…
Det här är en mycket Intressant sida för några av oss. Här kan man kan se hur befolkningens åldersmässiga sammansättning ändrats mellan år 2000 och 2018. I landet som helhet och i din kommun.
Siffror och diagram förklarar en del och väcker tankar och framtidsfrågor.
…
Vi har många saker att hantera efter vårt stora mottagande av invandrare. Bilden haltar alltför mycket och ofta. Åt olika håll.
Många har idag sitt nyhetsintag nästan uteslutande från sidor där det inte är ovanligt att 75-80 % av materialet är migrationsanknutet. I regel med ett starkt negativt urval. ”Här finns något positivt med invandringen” hörs aldrig på dessa sidor som berömmer sig av att säga ”sanningen”.
Ibland presenteras också sanning, ibland överdrifter och ibland ren lögn, men urvalet ger totalt sett en väldigt vriden bild. Ofta ännu skevare än de kanaler som å andra sidan aldrig vill lyfta en utmaning eller ett invandringsanknutet problem. Hedersproblematik, brottsstatistik, språkhinder eller arbetsmarknadsrelaterade frågor.
Landets invånare har både problem och utmaningar – och mycket att vara tacksamma för.
Hur skulle Sverige se ut denna tisdag om inte miljonen första och andra generationens utrikesfödda gick till jobbet, betalade skatt och bidrog till BNP och att landet fungerar? Bussförarna, läkarna, barnskötarna, politikerna, byggnadsarbetarna, lärarna, sjuksköterskorna, taxichaufförerna, vårdbiträdena, konstnärerna, undersköterskorna, lantarbetarna, poliserna, kockarna, köksbiträdena, lokalvårdarna, ingenjörerna och journalisterna. Med mera.
Med vår demografi där så många i arbetsför ålder saknas skulle Sverige inte klara sig en vecka utan dem vi talar om. Det är cirka var femte människa på arbetsmarknaden. Inom många omsorgsyrken är det 80 % på vissa ställen och alternativ saknas.
En vinterinfluensa brukar drabba 2-5 % av befolkningen, ibland mer, ett antal veckor några månader per år. 10 % lamslår ofta verksamheter. Tänk då vad 20 % eller var femte person skulle betyda för verksamhet och ekonomi, permanent.
Vi som kanske invandrat tidigare eller senare är gravt beroende av våra nyinvandrade och jag tycker vi har en moralisk skyldighet att ibland uttrycka och lyfta det. För vår egen och de invandrades skull. Inte minst ska vi vara medvetna om detta när vi behöver åtgärda problem som invandringen för med sig.
…
Idag träffas moderata gruppledare, region- och kommunalråd till rådsmöte i Stockholm. Det har varit en mycket intressant dag hittills. Bland annat behöver man få mediebilderna nyanserade och balanserade.
Strax innan lunch möttes stor och liten på scenen. Region Skåne och numera moderatstyrda lilla Bengtsfors kommun. Båda med sina ekonomiska utmaningar att ta hand om för framtiden och de unga som ska ta hand om samhället efter oss.
Bengtsfors utmaningar är tveklöst störst. Här ser vi den nationella befolkningssammansättningens utveckling tio år framåt enligt SCB.
Så ser det inte ut i Bengtsfors. Där minskar befolkningen i arbetsför ålder med tio procent, de unga med två. Även där är kommunens politiker skyldiga att lägga en budget som ger hållbar och god ekonomisk hushållning, d.v.s. ett överskott på i alla fall två procent. En utmaning.
Roligt att också små glesbygdskommuner lyfts fram en dag som denna. Både små och stora kommuner ska skötas klokt och hållbart, idag och i morgon.
…
Många kommuner sliter hårt med ekonomin idag. Åldersfördelning, utflyttning, mindre andel förvärvsarbetande skattebetalare, ökningar i försörjningsstöd m.m. pga stor invandring och trög integration är några orsaker. Faktum är ändå att många kommuners besvärande skulder byggdes upp för länge sedan. I ofta överglorifierade tider då kommunerna inte gjorde pensionsavsättningar utan lämnade de kostnaderna till framtiden, d.v.s. nutiden.
Ett antal större kommuner med goda förutsättningar tycks dessutom ha haft för lite respekt för utgifter och skuldsättningen i tro på intäktsökningar och i ”skönhetstävlingen” med andra.
Lösningarna man hoppas på ser också olika ut. Mer pengar från staten leder kanske. Sammanslagning, helst med rikare kommuner finns också med som hopp för många mindre.
Här finns knappast enskilda lösningar. Statens börs är inte hur stor som helst, där är begränsad hjälp att vänta. Att ”gifta sig rikt” kan bli dyrköpt när konjunkturen vänder eller räntan stiger för en högbelånad partner. De som vill lösa problemen med att kasta ut alla invandrade blundar för några grundläggande fakta. Till exempel bristen på arbetskraft.
