…
Den som i alla fall har skuggan av ett litet, litet intresse för omvärld, säkerhetspolitik och försvar bör läsa den här texten.
Den handlar om något som hände medan några av oss var i Almedalen. Det är inte dumt att vara en aning uppdaterad.
Etikett: krigsmakt
50 Burj Khalifa
…
Jag har svårt att förstå vitsen med tävlingen i skyskrapebyggande som ständigt pågår. Burj Khalifa i Dubai är ett exempel på denna kostsamma verksamhet. 1,5 miljarder dollar sägs bygget ha kostat.
Putins korta Krimäventyr ska hittills ha kostat nära 50 gånger så mycket. 74 miljarder dollar. Då kommer många dryga räkningar dessutom att komma in efterhand.
Tänk om den gamle KGB-agenten kunde ha gett sig in i tornmätartävlingen istället och låtit bygga världens högsta hus. Även bortsett från alla rättsliga och moraliska aspekter hade det blivit billigt för ryssarna, ukrainarna, honom och världen om han istället för nuvarande uppvisning i nationalistiskt vansinne lagt 10 miljarder dollar på ett stort och manligt hus.
Ryska mörkret
…
Det ryska beteendet med lågintensiv ockupation och högintensiv desinformation via statsmedia känns oroande. Luktar nästan trettiotal.
Också då fanns ett allt starkare nationalistiskt land där många brann av revanschlust efter tidigare förödmjukelser och en stark längtan efter ny storhet. Ett land med ledare som tänkte dramatiskt annorlunda tankar än andra.
Också då hade Europa låtit bli att lägga pengar på sina försvar. Förståeligt nog efter första världskrigets nationalistiska och militära tokerier med efterföljande katastrof. Konsekvenserna av aningslösheten blev svåra när en nationalistiskt berusad makt med geopolitiska ambitioner fick växa sig stark i politisk tvekan och militärt vacum.
Min pappa brukade förresten berätta om dem han och de andra rekryterna under andra världskriget kallade ”Per-Albinspojkarna”. De som fick rycka in fast de fått lite eller ingen militär utbildning där under ett par år på 30-talet. Det skulle ju aldrig mer bli krig i denna upplysta tid, varför då värnplikt?
Det finns också många olikheter gentemot 30-talet. Hoppas att likheterna bara är skenbara.
Vi har haft fel
…
Man satsar inte så hårt på krigsmakten som Ryssland gjort utan att man tänkt använda den. Åtminstone som hotverktyg för sina geopolitiska ambitioner.
Handlade det bara om att återvinna prestige (bl.a. efter västs onödiga förödmjukelser mot post-Sovjet på 90-talet) kunde man satsat på en smalare spets att visa upp. Ryssland har till väldiga kostnader som går ut över sjukvård och utbildning satsat på offensiv bredd och djup.
150 000 man ”övar” just nu i närheten av Ukraina. Säkerligen inte så välutrustade som de som nu ”går över gränsen” inne i Ukraina. Bara dessa soldaters automatkarbinssikten kostar någon svenska månadslön före skatt. Men de 150 000 kan nog också göra sitt jobb.
Vi har haft fel de senaste årtiondena. Både EU, NATO, USA och Sverige har felbedömt landet. Finland har inte önsketänkt lika mycket. Ryssland följer en annan och egen logik. Den självbild som verkar vara förhärskande hos nuvarande ledning måste den närmaste omgivningen (som inte utgör något hot mot Ryssland) nog bara förhålla sig till.
Främst genom att hålla ett bemannat och övat försvar som kan användas. Den här världen är tyvärr inte bättre än så.
Om klockan nu kunnat vridas tillbaka tvivlar jag på att vi gjort oss beroende av Putins Ryssland för Europas energiförsörjning. Det var inget genidrag.
Några reagerar
…
Det finns media som reagerar på det relativt nya och stora som sker i vår närhet. Hallandsposten gjorde det i natt. Även TT ska visst ha noterat saken.
Den här gången övar Ryssland i öst. I höst talas det om en storövning i väst där scenariot bl.a. är ett kärnvapenanfall på Polen. Världen har inte ändrat sig så mycket som vi hade önskat och trott.
Det sägs att det inte längre finns någon journalist i Sverige som är specialiserad på försvar och militärmakt. Det ser ut som att det skulle kunna behövas några sådana. Så att folkopinion och politik kan bilda sig en uppfattning om hur (och var) landet ligger. Man behöver inte överreagera, men vi kan nog i någon mån behöva både reagera och agera.
Gigantiska proportioner
…
Ryssland har dragit igång en gigantisk oaviserad beredskapsövning i sina östra delar. Få bedömare trodde sina öron när det kom fram att den skulle omfatta 80 000 man. Siffrorna kan vara lite uppblåsta, men det uppges att det blev 160 000 istället. Förutom manskapet ska man ha satt snurr på 1000 stridsvagnar, 70 krigsfartyg och 130 flygplan. NATO har aldrig någonsin övat i den omfattningen. Grannen har inte gjort det sedan 1968 då namnet var Sovjet. Den väldiga satsningen på Irakkriget 2003 omfattade 112 000 man, som jämförelse.
