Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: IKT

Inte bara svenska

Av , , 1 kommentar 4

Fick en del reflektioner från Norrlandskonferensens landstingsdag vid frukosten. Jag tänkte på en detalj jag har att göra med utifrån arbetet med yrkessvenska för utrikesfödda.

Svenska ungas intresse för vården har sjunkit kraftigt och många utrikesfödda utbildas idag till undersköterskor. Många har tidigare erfarenheter att bygga vidare på. Antalet i utbildning svarar inte på långa vägar mot pensionsavgångarna.

Igår tog man på Norrlandskonferensen i Sundsvall upp behovet av IT-vana. För att klara svenska världsrekordnivån i dokumentation behövs inte minst svensk- och särskilt skrivkunskaper, men det finns fler flaskhalsar. Datorvanan i sig är nog ofta en sådan.

Det är något att tänka på för oss som på olika sätt arbetar med att fylla hålen inom arbetsmarknadens bristområden. Det är inte bara språket som krävs. Det är även den IT-förtrogenhet som inte är så självklar. Utvecklas inte den generellt är risken att personerna vi utbildar inte kommer till sin rätt på arbetsplatserna och att det blir onödiga slitningar. 

Barn och utbildning idag

Av , , Bli först att kommentera 4


Största delen av min dag gick till barn- och utbildningsnämnden i Vännäs. Som jag, klokt eller inte, fortfarande försöker få tid till.

Många ledamöter är nya den här perioden och de fick den bästa introduktionen jag upplevt i mitt relativt korta politiska liv. Det säger inte så mycket, men förvaltning och presidium hade gjort en del för att underlätta uppstarten. Heders!

En oro finns för både 2015, 2016 och därpå kommande år. Vi får fler barn och elever och frågan är hur förutsättningarna blir för att ta emot dem som vi skulle vilja. Det blir också rejält spännande att se hur starten av nya Vega ska fungera. Bygget blir klart 1 (en) dag innan skolstart.

Informations- och kommunikationstekniken utvecklas och skolan måste följa med i samhällsutvecklingen, på ett konstruktivt, brukarvänligt och kreativt vis. Vi fick en genomgång av en av våra IKT-pedagoger idag där både fördelar och utmaningar blev tydliga. Jag frågade om de nya verktygen fått dokumentationströtta lärare att se ljuset i tunneln, men förstod att det var ”både ock”.
Jag tror vi måste komma dithän att de allra, allra flesta i skolan upplever IKT:ns landvinningar som förenklingar och väl motiverade förbättringar. Vi är inte riktigt framme där.

Oppositionen var inte sampratad och överens om hur vi skulle fördela platserna i nämndens arbetsutskott. Men sorry, ni som vill se lite ”action” och politiskt blodvite, vi blev överens. En bra lösning baserad på gentlemans och gentlewomens agreement. 😉

Sagornas kväll

Av , , Bli först att kommentera 8


Just nu sitter jag med några ur personalen på förskolan Örnen i Bjurholm. De är de första som gjort klart PIM-utbildningens tre steg.

PIM står för Praktisk IT- och mediakompetens och är en utbildning för pedagoger som Skolverket färdigställt på uppdrag av regeringen. I Bjurholms förskolor och på fritids gör all tillsvidareanställd personal PIM nu under det sista året den är gratis. Både förskollärare och barnskötare.

Man skulle vara klar i oktober, men det gick betydligt snabbare. Man har nog inspirerat varandra. Den här första gruppen är en blandning av vana ”IT-rävar” och några som verkade aningen skrajsna inför uppgiften.

Steg tre i utbildningen är att man ska göra film med musik och röst och ikväll ser vi de första, alla sagor. Mycket bra utförda. Det ryktas om andra typer av filmer framöver, blir spännande att se. Vi gör examinationen i annan miljö än vardagens och med lite fika.

Det finns de i första PIM-gänget som inte har hela biten kvar till pensionen, andra är unga. Barnen på avdelningarna har fått se sagorna och flera av dem har gått igång och gjort egna berättelser. IT har kommit för att stanna, även i förskolan, och alla har nytta av att vara hemma på verktygen.

Vetgirigt skolfolk

Av , , Bli först att kommentera 5

Från mobilen

Så här såg nyss kön ut in till en föreläsning om läsplattor i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Platsen är SETT-mässan i Kista.

Det är ett SFI-projekt som betalar mitt deltagande här, men jag försöker få med något för alla mina ansvarsområden. Den här föreläsningen tror jag tangerar en del av förskolans område. Den snabba digitala utvecklingen handlar till stor del om pedagogik för de yngre barnen. Där händer nästan mest.

