…
Ser att det är tio arbetsdagar innan jag börjar sista semestern i Bjurholm. Innan dess ska det knytas ihop några säckar och påsar. Saker ska vara klara för både sommar och höst. Verksamheter ska ha personal och de och dem som man servar ska veta hur det blir efter sommaren så att alla i möjligaste mån kan ta en vilsam och skön semester.

Efter min semester blir det knappt två veckor då jag ska jobba med henne jag vikarierar för och bl.a. rekapitulera vad som behöver vetas av det som hänt under min och föregående vikaries tid. Det ska också förberedas ny verksamhet.

Tio arbetsdagar är kort tid, men det är inte säkert dagarna blir korta. En del av verksamheterna har APT-träffar på kvällarna och i veckan blev det två sådana. För att få ihop det nödvändiga blir det nog både fler kvällar och en del tidiga morgnar.

Det är både spännande att se framåt och en smula vemodigt att lämna Bjurholm. Lärorikt har det varit att jobba kommunalt några år. Det finns vissa dumheter man sagt och gjort som politiker som man knappast kommer att göra om efter den här tiden. Det har också kommit till insikter av andra slag. Något mindre svartvit har man blivit.

Det är en spännande tid för Bjurholm. Skolan och barnomsorgen växer och det är ont om hus och lägenheter. Människor kommer flyttande från olika håll, inte bara från ett. Jag har sagt det förr och gör det igen. Även om det finns en stark ström in till städerna så finns också en som går den andra vägen. Att bo naturnära och i hus man har råd med bland måttligt många där man blir sedd som människa – det tror jag kommer att locka fler framöver. Inte färre. Särskilt intressant kan det vara när trakterna ockdå är ganska stadsnära. Det tyder också flyttströmmarna på just nu. Det blir intressant att se om inte kommunen hör till de växande det här året.

Att bo där de flesta känner eller känner till de flesta kan ha baksidor, men ändå fler framsidor. Bjurholm är inte utan problem, men som en av poliserna sa vid en SAMPO-träff med skola och socialtjänst. ”Bjurholm är Bullerbyn”. Då tänkte han inte på oljud, som också finns, men på sagans by där det oftast är ganska lugnt.

Lugn och ro är inte det sämsta.