Det kan hända att Ryssland drivs av en stark revanschlusta efter att väst rustade Sovjet sönder och samman för drygt 20 år sedan. Dessutom förödmjukade man sin motståndare, helt i onödan. Jag minns att jag tänkte att vi kan få ångra detta en dag.
Frågan är om Ryssland tänker locka in väst i ett stort rustningsrace eller man funderar på något annat. Förutom att använda maktsatsningen internt kanske man ”bara” vill skrämma omgivningen till politisk och ekonomisk lydnad framöver. Det finns knappast någon krigsrisk inom överskådlig framtid, men svenska mediers närmast obefintliga rapportering och de uteblivna politiska kommentarerna är anmärkningsvärda. Vi drömmer och yttrar oss om att Rysslands krigsmakt befinner sig på låg nivå. Även om det finns en del kulisser ger 25-procentiga ökningar år efter år en väldig utväxling.
2013-2016 aviseras halverade (!) satsningar på vården och kraftigt neddragna utbildningskostnader. Krigsmakten ska däremot få ytterligare 30 % mer. Den sista amerikanska stridsvagnen lämnade Europa tidigt i vår. Ett av många vittnesbörd om att hotet från Nato är rätt måttligt. Varför utsätter då Ryssland sin befolkning för denna enorma omfördelning? Hur kan man slopa framtidssatsningar i denna omfattning? Varför tiger våra medier på det sätt man gör? Varför låtsas i stort sett alla politiker att detta inte sker?
Jag tror som sagt inte på något akut hot, men förändringarna hos grannen har så stora proportioner att det inte bara kan vara show-off. Oavsett vad det handlar om behöver vi informationen och debatten för att komma fram till vilka rimliga mått och steg vi behöver ta.
Naturlagen Ryssland
…
Trots rykten om att Ryssland skulle låta bli att leverera stridshelikoptrar till Assadregimen i Syrien så sänds de nu per båt. Det är väldigt effektiva saker som hinner åstadkomma mycket mot ”mjuka mål” innan despoten faller.
Vår granne sänder också jagare och landstigningsfartyg ur sin växande flotta. Opinionen här hemma är ganska lågmäld, för nu är det Ryssland som hotar med krig mot dem som underlättar kampen mot Assad och själva demonstrerar makt utan hänsyn till de små människorna. Och det är lite annars, inte alls lika fult som om Nato, USA eller Israel gör det. Flatheten, aningslösheten och den självpåtagna blind- och dövheten inför Rysslands utveckling förvånar och oroar.
Och hur hade inte eter-, nät- och pappersmedia stormat om Israel hade gjort en tiondel av vad Assad gör just nu. Det är uppenbarligen olika här i världen.
Och sedan, när det gäller själva Syrien. Vad kommer efter Assad? Bara Gud vet.
Att dö vid 8000
…
En och annan stannade kanske av mitt i kvällsfikat för ett tag sedan när en dansk röst i reklamen påminde om att livet består av 29 000 dagar. Det är inte alla som har tänkt på livet så.
Det är inte heller alla liv som blir så långa. Kenneth Wallin som härom dagen dog i Afghanistan fick bara kring 8000 dagar. En ung man som igår krockade utanför Lycksele fick också något liknande. Vissa av oss har fått mycket mer.
En del tar större risker med livet än vi normalt gör till vardags. Några genom användande av olika medel eller genom livsstilen. Jag är smärtsamt medveten om att några av de unga jag umgåtts med statistiskt kommer att begränsa sin tid genom alkohol och droger. (De som aldrig provar löper förstås inte risken)
Sen finns de som riskerar jordelivet i aktiva insatser för andra. Vissa inom polis eller räddningstjänst eller som svenska soldater. Några ser militärer per definition som något ont, vissa i alla fall om det handlar om västliga stridskrafter. Det gör inte jag.
Enligt Bibeln gjorde inte Jesus det heller. Han uppmanade frågande romerska ockupationssoldater som ville bli frälsta för evigheten att de inte skulle använda sin makt till stöld och kriminella handlingar och att de inte skulle "bruka övervåld". På den här trasiga jorden kommer vi inte att komma undan en ordningsmakt och knappast heller en krigsmakt. Styrningen av dem båda är däremot oerhört viktig.
I Sverige har vi varit extremt skyddade från utbrott av krigsvansinne och religiöst färgat terrorvansinne. 200 års fred är så ovanligt att det nästan inte finns.
Jag hör till dem som har den allra största respekt för den djupa afghanska problematiken, inte minst i ljuset av tidigare krig. Samtidigt förstår jag dem som likt Kenneth Wallin är villiga att åka dit, trots riskerna. Hade jag varit ung och stridsduglig hade jag hellre åkt dit och försökt skydda människor och bygga land än jag riskerat att korta livet genom droger (ofta från Afghanistan förresten), extrem bergsklättring eller base jumping.
De som på ett rätt sätt och utan övervåld försöker åstadkomma en förbättring där borta är värda all respekt. De svenska soldaterna ska ha ett kännbart stöd, den bästa utrustningen och ett bra mottagande när de kommer hem.
Jag önskar dem alla mycket mer än 8000 dagar. Och mera därtill.
Senaste kommentarerna