Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: inlandet

Inga enkla kommunlösningar

Av , , Bli först att kommentera 16


Många kommuner sliter hårt med ekonomin idag. Åldersfördelning, utflyttning, mindre andel förvärvsarbetande skattebetalare, ökningar i försörjningsstöd m.m. pga stor invandring och trög integration är några orsaker. Faktum är ändå att många kommuners besvärande skulder byggdes upp för länge sedan. I ofta överglorifierade tider då kommunerna inte gjorde pensionsavsättningar utan lämnade de kostnaderna till framtiden, d.v.s. nutiden.
Ett antal större kommuner med goda förutsättningar tycks dessutom ha haft för lite respekt för utgifter och skuldsättningen i tro på intäktsökningar och i ”skönhetstävlingen” med andra.

Lösningarna man hoppas på ser också olika ut. Mer pengar från staten leder kanske. Sammanslagning, helst med rikare kommuner finns också med som hopp för många mindre.
Här finns knappast enskilda lösningar. Statens börs är inte hur stor som helst, där är begränsad hjälp att vänta. Att ”gifta sig rikt” kan bli dyrköpt när konjunkturen vänder eller räntan stiger för en högbelånad partner. De som vill lösa problemen med att kasta ut alla invandrade blundar för några grundläggande fakta. Till exempel bristen på arbetskraft.

Om inte näringslivet vill satsa och kan blomstra har vi ingenstans att hämta grundfinansieringen av samhället ifrån. Det får bli en egen blogg, vi lämnar det nu.
Staten måste sluta att vältra krav och kostnader på kommunerna och statens bidrag till kommunsektorn måste öka. Främst till kommuner med utflyttning, arbetskraftsbrist och särskilda integrationssvårigheter. Framför allt måste administrationstillväxten mer än bromsas. Vi kommer att måsta backa, på alla adminnivåer (stat, region och kommun) till förmån för utförarkraft. Detta mycket svåra svåra måste ske samtidigt som vi noga vakar över arbetsmiljön för våra ofta hårt pressade anställda. Många i.o.f.s. nyttiga saker måste helt enkelt lyftas bort, inte utföras. I kommunerna måste också både oppositioner och majoriteter i och mellan valrörelserna sluta inbilla invånarna att det finns ”fria luncher”. Så allt för ofta matas det på med nya, röstfiskande förslag på utvidgningar och subventioner. Skamligt ofta från partier som i bokslutstider klagar på majoriteternas brist på återhållsamhet. Här bör våra profileringssträvanden och maktkamper generellt bli hederligare. Morgondagens medborgare har inte råd med dessa överbud.

Låter det här tråkigt? Inte så röstmagnetiskt? Känns det mer lockande med en kraftfull och enkel lösning från vänster eller nationalistisk höger?
Glöm drömmarna om snabba lösningar. Morgondagen kommer att se bäst ut där nyanserade gnetare med ambition att hålla ihop samhället har tungt inflytande.

När billigt blir dyrt

Av , , Bli först att kommentera 14


Det kan vara lätt att räkna bort sig som offentlig myndighet, stat, region eller kommun. Vi ser på vad en tjänst kostar per timme och jämför det med vad företaget tar. Vi beslutar att göra det i egen regi. Det är ofta helt rätt att göra saker i egen regi, ibland tveksamt, omoraliskt eller rent olagligt. Att konkurrera med näringslivet genom att vara både beställare, utförare, myndighetsutövare och delvis finansiär genom medborgarnas skattemedel, det är mer än osunt.
Oftare än man tror blir tveksam ”egen regi” dyrt för skattebetalarna. Det är lite som den gamla historien med hästen som äter jämt, medan traktorn bara ”äter” när den går. Det kan vara billigt att köpa en funktion lite dyrare när man inte behöver eller kan använda den på heltid.

I Norrbotten läggs den extremt landsbygdsnyttiga bussgodsverksamheten ner som gradvis sker i Jämtland/Härjedalen. Detta hotar även Västerbottens transporter. En synergirik, vittförgrenad transportmöjlighet som ändå rullar kontinuerligt försvinner och gör det svårare att verka på landsbygden.

