Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: mångfald

Myter om medicinbristen

Av , , Bli först att kommentera 14


I dagens ofta bedrövliga pajkastningsmiljö betyder sanningen ibland inte så mycket. Vi ser det i lokal- och rikspolitik och tyvärr i högst olika delar av det politiska landskapet.

En myt som många på vänsterkanten skulle hålla sig för goda för är den att medicinbristen som ibland uppstår beror på omregleringen av apotekssektorn.
Apoteken var privata fram till 1971 då de förstatligades. När omregleringen skedde 2009 var Sverige det enda landet i Europa, och ett av få i världen, med ett statligt monopol. När Sverige bröt statens monopol hade Rysslands största privata apotekskedja 1168 apotek.

Många som sprider myten om att medicinbristen beror på att vi inte längre bara har statliga apotek Vet egentligen vad bristen beror på.

Allt fler av våra mediciner tillverkas i Asien, ofta i Indien eller Kina. Vissa livsviktiga beståndsdelar och färdiga mediciner tillverkas i ett fåtal fabriker i Indien och Kina. En störning i process eller leverans påverkar en hel värld. Hela västvärlden har nu ojämnare medicinförsörjning än vi varit vana vid. De bristsituationer vi upplever i Sverige beror inte på att vi återigen organiserar apotekssektorn annorlunda än Kuba och Nordkorea. Den ligger till övervägande del i produktionsledet.

Situationen är allvarlig. Vad skulle kinesiska staten kunna göra om den blir riktigt sur på ett Sverige som vägrar foga sig i en fråga? Vad kan hända om det blir politisk oro, ett lokalt eller regionalt krig eller kanske en pandemi med sämre kommunikationer eller helt stängda gränser?

Sverige hade dessutom förr beredskapslagring av mediciner, det har vi slutat med. Finland lagrar både livsmedel och mediciner till sin befolkning. Det kan vara erfarenheterna av grannens anfallskrig som gör att de ofta säkrar sitt folks behov lite bättre.

Europa bör se till att fler mediciner tillverkas här. Det är inte fråga om handelshinder, utan om sunda beredskapstankar och mångfald av leveranskanaler. Vi talar om ”redundans” när det gäller Internet. Om kedjan bryts någonstans ska flödet fungera ändå. Om det behövs någonstans så är det i fråga om mat och mediciner.

Medicinbristen beror inte på privata apotek, men måste minimeras. Det kommer att ta tid.


Har själv inte studerat nedanstående FOI-rapport men den ser intressant ut:

https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R–4644–SE

Den här Fokus-artikeln om beredskapslagring är kort och läsvärd:

https://www.fokus.se/2019/06/medicinbrist-eskalerar-beredskapslager-saknas/

Från stora världen till byn

Av , , Bli först att kommentera 11

Gillar den här utveckligen. När unga människor flyttar tillbaka från stora, vida världen och etablerar sig kraftfullt i byar som Tvärålund. Har inget emot staden, det behövs balans mellan städer och byar och kreativa centra av olika slag. Men gillar levande landsbygd och t.ex. att många barn kan få växa upp med en ”frigång” man bara kan drömma om i städerna.

Utvecklingen ja, härom året var det som sagt första gången på länge som fler flyttat Till byarna än från. I Tvärålund är det tveklöst så.

Lycka till!

Julavslutning

Av , , Bli först att kommentera 13


Härom dagen var jag på julavslutning på min förrförrförrförrförra skola, Mariaskolan. Det blev en mycket internationell upplevelse. Bland annat med elevernas julsånger på tigrinja, swahili, ryska, svenska och engelska. Engelska är ju vardagsmat, men inte riktigt när det är elever från förskoleklassen till trean som sjunger traditionella engelska julsånger med åtskilliga verser. Tydligt, starkt och inte utan stolthet och pirr inför utmaningen.

Glädjande i allmänhet är att det inte längre ska vara snack om man får sjunga sånger med julens egentliga innehåll vid skolavslutningarna. Egentligen är det självklart även utifrån gällande lagar och förordningar. Sveriges läroplan säger att eleverna ska känna till betydelsen av Bibelns viktigaste berättelser och ha lärt känna de viktigaste psalmerna. Hur man i aktuella åldrar gör det utan att sjunga dem vet inte jag. Ett lämpligare tillfälle att uppfylla en del av detta än t.ex. julavslutningen har jag svårt att se.

God förjul!

