Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Etableringskurs

Orätt av Region Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 23


Petter Bergner har i dagens VK en mycket bra och viktig artikel om Region Västerbottens orättvisa behandling av de rörelsedrivna folkhögskolorna.

De återigen allt viktigare folkhögskolorna har finansiering från både stat och region, tidigare landsting. Det mesta kommer från staten.
Region Västerbotten sticker ut rejält. Här betalar man ca 850 kronor per kursdeltagarvecka till sina egna skolor. Civilsamhällets ( rörelsedrivna) skolor får 209 kronor per vecka via en klumpsumma på drygt 7 700 000 till Dalkarlså, Strömbäck, Edelvik, Medlefors och Solvik. En summa som legat fast sedan 1998, utan ens indexuppräkning. Löner, hyror har däremot ökat under 22 år…

SKR rekommenderar regionerna att betala 400 kronor till skolor där länsinvånare väljer att gå. Det gör Region Västerbotten, till alla skolor i hela Sverige. Det är bara länets rörelseskolor som istället bara får 209. Skolor som drar in tiotals miljoner i statsbidrag till regionen som det blir anställningar, intäkter och skattepengar av.

Det finns fler principiella skevheter. 2011 sökte Västerbotten momskompensation hos staten för Västerbottens folkhögskolor. Detta gör också kommunerna för sina friskolor. En kommunal skola köper sina varor och tjänster utan moms, en friskola eller folkhögskola måste betala moms. Ett kollegieblock som kostar kommunala skolan 10 kronor kostar de andra skolorna 12,50. Därför ges dessa momskompensation på 6 % av sina bidrag.
Region Västerbotten sökte alltså detta för alla folkhögskolor. Däremot betalar man inte ut dessa pengar. Man sänkte bidraget genom att ge samma 7 700 000, med ”momskompensationen” inbakad.

Hur motiverar man dessa markanta orättvisor? En deltagare som läser in t.ex. grundskolan eller gymnasiekompetens på en av regionens folkhögskolor ger ca 2 500 mer per månad till skolan än om man väljer oss andra.
Man kallar det ”ägartillskott” och menar att huvudmännen för oss andra får göra detsamma.
Vänta nu, vi betalar alla skatt till regionen som i det här fallet till största delen går till ett flerdubbelt högre bidrag till regionens skolor. Sen ska vi andra betala ägartillskott till våra egna ur plånboken.
Det resonemanget håller inte.

Rörelseskolorna vill inte att bidragen för kollegorna Vindeln och Storuman dras ner, de gör ett viktigt och bra jobb. Man begär inte ens full likabehandling, även om vissa regioner betalar nästan samma summor till region- och rörelseskolor. Men, det måste bli mycket rättvisare än det är nu för dessa rörelseskolor som tar allt större samhällsansvar.
Region Västerbotten, det är skämmigt att vara absolut Sverigesämst.

Fasta jobb

Av , , Bli först att kommentera 8


Nu heter det tillsvidareanställningar och de är inte är inte alltid så fasta. Men jag blev mycket glad när jag idag besökte en ort där jag varit ansvarig för två utbildningsverksamheter. En innefattade även matchning.

Det blev tillfälle att tala med henne som ”med den äran” ansvarade för undersköterskeutbildningen hos min tidigare arbetsgivare, Eductus. Den sista utrikesfödda undersköterskeklassen var 16 stycken vid kursavslutningen. Som det ser ut har alla utom en tillsvidareanställning idag. En vinst för dem, för samhället och omsorgsverksamheterna i dagens bristsituation.

Läraren har också utbildat inom Dalkarlså folkhögskola, men trots de här resultaten går hon nu arbetslös. Ett enormt slöseri i nuvarande situation. Det saknas inte personer att utbilda, det är inte brist på jobb och det fattas inte pengar eller kursveckor till utbildningen. Dalkarlså hade velat fortsätta och hjälpa människor närmare sina yrkesutbildningar och sina första fasta jobb, men så blev det inte.

