Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: åldersdiskriminering

Våga lite mer!

Av , , Bli först att kommentera 7

Ibland möter jag i jobbet människor med ursprungsutbildningen i en helt annan bransch. Ibland i en tid med fullständigt annorlunda teknik. T.ex. en layoutare som själv en gång började med blytyper eller andra som varit med om extrema teknikrevolutioner. 

Med driv och egen förmåga, givna och tagna möjligheter har man vuxit med uppgifterna. Ibland så att man följt med i branschens resa, kanske till helt nya verksamhetsområden och ibland till eget välfungerande ledarskap. Fullt levererande.

De här människorna kan drabbas av arbetslöshet utan direkt koppling till egen kompetens. Arbetsplatser flyttar, läggs ner, omorganiseras eller går i konkurs. 

Då står ofta de mest förändringsbenägna och bevisat utvecklingsbara i ett svårt läge. Man har inte examina inom sitt område, eller är utan. Man har kanske fyllt rätt många år och drabbas av slentrianmässiga fördomar på arbetsmarknaden.

I en tid när många kvalificerade utbildningar nästan totalt bygger på självstudier kan rigida examensfokus kännas extra orimliga. Sannolikheten att 57-åringen stannar 8-10 år på arbetsplatsen är också ofta större än att 27-åringen gör det. IT-kunskaper, driv och arbetsplatsnärvaro tål ofta en jämförelse.

Själv anställer jag gärna nyexade, nästan pensionerade och lite mitt emellan. De flesta arbetsplatser mår väldigt bra av att vara åldersblandade.

Jag önskar verkligen att fler privata och offentliga arbetsgivare skulle våga välja en och annan multierfaren, kanske selfmade som bevisat sin vilja att arbeta och utvecklas med jobbet. Många skulle göra oväntade fynd.

Äldre och yngre

Av , , Bli först att kommentera 5

I ett mail från Proffice igår fanns det med en intressant länk med överraskande innehåll.

Jag var tvungen att läsa ingressen ett par gånger för att riktigt ta in siffrorna, men undersökningen ”Jobbhälsobarometern” gjord av Sveriges Företagshälsor verkar vederhäftig. Den finns med i sin helhet i en annan länk här.

Undersökningen pekar bl.a. på att arbetskraft över 55 är nästan dubbelt så motiverade på arbetet än de som är under 30. En sak är att äldre ofta har en väldigt hög motivation och det bortom pensionsåldern, men jag hade inte trott att en undersökning med kring 4 000 personer skulle visa riktigt den här fördelningen. Mer än sex av tio bland 55+ känner sig motiverade på jobbet, mer än sex av tio bland dem under 30 gör det inte.

Orsakerna är säkert många, en kan vara att de äldre rätt ofta har säkrare och intressantare jobb. Man kan helt enkelt påverka arbetets utformning mer. Jag har arbetat med många unga med hög motivation och härligt driv och som bidragit väldigt mycket till helheten. De här siffrorna ska inte övertolkas eller generaliseras.

Det fanns mer att läsa ut, bl.a. kring hälsoaspekter, men jag fastnade just för det där med äldres arbetsmotivation. Både bekräftande och lite oroande med tanke på många som är i arbetslivets startfas.

De här resultaten är hur som helst ännu ett argument för att åldersdiskrimineringen som finns på många arbetsplatser (och kan aktiveras betydligt tidigare än 55) ska skrotas omgående.

Gammal i Sverige

Av , , 14 kommentarer 11


Hörde om en yrkesverksam invandrare som planerar att flytta tillbaka till ursprungskontinent när pensioneringen närmar sig.

Anledningen är sorglig tycker jag. Den är nämligen skillnaden i synen på, och behandlingen av, äldre. Att bli gammal här verkar så annorlunda och skrämmande. Det handlar inte om äldrevården direkt, mer om synen på äldre i allmänhet. Då är det mer lockande med ett bristfälligt skyddsnät och svagare välfärd.

Hur kan det här repareras?

Kreativt ålderstänkande

Av , , Bli först att kommentera 5


Vid förmiddagskaffet gick jag igenom VK:s platsannonser. Mest på grund av allmän och notorisk nyfikenhet, men också med sikte på en eventuell framtid.

I en annons som ligger bortom mina eventuella områden hittade jag en rolighet. Det var Umeås nya ”lokala finansjätte” Solidar som sökte folk – ”i alla åldrar (18-65 år)”.

Artonåringen har varken arbetat eller kommit igenom någon nutida forskarutbildning med ekonomiska, juridiska eller andra förtecken, men skulle vara välkommen in i företagets internutbildningar. Den vitale sextiofemåringen med horseloads av erfarenheter och förfinad människokännedom är tydligen välkommen att kröna arbetslivet med ett antal år på företaget.