Vad har detta att göra med onödigt stor offentlig kostym?
Läs Petter Bergners artikel om saken, den är klargörandeZ
I korthet handlar ser det ut att handla om två olika sätt att hantera en viktig verksamhet. Västerbotten kör slimmat och med delvis inhyrd utförarkraft. Norrbotten verkar med egna lastbilar och stor egen verksamhet. En verksamhet levererar service och pengar till skattebetalarna, en kostar pengar och lägger i år ner hela sin verksamhet.
Tyvärr slår detta hårt även mot Västerbotten. https://www.vk.se/2019-06-27/kraver-att-bussgods-nedlaggning-stoppas

En offentlighet som på vettigt vis söker samförstånd och samarbete med näringslivet är det bästa för skattebetalarna.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Många bor utanför Södermalm

Av , , 2 kommentarer 11


Förra helgen hade Moderaterna länsförbundsstämma i Skellefteå. Jag hade skrivit tre av motionerna som också antogs av stämman. Tänkte sätta ut dem här, alla med nationell inriktning. Den första med särskilt stor betydelse för vår del av landet. Alla bor inte på Södermalm.
Inte minst i tider av ökande arbetskraftsbrist behövs flexibilitet. Särskilt människor som bor långt ifrån jobbkompatibel kollektivtrafik behöver ha råd att ta jobb som finns där de finns:

”Motion om höjd nivå på skattefri reseersättning och bilersättning i jobbet

Den nuvarande nivån på reseavdraget för resor till arbetet och den skattefria ersättningen för resor med egen bil i tjänsten har sedan 2007 legat på 18:50. Den summa som dras av från framräknat ersättningsbelopp har höjts eftersom och ligger nu på 11 000 kronor.
För alla arbetande med behov av bilen för resor till och från jobbet och för dem med behov av egen bil i arbetet är dessa ersättningar oacceptabelt låga. Nivåerna är till exempel mer än dubbelt så höga i Norge och Danmark. Tillsammans med automatiserade skattehöjningar på bränsle och det införda bonus malussystemet utgör de eftersläpande nivåerna närmast ett hån mot Sveriges bilister, främst dem som bor och verkar i vår lands- och glesbygd med långa avstånd.

Med anledning av ovanstående föreslår jag länsförbundsstämman:

att verka för att de skattefria ersättningsnivåerna utreds och höjs i paritet med kostnadsutvecklingen sedan 2007

att beloppet med vilket ersättningen automatiskt sänks utreds och minskas

att motionen antas

att motionen sänds vidare till partistämman”

Grattis Lycksele, AF, AC och Sverige!

Av , , Bli först att kommentera 6


Hundra AF-jobb till Lycksele. Inte som stöd, utan en ytterligare digital enhet som ändå skulle startas och i princip kan läggas var som helst.

Riktigt klokt är det. Varför inte fler myndigheter och serviceföretag tar chansen att lägga verksamheter, särskilt när det gäller nätservice, där man får lägre kostnader och stabilare arbetskraft är en gåta. Lyckas AF-chefen Sjöberg med detta bryta de senaste decenniernas trista centraliserings- och urbaniseringstrend är det mer än roligt. Sveriges skattebetalare och AF vinner på det, det är jag övertygad om. Lycksele får fler jobb, och akademikerjobb. Det skulle förvåna om inte ett antal yngre utflyttade funderar på var man vill att födda eller ännu ofödda barn ska växa upp och söker sig hemåt. Grattis Lycksele, inlandet och Västerbotten!

Jag hoppas att detta är ett trendbrott.

Artikeln i VK hittar du här.

Blandade känslor på jobbet

Av , , Bli först att kommentera 9


Igår var det en besvikelse att förstå att Eductus Umeå skulle tappa en av sina utmärkta, välutbildade och högfungerande coacher.

Samtidigt med besvikelsen kom ett leende över mitt ansikte. Det var inte främst för de positiva saker hon sa om sin nuvarande arbetsplats, men omständigheterna .

Den här infödda umebon och hennes sambo säger upp sig för jobb och framtid i en inlandskommun. När vi hade anställningsintervjun önskade hon att komma ifråga om vi skulle få projekt på fler håll, hon skulle gärna verka på en liten ort.

