…
Mitt i det sorgliga konstaterandet av ett svårhanterligt politiskt-praktiskt läge och en del andra ledsamheter finns det saker att glädja sig åt.
Jag vill så här i halvtid av min valvaka gratulera C och KD som många räknat ut ur riksdagen gång efter annan. Nu har det varit klart rätt länge att ni skulle bli kvar, men korparna kraxade ännu längre. Jag hade önskat er och oss andra allianspartier betydligt bättre resultat, men jag gläder mig åt att ni snuvat de skadeglada på glädjen.
Den här veckan är det politikertätt på Eductus i Umeå. Idag på morgonen fortsatte valskolan för våra utrikesfödda deltagare med Anders Sellström, riksdagsledamot för Kristdemokraterna.
Anders berättade sin historia, vägen in i politiken efter lite senare ekonomstudier och varför det blev just KD. Han var också inne på vad namnet står för, att partiet hämtat sina värderingar från kristendomen, och samtidigt är och vill vara ett parti för alla.
Anders lyfte några av KD:s hjärtefrågor som bl.a. familjen, individens möjligheter och nödvändigheten av att få flera chanser, skiljandet mellan de nära sakerna som människor ska få avgöra själva och de större som politiken måste avgöra. Liksom de tidigare besökarna fick nog Anders ett bredare spektrum av frågor än han väntat sig.
Mot slutet kom samtalet in på skillnaden mellan parlamentsledamöter här och i en del andra länder. Många höll skrattande med om att det var stor skillnad på politiker i deras hemländer och i Sverige. På många håll vore det otänkbart med den öppenhet och närhet man kan ha här. Det kanske inte är möjligt att möta en politiker som inte har beväpnade vakter.
En man uppskattade närheten mellan politikernas ord och verkligheten här i Sverige. Alla håller knappast med i den beskrivningen, men enligt honom är skillnaden väldigt stor mot hans hemland.
Återkommer med dagens andra besök i morgon, då förresten Socialdemokraterna kommer på besök.
…
Hur skulle det påverka Sveriges konkurrenskraft om FI gavs så mycket inflytande att man fick igenom en tredjedel av sitt program?
Vilken minst sagt spännande situation att V, MP och FI skulle kunna utgöra majoritet eller i alla fall en mycket kraftfull del i ett nytt regeringsunderlag. Att kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle kunna få majoritet. Att ett parti vill lägga ner försvaret och två dra ner anslagen…
När man ser FI:s partiprogram verkar Gudruns uppeldade 100 000 för övrigt nästan som en programförklaring. Längst ner här finns en bild att fundera över.
Nog är det märkligt att både höger- och vänstermedia mest bara nyhetsfrossar lite lätt och hjälper FI framåt. Analysen lyser nästan helt med sin frånvaro både vad gäller FI, MP och V. Vad skulle ett skarpt inflytande kosta Sverige, de svaga, unga, pensionärerna, det jobbgenererande näringslivet och konkurrenskraften? Vad hjälper det t.ex. att höja pensioner och sänka deras beskattning lite till om landets ekonomi raseras och bromsen slår till med full kraft?
Mer analys och i god tid, tack.
…
Politiker av alla färger utsätts för hot och våld, statistiken är ovärdig en demokrati. De som arbetar för det gemensamma i vårt land skulle definitivt vara fredade för sådant. Alla andra också förstås.
Ett klarlagt direkt politiskt mord har skett i nyare tid då ett par unga nynazister mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999. Sen har folk från det hållet mördat fler, men det har ibland handlat om tidigare vänner eller inte så klart politiska offer. På så sätt leder de rasistiska extremisterna våldsligan stort.
Idag anstränger sig dessa organisationer för att verka hyfsat rumsrena, i alla fall då kamerorna är på. Man lockar regelbundet och framgångsrikt "antirasister" att göra dem till offer genom att nazisterna söker tillstånd och demonstrerar fredligt medan vålds- och avgrundsvänstern kastar sten och bråkar med dem och polisen. Det verkar fungera som nazisterna hoppas varje gång.
Aktivt våld drabbar också SD i en hög grad. De sista två åren ska SD ha polisanmält hot och misshandel av sina medlemmar 150 gånger. Det har skett både misshandel och mordbrand och barn till SD-politiker har hotats. Ordföranden i Ängelholm har anmält hot, trakasserier och misshandel tio gånger i år, senast brändes hans kolonistuga ner.
Sådant här kan aldrig försvaras, aldrig bli ok, inte heller om det skulle drabba "järnrörs-demokrater" som dem vi sett på suddig mobilfilm. Alla demokratiska krafter måste ta avstånd från våld och hot som politiska medel. Att revolutionära och nazistiska grupperingar ibland inte gör det ligger i sakens natur, men legitimerar vi våld, hot och skadegörelse blir vi demokratins dödgrävare.
Sådant har ingen plats i det politiska arbetet, oavsett motståndare.
Jan
Senaste kommentarerna