Intressant är det. Om inte annat förstår man efter ett par dagar här hur lite man kan och vet om den stora omvälvning vårt samhälle går igenom och hur den påverkar och kommer att påverka vårt lärande i och utanför den organiserade utbildningen.

På SETT och vis

Av , , 2 kommentarer 6


Idag och imorgon befinner jag mig på SETT-mässan i Kista. Det är en skandinavisk mässa om teknikomvandlingen inom utbildningsområdet.

Vårt samhälle förvandlas mycket snabbt och det gäller att även skolan följer med, samtidigt som man sållar agnarna från vetet. Inte lätt. Här krävs både information och intresse och vishet att lära av andras misstag. Det går inte att bara blint ”haka på” och definitivt inte att sätta klackarna i backen och längta tillbaka till tider som aldrig kommer tillbaka. Information och lärande är och blir i högsta grad en digitalt kopplad fråga och små kommuner har inte råd att bli efter på vägen.

Jag reser i egenskap av SFI-rektor, men räknar med att hinna ta del av saker som berör både förskola och skolan som helhet. Två mycket intensiva dagar väntar.

Nätverk

Av , , Bli först att kommentera 12


I går arrangerades en nätverksdag för dem som arbetar med svenska för invandrare i Umeåregionen. Inte minst de små kommunerna har mycket att vinna på nätverk där man tar del av varandras jobb och erfarenheter, men alla är nog vinnare.

Vi fick bl.a. information om samarbetet mellan SFI:n och biblioteket i Umeå. Det måste förstås se annorlunda ut i små kommuner med mindre klasser med mycket varierande kunskapsnivåer i samma grupp, men ändå. Ett utökat samarbete mellan SFI:n och biblioteken skulle kunna betyda mycket för många när det gäller att erövra ett nytt språk. Texterna, läsningen och berättelserna kan sällan ersättas av annat när det ska ske, även om det handlar om det egna språket.
I Vännäs sker läxläsningshjälpen för de ensamkommande på biblioteket två dagar i veckan med hjälp av lärare och andra från Röda Korset i Vännäs och Vännäsby. Många kan bidra på olika sätt när det gäller våra nyanlända och bibliotekens resurser kan betyda mycket.

Ska inte berätta allt om gårdagen, det blir för långt. En höjdpunkt var iaf Jan Hyléns föreläsning där mycket handlade om framtidskompetenser. Han har jobbat för t.ex. Skolverket (bl.a. som forskningschef), Utbildningsdepartementet och OECD och hade många tänkvärda saker att komma med, inte bara för oss som sysslar med SFI-undervisning. Det kändes klart matnyttigt inför det digitaliseringssteg som är på gång inom utbildningssfären i Bjurholm. En lite bekymmersam sanning var att den nödvändiga och ofrånkomliga digitaliseringens resultat inte kommer lika snabbt och lätt som vi skulle önska.

Nätverkande tar också tid, men förmedlar insikter och kunskap som det kan ta många tidsödande misstag att få fram alldeles själv.

Misshandlade elevdatorer

Av , , Bli först att kommentera 3

Ser just att flera skolor som gjort satsningar på IKT och skaffat bärbara datorer till eleverna drabbats av dryga kostnader när leasindatorerna ska lämnas igen. Datorerna är helt enkelt i för dåligt skick för att säljas vidare av leasingbolagen och skola och skattebetalare drabbas av dryga och onödiga kostnader.

Den 15 februari anordnar bl.a. SKL ett frukostseminarium om hur man kan motverka detta. Tyvärr görs det det väldigt ocentralt för några av oss, nämligen på Sveavägen i Stockholm.

Hoppas att kunskapen letar sig ut i riket på olika vägar. Frågan angår många kommuner och skolor som vill göra det bästa för elever och samhälle.

Kanelbullen på Dalabo, m.m.

Av , , Bli först att kommentera 4


Har avnjutit den senaste middagen på länge medan kvällen övergick i natt. Enbärssill från Camillas i Molpe i Österbotten och husmans med stekta ägg från Västerbotten. (Tycker förresten att Österbotten och Västerbotten borde mötas mycket oftare. Inte bara i min mage.)

Dagen var, som några redan räknat ut, inte helt optimalt planerad. Delarna var ok, men det blev för mycket helhet. Början var riktigt ok med mitt första husmöte på förskolan Örnen. Som ny vill jag vara med och lära mig verksamheternas verklighet så snabbt som möjligt. Vi talade om vardagfrågorna, men också om framtiden, om IKT-arbetet och Skolverkets PIM-utbildning för ökade datakunskaper som förstås också rör förskolan och förskolepersonalen.

