Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: byråkrati

Lära av Karolinska?

Av , , 4 kommentarer 15

…
I senaste numret av ”Chef” skriver Cissi Elwin om Björn Zoëga, Karolinska sjukhusets chef. Islänningen har på två år medverkat till att vända ett underskott på 2,9 miljarder till överskott som går till vård. Det utskällda sjukhuset rankas för övrigt som det 7:e främsta i världen.
Jag har minimal koll på Zoëga och Karolinska och beskrivningen nedan är extremt enkel. Den resa man nu gjort med administration och byråkrati bör vi ändå reflektera över. Så här skriver Elwin:

”Hans recept var att ta bort onödig administration, skära bort ett helt chefsled (en femtedel av alla chefer fick gå) och lägga ner ett it-system som kostat 190 miljoner men ändå inte fungerade. Han skapade ett nytt för en miljon.
Dessutom har han halverat alla möten. Hälften så lång tid och hälften så många. Och de som vill ha möten med honom måste ange varför. Ofta är det för att de har problem med något. Då måste de ha med sig en lösning på problemet och gärna en kalkyl på vad lösningen kan kosta. Efter de kraven är det inte alls lika många som vill ha ett möte.”

Vi har en del att fundera på i våra organisationer inför en framtid där vi blir allt äldre och där andelen arbetande ”skatteskapare” blir mindre.

Jag tror vi måste ta en kopp Zoëga då och då.

Förenkla var det

Av , , 2 kommentarer 5

…

Absolut inte förkrångla.

Det har varken företagen, samhället eller framtiden råd med.

 

 

Ser att texten jag länkade till skyddas av ett lösenord. Ska se om jag kan lägga ut den ändå. Innehållet var en protest mot ett förslag som går ut på att alla arbetsgivare ska rapportera in ett 40-tal nytillkomna uppgifter varje gång man betalar lön till anställda.

Det är den typen av förändringar vi bara inte har råd med.

Statistiska Centralbyrån

Av , , 6 kommentarer 12

…
Som alla kommuner får vi i Bjurholm frottera oss rätt mycket med Statistiska Centralbyrån. En del insamlande är nödvändigt och bra, annat kan säkert vara nyttigt, på något vis. Sen finns det som man ler åt, i bästa fall. När hanteringen stressiga dagar tar rejält med tid brukar man inte skratta.

Enkäten som gällde resultaten i gymnasiets nationella prov hade jag inte möjlighet att besvara i höstas. Jag mailade varför, men si för ett tag sedan kom påminnelsen.

Idag ringde jag och förklarade att min ovilja att svara bottnade i att Bjurholm helt enkelt inte har något gymnasium. Tjänstemannen trodde mig inte först. ”-Har ni inget gymnasium alls?”, frågade han förvånat. Jag förklarade att det finns 2423 invånare i kommunen och då får gymnasieeleverna gå på andra ställen. Det lät nog för fantastiskt för han kontrade lite osäkert med frågan om det verkligen finns en kommun som heter Bjurholm. Ungefär där undrade jag vart jag blivit kopplad. Om det verkligen var till stället där man har örnkoll på allt. Hade det varit han som ringt hade jag nog trott det handlade om Kalle Sändares barnbarn eller något ditåt.

Den grundlige skrev upp mina uppgifter. Namnet, orten och kommunkoden. Som den noggranne statistiker han säkert var frågade han även upp antalet invånare. Han var bara trevlig och bekräftade snart att han hittat kommunen och skulle kontakta den projektansvariga.

Innan dagen var all fick jag mailvägen bekräftelse på att vi skulle få en enkät mindre framöver.
I sig glädjande.

Tänker regeringen rätt?

Av , , 3 kommentarer 6

Förslagen om en jämställdhetsbonus i arbetsgivaravgiften väcker några gnagande orostankar.
Ska min regering ramla ner i samma grop som (s) och facket ofta gör – bara tänka på de stora företagen? De som har många anställda och en kader av villiga formulärifyllare och statistikräknare?
Hur går det här ihop med ambitionen att förenkla för företagen?
Slutar det så att de små företagen som inte kan utjämna på efterfrågat sätt eller inte orkar med ytterligare byråkrati får konkurrensnackdelar?
Ibland blir man lite trött….

Förenkla!

Arbetsförmedlingen och de unga

Av , , 4 kommentarer 3

…

Det är omtumlande att läsa vad som lades ut om Arbetsförmedlingen i SvD ikväll.

Jag vet inte hur rättvisande artikeln är, men den bör läsas av den som är samhällsintresserad, är ung eller har unga arbetslösa kring sig.

Härom dagen var jag på inskrivning hos arbetsförmedlingen. Första samtalet blir en av de de sista dagarna i oktober. Jag ska inte klaga på mottagandet, det var mycket bra, men samtalet kändes väldigt långt bort även för en lugn och stillsam 51-åring. Jag har iofs några samtal på AF innan, men det är utanför ordinarie arbetsförmedlande.

