Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: första maj

Höger eller vänster?

Av , , 1 kommentar 9

9C935B56-CC1E-4968-98DE-823922D16096

När man ser galenpanneriet i partiprogrammet för hatförblindade Nordiska Motståndsrörelsen (NMR), då undrar man om det är Röda Khmererna eller något till höger man läser om. Där finns varken demokrati, individuell frihet, yttrandefrihet, rättssäkerhet, fri företagssamhet eller annat som förknippas med ett blandekonomiskt och demokratiskt rättssamhälle som jag som borgerlig och Moderat vill ha. Det är meningslöst att klassificera mordiska revolutionsförespråkare på höger-vänsterskalan. Självklart ska polisen plocka lagliga vapen av dem och deras närmaste som man gör, även om sådana sällan används i brottsligt syfte. Det finns gott om effektivare, olagliga vapen.
Sen bör Ryssland som upplåter landet för möten och militärövningar för NMR ställas till svars och få förklara sig via lämpliga internationella kanaler.

När man ser personer i mer rumsrena svenska organisationer tala om ”folktribunaler” mot politiker och journalister blir man påmind om att den mörka avgrund vi här skådar ner i inte ska förbises. Den finns, även om själva NMR är en liten, liten skara. De påverkar.
Kulturlandet och rättsstaten Tyskland m.fl. kunde i ett svårt och omvälvande läge sänkas ner i en häxkittel av galenskap som förgiftade hela samhället och kostade obegripligt många miljoner liv. Allt utifrån dårskapen hos en liten klick. Inledningsvis förblindades människor med vitt skild bakgrund av förståelig revanschlust, tal om lag och ordning – om ock på rättshaveristisk grund, moralisk upprustning – om ock på djupt omoralisk grund, nationalstolthet och flört med kyrka och kristenhet som tyvärr i många fall gick hem. Några kristna såg, några blev senare martyrer i motståndet mot nazismen. Allt för många blev medlöpare i något som stod himmelsvitt långt ifrån den syn på människan, det uppdrag och budskap som Bibelns Jesus har.
En av mina lärare i Norge, professor Carl Fredrik Wislöff, var präst och hörde under kriget till de 90 % av prästerna som la ner alla statliga delar i tjänsten när nazifieringen i skola och ungdomsarbete tog fart. De slutade ta emot lön och Wislöff och andra blev utflyttade ur prästgårdarna. Några kollegor hamnade i interneringslägret Grini. Det fanns några präster som skrev in sig i nazistpartiet, vilket jag ser som ett kapitalt svek och ett öde värre än döden.

SÄPO, andra delar av polis och samhälle har ett tufft jobb mot islamismen. Inte mot muslimerna i gemen. Det blir sannolikt inte mindre krävande och vi har inte sett det sista terrordådet.
Vad som är ett större hot är svårt att säga. Nazister eller islamistiska terrorister, båda med stor påverkanslust och utländskt stöd från krafter som vill förändra Sverige efter sin vilja.
Inte blir det lättare av att det judehat som karaktäriserar nazismen dyker upp både till höger och vänster och inte minst hos islamismen och många andra muslimer. Detta onda som gör att många judar anser Israel tryggare än delar av Sverige.

Det är inga lätta tider för oss verkliga ”Sverigevänner”, definitivt inte tid att sticka huvudet i sanden. Kartan stämmer ännu sämre än förr. Höger-vänster täcker definitivt inte in bilden, inte gal-tanskalan heller.
Det är i alla fall tid att hålla sig politiskt (och andligt) nykter, helst gå med i ett sunt parti trots allt i varje parti man inte håller med om. Det är inte tid att hålla tyst när oro slår över i blind främlingsfientlighet vid fikabord och på internetsajter. Och får man uppleva hösten är det inte tid att proteströsta med ryggmärgen.

Bilden av ansvar

Av , , 2 kommentarer 7


Det är inte långt mellan genanta politiska överdrifter nuförtiden. Det är inte ont om rent politikavtändande pinsamheter heller, tyvärr inte alltid bara från ett håll.

Men, när några idag tar i ända från småtårna för att måla ut Sverige som ett fattighus i världen blir det mer än lovligt galet. När vi nu i lågkonjunkturen nationellt spenderar pengar vi sparat under brinnande högkonjunktur – se då hela bilden. Sveriges skuldsättning har minskat då andras skjutit i höjden:

20140501-104707.jpg

Dessa dagar

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag hör till minoriteten som firar Kristi himmelsfärds dag. Dagen som firas till minne av att Jesus enligt Bibeln återvände till himlen som människa och "VD" efter att ha sonat synderna och gett sin fullkomlighet och evighet som gåva åt en värld som inte frågat efter den.

Även om jag inte firade dagen skulle jag sannolikt vara glad för att den finns. Den och andra kristet historiska helgdagar som varit en del av vår kultur i ett sekel och som ger året rytm.

På olika håll poppar det upp röster som menar att vi ska ta bort alla helgdagar som rubbar produktionsrytmen, eventuellt ge några som "helgpool" åt varje arbetande. Man understryker också att en helgdag mitt i veckan kostar drygt 500 per svensk i BNP. En del vill ha bort dagarna av kristofobiska orsaker eller nervös strävan att ett av världens mest sekulariserade land ska frånsäga sig resterna av sin kristna historia. Några helt enkelt för att man vill trimma produktionsapparaten. Vissa kan t.o.m. säga att det beror på "lathet" att vi har dem kvar. 

Vi behöver sannerligen producera om vi nu vill kunna behålla välfärd och levnadsstandard, men vi behöver också leva. Helgerna är värda vad de kostar. Vår omvärld och våra konkurrentländer håller sig med liknande inslag. Människor  pressade i privat- och arbetsliv, ibland tyngda av t.ex. undanträngda existensiella frågor, sjukdomsbekymmer eller dåligt samvete för relationer man försummar, många "far väl" av ett par veckor där vilan vinner lite på arbetet. Veckor där ganska många får en extra ledig dag samtidigt.

Själv saknar jag annandag pingst, nu är den helgen mer en helg ibland andra. Vi kan unna oss 30-50 uppsättningar per arbetsliv av våra kristna helgdagar. Och av första maj.

Jag tror de ger mer än de tar.