Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: bildning

Orätt av Region Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 23


Petter Bergner har i dagens VK en mycket bra och viktig artikel om Region Västerbottens orättvisa behandling av de rörelsedrivna folkhögskolorna.

De återigen allt viktigare folkhögskolorna har finansiering från både stat och region, tidigare landsting. Det mesta kommer från staten.
Region Västerbotten sticker ut rejält. Här betalar man ca 850 kronor per kursdeltagarvecka till sina egna skolor. Civilsamhällets ( rörelsedrivna) skolor får 209 kronor per vecka via en klumpsumma på drygt 7 700 000 till Dalkarlså, Strömbäck, Edelvik, Medlefors och Solvik. En summa som legat fast sedan 1998, utan ens indexuppräkning. Löner, hyror har däremot ökat under 22 år…

SKR rekommenderar regionerna att betala 400 kronor till skolor där länsinvånare väljer att gå. Det gör Region Västerbotten, till alla skolor i hela Sverige. Det är bara länets rörelseskolor som istället bara får 209. Skolor som drar in tiotals miljoner i statsbidrag till regionen som det blir anställningar, intäkter och skattepengar av.

Det finns fler principiella skevheter. 2011 sökte Västerbotten momskompensation hos staten för Västerbottens folkhögskolor. Detta gör också kommunerna för sina friskolor. En kommunal skola köper sina varor och tjänster utan moms, en friskola eller folkhögskola måste betala moms. Ett kollegieblock som kostar kommunala skolan 10 kronor kostar de andra skolorna 12,50. Därför ges dessa momskompensation på 6 % av sina bidrag.
Region Västerbotten sökte alltså detta för alla folkhögskolor. Däremot betalar man inte ut dessa pengar. Man sänkte bidraget genom att ge samma 7 700 000, med ”momskompensationen” inbakad.

Hur motiverar man dessa markanta orättvisor? En deltagare som läser in t.ex. grundskolan eller gymnasiekompetens på en av regionens folkhögskolor ger ca 2 500 mer per månad till skolan än om man väljer oss andra.
Man kallar det ”ägartillskott” och menar att huvudmännen för oss andra får göra detsamma.
Vänta nu, vi betalar alla skatt till regionen som i det här fallet till största delen går till ett flerdubbelt högre bidrag till regionens skolor. Sen ska vi andra betala ägartillskott till våra egna ur plånboken.
Det resonemanget håller inte.

Rörelseskolorna vill inte att bidragen för kollegorna Vindeln och Storuman dras ner, de gör ett viktigt och bra jobb. Man begär inte ens full likabehandling, även om vissa regioner betalar nästan samma summor till region- och rörelseskolor. Men, det måste bli mycket rättvisare än det är nu för dessa rörelseskolor som tar allt större samhällsansvar.
Region Västerbotten, det är skämmigt att vara absolut Sverigesämst.

Begravning istället för samverkan

Av , , Bli först att kommentera 9


Fredagens Folkbildningsforum i Umeå har jag verkligen sett fram emot.
En dag om samverkan för etablering och delaktighet i samhället.

Det är så mycket som inte sker när vi fokuserar alltför stinnt på ”vårt eget bord”, området där vi själva har den trygga kontrollen. Det är så lätt att hitta gamla och nya argument för att låta bli att samordna och samnyttja resurser som ändå kommer från samma skattebetalare. Trots att så mycket krävs och kan göras när andelen arbetande och skattebetalande i befolkningen minskar och vi samtidigt har så många som behöver behövas. Både svensk- och utrikesfödda.

Det är roligt att fler inser att folkhögskolan kan erbjuda många möjligheter till växt, ”förvärmning” och utbildning av människor som behövs i samhälle och arbetsliv. Behoven är idag ofta ganska handfasta, som när folkhögskolan såg dagens ljus i Sverige för 150 år sedan, på 20- och 30-talet och även senare. Samtidigt som den fria och frivilliga bildningen sannerligen också behövs i en allt mer inrutad värld.

