Närpes är både jordbruk, tomatodling och verkstadsindustri. Jag vet inte om det är för verkstadstraditionerna, men målet är att eleverna ska kunna svetsa hjälpligt när de lämnar sjuan.
Tyckte det verkade ursprungligt, allsidigt och friskt med satsandet på handens kunskap.
Själv har jag inte lärt mig svetsa än.
Rektor Göran Småros på högstadiet i Närpes tycker att 16 elever i klassen är optimalt. Allt över 20 tycker han känns mer katastrofalt. Skolan snittar kring 16.
Innan mina lärare blir gröna av avund ska man säga att halva klassen ibland varken har svenska eller finska som modersmål. Bosniskan är riktigt stor, liksom vietnamesiskan. 25 % av kommunens invånare är över 85 år och 10 % av totala antalet Invånare är invandrare, från 60 länder. Därför är ca 25 % av skolans elever första, andra eller tredje generationens invandrare.
Ett problem bland de största språkgrupperna är att de blir så pass stora att man inte behöver prata svenska på annat än lektionerna om man inte vill. Kommunen räknas som svenskspråkig då under 6 % talar finska.
För några år sedan lades också särskolan ner i kommunen. Det finns bra med anpassning, men alla elever oavsett behov finns i sina klasser.
Bilden visar en lektion i Bildkonst i en sjua med 14 elever. Lugnet på skolan var påtagligt och atmosfären var bra. För närvarande åker jag skolbuss till Vasa och här och nu känns det som ett lugnt och trivsamt yrke även att vara skolbusschaufför.
…
Det finns konkurrens mellan skolorna i Finland och denna dag kulminerar den.
20:e september är avstämningsdagen för skolornas stadsbidrag. Man får sina pengar utifrån de elever som är registrerade idag. Just nu talar min värd Åsa Snickars det speciella närpesmålet snabbt och intensivt i det ena samtalet efter det andra om olika elever.
Bidraget är i Närpes 7400 euro och varierar mellan kommunerna beroende på en mängd olika parametrar. Finskspråkiga elever går oftast i en grannkommun och tar då med sig Närpes bidrag som är 900 Euro högre. Kommer en svenskspråkig elev därifrån blir det 900 Euro mindre.
På tal om pengar drar staten ner bidragen ganska kraftigt. Mellan 2011 och 2014 får Närpes med knappt 10 000 invånare en minskning på drygt 20 miljoner svenska kronor. Kommunerna uppfattar utvecklingen som en påtryckning att man ska gå ihop med varandra och bli större. En större kommunreform är på gång. 2017 ska den vara genomförd.
…
Att jag hamnade i Vasa istället för i Närpes i natt gav ytterligare en dimension till resan. Jag fick tillbringa en timme i bil med en trevlig gymnasielärare som gav mig lite lärarperspektiv på den verksamheten, som jag inte hinner besöka.
Hon hade dessutom bott i Vännäs under en del av åren vid Umeå universitet där hon bl.a. tog en master i molekylärbiologi. Att hon hade en viss koll på Sverige gjorde samtal och jämförelser ännu intressantare. Jag kommer tillbaka till en del av vårt samtal. Ska bara säga att hon skrattade både gott och aningen misstroget när hon hörde att det utexaminerades 4 (fyra) kemilärare i konungariket Sverige förra året. Hon var själv lärare i bland annat kemi.
Nu har jag gått runt i Närpes stadshus och bl.a. träffat fritids- och kultursekreterarna. Den förstnämnde saknade tiden då han tog familjen till Agnäsbacken, ”den bästa backen vi har härikring”, över en weekend då och då. Han berättade också att man var över till Vännäs och tittade på ishallen där innan man gjorde en kopia i Närpes. Jag sa att jag hoppades att plattan blev bättre än den lutande och ineffektiva i Vännäs och han utbrast: ”Och det säger du först nu!”
Kultursekreteraren var tacksam till Vännäs för alla åren med svensk radio och TV från vår mast. Han är själv kulturutövare på olika sätt och rynkar heller inte på näsan åt kulturgärningar som innefattar kultändare och traktorer. Hoppas att färjetrafiken börjar flyta bättre framöver. Österbotten och Västerbotten har mycket gemensamt och kan ha större nytta och glädje av varann än vi kanske tänker idag.
Återkommer kanske till stadsdirektören och en del han sa. Stadsdirektör är ett mellanting mellan kommunalråd och kommunchef, både vald och tjänsteman utanför fullmäktige. Borgmästare kanske?
…
Jag har inte så många skolanknutna minnen från Finland, men ett svårutplånligt har jag.
Det var när jag var med på den längsta bussresan som Mariaskolan gjort. Vi besökte alla länder där våra dåvarande högstadieelever kom ifrån, eller hade sina rötter. Bussen var en osedvanligt välvårdad Volvo B-58 av 1979 års modell som rullat i Saxnäs. Ansedd som för gammal av många, men med relativt måttliga mil och ombyggd men kyl, frys och liggplatser.
Vi sov över i skolan i Malax och träffade elever och lärare. Med just Malax har för övrigt Castorskolan i Bjurholm haft ett utbyte som tyvärr tog slut när det blev dyrt och svårt att resa mellan grannländerna.
Jag ska inte dra allt som hände, men på morgonen så gick växellådan sönder, och med musik! Det fanns inte en chans att laga den, trots att vi hade med oss en omvittnat skicklig bussmekaniker.
