…
På min arbetsplats sa vi upp uppdraget etableringslots för något kvartal sedan. Jag tror många nyanlända upplevde att man fick hjälp, flera ville faktiskt inte byta, men det blev mer och mer konstigheter i branschen. Så det blev så.
Förväntningarna varierade också och kraven kunde i vissa fall bli väldigt höga för de dryga 300 kronor i veckan uppdraget betalats med.

I media ser det just nu ut som om var och varannan lotsverksamhet har myglat eller rekryterat till ISIS. Så är det inte. Jag vet flera orter där lotsverksamheten fungerar bra.

Det blir spännande att se vad som kommer istället och i vilken regi det ska göras. För etableringshjälp av olika slag behövs, ofta med relativt enkla vardagsfrågor.
I Sverige vill vi gärna vara generösa och välkomnande, men helst att någon ska vara det för oss. Vi är generellt inte världsbäst på att engagera oss privat. Det är sällan alldeles lätt att komma oss inpå livet. Det behövs utförare.

Hur det än blir och hur vi än gör kommer många, många nysvenskar att behöva initial hjälp med att få kontakt med olika samhällsaktörer och bli hemma i sitt nya land. Behoven skiftar och allt kan och behöver inte alltid utföras av en socionom. Tur det då behoven under lång tid kommer att förbli så stora.