Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kunskapssamhälle

Meningsfullt bristjobb

Av , , 2 kommentarer 7

Träffade häromdagen en ung man som funderar på att läsa till lärare. En alldeles utomordentlig idé tyckte jag. Jag har mött honom i hans nuvarande yrke och tror att han har flera kvalitéer som skulle bli till nytta för individer, grupper och arbetslag. Mycket glimt i ögat också. Många elever behöver mycket glimt. Skolan behöver också en större andel män i lärarleden. Alla sorter behövs, många lärare fattas framöver. Inte minst på matte- och NO-sidan. Att så få lärare läser svenska som andraspråk förstår jag inte. Där finns stora behov och uppgifter i snart sagt alla åldersgrupper. Inte minst bland vuxna.

Den här artikeln är läsvärd för den som är lite samhälls- och framtidsintresserad. Jag håller inte alltid med journalisten. Fick diskutera ett av områdena där vi ser saker olika med henne en stund i Almedalen ifjol. Ibland är hon nästan lite halvrabiat och kan se spöken när det gäller olika driftsformer, men i den länkade artikeln ligger det mycket. Även om de bristsiffror som anges skulle vara lite uppskruvade.

Skolan avgör så mycket av vår framtid här under solen och läraryrket är ett där jobben förmodligen kommer att springa efter de utbildade och motiverade under lång tid framöver. 

Jag hade fel

Av , , Bli först att kommentera 7


Ser just nu att jag hade fel på nämnden idag, om Lärarförbundets beräkningar stämmer.

En sak jag inte nämnde i föregående blogginlägg från barn- och utbildningsnämnden var det vi tog upp om lärarbristen. Jag citerade då tidigare uppgifter om att det fattas 43 000 lärare redan 2020. Något som kan märkas rejält, inte minst i mindre kommuner.

Nu menar LF att det fattas 55 000 då, en dryg lärarutbildning bort i tid. 65 000 fem år senare, 2025. Då ska man veta att vissa NO-ämnen haft ensiffrigt tillflöde av nya lärare vissa år – nationellt. Blir en utmaning att klösa sig kvar som kunskapssamhälle under sådana förhållanden.

Det här läsåret startade 12 000 någon sorts lärarutbildning, en ökning, men för få. Det behövs 43 000 nya lärarstudenter årligen ett tag, om inte många av framtidens unga ska bli utan utbildade lärare.

(Uppgifterna i sista stycket stämmer tydligen inte. De som sökte lärarprogrammen i första hand sägs ha varit dubbelt så många i fjol, 24 000 och det behövs inte 43 000 per år för att täcka bristen.)

Pisa

Av , , Bli först att kommentera 7


Det är nästan bara schackbrädorna som i regel är svartvita. Verkligheten har ofta fler nyanser.

Jag tror att vi verkligen har kunskapstapp att ta på stort allvar. Det visar en del rapporter från gymnasium och högskola.

Samtidigt har jag hört flera lärare i Pisa-skrivande klasser berätta om elever som på pin kiv lämnat in ofullständiga eller nästan blanka prov, även längre tillbaka i tiden. När man hör att provet inte spelar individuell roll så blir det för några oemotståndligt att kombinera en slapp timme med att få ge vuxenvärlden en spark i baken. Särskilt när proven blivit väldigt många.

Jag gissar att beteendet är mer sällsynt i Sydkorea. Förmodligen även i Finland.

Utbildning?

Av , , Bli först att kommentera 6


Det sägs i den här DN-artikeln att 350 NO-lärare pensioneras varje år och färre än 30 utbildas. I teknik, kemi och fysik är de sökande så få att det inte startar några kurser i år.

Situationen är tyvärr inte ny. Det är en gigantisk utmaning för ett högteknologiskt välfärdsland där vi vill ha kvar ett kunskaps- och teknikintensivt näringsliv att vända en sådan utarmning. Särskilt när redan mer än hälften av lärarna som undervisade i NO 2007 sägs ha saknat utbildning i ämnena.

Vilka åtgärder och stimulanser som ska till kan diskuteras, men vi måste se till att göra det och sätta in åtgärder. Helst för 10-20 år sedan, men eftersom det är svårt får vi börja på tisdag. Frågan är för viktig för att fördröjas och förminskas genom att reduceras till en ytlig valårsfråga. Måtte den diskuteras seriöst.

Det handlar inte minst om våra möjligheter att fortsätta vara ett Sverige med bytesbalans och skatteintäkter som medger hög välfärd för gemene man, gamla och svaga.

Spelar det roll?

Av , , 1 kommentar 12


Knyckte just den här bilden på Twitter.

Sveriges långvariga sackande och backande i skolresultat skulle bl.a. kunna påverkas av att allt färre ser ut att läsa för och med sina barn.

Jag tycker bilden är tänkvärd.

20131210-232415.jpg

Det lutande tornet

Av , , 2 kommentarer 6

Även om man rensar bort sådant som vissa länders påstådda fusk och ”Pisa-optimering” är det tragiskt att se att svensk skola fallit så mycket i skolresultat mellan år 2000 och 2011/2012. Ska vi hävda oss som kunskapssamhälle framöver måste utvecklingen vändas. I läsförståelse var det bara tre av OECD-länderna som var bättre år 2000, 11/12 var det bara tre som var sämre om jag förstått saken rätt. Ingen har hellre sänkt sig så mycket i matten på ett decennium. I fasta tal.

Vi kan använda resultaten till valverktyg och ägna oss åt skuldfördelning, men det är föga intelligent och konstruktivt. Just nu hörs bedövande dumma inlägg som gemene man genomskådar direkt och som sänker förtroendet för politiken.

