…
Just nu är jag väldigt tacksam för att vi har det FRA vi har, trots det jag ser som tveksamheter i fredstidslyssnandet. Särskilt tacksam över att verksamheten finns blir man när man hör vad Ryssland gör en bra bit hitanför Ukraina.
Vi har i alla fall ögon och öron.
…
Under kalla kriget dog 600 stridspiloter i Sverige. 21 per år under 50-talet, lite färre under nästa årtionde. Onekligen smått fantastiska siffror som måste förstås i sitt historiska sammanhang.
Sverige hade då världens fjärde största flygvapen med som mest 1000 flygplan, regelbunden kontakt med provocerande ryska flygare och flög mindre säkra saker än idag. Man tränade regelbundet och hårt under ”realistiska” omständigheter. Man levde också med antagandet att hela flygvapnet vid ett sovjetiskt angrepp skulle vara utslaget efter en veckas motstånd. Man måste försöka förstå hur verkligheten såg 15-20 år efter vinterkriget då Sovjet överföll grannlandet. Allt var inte hjärnspöken.
Jag hörde ikväll av en vars far var stridsflygare då. Man visste vad man gjorde och vad det kunde kosta.
En sak man inte tog upp i kvällens program i P1 var alkoholvanorna. En stridspilot jag kände, som också hann vara med om att skjuta ut sig med den dåtida sprängladdningen under stolen, berättade hur det kunde vara. En del kunde festa rejält ena dagen och flyga nästa. Undrar hur statistiken sett ut utan de inslagen?
Min vän berättade också hur dödsfallen sjönk dramatiskt när Flygvapnet satsade stort på urvalsinstrument. Man blev mer klar över att det inte räckte med att hitta de fysiska toppexemplaren med massor av mod. Med psykologiska verktyg kunde man t.ex. plocka bort många pilotaspiranter med extremt självhävdelse- och ”kickbehov”. Det blev ett antal marknära loopingar och spektakulära lågsniffningar färre och betydligt fler överlevande.
Något som förändrades kraftigt under hans tid var övningsfrekvensen. Det som var veckoövningar när han började skedde ett par gånger om år när han slutade. När man har facit var det bra ur många synvinklar att det begränsades. Men på 60-talet borde vi inte bara ha haft ett stort flygvapen, det måste trots allt ha varit tämligen vältränat.
Frågan är hur det är idag. En sak är hur många plan man har, en annan hur många erfarna piloter med flygtid i ryggmärgen det finns. En väldig fördel är att det idag finns bra simulatorer med möjligheter att träna hela systemet, men det är bara ett komplement. (Har själv haft det barnsligt roliga nöjet att prova både Viggen och Gripen på det sättet)
Jag hör till dem som tror att man måste betala den försäkringspremie som ett hyfsat samverkansdugligt totalförsvar innebär.
Här kan man höra programmet om piloterna, Vetenskapsradion Historia
.
…
Tänkte jag skulle låta bli att öppna datorn sista helgen i full frihet, men det blir nog inte så.
Kameran börjar vara full av sommarbilder och nu krävs det tömning. I morgon kan det bli många nya foton om vädret tillåter trafik i havet med aningen större småbåtar. Vi ska i så fall besöka ett speciellt minne från kalla krigets dagar. Tiden de flesta av den här bloggens läsare har upplevt. Då hotet mot Sverige var påtagligt och ständigt närvarande.
När jag orkar och får tid ska jag ta mig igenom de senaste veckornas bilder. Har en känsla av att bloggläsarna kan komma att drabbas av några av dem.
Att det är skillnad på polisens resurser i olika delar sa landet är ingen nyhet. Har fått ett rejält bevis för det. Tror att jag väntar med att säga mer innan jag kan använda dagens bilder.
Jan
Senaste kommentarerna