Vi rektorer har under dagen vänt och vridit på nästa års budget tillsammans med kommunchef och verksamhetschef och gjort en hel del annat. Elevmöten har det också blivit. Arbetet vill gärna räcka till.

På eftermiddagen och kvällen blev det Dalabo för min del, kommunens just nu minsta förskoleverksamhet. Vi hann med både APT, en hel del samtal och ett besök av en myndighet inom utbildningssfären. Personalen och jag fick mycket information och de fick dessutom upprepat beröm för sitt arbete. Det var riktigt roligt.

Själv fick jag bl.a. en kanelbulle och det var inte heller dumt. På kanelbullens dag och allt. 🙂

Efter arbetsdagens slut åkte jag direkt till partiets lokala månadsmöte inför måndagens KS. Vi hanterade både ärendena på KS-listan och en del annat. Inte minst decenniets kanske största fråga i Vännäs, behoven på Vegaskolan och frågan om ett eventuellt nybygge. Frågan om busslinjerna mellan Vännäs och Vindeln respektive Nordmaling diskuterades också. Linjerna som kostar kommunen mellan tre och fyra miljoner årligen är uppsagda för omförhandling och vad det innebär och inte innebär för alla Liljaelever från dessa orter ska jag komma tillbaka till. Det är många stora missförstånd och mycket onödig oro ute och går.

Sammantaget känns det här som en bra dag, trots minst ett möte för mycket. Träffarna med förskolepersonalen och även en del annat har varit mycket uppmuntrande. Uppiggande är även bevisen för att Bjurholm tycks attrahera ny och kompetent arbetskraft.

I morgon tänker jag inte börja jobba klockan sju.

Oralt och digitalt

Av , , Bli först att kommentera 5


Jag fortsätter med mina reflektioner från skolchefsresan som Region Västerbotten ordnat till Österbotten. Bloggen länkas från Region Västerbottens hemsida, men tankarna och orden är mina alldeles egna. Vi har bitvis fått se olika skolor och det är väl inte säkert att kollegorna tycker att mitt urval är så representativt. Jag försöker i alla fall hålla mig någorlunda objektiv, än så länge. 😉

Några gånger har skolchefer och rektorer jag mött vidrört något där man skulle vilja bli mer lika Sverige. En av dem uttryckte det ungefär som så:

”Ber man en finsk, en finlandssvensk och en svensk elev berätta hur skoldagen varit får man generellt tre olika sorters svar. På finska kommer ett en- eller tvåstavigt svar, på finlandssvenska en mening och den svenska eleven pratar i tio minuter. Våra elever behöver för att möta framtidens krav bli mer kommunikativa.”

Det är förstås en redig generalisering, och essensen i det hela har också flera sidor. Men det ligger något här. Det är viktigt med kommunikationen inom det flesta områden idag.

Traditionella kunskaper och färdigheter är naturligtvis oerhört viktiga. I det som PISA-undersökningarna mäter ligger de finskspråkiga eleverna sammantaget högst, de svenskspråkiga i Finland håller på att halka lite efter sina landsmän och de rikssvenska eleverna har kommit betydligt längre bakom. Detta oroar lite i Österbotten. För att inte tala om Sverige.

Vid PISA-undersökningen 2009 fanns ett frivilligt inslag som mätte digital läsförmåga. Sverige deltog med 18 andra länder, men inte Finland. Svenska elever presterade bra, men inte bland de allra bästa. Undersökningen är intressant, bl.a. för att den visar att de som tillbringar ”lagom” mycket tid på nätet är bäst på digital läsning. Titta gärna på vad Skolverket skriver om saken:

http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/internationella-studier/2.1612/svenska-elever-bra-pa-digital-lasning-1.148078

Det finns en liten detalj jag funderat på vad gäller PISA, bredvid de stora dragen. I Finland tar skolor och elever PISA-testerna på stort allvar. Från svenska skolor finns berättelser om hur man inte alls gjort det, kanske för att resultaten inte haft någon individuell betydelse. Lärare som varit med och sett elever lämna in proven i förtid och utan större allvar har ställt frågan om den hållningen funnits på flera håll och eventuellt gjort avtryck. Är det så tål det att tänka på hur vi ska stimulera eleverna att ge rätt bild av svensk skola. PISA påvisar och påverkar.

Läsplattor – när, var o hur?

Av , , Bli först att kommentera 3


I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.

Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.

För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?