Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: det gemensamma

Väldans trevligt

Av , , Bli först att kommentera 8

Tycker alltid det är väldigt roligt när tidigare elever hör av sig. Även när det ibland också kan vara svårigheter som föranleder kontakten.

Idag var det en av de mer ”färgstarka” som gav sig till känna igen. Vi var sannerligen inte överens alla stunder, men man kunde inte missa drivet och kraften. Och vi hade en ömsesidig respekt på var sitt vis. 

Förutom det passande jobbet gladde jag mig åt det politiska engagemanget. Inte var det just mitt parti, men enligt mitt förmenande har utvecklingen varit positiv sen sist. 😉

Det blir nog en fika framöver. Jag blev tillfrågad om råd och jag tänkte bistå med  rätt många av mina misstag. Så behöver hon kanske inte göra just dem. ,-) Jag tror samhället kan behöva de erfarenheter och insikter hon förvärvat.

Politiskt engagemang ska uppmuntras i dessa tider, så utarmade på handfast och hållfast personligt engagemang. Både av medmänniskor och arbetsgivare. Partitillhörigheten är inte det viktigaste.

Politiska kulturen

Av , , 6 kommentarer 5


Det mesta av politiken är hederligt, träget arbete som görs utifrån en vilja att förvalta det gemensamma på bästa sätt. Utifrån våra olika ideologier. Det är inte det arbetet som får rubrikerna, det är sällan direkt spännande. Det är inte heller den delen den här texten handlar om.

Tyvärr skjuter sig politiken ofta i foten. Partier och företrädare tröttar genom enformigt självfokus och överdrivet grälla fulfärger när de andra ska beskrivas. Det blir så lättgenomskådat. Ibland sker självskadan även genom ett beteende som inte skulle accepteras på andra arenor, t.ex i skolan.

Till det som bryter ner hör också ”politiken” i form av låga och magsura angrepp, ofta anonyma, som är med och degenererar debatten, politiken och politikerna. Vilka ska orka med det flödet framöver? Hur slipad, hårdhudad och oresonabel ska morgondagens politiker bli för att härda ut med näthatet?

Och hur kommer man ofta högst i de interna maktkamperna? Vad blir priset för den kulturen?

Jag kanske är för negativ i just nu, men det hade varit roligt att lite oftare få vara riktigt stolt över det som sker på den politiska arenan. Och hur det sker.

Uppgifter på hemmaplan

Av , , 16 kommentarer 8


Idag har det varit barn- och utbildningsnämnd i Vännäs. Den största frågan alla kategorier inom vårt område under decenniet är egentligen inte nämndens, men diskuterades en hel del. Återkommer till den, säkert många gånger.

Ikväll är det partimöte och vi ska gå igenom måndagens kommunstyrelseärenden. Den stora frågan lär bli budgeten och ekonomin som inte är den bästa, trots flera ekonomiskt goda år för Sverige.

Det vore behändigt att få göra som en och annan som resonerar som så att ”pengarna ska inte få styra”. Man tycks ha uppfattningen att man inte behöver bry sig om hur mycket som finns i plånboken innan man handlar. Förhållningssättet fungerar dåligt både i privata och offentliga sammanhang. Investeringar lånefinansierar man och avbetalar på rimlig tid, men det går inte att ligga på minus i den dagliga driften.

Sannolikt blir det mer politik framöver då mina dagliga arbetsuppgifter förändras. Det blir säkerligen tillräckligt att göra även detta år, men jag räknar med att det ska finnas mer fritid att lägga på uppgifter hemma i Vännäs.

Barbros 6:or mot fullmäktige

Av , , 2 kommentarer 11

I går ringde en lite stressad dam med ansvar för att skrapa fram ersättare till regionfullmäktige. Jag hade tittat på dagordningen och särskilt en av de bifogade handlingarna, men inte mer.

Hon sa att jag var hennes sista möjlighet och undrade om jag kunde ersätta Johan Söderling i dagens fullmäktige. Jag bad om 30 minuters respit, men meddelade sedan att jag inte kunde. Dagen var för full med saker, både på kommunhuset och Castorskolan.

Dels var det genomgång av rekryteringen till verksamhetschef i Bjurholm, det var kommunens ledningsgrupp där jag hade några ärenden jag ville ha svar på och en hel del ogjorda uppgifter för övrigt. Inte minst var det Kenyabilderna som skulle visas för Barbros 6:or nu när de läst färdigt Afrika. Det blev nej till regionfullmäktige.

Om några tycker att jag prioriterade fel så kan jag i alla fall säga att jag drog en lans för samhällsengagemanget i sexan. Det var ganska lätt utifrån bilderna från skolan i Mombasa där en stor grupp elever hade "parlamentsdebatt" kring den veckans kontroversiella påstående, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Man skolade sig för att kunna argumentera och ta samhällsansvar under ordnade former. En hel del gick just i sexan.

Jag ställde den retoriska frågan om det kanske satt någon framtida Bjurholmspolitiker, något kommunalråd, någon riksdagsledamot eller statsminister i klassen och några tjejer och killar sträckte leende på sig.

Om dagens föräldrar och vuxna vill ha några som tar hand om dem och samhället i framtiden bör man nog uppmuntra sina barn att bry sig och ta ansvar för det gemensamma också. Det kommer inte att hålla att bara slentriangnälla på "politikerna" samtidigt som man menar och tror att allt ska fungera även i morgon. Liksom av sig själv.

Slentriangnället har för övrigt inte med sig något gott någonstans.