Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Moderaterna

Stort och hjärtligt tack

Av , , Bli först att kommentera 9


Tack alla medlemmar, valarbetare och väljare som hissade Vännäsmoderaternas valresultat i år. Det hade till slut blivit en resa från 9,45 till 14,8 % när räknandet blev klart ikväll. Över 55 % ökning. Nu gäller det att förvalta förtroendet, i en betydligt tuffare tid med ännu osedda överraskningar.

Vi har fått några nya medlemmar i Vännäs och det finns plats för fler. Välkommen även ni nya på listan, än en gång. Vi ser fram emot att börja få sätta ihop laget utifrån våra nya förutsättningar.

Så önskar vi Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson, Gunnar Strömmer med flera all lycka till i det utmanande, roliga och omdömeskrävande jobb som ligger framför.
Grattis till valvinsten!

Inte bara bidragsbrott

Av , , 4 kommentarer 12


Den nationella folkräkningen behövs och behöver snabbt utredas och sjösättas. Problem med flera identiteter är sannolikt störst i storstäderna, men i Umeå upptäcktes i fjol en taxiföretagare med sju ”äkta” körkort. Samma bild, olika identiteter.
För ett par år sedan hittades tre kriminella som tillsammans hade 38 identiteter. Det handlar om en bred palett av kriminella möjligheter, inte bara bidragsbrott. Det här är inte hjärnspöken, problemen finns uppenbarligen och måste åtgärdas när det finns majoritet för det. Det är hög tid.

”Ett strypkoppel på Europa”

Av , , Bli först att kommentera 13


Det fanns en tid när det blev (för) mycket skrivet på den här bloggen. Inte så få texter handlade en period om Tysklands katastrofala misstag att montera ner kärnkraften och riskerna med att göra sig och hela Europa beroende av Ryssland. Jag upptäckte en sådan text från 2008 idag.
Det är med sorg och inte glädje jag konstaterar att
jag fick rätt.

Kombinationen av Tysklands misstag, Rysslands energidominans, S-regeringars nedläggning av svensk kärnkraft och Putins krig i Ukraina har gett oss en närmast ”perfekt storm”.

Rysslands kulisser

Av , , 4 kommentarer 9


Bakom en uttryckslös mask av hårdhet verkar Ryssland ha en rädd, prestigeriden och mycket frustrerad diktator med en alldeles egen logik.

Landet har konventionella styrkor som tycks ha varit väldigt överskattade. Artilleri och flyg räcker för att mala ner många fler bostadsområden, men vi har nu sett hundratals utslagna och övergivna tanks och pansarfordon. De flesta verkar ha varit ganska bedagade även innan mötet med ukrainsk vilja till självbestämmande. Kanske har pengar försvunnit till någras omåttliga utlandslyx även under den stora satsningen på krigsmakten. Många tillfångatagna värnpliktiga har saknat mat. De många döda som inte bränns i mobila krematorier verkar tas hem genom Belarus för att påverka opinionen så lite som möjligt.

Putin talar gärna om landets andliga arv som man delar med Ukraina. Hemma och i väst sprider han gärna bilden att han, med sitt dopkors innanför skjortan, strider för dessa värden. Även i Ukraina.

Nu när kriget går dåligt behöver Ryssland hjälp. Man frågar Kina om krigsmaterial. (Vem trodde det kunde bli sån brist efter några veckors krig med ett enda land?)
I detta ”andliga krig” behövs nu legosoldaterna ”Wagnergruppen” vars ledares nazisttatueringar är mycket synliga. Muslimska grupper från Tjetjenien och Syrien har kallats in. Nu senast uppges soldater från Centralafrikanska republiken ansluta. Det gäller att se bakom kulisserna och skenet.

Var tog de stolta resurserna från paraderna på Röda torget vägen? De mänskliga och materiella.
Hur mycket av Rysslands uppvisade krigsmaskin är egentligen kulisser? Man var, har och hade inte alls vad vi trodde militärt. Om man nu inte sparar resurser för andra mål.