Nu stiger kostnaderna för försörjningsstöd och många kommuner har svårare att få pengarna att räcka till. Även till utbildning. Låt folkhögskolorna utbilda fler i olika slags kurser och låt oss även jobba med matchningen av arbetslösa. Vi skulle generellt göra det bra. Folkhögskolan är van att arbeta med grupperna i den nuvarande ”arbetskraftsreserven” och inte minst de språksvaga.
Fler behöver fasta jobb och samhället behöver fler personer med fasta jobb.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt

Av , , 4 kommentarer 11


Det finns många aktuella politiska frågor. En het är Arbetsförmedlingen som vi alla har tankar kring. Även många anställda.
När man ska förändra en så stor och viktig myndighet med så många uppgifter bör det inte göras med prestige och giljotin.

Jag arbetar inom folkhögskolan, en egen utbildningsform som under två majoriteter fått regeringsdirektiv att arbeta med Arbetsförmedlingen. Några skolor har tvekat inför de uppdragen, inte Dalkarlså. Att hjälpa till med integration i samhälle och på arbetsmarknad, med att få bli behövda och självförsörjande är bland det största vi kan göra våra medmänniskor. Även för demokratin.
Fler och fler folkhögskolor vidgar arbetet och hjälper allt fler genom traditionella allmänna och nya kurser. Utbildningsformen passar särskilt bra för vuxna med blandad bakgrund, erfarenhet och kunskap. I den förnyade Arbetsförmedlingen ser några att folkhögskolorna kommer att ha ännu större betydelse för utbildning och även matchning. Jag tror det blir så. Ändå tycker jag att politiken bör hålla in hästarna en aning.

Låt reformeringen ske mer konservativt än revolutionärt. Vi går sannolikt mot en lågkonjunktur som kan bli tuff. Många som nästan överraskande lätt fått jobb trots svag utbildning, avbruten skolgång eller svaga språkkunskaper kommer tilbaka till Arbetsförmedlingen i lågkonjunkturen. Det kommer att behövas många insatser mot människorna och arbetsgivarna. De måste initieras med tanke. Många blommor behöver blomma, men en trädgårdsmästare behövs.

Olika verksamheter i olika former gör och kan göra goda insatser med bra ledning och personal med kunskap, professionalism, bemötande, kreativitet, initiativkraft, lokal förankring och vilja att göra gott. Det finns och behövs kompletterande aktörer av olika slag. Från icke vinstdrivande folkhögskolor till bolag. Men igen, det måste finnas en effektiv, fungerande myndighetshantering av helheten. Att ”ta bort” Arbetsförmedlingen är en dröm som snabbt skulle bli en mardröm.

Sverige har förskräckande brist på människor på viktiga områden. Vissa brister är strukturella, inte konjunkturiella. Fordonsförare, vårdpersonal, pedagogisk personal, många hantverkare och specialister med flera kommer att fattas även i lågkonjunktur. Där det går måste arbetskraftsbristen mötas med förenkling och mindre byråkrati.
Framför allt måste mängder av människor flyttas från framtid i försörjningsstöd närmare arbetsmarknaden, ofta steg för steg. För många tar det tid, men vad är alternativet?

Myndighetssverige måste samarbeta nära och effektivt med kommuner, företag, entreprenöriella folkhögskolor, universitet och andra organisationer. Ingen kan göra allt och behoven skiftar i olika landsdelar och på olika områden. Det behövs decentraliserade beslutsvägar och lokala samarbeten. Gigantiska stelbenta upphandlingar med oändliga överklagansprocesser är överskattade. Likaså upphandlingar där man bjuder under varandra tills ingen vettig verksamhet är möjlig ens med fusk.

Summa summarum. Låt inte reformeringen av Arbetsförmedligen ske i blind, ideologisk eufori. Låt den ske konservativt. Behåll det som fungerar, få det något förstoppade att fungera och odla fler externa samarbeten med civilsamhället och andra. Klipp det som måste klippas, men tänk efter före. Tro inte att allt fixar sig bara för att det sker digitalt, så många som AF servar nu behöver möta människor. Låt personalen börja våga ta mer initiativ och vara mindre rädda för att göra fel.

Sverige har inte råd med förlorade år på arbetsmarknadsområdet. Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt.

