Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kreativitet

Inget samhälle kan undvara er

Av , , Bli först att kommentera 12


Det är sorgligt när man i olika sammanhang sorterar ut högst fungerande och bidragande människor med olika diagnoser och funktionsvariationer. Var vårt samhälle varit utan alla människor med varierande grad av sådant vi till exempel kallar autistiska drag, asperger, adhd m.m, det vet vi inte. På många områden hade vi definitivt inte nått så långt som vi gjort.
En särskild, kanske ganska extrem, förmåga att fokusera på ett specialområde och lämna allt annat har gett oss många uppfinningar, vetenskapliga landvinningar och framgångsrika företag. Ett starkt flöde av impulser och mindre förmåga att sortera bland dem kännetecknar en mängd stora och små företagsledare och arbetsgivare, idrottsutövare, artister och konstnärer. Alla dyslektiker jag mött kan jag inte minnas, den funktionsvariation som väldigt ofta tycks komma tillsammans med, eller leda till, en särskild kreativitet.

Jag har påmints om detta igen de senaste dagarna i möten och kontakter med tidigare elever och andra. Några av dem har gjort resor ingen under skoltiden trodde var möjliga, inte de själva heller.
Till dig som känner igen dig och kanske har slitit med självkänslan och självförtroendet vill jag säga; Använd frimodigt din speciella sammansättning av egenskaper, oavsett vilka stämplar och bokstäver du kan ha fått.
Världen behöver dig.

När korridoren blir smal

Av , , 5 kommentarer 6

Apropå min näst senaste blogg med överskriften ”Innovation och tolerans” så fick jag en kommentar av en vän till mig som jobbat mycket med utbildning. Jag har tagit bort namnen i kommentaren – men i övrigt skrev han så här:

”Jag bodde i en studentkorridor på Ålidhem under fyra år i mitten av 70-talet när jag läste på universitetet i Umeå. Två färgstarka bröder, flyktingar från Iran bodde också där. De lärde sig svenska mycket snabbt och gjorde båda snabba akademiska karriärer. Den ena är numera en av Sveriges mest erkända cancerspecialister medan den andre satsade på affärsverksamhet och data. Han startade bland annat ett webbföretag och är numera mångmiljonär.

Under korridortiden så pratade vi mycket om vilka skillnader man såg mellan Iran och Sverige. Det mesta i Sverige var bättre tyckte de – men en sak var man oroliga för. ”Ni låser ju in eller drogar ner alla som går utanför normen”, tycktes de se… Det betyder att ”det normala” blir smalare och smalare och i Iran är det ju de som egentligen är långt utanför det ”normala” som åstadkommer nåt som senare visar sig vara banbrytande”, tyckte bröderna.

Rätt tänkt tycker jag!

Jag tror också att vi har en del vi borde justera i vår ofta alltför exkluderande och lätt fyrkantiga kultur. Vi riskerar att missa en massa.

Innovation och tolerans

Av , , Bli först att kommentera 5

Det här är en mycket intressant artikel som borde läsas av många. Entreprenörer, lärare, rektorer, skolchefer, ledare, riskkapitalister och politiker och alla andra nyfikna som inte slutat utvecklas.  Det är fler än Microsoft som borde ha nytta av de här insikterna. Länken till kortintervjun med överläkaren Simon Kyaga bör man också klicka på. Definitivt.

Idag bromsar och begränsar vi alltför ofta både människor och organisationer genom en låg tolerans för det som kan betraktas som annorlunda. Vi missar mycket kreativitet, innovation och utveckling genom att bygga en trång ”normalitetskorridor” med lite acceptans för det originella. Många testar vi sönder tidigt och åtskilliga av gårdagens genier hade nog aldrig fått chansen att ge oss sina genombrott idag. Många är de inte fullt psykiskt stabila och de energirika kreatörer som kanske jobbat sig in i väggen som idag styrs in på stickspår och inte längre får chansen att bidra med utveckling i smått och stort. Shame on us! Frågan är vad vi gjort med Einstein. Povel Ramel hade vi kanske medicinerat bort. Det är inte  heller säkert att Ingvar Kamprad idag hade fått chansen om han varit anställd, periodare och allt. Frågan är verkligen hur många dugliga små- och storföretagare, innovatörer och nobelpristagarämnen vi avhänt oss i skola och samhälle de senaste decennierna. Jag är rädd det kan vara många. 