Om inte näringslivet vill satsa och kan blomstra har vi ingenstans att hämta grundfinansieringen av samhället ifrån. Det får bli en egen blogg, vi lämnar det nu.
Staten måste sluta att vältra krav och kostnader på kommunerna och statens bidrag till kommunsektorn måste öka. Främst till kommuner med utflyttning, arbetskraftsbrist och särskilda integrationssvårigheter. Framför allt måste administrationstillväxten mer än bromsas. Vi kommer att måsta backa, på alla adminnivåer (stat, region och kommun) till förmån för utförarkraft. Detta mycket svåra svåra måste ske samtidigt som vi noga vakar över arbetsmiljön för våra ofta hårt pressade anställda. Många i.o.f.s. nyttiga saker måste helt enkelt lyftas bort, inte utföras. I kommunerna måste också både oppositioner och majoriteter i och mellan valrörelserna sluta inbilla invånarna att det finns ”fria luncher”. Så allt för ofta matas det på med nya, röstfiskande förslag på utvidgningar och subventioner. Skamligt ofta från partier som i bokslutstider klagar på majoriteternas brist på återhållsamhet. Här bör våra profileringssträvanden och maktkamper generellt bli hederligare. Morgondagens medborgare har inte råd med dessa överbud.
Låter det här tråkigt? Inte så röstmagnetiskt? Känns det mer lockande med en kraftfull och enkel lösning från vänster eller nationalistisk höger?
Glöm drömmarna om snabba lösningar. Morgondagen kommer att se bäst ut där nyanserade gnetare med ambition att hålla ihop samhället har tungt inflytande.
…
Anrika Porsche har problem med arbetskraftsbrist, liksom övriga Tyskland och mest hela Västeuropa. Biltillverkaren försöker nu möta bristen med arbetsmiljöåtgärder och tekniska hjälpmedel som ska hjälpa äldre arbetskraft att kunna och vilja fortsätta jobba. Långt in i pensionsåldern.
Det är klart att det i det här fallet handlar om utbildad, kunnig, teknisk och praktisk arbetskraft. Skulle lågkonjunkturen slå hårt blir det säkert mindre behov även av kvalificerad personal. All arbetskraftsbrist är dock inte konjunkturberoende. På vissa håll är bristen så stor att den beräknas bestå även i lågkonjunktur. I Sverige gäller det fordonsförare, vård- och omsorgspersonal, pedagogisk personal m.fl.
Glappet mellan utbildade, erfarna och många nyanlända som har låg eller ingen utbildning är oftast stort. De länder, områden och kommuner som ser till att hela tiden flytta en betydande del lågutbildade närmare korta eller längre yrkesutbildningar, högre utbildning och jobb kommer att höra till vinnarna.
Ingen ska säga att det är lätt eller att problemen är små. Men där man inte arbetar målmedvetet för att steg för steg lyfta fram fler som arbetande och skattebetalande, där får man framöver jobba desto hårdare med arbetskraftsbristens konsekvenser. Och med försörjningsstödet förstås.
…
SKL presenterade häromdagen en undersökning som pekar på att det behövs 225 000 nyanställningar inom vården de närmaste tio åren. De flesta inom äldreomsorgen.
129 000 undersköterskor och vårdbiträden, 38 000 sjuksköterskor och 12 000 läkare behöver nyanställas, enligt SKL. De flesta på grund av pensionsavgångarna. För varje år som går så förbrukas ju kring 2,5 % av vårt arbetsliv och många inom vården är i slutet av sin aktiva tid.
Problemet blir inte minst i de bygder som exporterat sina unga till städerna. I vissa glesare kommuner säger man att behovet av vårdpersonal inte täcks ens om alla som går ut gymnasiet söker sig till vården. Och tendensen ser inte ut riktigt så.
I förrgår besökte jag en sedan länge avsidestagen 84-åring som inte haft medvind i livet under solen. Just då var en glad kvinna från hemtjänsten där. 37 år hade hon arbetat med gamla. Ofta hade det varit tungt, ibland hade hon kommit hem arg, men inte hade hon ångrat yrkesvalet. Meningsfullt hade det varit. Hon hade fått göra skillnad. Alla hennes döttrar hade valt samma yrkesbana.
Frågan är hur fler ska hitta tillfredställelsen i vårdarbetena? Jag tror det finns en del att göra i arbetsmiljön och styrningen och vi måste absolut hitta något som kryddar och lockar. Något mer än lönen.
En dellösning kan vara våra invandrare. Synen på gamla är ofta positivare i andra kulturer. Här har det blivit – ska vi säga svalare? Förhoppningsvis kan vi med medvetna åtgärder och goda utbildningsinsatser överbrygga hindren och få fram fler som vill göra skillnad till dess det är vår tur att behöva hjälp.
Annars ser det bistert ut. Om SKL bara har tillnärmelsevis rätt.
…
Skulle inte blogga på ett tag, men det verkar bli svårt. Vill i alla fall kommentera Pelles kommentar om den sänkta pensionsåldern i Frankrike, från 62 till 60.