Vi ska inte glömma att den pressade och opålitlige Putin sitter på världens största kärnvapenarsenal. Vi ser vilka länder han främst provocerar och hotar. De ”alliansfria”, Finland och Sverige. Vi bör utöka vårt stora samarbete med Nato så att vi omfattas av full ”grannsamverkan”. Dithän att ett krig med oss skulle innebära många andra fronter. Så tröskeln in i den svenska stugan blir för hög.

Avslutningsvis, vi ska inte göra om misstagen från tiden för murens fall. Vi bör hantera ryska folket med respekt och inte förödmjuka. Inte tänka eller generellt betrakta och behandla dem som om de var sin avskyvärda ledning. Även om majoriteten ryssar nu tror Putinpropagandan kommer de flesta förhoppningsvis en dag att förstå. Det kan komma en tid för normaliserade relationer, handel, utbyte och samarbete. Den dagen ska tröskeln vara så låg som möjligt.

Elpriskompensering

Av , , 12 kommentarer 16


Sveriges och andras dyra misstag att ta bort för mycket planerbar elproduktion kan mildras på olika sätt.

Man kan som Moderaterna föreslagit sänka skatten så att alla elförbrukare får lite temporär hjälp när konsekvenserna av felbesluten blir särskilt svåra. Det kostar relativt lite administration och fördelas någorlunda rättvist mellan änkan i hyrestvåan, sparsamma och mindre sparsamma villaägare. För någon är hundralappar mycket mer än tusenlappar för en annan.

Gillar man bidrag mer än skattesänkning kan man inrätta ett administrationstungt bidragssystem som sysselsätter många länge. En komplicerad åtgärd som slår synnerligen olika mellan brukarna. De som gnetat, eldat och sparat kanske inte får något. En som har råd kanske t.o.m. skruvar på lite extra och kan få badtunnans fredagsuppvärmning betald.

Ideologiska skygglappar kan ibland slå krokben både på en själv och många andra.

Glöm drömmen om Norrland..?..

Av , , 2 kommentarer 17


LKAB och Norrbotten är skakat. Mark- och miljödomstolen nekade idag till att ta upp ansökan om den nödvändiga utvidgningen i Kiruna. Man har fört samtal och kompletterat uppgifter sedan ansökan 2018, nu föll den ändå.
Domstolen fäller enligt uppgift ansökan för att LKAB 2017 inte bara gjorde en särskild samrådsinbjudan till villaägare med bergvärme. Man bjöd in alla.

LKAB talar om systemhaveri, definitivt inga överord. Har man någon gång trott att världen är galen är man nu mer övertygad.
Nu säger jag för mycket, men det är nästan så man vill rekommendera en förnyad säkerhetsklassning på de ansvariga. Hur är det möjligt att slå undan benen på LKAB på dessa grunder?

Flera andra mineralansökningar rullar på, år efter år. Kaunisvaragruvan är hotad. Boliden investerar sina miljarder i grannländerna inför osäkerheten med Mark och miljödomstolens förseningspraxis och bedömningar.
Alltmedan statsministern talar om att vi måste använda våra egna mineraler. Inte förlita oss på länder med usla regler för miljö och arbetsförhållanden. I ärlighetens namn vilar ansvaret här främst på domstolen, men det skevar ordentligt mellan ord och verkstad.

Sen har vi Cementa vars betongkvalitet är avgörande för nästan all gruvbrytning. Energifrågan som hela ”Norrlandsoptimismen” står och faller med ska inte heller glömmas. De projekt man nu talar om i norr skulle kräva mer än all kraft Norrland producerar. Kommer staten till syvende och sist att godkänna att vi använder all Norrlands el till de energikrävande miljöprojekt som är på gång? När den stabila och styrbara kraften i söder stängs ner.

Om nu gruvorna alls får fortsätta och nya får starta, förstås.
Och om det kommer att finnas svensk höghållfasthetsbetong.

Det här gäller liv och död för Norrbotten, enormt mycket för Norrland och det är inga småsaker för Sverige som helhet.

Ska svensk extrembyråkrati och socialdemokratisk beslutsoförmåga i kärnkraftsfrågan göra att basindustrins miljösatsningar och drömmen om ”Nya Norrland” slutar som…en dröm?

