Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.
Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.
När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.
…
Fick ögonen på några artiklar på VK:s sportsidor denna lugna dag. Ämnet var alpint.
Om uppgifterna stämmer har Sverige 28 000 organiserade slalomåkare. I Västerbotten finns 330 av dem. Inte alla i fjällen. I Bräntbergsbacken, Vännäs, Agnäs och Bygdsiljum tränas det inte lite. Och även förhållande är bra på många sätt är det svårt att jämföra tränings- och tävlingsmöjligheterna med dem i de största alpina orterna vår världsdel. Även om man räknar in våra stolta fjäll.
Om vi tänker på de 28 000 åkarna i riket och jämför Västerbottens 330 är det inte dåligt att länet har 18 åkare på internationell nivå varav 6 i Världscupen. Det betyder att om ”utväxlingen” i alla slalomklubbar i landet var lika stor som i Västerbotten hade vi drygt 500 bara i världscupen. 😉
Detta kan lära oss att man kan nå långt här under solen även om de yttre förutsättningarna inte är som allra bäst. Och att man inte behöver vara många för att bli riktigt bra.
Heja Västerbotten!
…
Att jag hamnade i Vasa istället för i Närpes i natt gav ytterligare en dimension till resan. Jag fick tillbringa en timme i bil med en trevlig gymnasielärare som gav mig lite lärarperspektiv på den verksamheten, som jag inte hinner besöka.
Hon hade dessutom bott i Vännäs under en del av åren vid Umeå universitet där hon bl.a. tog en master i molekylärbiologi. Att hon hade en viss koll på Sverige gjorde samtal och jämförelser ännu intressantare. Jag kommer tillbaka till en del av vårt samtal. Ska bara säga att hon skrattade både gott och aningen misstroget när hon hörde att det utexaminerades 4 (fyra) kemilärare i konungariket Sverige förra året. Hon var själv lärare i bland annat kemi.
Nu har jag gått runt i Närpes stadshus och bl.a. träffat fritids- och kultursekreterarna. Den förstnämnde saknade tiden då han tog familjen till Agnäsbacken, ”den bästa backen vi har härikring”, över en weekend då och då. Han berättade också att man var över till Vännäs och tittade på ishallen där innan man gjorde en kopia i Närpes. Jag sa att jag hoppades att plattan blev bättre än den lutande och ineffektiva i Vännäs och han utbrast: ”Och det säger du först nu!”
Kultursekreteraren var tacksam till Vännäs för alla åren med svensk radio och TV från vår mast. Han är själv kulturutövare på olika sätt och rynkar heller inte på näsan åt kulturgärningar som innefattar kultändare och traktorer. Hoppas att färjetrafiken börjar flyta bättre framöver. Österbotten och Västerbotten har mycket gemensamt och kan ha större nytta och glädje av varann än vi kanske tänker idag.
Återkommer kanske till stadsdirektören och en del han sa. Stadsdirektör är ett mellanting mellan kommunalråd och kommunchef, både vald och tjänsteman utanför fullmäktige. Borgmästare kanske?
…
I morgon blir det flexledigt av en randig och rutig orsak. Elever och lärare ska till Agnäsbacken och de ser ut att få ett väldigt fint väder. En aning avundsjuk är jag.
De flesta åker skidor utför, men några också ”längsmé”. Förra veckan var det förresten skolskidtävling på Castorskolan. Själv var jag på annat håll, men blev klart imponerad av några som gjorde mycket bättre resultat än jag kunnat vänta. MEST imponerad blev jag av några av de eritreanska ungdomar som deltog efter att ha varit i Sverige i ca fyra månader. De nådde riktigt bra tider. Där finns framåtanda, de hade knappast sett skidor i sitt hemland.
För övrigt var det en imponerande bredd på startfältet, väldigt stor andel av eleverna ställde upp.
Min lediga dag inleds med att klockan ringer en timme tidigare än vanligt, så nu är det snart nattinatti.
.JPG)
Att få ha en sån här miljö en mil från skolan är inte allom förunnat. Det är klart att det måste nyttjas.
Sä här ser backen ut från skolan, eller rättare sagt från kyrktornet vid Castorskolan. Det var lite disigt på aftonen, men klart när man jämför med morgonen. Agnäsbacken har tagits över av Jenny och Thomas Stensson som nyligen blev utnämnda till Årets företagare i kommunen med denna motivering:
"Jenny och Thomas Stensson, Nya Agnäsbacken AB har visat på stort mod och tro på framtiden i Bjurholm. Detta genom att ha tagit det stora steget att flyttat hem efter 3 ½ år i Schweiz . Ett nytt kapitel i deras liv har startat, där paret nu har möjlighet att vidareutveckla sitt stora skidintresse på hemmaplan.
Två unga nya företagare som på ett passionerat och föredömligt sätt satsar på att utveckla företaget och dess verksamhet och även är aktiva i det gemensamma utvecklingsarbete som pågår i kommunen. Detta gör dem till två goda entreprenöriella förebilder i Bjurholm".
För övrigt kan sägas att var fjärde person i Bjurholm i arbetsför ålder driver företag. Ca 370 av kommunens drygt 2400 invånare.
Det här trodde jag Inte i morse. Jag hoppades, men tvivlade.
Efter att på förmiddagen ha brottats med det senaste från Sadi…förlåt, Statistiska Centralbyrån kom jag omsider ut från Bjurholm till Agnäsbacken. Morgonens dova snöväder syntes inte till. Solen flödade och elever och lärare sken ikapp med den, för att inte tala om Castorkökets personal.
Tyvärr har jag ingen bild på dem när de brassade hamburgare på en stor grillvagn. Man hade flyttat ut allt man behövde för att föda ett par hundra elever till Rågbergets parkering. Det är sånt som inte sker när man har lätt att hitta orsaker att låta bli besvärliga saker, men som förekommer där man har en fallenhet för möjligheter.
Själv hann jag bara åka 1,5 timme, men det var nog ganska lämpligt känner jag nu, i mina ben. Till friluftsdagen i mars ska det tränas en smula.
…
Efter en del arbete på kontoret tänkte jag mig en stund till regionens bästa slalombacke där Castorskolans elever åker skidor idag. Förmodligen har någon eller några fått köra pistmaskin mest hela natten i Agnäsbacken. Det lär vara mjukt och fluffigt i nedfarterna ändå. Hoppas det slutar snöa och att solen tittar fram lite mot eftermiddagen.
Man hoppas att många elever får inspiration att ta sig ut fler gånger. Det är nog lite för många som möter naturen lite för sällan.
Jan
Senaste kommentarerna