Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: försörjningsstöd

Låg arbetslöshet kräver också åtgärder

Av , , Bli först att kommentera 10


Västerbotten har just nu landets lägsta arbetslöshet. Det är glädjande.

Vi har under en lång högkonjunktur haft en gynnsam situation. En följd av det är att det blivit mycket mindre fokus på kompetensförsörjning. ”Så många har ju ändå jobb”, kan det sägas i politiken. Området har låg prioritet på regionnivå.

Det verkar mer vettigt än det är.
Arbetskraftsbristen är på flera områden så besvärande att företag och institutioner begränsas i sin utveckling, ibland stängs företag på grund av kompetensbrist. Möjliga skatteintäkter uteblir. En kommunal näringslivsansvarig på en ort i norr sa för ett par år sedan att flera företag där funderade på att flytta ut verksamheten till Baltikum, Inte av lönsamhetsskäl, utan av brist på utbildad arbetskraft.

Grupperna i ”arbetskraftsreserven” som ändå finns är få. Många har fått eller fötts med hinder i livet, andra har fötts någon annanstans. Idag finns möjligheter för många där att komma i arbete, inte minst via kortutbildningsjobb som kan bli livslånga eller steget vidare till annat.
Det kommer andra tider. Vi borde passa på att underlätta vägen för alla vi bara kan till utbildning och jobb när möjligheten finns. Det är i företagen skattemedel kommer till, det är i skola, vård och omsorg stora delar av välfärden blir till med hjälp av dessa medel. Det är I barnomsorgen och skolan mycket av morgondagens samhällsförutsättningar grundläggs.

Arbetslöshet är ett samhällshot, arbetskraftsbrist ett annat.
Nyttja dagen, låt oss aktivera samordnande kompetensinsatser igen. Det är särskilt viktigt i ett läge där matchningen till jobb kommer att halta ordentligt några år. Se till att vuxenutbildningen hos olika aktörer får förutsättningar att möta konkreta behov och ge fler människor möjligheten till egenmakt. Det är sannolikt också enda möjligheten av avlasta kommunernas ansträngda försörjningsstöd.

Inga enkla kommunlösningar

Av , , Bli först att kommentera 16


Många kommuner sliter hårt med ekonomin idag. Åldersfördelning, utflyttning, mindre andel förvärvsarbetande skattebetalare, ökningar i försörjningsstöd m.m. pga stor invandring och trög integration är några orsaker. Faktum är ändå att många kommuners besvärande skulder byggdes upp för länge sedan. I ofta överglorifierade tider då kommunerna inte gjorde pensionsavsättningar utan lämnade de kostnaderna till framtiden, d.v.s. nutiden.
Ett antal större kommuner med goda förutsättningar tycks dessutom ha haft för lite respekt för utgifter och skuldsättningen i tro på intäktsökningar och i ”skönhetstävlingen” med andra.

Lösningarna man hoppas på ser också olika ut. Mer pengar från staten leder kanske. Sammanslagning, helst med rikare kommuner finns också med som hopp för många mindre.
Här finns knappast enskilda lösningar. Statens börs är inte hur stor som helst, där är begränsad hjälp att vänta. Att ”gifta sig rikt” kan bli dyrköpt när konjunkturen vänder eller räntan stiger för en högbelånad partner. De som vill lösa problemen med att kasta ut alla invandrade blundar för några grundläggande fakta. Till exempel bristen på arbetskraft.

Om inte näringslivet vill satsa och kan blomstra har vi ingenstans att hämta grundfinansieringen av samhället ifrån. Det får bli en egen blogg, vi lämnar det nu.
Staten måste sluta att vältra krav och kostnader på kommunerna och statens bidrag till kommunsektorn måste öka. Främst till kommuner med utflyttning, arbetskraftsbrist och särskilda integrationssvårigheter. Framför allt måste administrationstillväxten mer än bromsas. Vi kommer att måsta backa, på alla adminnivåer (stat, region och kommun) till förmån för utförarkraft. Detta mycket svåra svåra måste ske samtidigt som vi noga vakar över arbetsmiljön för våra ofta hårt pressade anställda. Många i.o.f.s. nyttiga saker måste helt enkelt lyftas bort, inte utföras. I kommunerna måste också både oppositioner och majoriteter i och mellan valrörelserna sluta inbilla invånarna att det finns ”fria luncher”. Så allt för ofta matas det på med nya, röstfiskande förslag på utvidgningar och subventioner. Skamligt ofta från partier som i bokslutstider klagar på majoriteternas brist på återhållsamhet. Här bör våra profileringssträvanden och maktkamper generellt bli hederligare. Morgondagens medborgare har inte råd med dessa överbud.

