Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: förråd

Tack Apotekstjänst!

Av , , 6 kommentarer 15


Jag har inte följt det häpnadsväckande haveriet med Apotekstjänst så noga och vet inte var de värsta felen begåtts. I dagens läge får man försöka hålla in hästarna och inte kasta sig huvudstupa in i debatterna. Sanningen kommer ofta en bra bit efter rubrikerna. Att basmaterial fattas, operationer måste skjutas upp och redan långa kötider förvärras på flera sjukhus är i alla fall gräsligt upprörande.

Man får kanske ändå sända en tacksamhetens tanke till haveristerna. Nu står att läsa att några regioner ska bygga upp beredskapslager. Fiffig idé! Apotekstjänst påstår att kaoset beror på att sjukhusen beställt för mycket. Mer än avtalet sa.
Det är väl att de flesta av 50-, 60-, 70- och 80-talets ansvariga politiker på nationell och regional nivå slipper höra detta. Det är nog tur för oss nutida politiker också. Det kan hända att de gamle hade tagit fram rottingen.

Den tidens politiker och myndighetsföreträdare sprängde ut och rustade bergrum där det förvarades lagringsbara matvaror, olja och andra bränslen, byggmaterial, sjukvårdsmaterial och allt möjligt man kunde behöva mycket av om något gick fruktansvärt fel. Det fanns lager av kläder, skor och basutrustning till försvaret spridda över landet. Det fanns mindre underjordiska sjukhus på några ställen. Med utrustning. De hade inte hört talas om ”Just in time” annat än i betydelsen att det skulle svaras på angrepp i tid för att skydda land och folk. Eller strax innan.
Att Sveriges ”beredskap” av livsmedel i stort sett skulle bestå av ett par dagars förbrukning och finnas på långtradarna från Helsingborgs och Göteborgs hamnar hade de aldrig kunnat föreställa sig. Inte heller att sjukhus skulle stå utan det nödvändigaste efter några dagars utebliven leverans.

Jag ska inte måla upp tänkbara situationer då det skulle innebära total katastrof att det bara finns sjukvårdsmaterial för några dagars normalförbruknkng. Använd fantasin.
Vi som på olika nivåer sitter med någon sorts krisledningsansvar får tala med varann och dem vi tycker det angår och börja fundera hur vi ska börja ta vårt ansvar. Till dem som bär ansvaret för att sjukhus nu inte levererar får vi ändå sända en tacksamhetens tanke. Det är tydligen dags för oss att vakna.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.