Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: islamofobi

Etniskt svenska kristna

Av , , Bli först att kommentera 13

På socialdemokraternas hemsida finns ett diskussionsmaterial om antisemitism och islamofobi skrivet av en teologie doktor som heter Ulf Carmesund. Han är med i det som förr kallades Broderskapsrörelsen, Nu heter man Socialdemokrater för tro och solidaritet och står som utgivare av den här skriften.

Carmesund skriver så här om det nyss uppdaterade materialet och ett problem han ringat in: ”Den outtalade antisemiten eller islamofoben i det här diskussionsmaterialet är en etniskt svensk kristen.  Problemet i fokus är därmed inte juden eller muslimen, eller de seder och den verksamhet som judar och muslimer utvecklat under århundradenas gång. Problemet i fokus är beteenden och tankestrukturer hos etniska svenska kristna.”

Det här är en text som ändrats och mildrats efter kritik. Först var den än mer utpekande.

Andra får inte tala om etniska svenskar alls, men Carnesund gör mer än så på (S) hemsida. Ingen skulle förmodligen kunna skriva liknande generaliseringar om någon enda annan folkgrupp över huvud taget. Man kan inte banka ihop svenska kristna och skriva så om dem heller. Oavsett vad man heter eller representerar. Det är läge för en ursäkt.

Så här står det om antisemitism på Wikipedia:Antisemitism är religiös förföljelse och utgör ett hatbrott riktat mot judar, diskriminering av judar fientlighet mot judar och fördomar gentemot judar.”

Så här om islamofobi: ”Islamofobi (grekiska phobos, φόβος: fruktan) är ett begrepp inom sociologi, och politik, som åsyftar rädsla, hat, rasism eller fördomar riktade mot muslimer och islam.”

Det Carmesund skriver närmar sig ett annat uttryck som också beskrivs på Wikipedia: ”Kristofobi är intolerans, rädsla eller fördomar mot troende personer av kristen övertygelse. Jämför med islamofobi.

På Newsmill skriver Bitte Assarmo en del tänk- och läsvärt om den aktuella skriften och utpekandet av etniskt svenska kristna som antisemiter och islamofober.

 

 

Inte underligt man inte vet

Av , , 2 kommentarer 7

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas – "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

Glömd och uppmärksammad

Av , , 8 kommentarer 8


Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.