Jag tror kreativ åldersmix kan betyda mycket för inspiration och erfarenhetsöverföring och vara särskilt viktig där man har kunder i stora delar av ålderstrappan. Det finns alltför många exempel på att åldersmässiga monokulturer begränsar organisationer och företag.

Jag gör inte reklam för ett företag jag inte känner till, men jag lyfter gärna tänket. Trendkänslig och trångsynt åldersdiskriminering åt ena och/eller andra hållet upplever jag rent stötande. Vi har varken som samhälle, organisationer eller personer råd att ägna oss åt åldersdiskriminering. Då får organisationsteoretiker säga vad de vill.

Men det gäller att våga för att vinna. Anser man sig behöva kontrollera en organisation totalt kan det kortsiktigt vara mumma att få ta in en ung homogen grupp som man kan forma och styra.

Hållbara resultat är tillsammans med ekonomiska realiteter beroende av människor som kompletterar varandra, samverkar, vågar, växer och bidrar.

En fruktbar blandning

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag känner en kompetent typ som ovanligt långsamt håller på att bli vuxen.

Just när det börjar vara dags för pension får han ett nytt jobb. I konkurrens med en del hälften så gamla väljs han ut till ett par års projektledarjobb till vilken hans bakgrund och osedvanligt breda erfarenhet gör honom som klippt och skuren.

Fel? Inte alls. Han kommer att göra ett toppenjobb, med liv och lust, och kommer att ge vidare många erfarenheter och förvärvade insikter till yngre människor omkring sig. Inte minst viktigt, han kommer också att få medarbetarna att växa, vilja och våga.

Jag gillar när den institutionaliserade åldersnojan får däng. Även när man ibland vågar sätta en ung och oprövad lovande kraft på en krävande post. Åldersmässiga monokulturer ogillar jag däremot. Bland annat för att vårt samhälle och vår välfärd kommer att kräva att vi vidgar kompetensutnyttjandet både uppåt och nedåt i ålderstrappan.

Blanda och ge!

Vågar inte 50-plussare?

Av , , Bli först att kommentera 7


I SvD står det att människor över 50 sällan vågar byta jobb och att 25 % av oss råkat ut för att bli åldersdiskriminerade i arbetslivet. Är det så illa?

Jag tycker att åldersdiskriminering är ett otyg åt vilket håll den än slår. Redan Paulus skrev till sin vän Timoteus i 1Tim 4:12: ”Ingen får förakta dig för att du är ung”. Bibeln varnar också för att förakta äldre. Människor oavsett ålder är människor och ska inte föraktas.

En av mina nyrekryterade medarbetare är 63 och det fanns äldre alternativ. Snart hoppas jag få anställa någon eller några riktigt unga och nyutbildade. Det finns de som tror på åldersmässiga monokulturer där alla kan gå omkring och liksom spegla sig i varann. Låter mindre bra. Förutom att man missar vissa dimensioner och en hel del erfarenhet på vägen blir ju alla så småningom gamla samtidigt då.

Det finns hur som helst både 50- och 60-plussare som vågar.

Åldersnoja

Av , , Bli först att kommentera 6


Hörde för ett par år sedan om en konsult inom processindustrin som jobbade, efter fyllda 90.

Hans specialistkunskaper var sällsynta och företag ville fortfarande betala för den extremt vitale mannens tjänster. Han tog ingens plats. Ingen hade fyllt hans och ingen skulle förmodligen göra det heller. Hans specifika teknikområde var på utgång, men bidrog ännu till stora exportinkomster där det var i bruk.

Idag hörde jag om en dokumenterat högpresterande person på annan ort som hade en bit kvar till halva den åldern. En högre mellanchef hade uttryckt att han ansågs vara för gammal att satsa bl.a. vidareutbildning på.

Vore jag VD eller HR-ansvarig hade jag plockat in den chefen för ett samtal om hans förmåga att stimulera och utveckla personalen. Kanske t.o.m. om hans egen framtid. Man behöver inte vara högbegåvad för att inse hur ett sådant åldersresonemang påverkar motivationen hos en som har bortåt 30 år kvar till pensionen. Många yngre medarbetare ställer sig också säkert frågan om man egentligen arbetar på ett framtidsföretag.

Vi behöver få de unga i arbete (och efterfrågad utbildning!) på ett helt annat sätt än vi fått de senaste 10-20 åren. Ska barnens samhälle och pensionerna se ut ungefär som nu kommer vi dessutom behöva att fler jobbar längre än idag.

90-åringsexemplet i början hoppas och tror jag inte ska bli någon trend. Däremot måste företag och samhälle på var sina vis verka för att människor uppmuntras och stimuleras till arbete och utveckling. Även om de råkat fylla 40.