Jag tycker kanske att man använder orden ohälsa och sjukdom lite vårdslöst i artikeln. I de flesta fall handlar det nog mer om funktionshinder. Men att vi bör bli bättre på att ta vara på särbegåvningarna, resursbärarna med funktionshinder, de egensinniga autodidakterna, de outtröttliga autisterna och sådana som periodvis även är psykiskt sjuka – det är jag övertygad om. 

Vi talar om väldigt olika profiler, men att ta vara på de kreativaste ”tvärtom-tänkarna” blir knappast mindre viktigt ju snabbare och mer innovationsberoende samhällsutvecklingen blir.

Klicka och läs artikeln nu…

Sveriges bästa demensboende

Av , , Bli först att kommentera 6

Så roligt att se ett boende som Älandsgården i Älandsbro, Härnösand, nyss utsett till Sveriges bästa demensboende av Demensförbundet och Svenskt demenscentrum. Det hade varit oerhört roligt att få vara en sorts ”hjälpledare” bredvid superproffsen på ett ställe där de gamla får blomma ut mer än vanligt. Ser framför mig olika saker som man skulle kunna göra för att få till bemötandets och tillvarons guldkant, utan alltför stora kostnader. 

Hoppas jag inte drar ner rullgardinen för någon när jag berättar att det drivs av Vardaga. Företaget som förr hette Carema och som DN och SVT sånär begick ett orättfärdigt karaktärsmord på för att man inte kollade sina källor riktigt. Det kan finnas så oerhört mycket positiv drivkraft och goda initiativ även i välfärdsföretag. Ibland mycket mer än i andra verksamheter med annan driftsformer. Det sitter helt enkelt inte ihop. Man är grundlurad om man tror att drivkraften per definition är vinst bara för att ett företag kallas vinstdrivande. 

Hur som helst, många saker som karaktäriserar den här typen äldreboenden borde verkligen inte vara omöjliga att få till för oss i kommunen heller.

Digital utbildning

Av , , 2 kommentarer 5


Hur många svenska universitet finns kvar om 10-15 år? Hur kommer de snabbt växande digitala studiemöjligheterna att påverka övrig utbildning? Och olika landsändar?

Den här artikeln om utbildningslandskapets drastiska förändring sätter igång en del funderingar. Några ser en uppenbar risk att de flesta universitet i världen rätt snart får lägga igen då den nya tekniken gör det möjligt för alla att läsa för världens främsta lärare, hemma.

Visst finns lockande tankar med möjligheten att studera för Harvards professorer i Hyngelsböle och Hällfors. Men nog låter det torftigt att tillbringa hela sin studietid, och ha allt utbyte, digitalt. Jag tror inte att människan i någon ålder är skapad för ett liknande liv. En stor del av vår utveckling och vårt växande sker också vid möten och impulser som inte bara är rationella och vetenskapliga. För att inte tala om socialisationen, utvecklandet av kultur och samlevnad. Till den behövs människor.

Jag hoppas att den konservativa akademiska världen hittar vägarna att nyttja den digitala teknikens möjligheter och det på ett positivt och människovänligt vis. Skulle morgondagens variant på gårdagens ”ligga vid universitetet” innebära att alla ligger hemma på kammaren och hänger fysiskt ensamma framför sin dammiga skärm, då låter framtiden gråare.

Spelar det roll?

Av , , 1 kommentar 12


Knyckte just den här bilden på Twitter.

