Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: facket

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Academedia – en storkommun

Av , , 10 kommentarer 8

Jag deltog på Academedias samhällsmarknadsdag i onsdags, en intressant träff med ett antal tunga ledarskribenter och samhällsdebattörer.

Under dagen kom jag att sitta bredvid en kvinna som är en av Lärarförbundets ”bevakare” av utbildningsföretagen i Sverige. Det blev flera intressanta samtal kring inslag och debatter under dagen. Hon beskrev på ett intressant och klargörande sätt fackets ”resa” i synen på de stora utbildningsföretagen, deras kvalitet och betydelse. 

Per Kornhall, med starka synpunkter på skolvals- och finsnsieringssystemet, nämnde en sak vi kom att prata om. Detta att företagen sysslar med En sak, utbildning. Detta ger förstås i längden vissa fördelar. Utbildningssfärens nuvarande (och sannolikt framtida) huvudaktörer är kommunerna där vi har väldigt många strängar på lyran. 

Academedia är med sina 140 000 dagliga barn, elever och vuxendeltagare ”Sveriges näst största kommun”. Bara Stockholms kommun är en större utbildningsanordnare. Academedias verksamhet sträcker sig däremot från Kalix till Ystad.

Allt är inte problemfritt. Av 450 enheter finns 10-15 där man har betydande svårigheter av olika slag. Men med fokus på utbildning och med centrala stödfunktioner finns möjligheter att arbeta målmedvetet med kvalitet och utveckling över tid.

Facket generellt verkar gradvis ha ändrat synen på utbildningsföretagen. Hoppas det sprider sig allt snabbare i samhället. Att låta nidbilder styra ryggmärgsdriven utveckling av regelverk som riskerar att slå sönder så betydande delar av det som fungerar i utbildnings-Sverige – det har vi verkligen inte råd med.

Sen skulle jag personligen vilja se en utveckling där utbildningsföretag med resurser, struktur Och eldsjälar tar sig an riktigt segregerade problemområden och problemskolor och på det sättet understryker det samhällsansvar som redan finns och verkar.

Arbetskraftsbristen

Av , , Bli först att kommentera 7


Ibland har människor blivit irriterade när man nämnt arbetskraftsbristen, som om den inte riktigt passat i bilden. Men den är ett faktum.

I den här artikeln i VK tas den och dess betydelse upp. Arbetskraftsbristen begränsar Västerbottens näringsliv och samhällsekonomin bromsas. Ordrar kan inte tas, förtjänster, löner och skatter uteblir.

För flera år sedan talade jag med en västerbottning som drev utvecklings- och tillverkningsföretag i annat land. Han berättade varför. Det var enligt honom inte för lönekostnaderna. De skillnaderna blev inte så stora. ”Men där finns det utbildad arbetskraft”, sa han. Det gällde IT- och teknikområdet. Idag är bristen på utbildade påtaglig i många sektorer, inte minst inom vården.

Det företagen inte alltid förstått är att branscherna själva kommer att tvingas ta ett större ansvar för att hjälpa fram kompetent arbetskraft, som i flera av våra konkurrentländer. Det utbildas inga erfarna arbetare, har aldrig gjort. Återkommer om detta.

Läs artikeln i länken ovan. Vi måste av många anledningar hjälpas åt att vända utvecklingen och bl.a. uppgradera yrkesutbildningarna som har med sig jobb, samhällsutveckling och välfärd.

Spelregler på arbetsplatsen

Av , , 2 kommentarer 5


Jag har varit med om en väldigt bra kursdag om utbildningsavtalet idag. Kollektivavtalet som bl.a. Eductus omfattas av och som ger spelregler och förutsättningar för fungerande arbetsplatser i en bransch som präglas av relativt växlande och ”kortlivade” verksamheter jämfört med skolvärlden.

Förutom avtalet har det handlat om koncernens omfattande personalwebb. Duktiga HR-experter har lett dagen och det känns tryggt att kunna ha dem i ryggen framöver, tillgängliga via mail och telefon när man stöter på sådant som måste tolkas eller få sin praktiska förklaring.

En och annan aha-upplevelse har det blivit, det känns riktigt bra att ha tillgång till de här resurserna. (Dessutom flera kollegor runt landet som man kan konsultera när det behövs) Väldigt ofta kan man känna sig rätt ensam med avtals- och HR-frågorna som skolledare. Oftast är de fackliga företrädarna oerhört mycket mer välutbildade i regelverket än arbetsgivarföreträdarna. I alla fall i mindre kommuner och ideella sammanhang, fast det förstås även där finns stödjande resurser att tillgå. Den olikheten kan ha med sig många onödiga nackdelar för alla inblandade.

Idag är jag inte skolledare, men behovet av kompetent expertis som hjälper en att fylla kraven på en nutida arbetsgivare är lika stort i den här uppgiften. I morgon blir det mer utbildning på lite andra områden. Efter den här dagen är förväntningarna inte mindre.

 Blogg Möte med Wanja Lundby-Wedin

Av , , Bli först att kommentera 4

Från mobilen

Det är kändistätt på Nolia idag. Träffade just LO-bossen. Som person är hon väldigt trevlig.

Att facket och dess företrädare tar politisk ställning är förstås helt befängt. Det går inte, som många gör, att jämföra med Svenskt Näringsliv. En god vän som var politiskt aktiv fick välja på sina uppdrag och sitt engagemang i Svenskt Näringsliv.

Vore kanske en tanke att överom facket vill få fler medlemmar? Wanja önskade jag väldigt lagom lycka till. 🙂