…

Det blev en trevlig middag där några åt på bananblad.

Notera besticken man använder.

De äldre flickorna serverade med stor säkerhet och åt sen, när vi i stort sett var klara.

Efter middagen blev det glass och visning av rummen innan avskedet. Notera sängarna som skymtar i bakgrunden. Ett framsteg! När vi var här 1993 sov flickorna på mattor som påminner om såna vi använder att lägga ut under badlakanet på stranden. Knappast 3 millimeter tjocka, att ha mellan kroppen och betongen.

Många tankar kommer. En är att det inte är sakerna som gör livet, glädjen och förnöjsamheten.

…

På kvällen efter invigningen hade vi bett att få betala för en lite festligare middag på barnhemmet. Liksom vi gjort på de mindre och fattigare ställena i Andhra Pradesh. (Skillnaderna mellan barnhemmen är vädigt stora, liksom på de omgivande samhällena.)

Kvällen inleddes med ett möte där det första som hände var att strömmen gick, inga ovanligheter.

Det blev ett kortare möte med tolkade tal och sen en dansuppvisning av flickorna.

Som vanligt handlar det om några föräldralösa, några från andra svåra förhållanden. I gruppen på 44 flickor från 5-6 till ca 20 år finns två tvillingpar. Tvillingflickor innebär en dubbel belastning  för en familj och det är inte första gången man tagit emot tvillingar.

De piggögda yrvädren nedan hade svårt att sitta helt stilla, inom snäva indiska ramar, och uppvisade alla tecken på "driv". Om inte mitt sjätte sinne sviker mig kommer de att klara sig bra här under solen.

Hemgiftssystemet "skenar " som tidigare sagt. Spurgeons har själva varken betalat eller tagit emot "dowry" för sina barn. De har förstås inte möjlighet att betala för alla dessa barn. Flickorna får utbildning, lyckas de i skolan sänds de vidare till högre utbildning. Är det inte "deras grej" så får de en praktisk utbildning. Blir de sömmerskor får de med sig en symaskin från barnhemmet.

En flicka som arbetar blir ibland gift "voluntarily", hon kan alltså träffa någon som gifter sig med henne "frivilligt", av kärlek förhoppningsvis. Det är framtidsutsikterna på området för de här flickorna. Man har haft totalt 200 boende här (vet inte om det är med nuvarande 44 inräknade) 20 har hittills bildat familj.

Vi försökte försiktigt tipsa Anders om möjligheterna i Indien, men det sa inte klick och jag tror han såg mer av svårigheter än möjligheter. *s*

…

Det ar en ny erfarenhet att kliva ut ur bilen och uppleva att glasogonen immar igen.

Det hande idag nar vi akte fran Nagercoil till Indiens absoluta sydspets dar bl.a. Gandhis masoleum ligger. Immiga glas ar annars nagot vi glasogonbarare erfar nar vi kommer in i stugvarmen en kall januaridag. Forklaringen ar indiernas forkarlek for full ac mest hela tiden kombinerat med varm och fuktig luft.

Om nagon blir avundsjuk pa oss som far vara i varmt klimat sa kanner ni inte mina myggbett. De kliar hemskt och blir till elaka "bullar". Bengt sager att det ar loppor, men jag har sett dem som biter. Det handlar om en obesvarad karlek. Myggorna har utvalt mig och skippar Bengt och Anders. Mina kanslor for dem ar inte alls lika varma.

I morgon ska vi kopa mer malariamedicin, vi fick alla en del bett i ett omrade dar lokalbefolkningen sager att en del far malaria. En dos ar tagen, men sen forsvann medicinen i samband med kladtvatt.

Nu ar klockan 22 har, imorgon 0730 (!) ska vi inviga en utvidgning av barnhemmet har. Kanske darfor bildhanteringen inte ska fungera. Jag skulle helt klart bli sittande en stund om den funkade.

Forsoker aterkomma.