Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: missväxt

Vårt bidrag till missväxtens offer

Av , , 2 kommentarer 9


Inget ont som inte för något gott med sig, sägs det.

Vi har haft det motigt med kylar och frysar det här årtusendet och allteftersom moderniteterna gått sönder har skrytet om frysen i svärfarshuset tilltagit. Frysen som dunkat på sen 1952 och varit primärlager för älgköttet. När nya produkter packat ihop totalt efter fyra år, eller krävt garantireparation efter ett, två, tre och fyra år har den gamle stigit i aktning.

Under stora värmeböljan gick den gamla Elektroskandian i pension, 66 år gammal. Med sig i den oplanerade vilan tog den bär och en hysad mängd älgkött från senare år. Själva var vi i främmande land och jag är livslångt tacksam till släktingarna som skaffade bort det jäsande innehållet.

Vår privata beredskap har försämrats, vår köttförbrukning består mestadels av älg. Värre är att Sveriges livsmedelsförsörjning, kort- och långsiktiga beredskap nu drabbats hårt av missväxt och foderbrist. Köerna till slakt är i delar av Sverige ohanterligt långa och på sina håll ger lantbrukare bort djuren för att slippa slakta dem. Vissa kommuner låter bönder slå sina grönområden eller använda dem till bete för att lindra krisen något.

För några lantbruk är detta oår dödsstöten, för andra en ekonomisk katastrof som man ändå förhoppningsvis överlever. För Sverige är det ett kvitto på att man inte kan göra som vi gjort med livsmedelsförsörjningen. Mat kan inte hanteras som andra produkter. Jag fylls av vrede när jag tänker på att vi toppat och skruvat åt EU-reglerna för våra livsmedelsproducenter och sen upphandlar mat till skolor och äldreboenden som producerats på sätt som gett våra egna bönder fängelse. Svenskt kött på restaurang är nog sällsynt.
Nu blir galet få jordbruk ännu färre.

Med egna huvudlagret tomt på kött blir det ett tillfälle att köpa mer svenskproducerat till stöd för lantbruk och beredskap. Köper vi alla en del var lindras krisen något, så låt oss göra det. Jag får handla lite mer. Vi behöver vårt jordbruk för både kött, säd och grönsaker. Jordarna behöver djuren.

En lokal fråga. Igår slogs kyrkans mark i Vännäsby. Kunde det inte användas av någon?

Kossorna står i kö

Av , , Bli först att kommentera 7


Nu står korna i lång kö för slakt. Väntetiden är tio gånger längre än vanligt. Orsaken till utslaktningen är betesbrist efter uteblivna vårregn. Det blir kanske billigare kött, innan det blir dyrare och mer sällsynt.
Missväxten drabbar inte bara fodret, utan även allt annat som odlas.
Naturen är inte planerbar. Det var den inte 1866-1868 när det var hejdlösa svängningar mellan blött, torrt och kallt och många svenskar dog av svält.
Även om handeln ger möjligheter i bra världspolitiskt väder behöver alla ett stabilt jordbruk med marginaler i både volym och ekonomi. Så Behöver det bli i Sverige, igen.

Läs inte detta

Av , , Bli först att kommentera 6

Inte om du är mycket trött på prat om mat och självförsörjningsgrad eller har lätt för att bli väldigt orolig i onödan.

För dig som hör till den senare kategorin så vill jag säga att det förmodligen inte alls blir något större problem med matförsörjningen under din tid. Men, det hör till vårt ansvar för morgondagen att vaka över samhällets och våra efterkommandes möjligheter att klara olika omständigheter och att hålla viss beredskap för det osannolika.

Jag har sagt det mesta jag tänkte säga i ett par tidigare inlägg och en insändare, men vill lämna en länk till det fåtal som eventuellt kan vara lite intresserade av frågan. Det handlar om Livsmedelsverkets rapport ”Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv”, beställd av FOI och presenterad i februari 2011. Den är intressant, har man begränsat med tid eller intresse kan man nöja sig med att läsa sammanfattningen.