Arbetsmarknadens möjligheter och behov ser väldigt olika ut. Det som syns sant i Malmö och Stockholm är inte nödvändigtvis sant i Malå och Sollefteå och platser där bristen på arbetskraft snart blir riktigt allvarlig. Det behövs riktad, lokal samverkan mellan samhällsaktörerna. Inte bara konfererande, men handling. Och saker är på gång.

På Folkbildningsforum såg jag särskilt fram emot att höra mer om ”Påfart Västerås”, ett samarbete mellan Västerås folkhögskola och Arbetsförmedlingen där. Man berättade om arbetet på SKL:s arbetsmarknadsdagar nyligen och jag skulle gärna höra det igen.

I morgon skulle jag även delta i en panel och samtala. Bland annat om möjligheterna till samarbete med självstyrande, men samverkansvilliga folkhögskolor. Civilsamhällets utbildningsform.

Nu blir det inte så. Min moster och äldsta släkting som nästan nådde 101 ska begravas, mammas sista syskon, och då får viktigt vika för viktigast. Dalkarlsås rektor Stig Åsbringer blir en bra ersättare i panelen.

Samverkan för etablering och delaktighet i samhället

Hoppas att ni som ska vara på P5 får en riktigt bra och tankeväckande dag.
EC933B34-76E3-4D6E-8FF8-F8767417DE01

Apropå en stor affär i Umeå…

Av , , 2 kommentarer 10


Umetrics, ett Umeåbaserat hightechföretag jag knappt har hört talas om med 50 anställda säljs från USA till Tyskland för 630 miljoner, expanderar och blir kvar i stan. Trevligt.

Intressant är också att det grundades av professor Svante Wold som jag tror hade sommarstuga i Gullsjö i Vännäs. Vännen, bonden och profilen Nils-Olof Fridolfsson i sagda by kände honom och gav mig en gång ett citat av Svante Wold: ”En dum människa som tar en hög examen är fortfarande en dum människa, hon blir bara så mycket svårare att ha att göra med”.
Så kan det vara. 🙂

Nils-Olof var inte dum, han var klok och mycket bildad, om inte så formellt. Olika vetenskapliga tidskrifter låg i travar, bredvid Bibeln och andaktsböckerna.

Här under den nordiska solen behöver vi fler företag som Umetrics, vi behöver människor som tar vara på skolans och utbildningens möjligheter att ge utveckling och tillväxt i en ny tid. Vi behöver entreprenörer, innovatörer, kreatörer, vidareutvecklare och förvaltare i bas- och spetsnäring och offentlig verksamhet.
Framför allt behöver vi kloka människor.

Bildningsbluff

Av , , 4 kommentarer 10

Man hoppas att det kan komma fram någon bra förklaring till de obegripliga och sorgliga siffror VK presenterat kring ett av Umeås studieförbunds inrapporterade timmar. 

Som så ofta drabbas många hårt när några fuskar med skattemedel. Nu hålls hälften av alla kommunala bidrag till studieförbund inne i Umeå. Det drabbar en hel gammal klassisk bildningsbransch och säkert många enskilda.

Finns det en vettig förklaring bör den komma fram snabbt. Om det VK skrivit är som det verkar, hur tänkte de som visste?

Räcker inte med miljarder

Av , , Bli först att kommentera 7

Mot slutet av rosornas krig, 1485, stod slaget vid Bosworth Field där Rikard III dog. Enligt en av myterna därifrån ska den döende Rikard ha ropat; ”En häst! En häst! Ett kungarike för en häst!” Men det fanns ingen. Inte tid heller.

Parallellen är kanske både långsökt och lätt makaber, men när det gäller hästen tänker jag på tvåmiljarderssatsningen på fler lågstadielärare. 

