Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: hemtjänst

Bäst en dag eller alla

Av , , Bli först att kommentera 11


Upphandling enligt LOU eller LOV?

Rätt skött kan Lagen om offentlig upphandling fungera ganska bra, men många gånger har man fått knyta handen i fickan över hur det fungerat.

Till exempel när avtal har slutits utifrån prisuppgifter på ett visst antal varor eller tjänster och allt utanför dessa har debiterats med direkta ockerpriser. Till andra privata och offentliga verksamheter.
Eller när viktiga verksamheter stått stilla uppemot året på grund av överklaganden och tvister de överklagande vet att man inte kan vinna. Man vill bara skjuta upp ikraftträdandet av det nya avtalet som tas över av andra eller sarga konkurrenten som vunnit.

LOV passar inte i alla sammanhang och det finns nackdelar. Det kan t.ex. bli så många leverantörer att få eller inga kan bli riktigt bärkraftiga och effektiva.

Men, det finns ur mitt perspektiv en stor generell skillnad på upphandling enligt LOU och LOV.
Med LOU måste man vara bäst dagen när anbuden öppnas. Då måste man ha högsta poäng, sen rullar det på anbudsperioden ut om vinnaren inte uppenbart missköter sig. Långsiktighet och hållbarhet blir ofta små frågor när avtalsperioderna är två, tre eller fyra år.
Med LOV måste man vara initiativrik, innovativ, bra och helst bäst alla dagar. Hur det går långsiktigt avgörs i varje kundmöte och i regel utifrån hur attraktiv man är som arbetsgivare. Det triggar förbättringar.
Det är svårare att konkurrera med dem som blir bättre hela tiden. Det är en anledning till att alla inte gillar LOV.

Jag gillar kommunens egen verksamhet och jag gillar LOV.

Inga problem bemanna vården i sommar

Av , , 2 kommentarer 5


Inte någonstans, om man jämför hur det kommer att vara om sex-sju år om vi inte gör något, Nu.

Det pratas mycket, det skrivs mer och framför allt väntas det. Det är gott om skrivbord där man skulle kunna ta kontakt med andra skrivbord och gemensamt ta initiativ. Men, saken hör ju inte hemma på just ”mitt” bord. Så vi väntar vidare.

De sökande till vården är alldeles för få. Som jag ser det har vi en möjlighet att någorlunda snabbt rekrytera personal för att dämpa problemen i den vård vi alla behöver, mer eller mindre, förr eller senare. De är de utrikesfödda och i någon mån våra svenskfödda unga som behöver en ny start efter en skolperiod som inte gick som den skulle. Man får gärna säga emot mig och överbevisa mig att vi har fler och bättre vägar, jag skulle bli så glad om det finns bättre sätt att åtgärda den riktigt allvarliga personalbrist vi är på väg in i.

Steget från asylboenden över SFI-undervisningen till en färdig undersköterskeutbildning är inte ett steg, det är en liten landsväg. Självklart måste utbildningens ambitioner hållas höga, men lärare och undervisning får vara hur bra de vill, att tillägna sig ett fungerande yrkeskunnande och yrkesspråk tar tid. Särskilt när eleverna inte får möjlighet att prata svenska annan tid, och kanske tror det räcker med lektionerna, och när det blir för lite praktik.

Vårdbiträdena skulle aldrig ha slopats, uppgifterna finns kvar. Nu behöver vi flera parallella insatser för att avlasta befintlig personal med ”vårdbiträden” och förflytta några tiotals tusen svensk- och utrikesfödda flera steg framåt så att vi ökar rekryteringsunderlaget till undersköterske- och sjuksköterskeutbildningarna m.m. i morgon.
Vi behöver flera tusen nya undersköterskor bara i Umeåregionen inom inte alltför många år. Vårdnära service, vårdbiträden tillbaka, det tror jag är delmålet och vägen.

Fortsätter vi som nu ska vi få se på verkliga bemanningsproblem och hittills osedda humanitära problem om några år.

Många gamla behöver henne

Av , , Bli först att kommentera 9


RUT är verkligen utrotningshotad. Det finns partier som kämpar för att denna uppfinning ska bort.

Det visar sig nu att användningen ökar i hela landet och att de flesta användarna har genomsnittliga och lägre inkomster. För många med låga pensioner utgör dessutom anlitandet av ett RUT-företag ibland skillnaden mellan att anlita svartjobbare eller att flytta hemifrån.

Det är inte säkert att Löfven skulle kunna hålla emot de blint ideologiska nejsägarna i frågan. Bäst vore att han slipper att ställas på det provet.

Vem tar hand om?

Av , , 2 kommentarer 11


SKL presenterade häromdagen en undersökning som pekar på att det behövs 225 000 nyanställningar inom vården de närmaste tio åren. De flesta inom äldreomsorgen.

129 000 undersköterskor och vårdbiträden, 38 000 sjuksköterskor och 12 000 läkare behöver nyanställas, enligt SKL. De flesta på grund av pensionsavgångarna. För varje år som går så förbrukas ju kring 2,5 % av vårt arbetsliv och många inom vården är i slutet av sin aktiva tid.

Problemet blir inte minst i de bygder som exporterat sina unga till städerna. I vissa glesare kommuner säger man att behovet av vårdpersonal inte täcks ens om alla som går ut gymnasiet söker sig till vården. Och tendensen ser inte ut riktigt så.

I förrgår besökte jag en sedan länge avsidestagen 84-åring som inte haft medvind i livet under solen. Just då var en glad kvinna från hemtjänsten där. 37 år hade hon arbetat med gamla. Ofta hade det varit tungt, ibland hade hon kommit hem arg, men inte hade hon ångrat yrkesvalet. Meningsfullt hade det varit. Hon hade fått göra skillnad. Alla hennes döttrar hade valt samma yrkesbana.

Frågan är hur fler ska hitta tillfredställelsen i vårdarbetena? Jag tror det finns en del att göra i arbetsmiljön och styrningen och vi måste absolut hitta något som kryddar och lockar. Något mer än lönen.

En dellösning kan vara våra invandrare. Synen på gamla är ofta positivare i andra kulturer. Här har det blivit – ska vi säga svalare? Förhoppningsvis kan vi med medvetna åtgärder och goda utbildningsinsatser överbrygga hindren och få fram fler som vill göra skillnad till dess det är vår tur att behöva hjälp.

Annars ser det bistert ut. Om SKL bara har tillnärmelsevis rätt.