Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: IKT i skolan

Oralt och digitalt

Av , , Bli först att kommentera 5


Jag fortsätter med mina reflektioner från skolchefsresan som Region Västerbotten ordnat till Österbotten. Bloggen länkas från Region Västerbottens hemsida, men tankarna och orden är mina alldeles egna. Vi har bitvis fått se olika skolor och det är väl inte säkert att kollegorna tycker att mitt urval är så representativt. Jag försöker i alla fall hålla mig någorlunda objektiv, än så länge. 😉

Några gånger har skolchefer och rektorer jag mött vidrört något där man skulle vilja bli mer lika Sverige. En av dem uttryckte det ungefär som så:

”Ber man en finsk, en finlandssvensk och en svensk elev berätta hur skoldagen varit får man generellt tre olika sorters svar. På finska kommer ett en- eller tvåstavigt svar, på finlandssvenska en mening och den svenska eleven pratar i tio minuter. Våra elever behöver för att möta framtidens krav bli mer kommunikativa.”

Det är förstås en redig generalisering, och essensen i det hela har också flera sidor. Men det ligger något här. Det är viktigt med kommunikationen inom det flesta områden idag.

Traditionella kunskaper och färdigheter är naturligtvis oerhört viktiga. I det som PISA-undersökningarna mäter ligger de finskspråkiga eleverna sammantaget högst, de svenskspråkiga i Finland håller på att halka lite efter sina landsmän och de rikssvenska eleverna har kommit betydligt längre bakom. Detta oroar lite i Österbotten. För att inte tala om Sverige.

Vid PISA-undersökningen 2009 fanns ett frivilligt inslag som mätte digital läsförmåga. Sverige deltog med 18 andra länder, men inte Finland. Svenska elever presterade bra, men inte bland de allra bästa. Undersökningen är intressant, bl.a. för att den visar att de som tillbringar ”lagom” mycket tid på nätet är bäst på digital läsning. Titta gärna på vad Skolverket skriver om saken:

http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/internationella-studier/2.1612/svenska-elever-bra-pa-digital-lasning-1.148078

Det finns en liten detalj jag funderat på vad gäller PISA, bredvid de stora dragen. I Finland tar skolor och elever PISA-testerna på stort allvar. Från svenska skolor finns berättelser om hur man inte alls gjort det, kanske för att resultaten inte haft någon individuell betydelse. Lärare som varit med och sett elever lämna in proven i förtid och utan större allvar har ställt frågan om den hållningen funnits på flera håll och eventuellt gjort avtryck. Är det så tål det att tänka på hur vi ska stimulera eleverna att ge rätt bild av svensk skola. PISA påvisar och påverkar.

Läsplattor – när, var o hur?

Av , , Bli först att kommentera 3


I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.

Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.

För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?

Lite om IKT

Av , , Bli först att kommentera 3


Det är väl för tidigt att skriva något om satsningar på Informations- och kommunkationsteknik i skolorna här efter bara några få nedslag i skolverkligheten, men några intryck har jag fått.

Lärarna har bärbara datorer och alla skolor på ”backen” i Närpes, F-6, högstadiet, gymnasiet och yrkesakademin (yrkesskolan), har heltäckande trådlöst nätverk.

Av 1:1, en bärbar dator per elev, ses inte mycket någonstans ens i gymnasierna. Någon uttryckte det så att han tog hellre en lärare extra än bärbara till alla elever. Alla jag frågat verkar tveksamma inför sådana satsningar på högstadiet. På högstadiet i Närpes finns ingen IKT-pedagog, men väl två digitala eldsjälar som tycks driva på utvecklingen och försöker få tiden att räcka till. Den ena visade mig litegrann hur man jobbar med lärplattform, interaktiva skrivtavlor och egenutvecklade program.

Datasalarna finns kvar, men användningen klingar av, i alla fall i lägre klasser. På slöjden dokumenteras alla alster digitalt och i de lägre klasserna förbereds en slöjdblogg. I F-6 i Närpes samlas mobilerna in på morgonen och återbördas vid skoldagens slut. Man motiverar med ojämlikhetskänslan, skade- och stöldrisken.

Hos oss i Bjurholm har de lägre klasserna gått före när det gäller interaktiva skrivtavlor som knyter ihop tanken, datorn och tavlan, men så är det inte här. Svenska Kulturfonden gav tidigt två Smartboards till varje svenskspråkig högstadieskola. Detta triggade kanske igång något. I Närpes har gymnasiet interaktiva tavlor i varje klassrum, högstadiet i de flesta och lågstadiet (F-6) i tre eller fyra rum.

Jag frågade om läsplattor användes i någon utsträckning inom förskolan i Finland. Så var det inte enligt eldsjälen Prinsén. Men hennes ögon lyste när hon berättade hur bra de är för de små barnens utveckling, hon hade testat på sina egna.