Idag sägs och skrivs mycket om skolan, så jag kastar en blick strax utanför skolans system och detaljer. Då kan man återvända till skolan när dammet lagt sig. Vilka förutsättningar ger vi barnen totalt sett idag? En analys inte så enkel att göra.

Jag är inte säker på evidensen, men det finns rapporter som säger att svenska föräldrar läser väldigt lite för sina barn, minst i Norden. Det blir riktigt allvarligt när man sedan tar del av vetenskapliga rön som påvisar att de förutsättningar man kommer till skolan med är så oerhört avgörande. Att skolans senare insatser bara delvis kan kompensera det som skett och inte skett innan skolan. Här är det inte heller givet att all slags digitalisering i så stor omfattning som möjligt automatiskt är en fördel. Även om ett fåtal digitala genier kan göra fina karriärer även med svag läsförmåga.

Sverige var återigen ”bäst” på sen ankomst. Det är ingen liten struntsak att fnysa åt i de fall 10-20 % av undervisningstiden ofta strulas bort. Inte bara för de elever som kommer sent, utan för alla som får genomgångarna störda och den effektiva lektionstiden förkortad. I den här inställningsfrågan finns det alltså ingen som slår oss.

Sen har vi stödet hemifrån – till både barn och lärare – som varit, är och kommer att vara mycket betydelsefullt. Här känns det som t.ex. skillnaden mellan Sverige och Finland stor.

Ska man sen återvända till själva skolan och blicka framåt så tror jag att det måste bli arbetsro för lärarna. Fem års reformfrihet och genomslag för minskad administration till förmån för ambitiös lektionsförberedelse tror jag personligen vore bra att börja med. Det måste bli mycket möjligare och mycket mer attraktivt att bli och förbli lärare. Händer det inget snabbt saknar vi några tiotusentals behöriga lärare ytterligare 2020 och jag tror inte vi kommer att peeka i PISA av det heller. Parti och allians får ursäkta, men jag tror också att betygsstemet bör få sätta sig innan man kanske eventuellt går vidare med betyg neråt i åldrarna.

På tal om Pisa-optimering så finns det alltför många exempel på motsatsen hos oss. Jag har hört ett antal lärare beklaga att elever som deltagit på pin kiv har gjort dåliga resultat när man har hört att testet inte alls påverkar dem själva. Kanske inte så vanligt, men förmodligen långt ifrån den gängse inställningen i Sydkorea. Varken detta eller det jag sagt tidigare är ämnat att bortförklara Sveriges resultat, men jag tror inte att det är oväsentliga saker.

 

 

Statligt uppdrag

Av , , Bli först att kommentera 5

Riksrevisionen går snart igång med en granskning av statens ansvar för Sveriges lärarförsörjning. Det revisionsuppdraget låter onekligen intressant.

Hur vi framöver lyckas attrahera,
utbilda, utveckla och behålla duktiga lärare i tillräcklig mängd, det blir kanske de närmaste decenniernas stora välfärdsfråga. Särskilt om vi har tänkt konkurrera och dra in pengarna till samhället med kunskap och kvalificerade jobb. Det kan bli svårt om det fattas väldigt många lärare om sju år.

Problemet löses knappast av bara en aktör. Jag tror det kommer att krävas mycket samarbete. Apropå förra blogginlägget.

Tre 9A på raken

Av , , 2 kommentarer 3

Jag tvekade länge om jag skulle se 9A, men ikväll har jag sett tre avsnitt på raken på svtplay. Trots att det är sportlov. Nu har jag inte sådan lyx som sportlov, men jag har arbetat in rätten att göra annat i veckan. Ska bli sportlovsläger istället.

Om vi inte får skolan att fungera på bred front så tror jag att det att få ofrånkomliga följder framöver. Både för näringsliv, konkurrenskraft och välfärd. Också för miljö och kultur och för hur människor kommer att må.

Man önskar att det fanns en "Quick-fix" för skolan, ett snabbt sätt, en knapp att trycka på. Så är det nog inte.

Inte så lite handlar om det som händer innan man kommer till skolan. Om läsandet t.ex. Hur ska vi balansera upp att både boken och tidningen försvinner från många hem? Hur ska barnen få in i ryggmärgen och vanan att det är viktigt att läsa också längre, sammanhängande saker om det inte förekommer hemma? Läsfärdigheterna är nyckeln till de flesta ämnena.

Hem och skola kan inte lasta över ansvaret på varandra. Det är och förblir på båda ställena.

 

 

Framtidsutbildningar

Av , , 11 kommentarer 8


Blev glad av ett samtal med en rektor i Skellefteå idag.

Förutom andra saker vi pratade om berättade han om att man sökt tillstånd för att få börja med en fjärde år på teknikprogrammet redan till hösten. Tio skolor i Sverige ska få starta i förväg med de 4-åriga utbildningarna som nu kommer tillbaka. Ett par skolor i Västerbotten har ansökt.

Många företag vill ha igång den här sortens ingenjörsutbildningar igen. Det är inte alla konstruktionsarbeten som kräver en civilingejörs kunskaper. Det finns många sådana uppgifter som inte intresserar den genomsnittlige civilaren heller, även om arbetet hör till hans eller hennes specialområde.

Frågan är nu hur man ska få upp intresset för de här utbildningsvägarna och den här sortens "verklighetsjobb" igen.

Lyckas vi inte med det ser jag bara två lösningar. Antingen exporterar vi ännu fler tillverknings- och teknikjobb eller också importerar vi färdiga ingenjörer från Indien, Kina och andra asiatiska länder. Vi kanske måste göra både ock. Elförsörjning,  kommande gigantiska utbyten av vatten- och avloppsystem m.m. måste tryggas hur som helst.

Jag hoppas att vi kan lyckas att intressera unga för matte, teknik och ingenjörsutbildningar på olika nivåer istället. Men det börjar vara brådis.