Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: drivkraft

Norrlandsbilden

Av , , 4 kommentarer 4

Befinner mig i Östersund och var i förmiddags med på ett möte med AF. Jag har själv fått revidera bilden av staden och kommunen några rejäla snäpp. 

Hade inte alls trott att det skulle vara ett sådant tryck här. Det byggs ganska friskt för den växande stadens storlek. Många unga flyttar tillbaka hit och man satsar på att få hem fler. Kommunens ledning verkar ha lyckats rätta munnen efter matsäcken och man har gått med rätt fina överskott ett antal år.

Det var inte länge sen jag hörde någon tala om arbetslösheten i Norrlandslänen ”som till exempel Jämtland”. Nu är det bara så att arbetslösheten är lägre här än i landet som helhet. Det är naturligtvis olika i kommunerna. Östersund hyfsar siffrorna ordentligt med sin låga arbetslöshet, men ändå. Det ser bra ut. Kommunen har inte heller satt någon prestige i att hålla privata verksamheter borta, tvärtom. Man tar hjälp av dem, ser till att nyttja den initiativ- och drivkraft som finns och det förlorar man sällan på. Varken individer eller samhälle.

Bilden av Norrlands kommuner, län och landskap bör i många fall revideras ordentligt. Både vår egen och andras. Jag har reviderat min en smula.

Och någon ”surjämte” har jag hittills inte träffat. 🙂

När korridoren blir smal

Av , , 5 kommentarer 6

Apropå min näst senaste blogg med överskriften ”Innovation och tolerans” så fick jag en kommentar av en vän till mig som jobbat mycket med utbildning. Jag har tagit bort namnen i kommentaren – men i övrigt skrev han så här:

”Jag bodde i en studentkorridor på Ålidhem under fyra år i mitten av 70-talet när jag läste på universitetet i Umeå. Två färgstarka bröder, flyktingar från Iran bodde också där. De lärde sig svenska mycket snabbt och gjorde båda snabba akademiska karriärer. Den ena är numera en av Sveriges mest erkända cancerspecialister medan den andre satsade på affärsverksamhet och data. Han startade bland annat ett webbföretag och är numera mångmiljonär.

Under korridortiden så pratade vi mycket om vilka skillnader man såg mellan Iran och Sverige. Det mesta i Sverige var bättre tyckte de – men en sak var man oroliga för. ”Ni låser ju in eller drogar ner alla som går utanför normen”, tycktes de se… Det betyder att ”det normala” blir smalare och smalare och i Iran är det ju de som egentligen är långt utanför det ”normala” som åstadkommer nåt som senare visar sig vara banbrytande”, tyckte bröderna.

Rätt tänkt tycker jag!

Jag tror också att vi har en del vi borde justera i vår ofta alltför exkluderande och lätt fyrkantiga kultur. Vi riskerar att missa en massa.

Sveriges bästa demensboende

Av , , Bli först att kommentera 6

Så roligt att se ett boende som Älandsgården i Älandsbro, Härnösand, nyss utsett till Sveriges bästa demensboende av Demensförbundet och Svenskt demenscentrum. Det hade varit oerhört roligt att få vara en sorts ”hjälpledare” bredvid superproffsen på ett ställe där de gamla får blomma ut mer än vanligt. Ser framför mig olika saker som man skulle kunna göra för att få till bemötandets och tillvarons guldkant, utan alltför stora kostnader. 

Hoppas jag inte drar ner rullgardinen för någon när jag berättar att det drivs av Vardaga. Företaget som förr hette Carema och som DN och SVT sånär begick ett orättfärdigt karaktärsmord på för att man inte kollade sina källor riktigt. Det kan finnas så oerhört mycket positiv drivkraft och goda initiativ även i välfärdsföretag. Ibland mycket mer än i andra verksamheter med annan driftsformer. Det sitter helt enkelt inte ihop. Man är grundlurad om man tror att drivkraften per definition är vinst bara för att ett företag kallas vinstdrivande. 

Hur som helst, många saker som karaktäriserar den här typen äldreboenden borde verkligen inte vara omöjliga att få till för oss i kommunen heller.