Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kraft

Inget samhälle kan undvara er

Av , , Bli först att kommentera 12


Det är sorgligt när man i olika sammanhang sorterar ut högst fungerande och bidragande människor med olika diagnoser och funktionsvariationer. Var vårt samhälle varit utan alla människor med varierande grad av sådant vi till exempel kallar autistiska drag, asperger, adhd m.m, det vet vi inte. På många områden hade vi definitivt inte nått så långt som vi gjort.
En särskild, kanske ganska extrem, förmåga att fokusera på ett specialområde och lämna allt annat har gett oss många uppfinningar, vetenskapliga landvinningar och framgångsrika företag. Ett starkt flöde av impulser och mindre förmåga att sortera bland dem kännetecknar en mängd stora och små företagsledare och arbetsgivare, idrottsutövare, artister och konstnärer. Alla dyslektiker jag mött kan jag inte minnas, den funktionsvariation som väldigt ofta tycks komma tillsammans med, eller leda till, en särskild kreativitet.

Jag har påmints om detta igen de senaste dagarna i möten och kontakter med tidigare elever och andra. Några av dem har gjort resor ingen under skoltiden trodde var möjliga, inte de själva heller.
Till dig som känner igen dig och kanske har slitit med självkänslan och självförtroendet vill jag säga; Använd frimodigt din speciella sammansättning av egenskaper, oavsett vilka stämplar och bokstäver du kan ha fått.
Världen behöver dig.

När korridoren blir smal

Av , , 5 kommentarer 6

Apropå min näst senaste blogg med överskriften ”Innovation och tolerans” så fick jag en kommentar av en vän till mig som jobbat mycket med utbildning. Jag har tagit bort namnen i kommentaren – men i övrigt skrev han så här:

”Jag bodde i en studentkorridor på Ålidhem under fyra år i mitten av 70-talet när jag läste på universitetet i Umeå. Två färgstarka bröder, flyktingar från Iran bodde också där. De lärde sig svenska mycket snabbt och gjorde båda snabba akademiska karriärer. Den ena är numera en av Sveriges mest erkända cancerspecialister medan den andre satsade på affärsverksamhet och data. Han startade bland annat ett webbföretag och är numera mångmiljonär.

Under korridortiden så pratade vi mycket om vilka skillnader man såg mellan Iran och Sverige. Det mesta i Sverige var bättre tyckte de – men en sak var man oroliga för. ”Ni låser ju in eller drogar ner alla som går utanför normen”, tycktes de se… Det betyder att ”det normala” blir smalare och smalare och i Iran är det ju de som egentligen är långt utanför det ”normala” som åstadkommer nåt som senare visar sig vara banbrytande”, tyckte bröderna.

Rätt tänkt tycker jag!

Jag tror också att vi har en del vi borde justera i vår ofta alltför exkluderande och lätt fyrkantiga kultur. Vi riskerar att missa en massa.

Olämplig rektor

Av , , 4 kommentarer 11


Kvällens Uppdrag granskning sägs innehålla scener med en rektor som kallar elever med adhd ”en cancersvulst”. Efter ett sådant uttalande, om det är rätt tolkat, är det minsta man kan göra att lämna skolan och ”byta bransch”.

Vissa media lär under en period göra det anmärkningsvärda uttalandet till något friskoletypiskt, smeta ut de osmakliga orden över hela friskolevärlden. Fast sanningen är att vissa friskolor ibland har större andel elever i svårigheter än omgivande kommunala skolor.

I vår nervöst lagda, slätstrukna och likriktade tid glömmer vi dessutom ofta att egenskaper vi idag gärna klumpar ihop under bokstavskombinationer kan bli väldiga tillgångar. I vetenskapens och nobelpristagarnas värld hittar vi många banbrytare som avviker från normen och drog mycket resurser i tidiga skolår. I entreprenörernas driftiga, risktagande, resurs- och jobbskapande skara hittar vi många som också gjorde det.

Summa summarum. Dåliga rektorer ska göra något annat, oavsett skolornas driftsformer. De med större svårigheter att kontrollera impulser ska ha ett välkomnande och personligt bemötande. Som alla. Ett som övertygar om välvilligheten i det mått av fostran som också behövs för att lärandemiljön och livet ska fungera.