Idag gick jag förbi de rekryterings- och bemanningsföretag jag känner till i Umeå. Tänkte  boka en tid för ett samtal. På två av ställena blev det samtal direkt, ett längre och ett kortare. På det första fick jag ett hedrande och lätt skrämmande förslag, men det känns spontant som alltför många timmars dagspendling. Jag lärde mig också mycket om detta med att läsa och värdera jobbannonser. Det behövdes, jag har sällan läst sådana alls och har som sagt aldrig sökt jobb skriftligt innan senaste veckan. Som helhet upplevde jag mottagandet på ställe ett fantastiskt bra. Det var full fart direkt och man kände sig nästan som hemma.

På ställe två var det telefonmöte, men på ställe tre hann vi med ett lite spontant samtal mellan två av handläggarens uppdrag och kom igång rätt bra. Där var det också "verkstad".

Arbetsförmedlingen har ett helt annat uppdrag, är en myndighet med rättsäkerhetskrav och mycket annat. Man ska ta emot alla, agera utifrån sitt givna uppdrag och sina regleringsbrev och hålla de stora systemen fungerande. Man hanterar många stora och delvis nya frågor som de fläckvis konkurrerande rekryteringsföretagen slipper.

Efter att ha läst SvD-artikeln tror ändå att Arbetsförmedlingen måste rusta ett lättrörligt kavalleri och några "jägargrupper" som kan agera även på territorium som Arbetsförmedlingen inte äger.  Man måste ha mer stående trupp, sådana som kan agera direkt.

Det låter alltför skrämmande att arbetsförmedlare i snitt bara förmedlar ett jobb till unga var femte månad och att bara 8 % av de mellan 15 och 24 som fick jobb 2009 hade hjälp av arbetsförmedlingen.

(Ni som ev tänker hoppa på mig, klicka och läs SvD-artikeln först)

 

..

På Arbetsförmedlingen

Av , , 10 kommentarer 6

…

Med ett öga och ett öra har jag följt riksdagsdramat, med märkliga tryckningar, toabesök, SD-utskottsplatser och annat.

Finns mycket att säga, men jag gör inte det. Konstaterar bara att SD inte blev vågmästare. Det blir de andra dagar, både i utskott och plenisal.

Min dag har varit annorlunda, jag har varit på Arbetsförmedlingen med mig själv. Där har har jag varit många gånger då har jag sökt personal till olika uppgifter. Idag var det min tur att skriva in mig som arbetssökande.

Jag hade som jag tidigare sagt hoppats få hoppa över AF, men några saker har gjort att jag ändrat mig. Jag kommer också att få nytta av erfarenheterna. Det borde kanske vara obligatoriskt för oss politiker att gå igenom processen ett varv?

Det var mest bara trevligt inne hos henne som skrev in mig som arbetssökande. Jag blev  väl mottagen och det var bitvis rätt muntert. Det som var mindre trevligt var det urbota idiotiska system som gör att man ska "detaljskriva in sig" två gånger. Det jag ägnat flera timmar åt att skriva in här hemma kan inte flyttas till Arbetsförmedlingens interna register via en knapptryckning. Man ska "terapiskriva" några timmar till för att få in samma helhet hos AF internt. Digital Hedenhös!

Stod det i politikens makt att ändra detta skulle jag skriva och försöka få igenom en motion om saken vid nästa länsförbundsstämma, men nu gör det inte det. Det är vad jag förstår en myndighetssak. Jag hoppas få fram en orsak till hindret som syns mig fullkomligt onödigt.

För mig går det väl bra, men tänk så många som både har språksvårigheter av olika slag och därtill är deprimerade av situationen. Att då mötas av det många i det läget upplever som ett fördubblat berg av det värsta man vet, formulär som ska fyllas i. En och annan i de skorna frestas nog att bli "dropout".

Jag säger som jag brukar – Förenkla! (Utesluter det andra ledet) Det ska räcka med en uppräkning av det man gjort, det man kan och det man vill göra!

Återkommer i ärendet. Svarar däremot kanske inte på kommentarer, eftersom jag gissar att jag får en del elaka och skadeglada. 😉

En förbrytare bakom ratten

Av , , Bli först att kommentera 5

En förbrytare bakom ratten.

Talade idag med en företagare i andra eller tredje generationen. Familjens rörelse har bra rykte. De fordon de lämnat ifrån sig har varit eftertraktade, fräscha och välskötta som de varit. Nu ska han sluta. Ska lämna hela branschen. "-Man känner sig som en förbrytare så fort man sätter sig bakom ratten", sa han.

Regelverken och kraven skruvas åt eftersom. Olika myndigheter och nivåer lägger till nya krav. På fordon, ägare och arbetsgivare, på förare och deras formella kompetenser och utförande av jobbet. Några krav var lägger man till, det syns inte så mycket från vars och ens perspektiv, men det tar desto hårdare hos den som den samlade massan träffar.