Jag gillar verkligen att inflyttningen till byar nu för första gången på länge är större än utflyttningen. Här gäller det inte en by, men ett inlandssamhälle. Det är i alla händelser roligt att den i längden omöjliga urbaniseringstakten utjämnas en liten aning. Stad och land behöver varandra. Den långsiktiga hållbarheten – och överlevnaden – fordrar levande landsbygd och inland.

Jag vill lyckönska Arbetsförmedlingen och Norsjö till en mycket bra, bidragande och altruistisk medarbetare som kommer att göra skillnad för människor och organisation. En som kombinerar bra bemötande, inkännande, kreativitet, struktur och fasthet på för uppgiften alldeles utmärkt sätt.

Maria och familjen vill jag önska en riktigt god framtid där ni vill leva och bo. Önskar er även bostad. 🙂

IKEA i Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 4

Efter en lång dag med diverse husbestyr och en del tekniskt bistånd till en student har lugnet lägrat sig över vår boning. Det blev tid till pappersvarianten av VK. Prasseltidningen som vidgar vyer när den lockar till läsning av nyheter och fördjupning jag inte själv hade sökt upp.

Jag insåg plötsligt att IKEA:s engagemang i Västerbotten är större än jag trott. Nog visste jag att Ikea har tillverkning här, men inte att de i Lycksele, Malå och norrbottniska Glommersträsk har totalt 215 anställda. Man är i högsta grad delaktiga i vidareförädlingen av skogsråvaran, sådan verksamhet skulle vi ha haft mer av. 215 arbetstillfällen i inlandet smäller högre än samma antal hos oss här i Umeåregionen. Betydelsefulla jobb som i sig genererar ännu fler lokala arbetstillfällen.

I Lycksele söker man förresten nu både träarbetare och EHS-koordinator/projektledare. Positivt. (EHS står för miljö, hälsa och säkerhet)

Bjurholm är värst

Av , , Bli först att kommentera 8


Så har befolkningssiffrorna kommit. Inte helårets, men de preliminära 1-novembersiffror som bl.a. avgör vilka statliga bidrag och utjämningspengar man får.

Man får glädja sig åt vissa västerbottenssiffror. Skellefteå ökar med 153 och Umeå med hela 704. Vännäs klår faktiskt Umeå utifrån invånarantal. 56 i Vännäs är en större procentuell ökning. Robertsfors är den fjärde kommunen i Umeåregionen som ökar.

Bjurholm är dock värst. Med samma procentuella ökning i Umeå hade staden ökat med 1000 personer.

Blir man sen fullt allvarlig så är det förstås en sorg och ett bekymmer att så många inlandskommuner går back. Tyvärr förstår väldigt få hur allvarligt det här kan bli för oss alla om vi inte försöker göra något åt det. Det gigantiska naturresursområdet måste fungera i stort, ekonomiskt, praktiskt och socialt.

Norrlands inland borde bli något av en ekonomisk frizon där särskilt avståndsoberoende företag, även internationella, skulle vilja etablera sig. Och där vissa statliga verksamheter med fördel skulle kunna ligga. Detta utan några som helst andra åtgärder.

Önskar lycka till!

Av , , Bli först att kommentera 6

Representanter för flera norrländska inlandskommuner samlas i dagarna inom ”Akademi norr” för att stärka innovationskapaciteten och hitta nya strategier för framtiden.

Man får verkligen önska dem lycka till. Även alla vi kustnära invånare, också de som bor på Kungsholmen har anledning att göra det.

Sverige har inte lyckats lika bra som grannländerna med att få hela landet att leva. När man når vissa kritiska befolknings- och kompetensnivåer kan det bli både illa och riktigt dyrt för samhället.

Här gäller det både för lokala och centrala beslutsfattare att tänka till.

Något som jag tror är avgörande är att man förmår hålla rent hus mot ”protektionismen”. Vi har alla lätt att hamna i byatänk, avund, prestige och begränsande och inskränkt geografitänk. Nätverkande är inte bara telefonnummer, det är ”unnsamhet” med atmosfär som stimulerar och i slutändan gagnar alla.