…

Som jag nämnde tidigare så blev det lunchteater på Folkets Hus i Umeå när Kulturberedningen var samlad under fredagen. "Storbrodren", en berättande enmansföreställning med Greger Ottosson från Bjurholm.

Anders Larsson hette en ung pojke från Norrlångträsk. Han fick vara med om hemska händelser under krigsåret 1809 då han tvingades att skjutsa ryska soldater och sedan blev vittne till hur fem andra ryska soldater mördas, halshuggs, i en grannby. Efter de här skeendena försökte han bli en helig man, en som gjorde som Gud ville. Men det ville sig inte. Han blev inte av med synden, det blev ingen skillnad på insidan och i kyrkan fick han ingen som kunde hjälpa.

Föreställningen visade hur Anders fick kontakt med "läsarna" som själva läste Bibeln och Luthers postilla och själva la ut och förklarade texten. Något som var strängt förbjudet under konventikelplakatets tid.

Säkert fanns det flera präster som hade fått se vad kristendomen egentligen handlar om, men det var också alltför många som inte alls hade förstått. De tjänade förmodligen mest staten och sig själva. Man hade ett arbete och många privilegier, t.ex brännvinsförsäljningen, och man läste kanske lagen för människorna, men det blev inte mycket mer. Några var också rationella barn av upplysningstiden och hade litet intresse av andliga frågor.

Anders Larsson, den blyge och försiktige, fick själavård hos läsarna, han blev omvänd, fick frid och blev "född pånytt". Han blev en av nyläsarnas främsta ledare och fick gåvan att tala till hjärtana om att man blir salig genom tron på Jesus, inte genom det man gör och är.

Greger Ottosson lyckades visa en del av "insidan" av väckelsekristendomen och läseriet  under timmen som "Storbrodren" tog i anspråk. Det är ovanligt att höra, jag har  aldrig sett en film eller en teaterföreställning som träffat så pass rätt när man ska beskriva kristendom. Även om jag inte håller med om allt och inte delar alla slutsatser Greger gör. Överdrifter och missgrepp från både präster och läsare kom också med i berättelsen.

Det blev allt skarpare strid mellan nyläsarna, kyrkan och statsmakten. Anders Larsson blev åtalad för det hemska brottet att samlas till gudstjänst utan ledning av präst, för ohörsamhet mot kyrkan och lagen. Han hotades av landsförvisning eller dödsstraff när kungens rättsskipare kom seglande till Ursviken 1819 då Anders var 25 år.

Mot slutet kom Greger Ottosson in på Maja Lisa Söderlund, en kvinna som var lika gammal som Anders Larsson och hörde till nyläsarna. Hon jagades också av länsman ibland för att hon "föreläste" om Luther utövade själavård. Hon blev senare till stor andlig hjälp för en man som hette C.O. Rosenius, född i Nysätra. Han blev en av Sveriges mest namnkunniga evangelisk-lutherska predikanter och skribenter. Hans tidning Pietisten hade en tid fyra gånger så stor upplaga som tvåan, som var Aftonbladet.

Greger påtalade väckelserörelsernas betydelse för samhällsliv och demokratiseringsprocess, särskilt i Norrland. Han undrade varför han aldrig fick höra om det här när han gick i skolan.

Storbrodren? Uttrycket anspelar på Jesus, Gud som blev människa som vi för att ta på sig synden och straffas så att människan kunde gå fri. Föreställningen började och slutade med Gregers ord om att Storbrodern kommer.

Jag hade inte väntat mig den här berättelsen på Folkets Hus den här dagen.

Jag anar att man helst inte skulle fotografera, men den här bilden tog jag innan jag fick veta det. 😉 Får du tillfälle att se "Storbrodren", så gör det.