Låter det här tråkigt? Inte så röstmagnetiskt? Känns det mer lockande med en kraftfull och enkel lösning från vänster eller nationalistisk höger?
Glöm drömmarna om snabba lösningar. Morgondagen kommer att se bäst ut där nyanserade gnetare med ambition att hålla ihop samhället har tungt inflytande.

Hushålla, använd civilsamhället!

Av , , Bli först att kommentera 9


Det ligger i den mänskliga naturen att vilja utvidga sin egen verksamhet, det man har kontroll på. Så är det inte minst för oss i kommunerna.

För skattebetalarna kan denna ”naturlag” bli dyr. Att stänga ute all annan initiativ- och utförandekraft än den politiska kan göra att kommunen får bygga upp allt större verksamheter – som ofta är tröga att anpassa när behoven ändras. Det blir dyrt för kommunmedborgarna. Särskilt när vi generellt får mindre arbetande och skattepengar.

I veckan har jag fått se två olika kommunala förhållningssätt i andra delar av landet.
På en plats hur det kan bli när ”kan själv” i förlängningen blir ”måste själv”. Måste utföra, måste betala. Det som dessutom inte blev gjort för att man inte bjöd in andra aktörer på banan. I detta fall ledde det till att invånarna både tvingas betala för mer egen verksamhet och mer försörjningsstöd för dem som inte flyttades framåt utan passiviserades på vägen.

I går samtalade jag med två ledare för stora rörelsedrivna verksamheter med välvilligt samarbete med sina respektive kommuner. Där betydande utbildnings- och matchningsinsatser sköts av folkbildningen. I båda kommunerna utbildas, ”förvärms” och matchas för ett antal dussin miljoner, det mesta utan kommunala skattepengar. (Vissa delar görs i ekonomisk samverkan med kommunerna) Däremot får kommunen in skatt från de anställda och verksamheterna som servar folkhögskolorna. Vad som sparas genom alla som via idéburna sektorn hindras att hamna i försörjningsstödet är svårt att beräkna.

Här kan man säga att jag sitter på två stolar som kommunpolitiker och utvecklingsledare på Dalkarlså folkhögskola. Vi måste i alla fall se till att kommunalskatt inte i onödan går till det andra samhällssektorer kan göra. Ibland med större personligt engagemang som i enskilda fall kan bli avgörande för resultatet.

Sänka löner?

Av , , Bli först att kommentera 5


Om någon skulle komma på den galna tanken att lagstifta om sänkt lön för en viss procent genomsnittliga arbetstagare i ett yrke och verkligen kunna få igenom det skulle det påverka lönerna neråt i yrket.

Om man gör en procentuell sänkning av framförhandlad lön för en utvald grupp med så stora hinder att de trots stor arbetskraftsbrist aldrig får chansen att komma in på arbetsmarknaden påverkar det knappast lönerna alls. Hur skulle i så fall praktikplatser påverka?

Människor ”utanför” behöver få komma in och behövas på arbetsmarknaden. På många arbetsplatser och områden behövs fler medarbetare, direkt och långsiktigt. Som samhälle behöver vi arbetskraft i ett läge då de arbetade timmarna sjunker framöver. Många behöver flytta från försörjningsstöd till förvärvsarbete. Många människor behöver praktikplatser och språkpraktikplatser för att påbörja sin livsresa, men anställningar är så mycket bättre.
Därför finns förslaget om inträdesjobb för unga svenskfödda och för nyanlända.

Jag tror det skulle fungera och definitivt är värt att prova. Inga löner ska sänkas.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Jobbsatsningar & sociala företag

Av , , 29 kommentarer 6


Det är sällan man läser så roliga saker som artikeln om Balticgruppens och Umeå kommuns satsning på ungdomsjobb.

Att så många som 111 av 186 är kvar i arbete eller har börjat studera efter de 6-8 månaderna med stöd är väldigt glädjande. Det är inte alla satsningar som kan uppvisa den statistiken.

Talade idag med en tjänsteman inom arbetsmarknadsenheten i Vännäs. Även i deras satsning för personer som hamnat utanför finns det mycket att glädja sig åt.

En annan sak som jag personligen hoppas mycket på är de sociala företagen. Det finns en del spirande exempel i Norrland på sådana företag som redan hunnit betyda mycket. Återkommer om det, en annan dag och en annan tid.