Olämplig rektor

Av , , 4 kommentarer 11


Kvällens Uppdrag granskning sägs innehålla scener med en rektor som kallar elever med adhd ”en cancersvulst”. Efter ett sådant uttalande, om det är rätt tolkat, är det minsta man kan göra att lämna skolan och ”byta bransch”.

Vissa media lär under en period göra det anmärkningsvärda uttalandet till något friskoletypiskt, smeta ut de osmakliga orden över hela friskolevärlden. Fast sanningen är att vissa friskolor ibland har större andel elever i svårigheter än omgivande kommunala skolor.

I vår nervöst lagda, slätstrukna och likriktade tid glömmer vi dessutom ofta att egenskaper vi idag gärna klumpar ihop under bokstavskombinationer kan bli väldiga tillgångar. I vetenskapens och nobelpristagarnas värld hittar vi många banbrytare som avviker från normen och drog mycket resurser i tidiga skolår. I entreprenörernas driftiga, risktagande, resurs- och jobbskapande skara hittar vi många som också gjorde det.

Summa summarum. Dåliga rektorer ska göra något annat, oavsett skolornas driftsformer. De med större svårigheter att kontrollera impulser ska ha ett välkomnande och personligt bemötande. Som alla. Ett som övertygar om välvilligheten i det mått av fostran som också behövs för att lärandemiljön och livet ska fungera.

Tråkigt S-besked i Vännäs

Av , , 2 kommentarer 9

 

Det är mycket tråkigt och överraskande att S-majoriteten i Vård- och omsorgsnämndens au föreslagit att intraprenaden Orion ska stängas. Jag har inte hunnit läsa tidningsuppgifterna förrän sent ikväll och får återkomma med fler reaktioner framöver.

Vi är i alla fall många som besökt Orion och slagits av delaktigheten och den smittsamma arbetsglädjen bland dem som arbetar med att göra de dementas tillvaro så bra som möjligt. Med detta inte sagt att detta saknas där man inte är intraprenad.

När Vännäs måldokument dessutom slår fast att det ska startas fler intraprenader är det riktigt illa att företrädare för majoriteten vill stänga den enda man har.                                                                                         

 

Jan Emanuel i Vännäs

Av , , 5 kommentarer 5

Från mobilen

Jan Emanuel i Vännäs.

Vi har i afton haft direktsänd radiodebatt från Vännäs. Återkommer möjligen lite senare om den.

Utanför ICA stötte jag efter debatten ihop med vår f.d. socialchef Anne-Lie Granroth. Hon var på hemmaplan tillsammans med sin nuvarande arbetsgivare Jan Emanuel Johansson, vårdföretagare och socialdemokratisk riksdagsledamot.

Samtalet med honom var en intressant kontrast till hållningarna på den rödgröna sidan av debattbordet. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten var väldigt förvånad över att mottagandet av ensamkommande flyktingbarn här skulle organiseras kommunalt istället för privat. Det brukar enligt honom vara ett klassiskt recept för misslyckande för dessa verksamheter. Han motiverade också och jag tror att det ligger en del i det han säger.

Skillnaden i syn på mångfald och entreprenörskap inom (S) är stor bara mellan Vännäs och i Umeå. På större avstånd blir den gigantisk.

En sjuka och dess bot

Av , , 2 kommentarer 5

Sitter på Arlanda efter en intensiv dag med många funderingar och mycket samtal kring skollagen. Mycket med förslaget är bra, men det finns också oroande inslag.

Jag har fått ett par tunga besked idag, utanför skolans ramar, som gjort mig nedstämd och aningen splittrad. Samtidigt har jag känt en lust att få påverka när det gäller skolan på det nationella planet. Jag har en del synpunkter på både det som lett till vår svenska skolas utveckling och svagaste sidor, men även på en del av det som ska vara medicinen mot det sjuka.

Fler människor med egen erfarenhet av skola och det vida elevspektret måste engagera sig i arbetet med morgondagens skola. Det har aldrig gått att göra en sorts produkter av alla elever. Man försökte förr och det gick inte som man tänkt. Nu tycks man frestas att försöka igen, fast på ett annat sätt, och jag tvivlar på att det kommer att fungera bättre nu.

Det känns också som om vi i Sverige håller på att överge målstyrningen och masa oss tillbaka till detaljstyrning av det som ska ske inom skolan. Jag tror inte att det blir bra.

På vissa områden känns det också som om man vill likrikta friskolorna så till den grad att deras namn blir helt missvisande.