När Europa åldras och många länder relativt sett producerar mindre att finansiera välfärd för har man inte råd att ha lyxlåg pensionsålder som en del medelhavsländer varit vana att ha. Om man inte sänker pensionerna rätt drastiskt förstås. Men det brukar inte ingå i populismens planer.
Vilka ska arbeta ihop till pensionerna med allt färre som kommer i jobb allt senare? När de gamla blir allt fler och lever allt längre och födelsetalen är låga?
Värst drabbas länderna själva som ägnar sig åt dylika närsyntheter. Sen gissar jag övriga euroländer drabbas när omvärldens förtroende för zonen sänks. Eftersom de länderna är vår främsta och närmaste marknad får nog också vi vår släng av sleven.
Jag tar gärna debatten om drömmarna om att sänkt pensionsålder ger fler unga arbete, men går inte in i den nu.
…
Det här med demografin och "ålderspyramiden" är ingen promenad i parken för någon kommun. Inte för landet som helhet heller. Lite skrämmande kan prognoserna verka, men det är viktigt att politikerna är medvetna så att man kan hantera situationen så bra som möjligt.
Det handlar om hur många som varje arbetande ska försörja i framtiden, närmare bestämt om 20 år, 2031. Redan nästa år kommer 73 kommuner att ha ett svårt läge då varje arbetande ska försörja 1,5 som inte arbetar. Då sägs det att man har en försörjningsbörda på 2,5. I kommunerna Solna och Sundbyberg har man idag de bästa siffrorna. Där försörjer varje arbetande en person utöver sig själv.
2031 kommer 200 kommuner att ligga på eller över faktor 2,5. Ett antal kommuner kommer att ha ett "extremt" läge där varje arbetande ska försörja minst två stycken.
I Västerbotten beräknas år 2031 tre kommuner att klara sig under en försörjningsbörda på 2,5. Prognoserna pekar på att Umeå har faktor 2.35, Vännäs 2.48 och Skellefteå 2.49. Artikeln jag länkat till ger exempel på kommuner med en helt annan situation.
Samtidigt som en del av oss får glädja oss över våra egna siffror gäller det att inse att vi måste tänka på hela landet framöver. Vi är olika kommuner med olika förutsättningar, inte olika länder. För mig är det alldeles givet att det måste ske en utjämning, frågan är hur den ska ske. Man får också ta i beräkningen att många av kommunerna som klarar demografin bättre har sociala utmaningar som andra saknar.
Det här är förstås prognoser. Man kan tänka sig ett och annat scenario där utvecklingen blir annorlunda. Samtidigt måste vi agera utifrån dessa siffror.
…
År 2025 har vi ett helt annat läge än idag. Snurrar jorden är det mycket som ändå inte står att känna igen i många av våra samhällen.
Det kanske snurrar på rätt bra i Stockholm och Göterborg, kanske även i Malmö. I ett par dussin kommuner till också. Men i de allra flesta kommuner är det väldigt annorlunda.
Det här har att göra med vägval som gjorts för länge sedan och en löpande utveckling som vi mestadels tar för given.
Du som aldrig brukar läsa debattartiklar bör läsa den här. Du är nästan tvungen om du bor i Nordmaling eller Lycksele eller någon av de 13 minsta kommunerna i Västerbotten.
…
Det är en bister bild som målas upp i en artikel om glesbygden i dagens SvD.
Enligt siffror som Arbetsförmedlingen tagit fram till tidningen kommer 205 kommuner kommer att minska fram till år 2025. Den enda kommunen i Norrland som växer lite är Umeå.
Västerbotten har enligt den här prognosen fem kommuner som kommer att minska med 20-30 % fram till 2025. Icke överblickbara siffror. Både rent ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Den här grafiken visar nämligen inte vilken ålder folk har. Vilka ska sköta det nödvändiga om vi bara sitter och väntar in slutkonsekvenserna av 60-talets avfolkning?
Vi måste stimulera företagande och arbete i delar av Norrland. Det var så Norrland befolkades av "svenskarna". Att bara ge våra kommuner en slant till kommer inte att göra avfolkningsvintern till demografisk sommar. Vi måste stimulera entreprenörsskapet. Ingenstans borde det löna sig så bra att arbeta och driva företag. De som vill stanna och uppehålla ett fungerande norrländskt samhälle för hela Sveriges bästa måste hitta jobben, inte bara i offentlig sektor.
Börja med att dubbla jobbskatteavdraget i inlandet och se sedan över företagsbeskattningens olika delar. Se efter vilken och hur stor del av beskattningsbördan som ska lyftas av näringslivet i dessa delar.
Drastiska och dyra särlösningar? Det är ingen som har råd med att vi gör ingenting. Ett "ohållbart" Norrland blir snart väldigt dyrt på flera olika sätt.
Eller ser någon några alternativ?
Jan
Senaste kommentarerna