Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: mening

Meningsfullt bristjobb

Av , , 2 kommentarer 7

Träffade häromdagen en ung man som funderar på att läsa till lärare. En alldeles utomordentlig idé tyckte jag. Jag har mött honom i hans nuvarande yrke och tror att han har flera kvalitéer som skulle bli till nytta för individer, grupper och arbetslag. Mycket glimt i ögat också. Många elever behöver mycket glimt. Skolan behöver också en större andel män i lärarleden. Alla sorter behövs, många lärare fattas framöver. Inte minst på matte- och NO-sidan. Att så få lärare läser svenska som andraspråk förstår jag inte. Där finns stora behov och uppgifter i snart sagt alla åldersgrupper. Inte minst bland vuxna.

Den här artikeln är läsvärd för den som är lite samhälls- och framtidsintresserad. Jag håller inte alltid med journalisten. Fick diskutera ett av områdena där vi ser saker olika med henne en stund i Almedalen ifjol. Ibland är hon nästan lite halvrabiat och kan se spöken när det gäller olika driftsformer, men i den länkade artikeln ligger det mycket. Även om de bristsiffror som anges skulle vara lite uppskruvade.

Skolan avgör så mycket av vår framtid här under solen och läraryrket är ett där jobben förmodligen kommer att springa efter de utbildade och motiverade under lång tid framöver. 

Svartmålning fungerar sällan

Av , , Bli först att kommentera 6


Den här artikeln i UNT tror jag har ett budskap till oss i flera sammanhang. Om man vill få fler kollegor och förbättra status och intresse för ett yrke kan svartmålning verkligen vara ett tveeggat vapen.

Här gällde det läraryrket, men frågan är nog lika aktuell när det gäller vården, vissa praktiska och tekniska yrken m.m.
Jag har hört både lärare och vårdpersonal fundera över varför de egna yrkena beskrivs så negativt av ”de egna”. Oftast handlar det om en vilja att få till stånd förbättringar, men resultatet blir nog inte alltid som man tänkte.

Artikeln i länken överst är tänkvärd. Jag tycker också det låter rätt sunt det jag läste i VK förra månaden. En nysvensk som kom för rätt länge sedan hade resonerat så här vid yrkesvalet. ”Vill jag springa efter jobben, eller vill jag att jobben ska springa efter mig?”. Det blev vården och det hade hon inte ångrat.

Själv bidrog jag kanske lite till svartmålningen igår när jag vidarebefordrade uppgiften att det behövs 43000 lärarstudenter per år för att täcka bristen 2025. Det stämmer tydligen inte riktigt. Fler studenter, dubbelt så många som ibland sagts har också sökt lärarprogrammen ifjol. 24 tusen stycken.

Det är inte så dumt med meningsfulla jobb som springer efter en.

Den första dagen

Av , , Bli först att kommentera 8


Det är alltid speciellt att komma tillbaka till jobbet efter semestern. I mer komplexa uppgifter är det inte enklare direkt. Jag har hört många stöna över jobbstarten så här i slutet av sommaren och har väl inte direkt längtat tillbaka själv. Men…

Som många gånger förr, det känns ganska bra. Faktiskt riktigt bra. Den första arbetsdagen har varit omväxlande och, ja, riktigt rolig. Trots att jag aldrig hann igenom alla mail, däremot hann få förstå att mycket har kommit till och en del har komplicersts sen jag gick på semester.

Enligt en säker källa är det det bästa för människan här under solen om hon kan få känna glädje under arbetet. Och visst är det så. Att rätt ofta få glädjas där man lägger så mycket tid, kraft och energi. Antingen i arbetsgemenskapen, uppgifterna, nyttan för andra, resultatet eller alltihop. Lön och bekräftelse har förstås också sin del i tillfredsställelsen.

Oj vad de här raderna kan skrivas och klankas sönder och samman. Men det bryr jag mig inte om. Om du har arbete eller inte, uppgifter finns. Jag önskar dig riktigt god arbetslust!