…
Efter den traditionella hjärt- och lungräddningen (numera 30 bröstkompressioner och 2 inblås ”gånger många”) fick våra språkdeltagare undervisning om hjärtstartaren. Ett hjälpmedel som blir allt vanligare, vi får snart vår här på Eductus Umeå.
Civilförsvarsförbundets pigga pedagoger levererade och intresset var stort.
…
Civilförsvarsförbundets drivande pensionärer Curt-Olov och Lars undervisar Eductus språkdeltagare om hjärt- och lungräddning.
Den f.d. televerkaren och flygteknikern använder sin tid till att undervisa ”nya och gamla” svenskar i konsten att klara krissituationer.
Vad skulle vi göra utan frivillig-Sverige? Allt nyttigt kan inte göras med tjänster och anställningar. Så mycket pengar finns inte.
Det kan bli en extrakurs idag, om det hinns. Återkommer i så fall om det, för den är sannerligen också aktuell för oss alla.
…
Det var bekymrande och bekräftande att läsa den här debattartikeln i VK idag. Den är skriven av Anders Hartman, vd vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik, och Sven Lindgren, ordförande för Civilförsvarsförbundet – inga allmänna krösamajor direkt. Ämnet var mat, matbrist och risken för svält. I Sverige, nutidens Sverige.
Genom åren har jag ibland skrivit om risken för genomklappning för vår matförsörjning. Att vi i vår osäkra värld kan hamna i lägen då Sveriges låga självförsörjningsgrad resulterar i ren svält. Jag har också berört oljans och oljeprisets betydelse och vikten av att bevara så mycket åkermark som möjligt i bruk för den tid då oljan sannolikt blir oerhört mycket dyrare för att sen ta slut. Det är knappt 55 år bort enligt BP. Då behövs det ett helt annat jordbruk i Sverige och världen.
De som skriver varnar för ett läge då Ryssland av någon anledning stryper oljetillförseln. Hälften av vår olja kommer därifrån. Mardrömmen vore ett läge där EU både har en konflikt med Putins Ryssland och betydande delar av Mellanösterns oljefält antingen behärskas av någon som inte vill sälja eller kanske brinner. Oljan är kanske inte så betydelsefull för den vars ideal är 600-talet eller vill påskynda världskaos.
Snabbt kunde vi komma ner i 50 % oljeleverans, eller mindre. Det betyder inte bara att vi fick ställa bilen varannan dag eller så. Eller att det rullar som vanligt bland söders cyklar. Enligt skribenterna är risken för svält mycket stor vid 50 % leverans.
Sådana här budskap är inte direkt säljande i valbudskapens tid, men jag tror debattörerna har rätt. Sätt igång skarpa forskningsprojekt med mål att hitta alternativen för basnäringar och transporter. Man kan nog behöva både 25 och 40 år för att skaka ner nya, breda, praktiskt och ekonomiskt gångbara lösningar. Jag tror jag har rätt, bevara jordbruksmarken, se till att den hålls i hävd, spridd över landet.
Lite trist att vi förutom allt annat avskaffade beredskapslagren för några decennier sedan. Det skulle kunna inträffa lägen då vi gärna hade haft dessa stötdämpare. Lite olja förutom den i tankbilar och mackar. Lite mat förutom i långtradare och butiker.
…
Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.
För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.
Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.
Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.
På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.
Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.
…
Sätter in en länk till en rätt ny artikel om självförsörjningsgrad och krishantering.
Bakgrundskunskap som kan vara bra att ha är att vi efter kalla krigets slut sålde ut våra (inte alldeles billiga) beredskapslager under 90-talet. 2002 avskaffades beredskapsförordningen vilket innebar att ingen myndighet längre ansvarade för matförsörjningen. 2010 gavs Livsmedelsverket ett samordningsansvar, så en del har hänt .
Det är inga lätta frågor som behandlas i den korta artikeln, men viktiga. Olika synpunkter kommer fram, dessutom en del intressanta uppgifter i slutet:
”► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.
► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.
► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.
► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.
► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.
► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.”
För oss norrlänningar kan sägas att självförsörjningssiffrorna i statistiken ser väldigt annorlunda ut om vi skulle tala om Norrland. Det allra mesta av även vår ”svenska” mat produceras långt bort härifrån. Kanske naturligt, men inte alldeles ofarligt i osannolika krislägen.
Jan
Senaste kommentarerna