Eleverna fick ha skoldag med några av lärarna, medan andra kollade alternativa bussmöjligheter och några letade växellådor på Internet. Att hyra buss för 800 mil och 17-18 dagar gick långt utanför alla ekonomiska ramar.
En enda växellåda till den 27 år gamla bussen kunde hittas. Förutom den som fanns i en okörbar reservdelsbuss i Vilhelmina. Den lådan skulle ta minst tre dagar att få tag i. Den som hittades på nätet fanns på en skrot 1,5 timmes bilfärd bort. Jag lånade bil och släp och åkte och köpte den för 600 Euro. Bussmekaniker Kvarnström och vår medhavde tekniske officer och busschaufför Stoltz började montera lös den stora tunga växellådan med hjälp av spännband och handverktyg. Med bussen stående lite på snedden på skolans grusplan. Folk började strömma till och även lokal-TV kom förbi. Det var alldeles klart att Gamla Bettan och vi hade stort stöd.
När vi åkte hade VK haft en bild på elever och buss på halva framsidan. På något sätt hade Benny Stiegler nu fått nys om våra problem och ringde under reparationen och frågade, med lenaste rösten, hur det egentligen gick. Snart stod det längst upp på vk.se: ”Extra – resan tog slut i Malax”.
Det arbetades och bads och nio timmar efter smällen rullade Bettan mot Helsingfors. En busslast elever av alla de slag hade fått lära sig att saker kan ordnas mot alla odds. Min lätt elaka tanke var att
vi skulle rulla på och fortsätta att blogga från resan medan VK stod där med långnäsan och artikeln som sa att resan slutade i Malaxlimpans hemby.
Nu är jag ju lite blödig och nån timme innan pressläggning ringde jag VK och sa att man hade en gravt felaktig artikel på nätet som man borde ta bort innan den kom i tryck. Min vekhet gällde mer elevernas bekanta och släktingar än stortidningen, man ville ju inte att någon skulle oroa sig i onödan.
VK snodde ihop en kompletterande artikel på nolltid. Sedan ringde Benny på kvällarna och undrade hur det gick för oss, alltmedan vi reste genom 14 av Europas länder. Några passerades snabbt, andra besöktes. När vi kom hem möttes vi av bland annat VK som tog emot oss på hamnplan i Umeå.
Det hade varit roligt att komma tillbaka till Malax, men nu ser jag fram emot att bildningsdirektören Åsa Snickars ska visa skolorna i Närpes.
…
Det är en fråga som ställs av Tony Wagner från Harvard University i den första av de fyra kvartslånga youtubefilmerna om ”Finlandsfenomenet” som man hittar här. Filmerna gjordes förra året för att visas i USA.
Ja, man får tänka, tro och mena vad man vill om skolan i Finland, men vi som jobbar inom skolan måste rimligen vara nyfikna på den utveckling som Finlands utbildningsväsen haft. Finns det något som Sverige kan lära?
Ta en kvart och se den här första filmen. Kanske också de senare. När filmen är slut kan man klicka vidare på de kommande. Orkar du inte med engelskan, eller har du inte tid, så se gärna de första minuterna av filmen och läs de tankeväckande bildtexterna där i början.
Hittade bl.a. de här filmerna när jag har tittat runt lite bland det som finns om finska skolan inför skolchefsskuggningen i Österbotten som börjar i morgon.
…
Uppladdningen är inte perfekt. Jag hade tänkt läsa Pasi Sahlbergs ”Finnish lessons” om den finska skolan och en del annat också, men det har inte blivit tid. De här sista dygnen innan avresan tidigt på onsdag morgon är också fyllda med olika sorters uppgifter.
Västerbottens skolchefer har via Region Västerbotten fått möjligheten att åka till Österbotten och jobbskugga sina motsvarigheter. Ungefär hälften har nappat och kommer att åka över till det östra grannlänet tre dagar. Först blir det en dag på Regionförvaltningsverket i Vasa och sen sprids vi på olika kommuner i Österbotten.
För min del blir det Närpes. En av skolorna jag får besöka har en för både finska och svenska förhållanden stor andel invandrare. Det ska bli mycket intressant att se hur man arbetar där. Normalt har de finska skolorna en låg andel utomnordiska elever.
Politik och förvaltning har valt lite olika vägar för skolan i våra länder. Det ska bli mycket intressant att se hur det tar sig uttryck. Även om skillnaden i resultat inte skulle vara så stor som det kan synas så tror jag alla medger att den finns. Finland har klarat sig bättre de senaste decennierna. För 20 år sedan klarade sig Sverige bättre i internationella mätningar. Sen har det gått utför i Sverige och uppåt i Finland.
Varför?
Vilka är nyckelfaktorerna? Hur inverkar historien? Vad händer idag, vilka är trenderna? Varför vill en tredjedel av Finlands gymnasister bli lärare? Vad skulle vi kunna importera in i vårt skolsystem med våra nya styrdokument, skollag och läroplaner? Finns det något vi inte skulle vilja ha? Finns det något i Sverige som man skulle önska fanns i Finland? Hur är IKT-utvecklingen inom skolan i vår f.d. östra rikshalva?
Jag har några tankar och teorier om skillnaderna mellan våra länders skolor. Ska bli spännande att se i vilken omfattning jag har fel. Och så ser jag fram emot en del aha-upplevelser och människomöten.
Jan
Senaste kommentarerna