Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: evigt liv

Påsken

Av , , 2 kommentarer 7


Här har det varit bloggsemester under helgen. Lugnt och stillsamt, på den fronten alltså.

Skärtorsdagen, långfredagen, påsklördag och påskdagen har passerat. Och så annandag påsk idag.
Kristendomens största högtidshelg.
Den handlar om Guds Sons ställföreträdarskap, medlaruppgiften, de mänskliga sveken och hjälplösheten, korsfästelsen, sonandet av den samlade skulden, uppståndelsen, en dödad död och ett levande hopp. Allt beskrivet både i gamla och nya testamentet.

Påsken är över för i år, men en stor del av jordens befolkning tror liksom jag att det som berättas är verkligare och mer bestående än allt det vi kan se, mäta och ta på. Så, när vi önskar Glad Påsk är det inte bara en önskan om några bra lediga helgdagar. Vi tror att han som blev gjord till våra synder och svek och tog straffet för allt har stått upp från graven. Som ett tecken på att det Ställföreträdaren, Medlaren, gjorde ”gills”, för alla människor. Att livet främst handlar om att ta emot det.

Så, de här allra sista minuterna av påsken 2014 vill jag önska dig en Glad Påsk!

Mer påsk

Av , , Bli först att kommentera 10

På våra breddgrader finns inte många blommor att fotografera utomhus än, men det fanns några vid gårdagens korta promenad. Visseriligen inte vildväxande, men i alla fall blommor som hör till årstiden. De bor egentligen inomhus, men i fick smaka på solljus och friskluft en stund i går.

Påskliljorna, både de större och de mindre, är tidiga. Kommer ofta i påsktid, som en påminnelse om påskens huvudperson som var först ut ur graven. Han kallas i Romarbrevet 8:29 för "den förstfödde av många bröder". Som jag tror och förstår Bibeln är det Guds vilja är att vi ska komma till honom, leva med honom och en dag följa honom ut ur fängsel, stängsel, död och grav. In i hans himmel där döden inte finns. Många ryser, fryser eller skrattar åt tanken, men än är det tillåtet att tro så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att bära en vän till graven

Av , , 9 kommentarer 10


Mitt i stilla veckan och inför försoningens och uppståndelsens helg ska jag följa en vän till graven.

Jag har skjutsat honom många mil sedan 1981 när vi lärde känna varandra, nu ska hans kropp göra en kort resa. Som jag tror har själen redan gjort en resa till en mycket bättre värld.

Efter begravningen kanske jag skriver mer om honom. På ett sätt var han väldigt bräcklig, men han hade kontakt med den starkaste. Han blev aldrig vad han velat bli, men han var alltid och överallt ett vittne om att det finns en Frälsare som dött och uppstått och ensam är Vägen, Sanningen och Livet. För alla människor.

Han var en ovanlig och sällsynt man. Jag känner mig mycket hedrad att få vara med och bära hans kista. Jag ska göra det med saknad, men egentligen inte med sorg.