…
Eller en kommun, ort eller verksamhet.

Idag har några av oss tjänstemän i Bjurholm suttit och ”brainstormat” om bilden av platsen där vi gör vår arbetsinsats. De flesta i gruppen bor i kommunen, medan ett par av oss är inpendlare. Jag ska sammanställa det som blev sagt för vidare bearbetning i morgon.

Bilden av en kommun är mångfacetterad, nästan som biögat. Gör man det riktigt enkelt för sig skulle man kunna tala om tre perspektiv. Bilden som media ger, den som närboende i allmänhet har och så den egna befolkningens bild av sin hembygd. Det blev ett intressant samtal kring de här sakerna och litegrann om vilka konsekvenser felaktiga bilder kan få.

Det blev en del överraskningar när vi lyfte fram det bästa i våra olika verksamheter för varann. Mycket var nytt för oss var och en, fast vi jobbar i samma organisation.

En sak gick igenom mest överallt, litenhetens ”framsida”. Det finns definitivt baksidor, men till det positiva måste räknas närheten, de snabba beslutsvägarna och kännedomen om verksamheten som helhet.

Jag ska inte gå in på detaljer, men en sak som kom upp vill jag nämna. Förutsättningarna för de äldsta. Det var en reflektion jag gjorde redan för 25 år sedan då jag regelbundet besökte Älvgården och sjukhemmet, som det hette då. Jag jämförde i mitt huvud förutsättningarna för dem som blev gamla i Stockholm och i Bjurholm och kom fram till att jag skulle föredra Bjurholm alla dagar i veckan.

Hur stor är risken för att behandlas illa eller vanvårdas i Bjurholm eller andra små ställen jämfört med boenden där anonymiteten är påtaglig? Allt kan förstås ske, inget är perfekt och ekonomin är tuff, men litenheten, närheten och tillgången på människor som känner en eller ens släktingar borde bidra väldigt starkt till en bra omsorg.

Återkommer om det här med ”bilden”, på ett eller annat sätt.