Vågar S vara S?

Av , , 9 kommentarer 11


Ser att det planeras för ett 40-tal nya batterifabriker i Europa. Intressant, men också bekymmersamt. Kommer barnen i Kongo att kunna ta upp all kobolt vi behöver när vi själva inte vill ta upp vår?

Finns el? Kommer vind-, gas- och kolkraften att räcka till när kärnkraften stoppas i Europa? När regeringen i Sverige kanske till och med smyg- och snabbstoppar all kärnkraft genom att inte fatta beslutet om mellanlagring som bara måste fattas senast 31/8? När uppkoppling och eldrivet nätberoende skenar och vi ska driva transporterna med el. Skulle verkligen vilja övertygas.

Önskar att S vågade vara S detta viktiga år. Att största regeringspartiet vågade ta rakryggat ansvar för samtid och framtid. Som man gjorde förr när energiförsörjning och infrastruktur byggdes upp.
Vill partiet verkligen syna vad som händer med land, opinion, jobb och människor inom t.ex. LO-kollektivet om Sverige tappar 30-40 % av elkraften inom några år? Och innan dess kanske tillgången på den betong man kan bygga järnväg, gruvskoning, vindkraftsfundament, kajer, broar och hållbara hus av.

Lära av Karolinska?

Av , , 4 kommentarer 15


I senaste numret av ”Chef” skriver Cissi Elwin om Björn Zoëga, Karolinska sjukhusets chef. Islänningen har på två år medverkat till att vända ett underskott på 2,9 miljarder till överskott som går till vård. Det utskällda sjukhuset rankas för övrigt som det 7:e främsta i världen.
Jag har minimal koll på Zoëga och Karolinska och beskrivningen nedan är extremt enkel. Den resa man nu gjort med administration och byråkrati bör vi ändå reflektera över. Så här skriver Elwin:

”Hans recept var att ta bort onödig administration, skära bort ett helt chefsled (en femtedel av alla chefer fick gå) och lägga ner ett it-system som kostat 190 miljoner men ändå inte fungerade. Han skapade ett nytt för en miljon.
Dessutom har han halverat alla möten. Hälften så lång tid och hälften så många. Och de som vill ha möten med honom måste ange varför. Ofta är det för att de har problem med något. Då måste de ha med sig en lösning på problemet och gärna en kalkyl på vad lösningen kan kosta. Efter de kraven är det inte alls lika många som vill ha ett möte.”

Vi har en del att fundera på i våra organisationer inför en framtid där vi blir allt äldre och där andelen arbetande ”skatteskapare” blir mindre.

Jag tror vi måste ta en kopp Zoëga då och då.

Riktigt tidig pension

Av , , 4 kommentarer 5


Flera löpsedlar om pension har mött oss på slutet, de flesta om låga sådana. Kvällstidningarna har också bjudit under varandra om hur man hittar vägar att gå i pension som man förr gjorde i vissa medelhavsländer. Vid femtio eller kanske t.o.m. fyrtio.

Ingen kan säga hur andra ska prioritera. Många är slitna eller sjuka och behöver pensioneras tidigt. Ett fåtal har möjlighet att idka självhushållning, enkelhet och sparsamhet och gå i pension extremt tidigt. Det verkar vara en liten trend i tiden. För folk flest en önskedröm.

Flera av oss ser med oro på att det växande antalet av oss äldre inte följs av samma ökning i arbetande åldrar. En mindre andel ska framöver hålla samhället rullande och betala skatt. En svår ekvation. Det kommer att märkas och vi behöver ta medveten höjd för det i kommuner, regioner och stat.

I ljuset av detta är det bekymrande och kan vara nästan provocerande med drömska rubriker och artiklar som lockar fler att ”checka ut” väldigt tidigt. De flesta har förstås inte minsta chans, men skulle minitrenden locka många blir framtiden tuffare, främst för gamla och små.

Som befolkningspyramiden ser ut behöver fler arbeta längre, inte kortare. Ska det lyckas behöver det också finnas del- och halvtider, men det blir en egen bloggtext.

Sverige får inte krossas

Av , , 3 kommentarer 18


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?