tjäderborn, konstnären Sofie Weibull, skolchefen Tomas Åström och nämndsordförande Per-Erik Lundmark som fick äran att inviga förskolan. Alla hundra besökarna lyssnade som synes inte jättenoga till allt det fina som sades. ;-)

Vi kan ta och följa med skolchefen Tomas Åström ut i skogen som finns inom Lägrets staket.

Här finns det lagom spännande saker att upptäcka och utveckla sina förmågor på.

Själva skogen och de slingrande stigarna är förmodligen spännande nog för en del.

Utforskande av den pedagogiska markskulpturen "Tio armar - hundra stenar".

Balansakt på samlingsplatsen som man framöver hoppas ska vara bevuxen av frodigt och slitstarkt gräs.

På den lite böjliga men starka "Spindeln" som har en av skogens lampor under sig och som kan bli en spännande grotta under vita vintrar. Sofie där lite till höger ser ut som om hon funderar på nästa installation.

Spindeln lockade många.

Kicki Larsson och Maria Karlsson fullbordar planteringen av bollpilen som Per-Erik Lundmark tidigare petat ner.

Och då är det dags att titta lite inomhus.

...
Den sista hållplatsen här i Finland blev Österbottens Förbund, långt på väg motsvarande Region Västerbotten. Man är ett av de 18 landskapsförbunden i Finland och är en samkommun med 16 geografiskt ganska små kommuner längs kusten. Ett industri- och utbildningsintensivt område.

Landskapsrådet Olav Jern har målat bilden av Österbotten och landet och samarbetet över bottenviken och över kölen till Norge. Samarbete har det talats mycket om de här dagarna. Alla hoppas på bättre resmöjligheter och ett återupptagande av 60-90-talets stora utbyte mellan Öster- och Västerbotten. Betydelsefullt för alla, vi har mycket att lära av varandra.

På tal om samarbete körde vi förbi Malmöhuset idag. Ystadshuset finns också. Minnen av Svenska städers stöd till det härjade och utblottade Finland och Vasa efter krigen på 40-talet.

Den avslutande diskussionen mellan båda sidors skolchefer och alla reflektioner som kom fram blev intressant. De andra svenskarna har sett och tänkt på mycket som inte alls har kommit fram här.

Framöver kommer skolcheferna i Österbotten (som kan kallas både det, skoldirektörer, bildningschefer och bildningsdirektörer) över till Västerbotten. Frågan är hur det vi har upplevt ska kunna återgäldas. Katarina Sjöström på Region Västerbotten och många fler lär ha det man gör för att hålla nivån. Vi har blivit alldeles fantastiskt väl och hjärtligt mottagna. Av Katarinas motsvarighet, Direktör Marianne West-Ståhl, och på alla nivåer och hela vägen.

Hoppas inte webbredaktören på Region Västerbotten klipper länkningen än. Det kommer fler texter. Bland annat återstår den mest kontroversiella. Fast den kanske man ska sätta in när länkningen upphört. ;-)