…

Tyvarr vet jag inte hur man far fram prickar, men ni far lasa bast ni kan.

Efter middagen i Hyderabad skulle jag med taget till Vijayawada 0945. Jarnvagsstationen ar ett enormt myller av manniskor. Manga tittar oppet och lange pa den vite, aven i en stad som Hyderabad.

Taget var spannande. Det var inte vad jag vantat direkt. Har akt tag i Indien forr, men da har det i alla fall funnits draperier for baddarna. Har sov alla oppet, 8 i varje kupe, utan dorrar emellan.

Britsen var gjord for indier, inte for en svensk som ar ganska axelbred om magen och hofterna. Kedjorna som holl upp mig och britsen kandes i sidhullet. Var skulle jag ha kameran och de andra vardesakerna? Det kandes spannande, minst sagt. Jag svettades och fros och det blev inte battre av kalluften som sprutade ner fran taket. Fyra meter bort stod tagdorrarna i vagnens ande oppen bade till hoger och vanster. Ut mot banvallen alltsa. Dar fanns ocksa vagnens handfat, i gangen, helt oppet. Man fick valja pa toa "western style" eller indisk. Jag holl pa att saga "skit samma".

En indisk familj intog de andra platserna. Trevliga och hjalpsamma, men jag lag jams med gangen dar det hela tiden passerade folk som tittade pa mig och mina saker. Jag band ihop allt utom stora vaskan som jag lagt under en nederbrits, stoppade in det under filten vid fotterna pa den ca 178,5 cm langa britsen. Somnade till sist av utmattning och fick val ihop ett par timmar. Allt gick bra. Allt var kvar och jag kande mig inte sjukare pa morgonen.

0400 vaknade jag och 0425 var vi framme i Vijayawada. Dar blev jag hamtad av Sanjay som bott i Umea och av Joshi, en man som var en liten pojke senast jag var har, for 13 ar sedan. Nu vantade 2,5 timmars spannande bilfard till Chebrole.

Indiska vagar och indisk trafikkultur ar eljest. Mycket. Jag fick tva kuddar och baksatet for mig sjalv. Lite somn blev det. De 3 som foljt med for att hamta svensken hade mycket att prata om i den aldre Tatajeepen. 2 satt fram och tva i "skapet" bakom mig. Nar man inte tutade pa allt som rorde sig pa vagen talade man med varandra.

Men man menar val! Man servar med allt man har att serva med. Framst tid.