Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: 30-talet

Minnesdagen och judehatet

Av , , 4 kommentarer 8


Förintelsens minnesdag är över för den här gången, men det rasistiska judehatets sinnes- och samhällscancer får inte ramla ur minnet någon dag.

Nuförtiden smyger detta sig på oss på olika vis. Det är glädjande att det groteska nazistpartierna blev nästan helt utan stöd i valet. Det är samtidigt oroande att starka nationalistiska krafter i Sverige hyllar, stödjer och samspelar med öppet judefientliga regimer och rörelser ute i Europa. Samtidigt som man här säger sig vara Israelvänner. Är det sista månne en del i röstfisket när många reagerar på att få av de ytterst ledande har förståelse för Israels komplicerade situation och utsatta läge?

Människor i den politiska och ekonomiska sfären som råkar vara judar möts av hätsk och tämligen oproportionerlig kritik med högst obehagliga överslag. Vissa toner som var vanliga på 30-talet börjar dyka upp igen från både vänster och höger. Judehat från vissa invandrade grupper accepteras och relativiseras i skrämmande grad. Så till den grad att Obama sände en delegation för att undersöka judarnas situation i Malmö.

Det är viktigt att vi får hjälp att aktivt minnas vad som hände. Förhoppningsvis kan det hjälpa oss att nyktert följa vad som händer.

Ryska mörkret

Av , , Bli först att kommentera 7


Det ryska beteendet med lågintensiv ockupation och högintensiv desinformation via statsmedia känns oroande. Luktar nästan trettiotal.

Också då fanns ett allt starkare nationalistiskt land där många brann av revanschlust efter tidigare förödmjukelser och en stark längtan efter ny storhet. Ett land med ledare som tänkte dramatiskt annorlunda tankar än andra.

Också då hade Europa låtit bli att lägga pengar på sina försvar. Förståeligt nog efter första världskrigets nationalistiska och militära tokerier med efterföljande katastrof. Konsekvenserna av aningslösheten blev svåra när en nationalistiskt berusad makt med geopolitiska ambitioner fick växa sig stark i politisk tvekan och militärt vacum.

Min pappa brukade förresten berätta om dem han och de andra rekryterna under andra världskriget kallade ”Per-Albinspojkarna”. De som fick rycka in fast de fått lite eller ingen militär utbildning där under ett par år på 30-talet. Det skulle ju aldrig mer bli krig i denna upplysta tid, varför då värnplikt?

Det finns också många olikheter gentemot 30-talet. Hoppas att likheterna bara är skenbara.