Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: England

N-dag och D-dag att fira

Av , , Bli först att kommentera 10


Vi har all anledning att vara glada över och att fira vårt Sverige. Även om valet av datum kan kännas lite diffust för de flesta.

Jag vet inte hur man fått fram det, men det känns lite märkligt att fler svenska medborgare med utomeuropeisk härkomst än med svensk sägs fira nationaldagen. Tar vi självbestämmandet och landet så självklart?

I Europa högtidlighålls en annan dag den sjätte juni. D-dagen då 150 000 yngre män korsade Engelska kanalen för att driva tillbaka och krossa nazismens barbari. I dag är det 75 år sedan. Utan de dödades, de överlevandes, deras anhörigas och länders offer hade Europa, Norden och Sverige kunnat se väldigt annorlunda ut. Antingen Hitler fått regera, eller Sovjet hade fått sköta hela utdrivningen och sedan sätta sin gräns vid Engelska kanalen. Då hade vi haft en annan utveckling och vuxit upp i en annan värld.

Nämnas bör att väldigt många amerikanska svenskättlingar och svenskfödda invandrare var med på D-dagen och i kriget för övrigt. Tack för det!

Storbritannien på sidan

Av , , Bli först att kommentera 1


Det viktiga samväldeslandet Indiens premiärminister Narendra Modi gör en tur till Europa i veckan.

Han besöker fyra länder. Landet man gör mest affärer med, Tyskland, samt Spanien, Frankrike och Ryssland.

Man kan ha många synpunkter på EU och dess sätt att fungera, och det har man ofta, men det är tydligt att det inte är en lätt sak att lämna den europeiska gemenskapen i dagens läge. London beräknas tappa ställningen som Europas finansiella centrum, många arbetstillfällen I många branscher, mycket skatteintäkter och väldigt mycket inflytande. Jag tror nog man räknade med besök när den gamla kronkolonin kommer till Europa.

Men Storbritannien har fått mindre betydelse. Brexit kan bli dyr.

Tankar om kriget och tiden

Av , , Bli först att kommentera 7

Under en semester nyligen läste jag böcker från tre årtusenden. Lägger jag till Bibeln täcktes fyra millennier.

De flesta böckerna råkade handla om krig. En om kriget i allmänhet, skriven ungefär samtidigt som Malaki bok något halvsekel innan Kristi födelse.
De andra böckerna handlade om delar av världskrigen. De dittills och hittills ojämförligt största krigen med ofattliga mängder döda. Några miljoner genom industriell utrotning.

Första världskriget startade för hundra år sedan. Det andra började avslutas för sjuttio år sedan med de allierades landstigning i Normandie. Man ska inte glömma Sovjets massiva insats för att göra slut på förre kompanjonen Hitler som Stalin först delade upp Europa med. Jag hade med en bok om belägringen av Stalingrad också, men den kräver nog en ny semester.

Första världskrigets bakgrund har alltid tyckts mig komplicerad. ”The Sleepwalkers – How Europe went to War in 1914” ändrade inte på det, men galenskapen blev lite tydligare. Besöket med högstadieelever på franska slagfält för några år sedan lämnade också det huvudintrycket. Nationalistisk galenskap.

Första världskriget har inte fångat mitt intresse som det andra. Dels p.g.a. komplexiteten, andra var tydligare med en ond, galen och skicklig rasist och judehatare som primus motor. Han måste bara stoppas med alla till buds stående medel.
Det orsaken andra är tiden. Första världskriget kändes halvvägs till medeltiden i min ungdom.

Hur länge sen var det, egentligen? Mitt liv har runnit iväg fort. Född 1959, fjorton år efter andra världskrigets slut, har jag blivit femtiofem.
Om jag ett irrationellt ögonblick skulle leka med tanken att åren gått andra vägen? Från femtionio och neråt. Då hade det varit 1904 nu. 1914 är så sett inte så långt bort, drygt 36 500 dagar. Där hade jag varit vid 45 om vi vänt på steken. Mina 30-åriga medarbetare hade varit inne i kalla krigets 1954 om man vänt på deras årsflöde.

Det som var farligt då är farligt nu. Makthunger, ondska, högmod och sjuklig stolthet, nationalistiska drömmar, krigsromantik och hämndbegär kan tända eld på världen.