Några uppgifter är helt inaktuella och var det när rapporten skrevs. Vi har i vårt samhälle ingående statistik över det mesta, men när det gäller matproduktionen är det tydligen magert. Den statistik Livsmedelsverket hade tillgång till 2011 kom från 2003-2005. Sedan dess har det inom flera områden skett stora minskningar av svensk matproduktion. Den självförsörjningsgrad på ca 50 % som till exempel LRF räknar med (några räknar högre) i den här koncentrerade SvD-artikeln förutsätter förstås det fria flöde av diesel vi har idag.

På 90-talet räknade vi i stort sett kollektivt med att storskalig oro och fara i vår del av världen var över i och med det kalla krigets slut. Det resulterade bl.a. i att EU och vi avskaffade beredskapslagren och sedan 2002 har ingen svensk myndighet haft ansvar för livsmedelsförsörjning vid kris. Sedan dess får var och en mer än förr räkna med att ta ansvar för sig själv vid kris, något få tycks ha förstått. 2010 fick Livsmedelsverket i alla fall en mindre del av ansvaret och året efter kom rapporten i första länken.

Några av oss tror att det är dags att mer konkret börja fundera på hur vi hållbart och så ekonomiskt som möjligt ska kunna bereda dagens och morgondagens medborgare en hyfsat pålitlig livsmedelsförsörjning. Frågan angår oss alla, inte minst städernas växande befolkning.

 

Oroande lite mat

Av , , 8 kommentarer 11


För några dagar sedan skrev jag en insändare till VK som är på väg in i papperstidningen. Ikväll kom den på vk.se.

Den handlar om maten. Idag får vi fram ungefär hälften av vad vi behöver i Sverige. En för dagsläget relativt ung bonde jag träffade igår gissade att vi är nere på 25-30 % om tio år. Medelåldern är mycket hög, ytterst få vågar börja. En helt ohållbar utveckling är det hur som helst. Redan dagens nivå hade varit helt oacceptabel för dem som visste att inget är säkert och självklart.

Vi måste börja ta i detta, och inte bara prata.

Bönder

Av , , Bli först att kommentera 12


En av mina absoluta favoriter bland lantbrukarna stod som just bonde i telefonkatalogen. Fast det kunde även ha stått filosof. Bland annat.

Man skulle kunna kalla mig fantasifull alarmist, men det här med matproduktionen oroar mig och har gjort så en längre tid. Jag fick idag ögonen på en notis i Dagens Industri som aktualiserade saken.

Snittåldern på de matproducerande är 60. De som är 35 eller yngre utgör 4 % av hela kåren. Av de 71 000 lantbruksföretagarna jobbar idag bara 24 % heltid. 1980 var 44 000 mjölkbönder, 2010 var de 5 600.

Jo, jo, jag vet att man har så många fler kor i snitt idag och att de dessutom är rejält upptrimmade. Minskningen och snittåldern på deras hussar och mattar oroar mig i alla fall. Vi är knappast självförsörjande på någonting idag, på vissa klassiska basvaror ”fattas” hälften. Hur ser det ut om 5000 dagar om nuvarande utveckling och avveckling fortsätter? Jag är inte helt övertygad om att världen alltid kommer att se ut ungefär som tvärsnittet av de senaste 40 åren. Det skulle kunna komma överraskningar på flera olika plan och minst en förutsättning för det riktigt storskaliga jordbruket vet vi kommer att förändras rejält. Det rent otänkbara har dessutom bevisligen hänt förr.

Vi har ohållbart lite bönder och de blir färre. Skulle några av de senaste 150 årens värre saker tillnärmelsevis upprepas så skulle vi dessutom kunna få erfara att vi har skört mycket folk som inte bor på landsbygden. Nu är det inte så sannolikt med kraftig nordisk och europeisk missväxt några år i rad, inte heller att det blir ett storkrig eller att oljeutvinningen snabbt och drastiskt minskas.

Men, vår matproduktion blir för varje år alltmer beroende av medvind, goda tider, riktigt gynnsamt väder och stabilitet i Mellanöstern.