Svårare än kinesiska

Av , , Bli först att kommentera 4


Mötte idag en läkare från Asiens västra delar på Dalkarlsås öppet hus på Ålidhem. En trevlig och pratsam man som bl.a. studerat flera år i Kina.

Han var inte dålig på svenska efter så kort tid här, men han hävdade att kinesiska var mycket enklare att lära sig.
Han hade en teori varför det är så.
”-Kineserna är nyfikna på utlänningar och pratar med en hela tiden, det gör man inte alls i Sverige.”

SFI, etableringskurs på folkhögskola med mera är förhoppningsvis en bra input. Men hur ska vi få till mer output i vår ofta tillknäppta svenska vardag? Det behövs samtal, språkliga möten.
Språkutveckling består av båda delarna. Ord, uttryck och meningsbyggnad behöver höras, ses och passera både in och ut för att fastna och gro.

Begravning istället för samverkan

Av , , Bli först att kommentera 9


Fredagens Folkbildningsforum i Umeå har jag verkligen sett fram emot.
En dag om samverkan för etablering och delaktighet i samhället.

Det är så mycket som inte sker när vi fokuserar alltför stinnt på ”vårt eget bord”, området där vi själva har den trygga kontrollen. Det är så lätt att hitta gamla och nya argument för att låta bli att samordna och samnyttja resurser som ändå kommer från samma skattebetalare. Trots att så mycket krävs och kan göras när andelen arbetande och skattebetalande i befolkningen minskar och vi samtidigt har så många som behöver behövas. Både svensk- och utrikesfödda.

Det är roligt att fler inser att folkhögskolan kan erbjuda många möjligheter till växt, ”förvärmning” och utbildning av människor som behövs i samhälle och arbetsliv. Behoven är idag ofta ganska handfasta, som när folkhögskolan såg dagens ljus i Sverige för 150 år sedan, på 20- och 30-talet och även senare. Samtidigt som den fria och frivilliga bildningen sannerligen också behövs i en allt mer inrutad värld.

Arbetsmarknadens möjligheter och behov ser väldigt olika ut. Det som syns sant i Malmö och Stockholm är inte nödvändigtvis sant i Malå och Sollefteå och platser där bristen på arbetskraft snart blir riktigt allvarlig. Det behövs riktad, lokal samverkan mellan samhällsaktörerna. Inte bara konfererande, men handling. Och saker är på gång.

På Folkbildningsforum såg jag särskilt fram emot att höra mer om ”Påfart Västerås”, ett samarbete mellan Västerås folkhögskola och Arbetsförmedlingen där. Man berättade om arbetet på SKL:s arbetsmarknadsdagar nyligen och jag skulle gärna höra det igen.

I morgon skulle jag även delta i en panel och samtala. Bland annat om möjligheterna till samarbete med självstyrande, men samverkansvilliga folkhögskolor. Civilsamhällets utbildningsform.

Nu blir det inte så. Min moster och äldsta släkting som nästan nådde 101 ska begravas, mammas sista syskon, och då får viktigt vika för viktigast. Dalkarlsås rektor Stig Åsbringer blir en bra ersättare i panelen.

Samverkan för etablering och delaktighet i samhället

Hoppas att ni som ska vara på P5 får en riktigt bra och tankeväckande dag.
EC933B34-76E3-4D6E-8FF8-F8767417DE01

Viktigt se hela Sverige

Av , , Bli först att kommentera 5

A0BC9269-8469-4208-AEEE-4B7D2248F753
Många av våra nysvenskar kommer från stora städer. Inte så få hamnar på mindre orter i Sverige och många vill gärna bli kvar om det finns arbeten. Flera än man kan tro kan tänka sig gröna näringar, jord- och skogsbruk.

Att få uppleva landsbygden kan vara en viktig del i kulturförståelsen för alla i ett Sverige där de flestas förfäder var bönder eller hade nära landsbygdsanknytning ett antal generationer tillbaka.

Dalkarlsås deltagare i etablerings- och studiemotiverande folkhögskolekurs i Lycksele var hem till en lärare i Umgransele förra veckan. Karim på bilden hade provat att rida förr, men knappast på en islandshäst.