…
Vi måste ta ansvar för hälsa och miljö i städerna, men måste hejda oss och ta ett helhetsgrepp. Ett som inte t.ex. stänger ute vem vet hur många Umeå- och Skellefteåbor och 500 000 stockholmare från deras egen stad.
Det är inte bara dieselbilar det gäller. De flesta som drabbas är bensinbilar, men även etanol- och gasbilar stoppas om regeringen får sin vilja igenom.

Om de som vill kunna besöka stan ibland eller ta sig till och från bostaden istället köper en helt eller nästan orenad bil från 1988 eller tidigare är det inga problem. Bensin eller diesel, det är bara att tuffa på. Trots att de oftast ligger väldigt långt högre i utsläpp än de snart bannlysta miljöbilar så många investerat i.
Missförstå mig inte, jag tycker det är ok att veteraner ska få köras även framöver, men det här kan bli riktigt skevt.

Få har råd att ta en tuff smäll på sin rätt nya bil och sen köpa en el- eller Euro 6 bensinbil (den senare kan ligga högre i vissa cancerogena utsläpp än halvgamla dieselbilar – se Teknikens världs test i tidigare bloggtext). Tänk om många köper en billig gammal bil från 70- eller 80-talet för stadsresorna. Vad är vunnet då?

Det finns ekonomiska styrmedel som kan dämpa utsläppen i delar av stadskärnorna utan att slå så hårt och snett som S-MP-förslaget. I stora hamnstäder med mycket sjöfart märks det förmodligen knappast vad vi än gör, men i många städer skulle vi kunna lätta ordentligt på trycket utan att slå mot hundratusentals människors privatekonomi – och städer – kanske utan större nytta.

Den nya stadsbilen bör inte bli en Volvo, Saab, Mercedes eller Dodge från 1984.