Jag vill definitivt inte säga att skolan är döende. I många skolor och klassrum blomstrar verksamheten. Skolans krav och uppdrag är på flera sätt mycket mer avancerat än när jag gick och många av skolans mer generaliserande slentriankritiker skulle kanske inte komma ut med godkända betyg idag. Med visst finns bekymmer och växande utmaningar av olika slag.

Om kungariken eller pengar ska hjälpa i nöden måste det finnas hästar. Eller lärare, om det är det som behövs.  Inom ett par tusen dagar behövs några tiotusental lärare som inte existerar, hur många miljarder vi än skulle omfördela. Bristen är tydlig redan nu, det har jag fått handfasta bevis på idag i olika samtal.

Det lovades i höstas att skolan skulle fixas på hundra dagar . Lärarna som trodde på det var få, vilket visar en tankeskärpa i leden. Jag tror inte att det räcker med mindre än att vi med höga förväntningar gör läraruppgiften och skolan som arbetsplats så attraktiv, tillfredställande och ”statusfylld” att ungefär samma personer och antal som i Finland söker sig dit. Plus några saker till.

Det behöver kanske inte kosta så väldigt många miljarder. Finland lägger mindre på skolan (som på det mesta) än vi gör. Det kan däremot kosta rätt många förenklingar, slaktande av några ”heliga” kor, pudlande, viss maktförskjutning och tillåtande av större löneskillnader. Samt på flera nivåer mer lust till lärande, människomöten och utveckling än tilltro till administration och evidensbaserad praktik som nog passar bättre i vården. Vi måste locka rätt människomänniskor till hela utbildningskedjan. Hur hem och samhälle generellt sen ska förmås att ändra attityd till skolan är inte den enklaste frågan, men det tror jag också  är nödvändigt för att eleverna och skolan i stort ska ha en rimlig chans.

Om nu några tusen kunniga, entusiastiska och brinnande lärare med glimt i ögonvrårna verkligen skulle uppstå ur intet, hur långt skulle två miljarder räcka? Tja, med lön, arbetsgivaravgifter och lite utrustning skulle vi i min lilla kommun kanske få ett par lärare till Vegaskolan och till Vännäsby skola. De skulle behövas, men man ska nog inte förvänta sig att insatsen ”fixar skolan”.

Om nu pengarna alls skulle komma fram till skolan, vill säga. Till Vännäs och många andra kommuner har det t.ex. kommit många statliga pengar till mattesatsningar. Pengar som skolan aldrig fick. Sådant kan nog bara vi kommunpolitiker komma undan med. Pengar behövs, men de är inte den självklara lösningen och när de kommer ska de hamna i rätt verksamhet.

För att hästarna framöver ska finnas där de behövs får vi framför allt börja jobba på förbättring av kungariket, stallarna, havret och stuterierna!

Antiskolkulturen

Av , , Bli först att kommentera 6


Skrev just på ett annat ställe att antiskolkulturen nog är den dyraste kulturform som finns. För hela det svenska samhället, men främst för sina utövare.

Antiskolkulturen odlas av alltför många, främst pojkar, och den har många bakomliggande orsaker. Varför är den så mycket mer utbredd i Sverige än i t.ex. Finland? Odlas den även av många vuxna som i det närmaste uppmuntrar den, utan att förstå vad den kan komma att kosta den unge som ska leva och verka i morgondagens samhälle?

Det är en stor utmaning att hantera och vända den här trista kulturformen, men väldigt viktigt att alltid försöka inspirera. Som föräldrar och lärare. Och att inte ta på sig alla nederlag.

Sen ska vi kanske testa lite måttligare mycket. Efter alltför många bekräftelser på att man inte håller måttet kan det vara svårt att hålla styrfarten uppe. Jag tycker mig se många tecken på att det var bra att återinföra betygen från och med sexan, men för övrigt kan det vara dags att börja lita mer på lärarna igen.

Detta skrivet med anledning av de nya bekräftelserna på att pojkar i snitt får lägre betyg.