Sveriges långvariga sackande och backande i skolresultat skulle bl.a. kunna påverkas av att allt färre ser ut att läsa för och med sina barn.

Jag tycker bilden är tänkvärd.

20131210-232415.jpg

Hjärnan och läsningen

Av , , 2 kommentarer 6


En Mycket intressant artikel om läsningens betydelse för hjärnans utveckling hittar du här. Läs den!

Det är i allra högsta grad en artikel som berör det här med skola och framtid.

Martin Ingvar som intervjuas hade själv mycket svårt med läsningen från början. Men mamma gav sig inte.

Olämplig rektor

Av , , 4 kommentarer 11


Kvällens Uppdrag granskning sägs innehålla scener med en rektor som kallar elever med adhd ”en cancersvulst”. Efter ett sådant uttalande, om det är rätt tolkat, är det minsta man kan göra att lämna skolan och ”byta bransch”.

Vissa media lär under en period göra det anmärkningsvärda uttalandet till något friskoletypiskt, smeta ut de osmakliga orden över hela friskolevärlden. Fast sanningen är att vissa friskolor ibland har större andel elever i svårigheter än omgivande kommunala skolor.

I vår nervöst lagda, slätstrukna och likriktade tid glömmer vi dessutom ofta att egenskaper vi idag gärna klumpar ihop under bokstavskombinationer kan bli väldiga tillgångar. I vetenskapens och nobelpristagarnas värld hittar vi många banbrytare som avviker från normen och drog mycket resurser i tidiga skolår. I entreprenörernas driftiga, risktagande, resurs- och jobbskapande skara hittar vi många som också gjorde det.

Summa summarum. Dåliga rektorer ska göra något annat, oavsett skolornas driftsformer. De med större svårigheter att kontrollera impulser ska ha ett välkomnande och personligt bemötande. Som alla. Ett som övertygar om välvilligheten i det mått av fostran som också behövs för att lärandemiljön och livet ska fungera.

Kreativitet

Av , , Bli först att kommentera 10

20130717-001132.jpg
Rensade vidare i mobilen och kom fram till den här bilden.

Var under semestern inne en sväng på fritidshemmet Grenen i Bjurholm som är ett av mina ansvarsområden några veckor till. En eller ett par av barnen hade gjort ett ”jättedomino”som jag gärna hade sett sättas fart på. Men det var inte riktigt klart. Det fanns funderingar på att fortsätta ut på golvet. 🙂

På fritids händer mycket och kanhända ännu mer framöver. När skolan bl.a. digitaliseras alltmer kan det bli så att det är på fritids eleverna kan och hinner omsätta och vidareutveckla det man lär sig i skolan. På datorer eller med praktiska saker och handens kunskap. Fritids kan bli ännu viktigare som kreativitetens växthus och verkstad framöver.

Vi ska inte underskatta fritidshemmets vikt och betydelse.

Tankens ekonomi

Av , , Bli först att kommentera 7


Emanuel Dohi, IT-entreprenören från Umeå, sa nyss här på ”Mötesplats Lycksele” att 50 % av vår BNP nu består av det han kallar ”tankens ekonomi”. Detta till skillnad från naturresurs- och teknikekonomi.

Det måste vara svårt och närmast omöjligt att separera tankens ekonomi från de andra. Innovationerna, den tankedrivna ekonomin, är naturligtvis oupplösligt förenad med ekonomisk framgång och hållbarhet på alla områden.

Hursomhelst är det intressant. Hälften av landets ekonomi frikopplad från råvaror och tillverkning?

Emanuel har satt som mål att Dohi Sweden, den digitala kreativa byrån i Umeå, om fem år ska ha ett företagskluster med fler än 3 000 sysselsatta. Vara större än Volvo. Hoppas han lyckas.

Skulle han misslyckas och bara nå ett halvt Volvo skulle jag tycka det var ganska fantastiskt det också.