…
Juldagen blev stillsam. Ingen julotta eller juldagsgudstjänst och inga spontana vänskapligheter över julmatsrester med några av dem man kan begå sånt med. Definitivt ingen realisationstortyr.

Förkylningen som senaste månaden åkt runt på periskopdjup som en andravärldskrigsubåt i Nordsjön drog iväg en torped som träffade midskepps bihålorna. Jag är inte sänkt, men linkar vidare med ett fåtal knop när jag inte ligger dockad i soffan. Har ringt några gamla vänner som man inte hört rösten på de senaste åren, eller årtiondet. Trevligt. Det ska förhoppningsvis bli några fler innan helgen är över. Har några riktigt gamla gamla vänner som också ska ringas, några nittiplussare. Dagens dödsbud påminner om att man inte ska skjuta upp sådant.

Kungen och drottningholmsmusiken har jag också hört. Allt har inte varit som man önskat där heller och med vilken människa är det så? Jag är i alla fall glad för att vi har ett kungahus istället för ett av dessa grå presidentskap som nog kan fungera, men som det går tretton på dussinet av och som kostar mer. Om man inte börjar trava skandaler på hög så hoppas jag vi får behålla vårt kungahus.