Allt är nyttigt och bra på något vis, men helheten dödar alltför ofta små verksamheter. Kvar blir gärna stora drakar, ibland multinationella, med papper och planer i ordning på uvudkontoret, eller också är man så stora att myndigheter drar sig föratt bråka med dem.
Inte sällan med en oerhört mycket tristare personalpolitik och arbetsmiljö än de mindre som gav upp.

Fördyringarna som den ökade kravmassan har med sig drabbar alla, men främst glesbygden där servicen inte "går ihop". I andra delar av samhällsmaskineriet får kravmaximeringen inte sällan till följd att cheferna hoppar av och få vill hoppa på.

Vi måste vända den här utvecklingen. Vad är alternativet?

Förenklingar, så ljuv musik! Tänk att man…

Av , , Bli först att kommentera 4

Förenklingar, så ljuv musik! Tänk att man kan bli så glad av ett ord.

Riksdagen har klubbat en ny Plan- och Bygglag, PBL. (För skolfolket står PBL för något annat, nämligen "Problembaserat lärande") De förenklingar som i dagarna har klubbats är en välkommen början. Vi behöver PBL och en omfattande reglering av vårt samhälle i övrigt för att få en fungerande helhet och samexistens. Men jag anser att de samlade kontrollfunktionerna, lag- och dokumentationskraven har gått över gränsen. Ordet "kontraproduktivt" kommer i tanken.

Vi har en kontrollfunktionsmassa som har börjat motverka sitt syfte. En lärare på en kommunal skola uttryckte det så att hon nästan inte hade tid att planera sin undervisning p.g.a. de mycket långtgående utvärderingskraven på undervisningen.

På område efter område tar olika kring- och sekundärfunktioner alltmer tid och kraft . Kommer jag in i Sveriges lagstiftande församling ska förenklingar bli ett av mina ögonmål.

Möte på Station

Av , , 4 kommentarer 3

…

I eftermiddags fick Allianspolitiker från Umeåregionen höra mer om nya skollagen.

Några av Alliansens ledamöter i Utbildningsutskottet (bl.a. Gunilla Tjernberg KD och Margareta Pålsson M) informerade och gav tillfällen till frågor. Det var en välkommen genväg till mer kunskap om lagen. Själva texten på drygt 1 000 sidor lär inte läsas av alla.

Många intressanta saker togs upp, t.ex. den förbättrade lärarutbildningen. Det hörde inte till huvudpunkterna, men för egen del tycker jag att de förenklingar man öppnat för känns välkomna. Även om det behövs mer.

För ett par veckor sedan talade jag med en lärare i en kommunal skola som var hyfsat uppgiven. Hon menade att lektionerna inte förbereddes och sköttes som de skulle p.g.a. mängden sekundärt kringarbete. Knoget med att dokumentera elevens lärande tar så mycket tid att man inte hinner lära eleven så mycket.

Många lärare uttrycker liknande tankar. Under några besök i äldreomsorg och sjukvård på sistone har liknande tankar kommit upp. Många upplever att tiden för  kärnverksamheten, och samtalen,  begränsas kraftigt av ständigt jäsande administration.

Stunderna av människomöten, av lärande och vård, syns och räknas inte lika mycket som det som blir kvar i form av papper och digitala dokument.

Hur vänder man skutan? Nya skollagen är på sina ställen en liten början.

…

En sorts explosion?

Av , , Bli först att kommentera 6

…

Flera har kommenterat debattartikeln i DN där det utifrån ScB:s siffror påvisas att administrationen i kommuner och landsting ökade med 29% 2001 – 2007. Under samma tid ökade de praktiska insatserna i skola, vård och omsorg med 9%.

Det är Thomas Idergard, ansvarig för Timbros välfärdsprogram, och nationalekonomen Johan Kreicbergs som skrivit artikeln.Den sistnämnde har tidigare skrivit boken "Byråkratiexplosionen". Siffrorna i artikeln lär diskuteras, men också vissa som inte direkt brukar hålla med Timbro är bekymrade över utvecklingen.

Även om siffrorna skulle vara diskutabla på någon punkt är det knappast många som ifrågasätter trenden. Den är allvarlig, inte minst med tanke på välfärdens behov när den största generationen snart har pensionerats och de arbetande blir färre.

Administrationen behövs, naturligtvis. På vissa håll behövs t.o.m. några till som hanterar vårt alltmer komplicerade samhälle. Många "administratörer" (jag ser några ansikten i ett par kommuner framför mig) får arbeta mycket hårt. Men i det stora hela måste den beskrivna utvecklingen vändas, vi måste börja förenkla, gå den svårare vägen.

Det är ett stort ansvar som vilar på majoritetspolitikerna i kommuner och landsting. Samtidigt kan inte regeringar fortsätta att lägga på mer administrationsskapande krav på kommuners och landstings verksamheter. Om dessutom över 70% av besluten vi tar i kommunerna är påverkade av EU-beslut är det heller ingen djärv gissning att en del byråkrati genereras den vägen. Antingen det nu handlar om direktiven från Bryssel eller särskilt nitisk svensk tolkning av dem.

Jag tror det är bråttom att börja vända skutan.

 

 

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se