…
Jag har aldrig någonsin i livet plockat svamp. Mer än någon tjusig flugsvamp i barndomen.
Ibland har jag fått erbjudande om grundkursen av någon hängiven, men det har inte blivit av. Oköpt västerbottenssvamp finns i huset ändå. Både torkade och smörstekta trattisar.
Hur det går till? Jo, man åker iväg några timmar och vips står det en påse vid dörren. Det har hänt flera gånger i höst, senast idag. Det stod även en påse vid mammas bil som stod på vår gård. Otroligt smidigt! 🙂
…
Man kan bli matt över vad avundet över tämligen små saker ibland förmår göra med oss människor. Hur hjärnorna hos oss delvis upphör att fungera och ”låser” på upplevda, ibland faktiskt inbillade, orättvisor så att det påverkar hela vår varelse.
Visst är det värt ganska mycket att slippa tryna runt bittra och förgrämda med handbromsen så åtdragen att det luktar bränt där vi far fram? Tänk så mycket bra som aldrig uppstår och så tungt det går när vi hamnar här. Låt oss hjälpas åt att minimera tillfällena då avundet får förgifta. Vi, våra medmänniskor och mötesplatser har så mycket att vinna om vi åtminstone kunde halvera dem.
Visst kan vi upptäcka verkliga och påtagliga orättvisor som måste tas fram och rättas till så fort det kan gå. Kan det ske utan bitterhetens självskadebeteende är det dubbelt bra.
Jan
Senaste kommentarerna