Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: journalist

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

Möte på Rådhustorget

Av , , 2 kommentarer 9

Efter arbetet hämtade jag som ett sorts tidstecken mina första terminalglasögon från optikern vi har avtal med.

När jag släntrade över Rådhustorget kom Mats Rosin cyklande. Den pensionerade journalisten och krönikören från Folkbladets stolta dagar som jag läste så ofta jag kom åt. Trots att vi haft olika syn på vägen till det bästa möjliga samhället på ofullkomlighetens jord. Det är något med språket, tankesättet och självdistansen hos honom.

Han stannade av och vi bytte några ord om ”tokit och likt”. Bland annat hade han ett nästan 50 år gammalt minne av pappa Tore som hade satt sig hos honom.

Det var valåret 1970. Pappa var lite yngre än jag är nu och hade suttit två riksdagsperioder, de var 3 år då. Det är alltid några som vill bli av med en, så också då. Det var lite stridigt. Advokat Gullesjö från Skellefteå toppade en alternativ moderatlista och det tycktes vara på håret vem som skulle vinna.

Reporter Rosin ringde riksdagsman Nilsson vid 23-snåret på valnatten för att få några nerviga rader från vinnaren/förloraren till måndagens tidning. Det tog tid innan mamma fått honom till luren och då förstod Mats att pappa hade lagt sig och somnat.

”Sen dess hade jag en särskild känsla för Tore”, sa Mats ikväll. ”Det är inte många som hade gjort så när ens framtid stod på spel.” 

Fast det gjorde den ju inte riktigt. Det går att göra nytta på olika vis, om man får leva. Sånt avgörs högre upp. 

Men han fick 15 år till i riksdagen.