Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: naturresursområdet

Stockholm stöder Norrland

Av , , 4 kommentarer 15


Stockholms näringsliv via handelskammaren vill att miljarderna ska satsas på Norrlands infrastruktur istället för ”högkostnadsbanor” mellan storstäderna.

Handelskammaren tror inte att siffrorna stämmer för höghastighetstågen (inte de heller…) och anser att norra Sverige missgynnas i förhållande till södra Sverige. Hellre ser man t.ex. laddstolpssatsning, dubbelspår till Sundsvall och Norrbottniabana åtminstone till Luleå.

Jag nyper mig i armen, men det är faktiskt så man tänker. Spännande att se hur regeringsunderlagets partier ska hantera detta.

Spännande vore också att höra vad Svenska kraftnät och andra säger om möjligheterna att etablera nya elförbrukare i södra Sverige i form av höghastighetsbanor med ökad trafik. Går det alls med nuvarande stamnät och går det utan att nyttja tysk kolkraft?

Några dagar gammalt, men så här kortrapporterar SVT.

Staten, skogen och kapitalet

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag tycker det är klinkande klart att markägare ska ha god och snabb ersättning om de nekas att avverka sin egen ägandes skog. Det är ett överhetens ingrepp mot äganderätten som i en rättsstat måste kompenseras av det allmänna, av oss alla. Det var glädjande att skogsägarna vann.

Skogsstyrelsens chef som överklagat domen har trots allt en tungt vägande poäng i sitt resonemang. Det måste klargöras vem som kan få ersättning och när. Det kan inte bli någon cirkus á la den fornnordiske galten Särimner som åts upp på kvällen och levde igen morgonen efter. Det blir orimligt om en skogsägare som nekas avverkning får ersättning, säljer marken och nästa ägare också kan få 125 % av skogens värde vid ett nej.

Det är högst rimligt att detta oreglerade reds ut, men låt det ske riktigt snabbt för de drabbade skogsägarnas skull.

Läs gärna Skogsstyrelsens chefs debattinlägg.

Osund centrering

Av , , Bli först att kommentera 6

Det vore mycket sorgligt om Skatteverket flyttar sin verksamhet från Lycksele till Umeå. Hela Västerbotten har nytta av ett starkt och växande Umeå, men det behöver och ska inte ske på bekostnad av glesbygd och inland. Det är oansvarigt och upprörande att myndigheten ens tänker tanken på en Umeå-flytt, om man nu verkligen gör det. Det behövs mer myndighets- och verksnärvaro ute i landet, inte bara här, och det är regeringarna som har förmånen och ansvaret att skriva regleringsbreven som borde se till att så sker. 

Umeå och Umeåregionen behöver inte de 30 handläggarjobben tillnärmelsevis så mycket som Lycksele behöver dem. Inte bara som 30 jobb vilka som helst, utan som de jobb det är. Naturresursområdena behöver jobb av olika slag, inte minst ”akademikerjobben”.

Jag tycker det vore positivt om Umeåpolitikerna kunde uttala att man gärna ser att denna verksamhet stannar i den del av ”västerbottenskroppen” där de nu finns, även om man formellt inte har med saken att göra. Det skulle göra gott för den västerbottniska ”vi-känslan”.

Grattis Liljaskolan och Norrland!

Av , , Bli först att kommentera 9


I går fattades ett större beslut av Liljaskolans styrelse. Efter uppmaning från olika håll beslutade man att starta utbildning av vad vi vanliga trottoartrampare kallar skogsmaskinsförare. Utbildningen finns här och där, men vad jag vet inte i södra Västerbotten och Västernorrland. Skogsbruksskolan i Burträsk har den sedan länge och fortsätter utbilda.

Gymnasieutbildningen ska börja i höst och skolan lär ha ett styvt jobb att göra saken känd fort nog. Helt klart behövs många lämpade förare med känsla för skogen, naturen, tekniken och helheten. En väldigt stor del av vårt välstånd växer fortfarande på träd. Fast många inte tycks vilja tro det. En skotar-eller skördarförare arbetar ihop mycket välfärd för oss andra.

Det är ingen billig utbildning, främst på grund av de maskininvesteringar som behövs. Nutida skördare är högteknologiska och datorspäckade saker tillverkade i relativt små serier och priset blir därefter. Även om de värdsledande teknikdelarna av skogsbranschen räknar riktigt snällt kostar det pengar. Simulatorerna är inte alltför dyra och sparar mycket pengar, men ersätter förstås inte verkligheten.

Jag önskar Liljaskolan mycket lycka till i jobbet med att snabbt lägga en god och hållbar grund för utbildningen och nå ut med informationen till unga, branschfolk och studievägledare runt landet.

Skulden till kraftkommunerna

Av , , 2 kommentarer 12


Enligt den här tidningsartikeln i VK föreslår en utredning att bygdeavgiftsmedlen tas bort. Det är de pengar vattenkraftkommunerna fått för skadeverkningarna längs de utbyggda älvarna.

De här pengarna används idag på lite olika sätt i kommunerna som tappade överdämda byar och kulturområden, levande forsar och det naturliga fiskelivet i älvarna. Det kan absolut diskuteras i vilken mån ändamålen hängt ihop med ursprungssyftet, men medlen har varit en liten återbetalning till landsänden som med sina resurser i avsevärd grad möjliggjorde industrins framväxt och indirekt själva välfärdssamhället.

Det som är ställt utom allt tvivel är att Sverige har en väldigt begränsad återbetalning till de kommuner som står för hälften av landets elförsörjning. I Norge förstår man inte riktigt hur vi tänker på den här punkten. Där är vattenkraftkommunerna välbeställda och konkurrenskraftiga i kampen om människor och verksamheter. Staten tog och fick mycket, men ger också relativt mycket.

Sverige är en enhet vars delar är mycket mer ömsesidigt beroende av varandra än de olika landsändarna i regel begriper. Vi sitter ihop och ska sitta ihop. Norrland är också så oerhört mångfacetterat, är mycket mer än naturresursområdet. Vi skulle inte klara oss själva, inte Skåne heller. Men att ta de sista låga ersättningarna för ingreppen i älvarna och deras omland, det handlar om mer än pengarna.

Det är många försyndelser på olika plan som hopat sig i många medvetanden. På slutet förstärkt av många märkliga och tragiska beslut i olika styrelserum, inte minst inom medieområdet där Norrland lämnats allt mer obevakat. Traditionellt har missgreppen handlat om naturresurserna. En av min adoptivpappas förfäder sålde ett inte föraktligt skogsskifte och en stor del av fallrättigheterna i Harrseleforsen för 750 kronor och en mjölsäck. Han såg veden och vattnet och behövde både pengarna och mjölet. De som köpte såg mer.

De var andra än de köparna som byggde det nuvarande kraftverket som till för några år sedan ensamt hade kunnat försörja Umeå med elström. Jag är positiv till vattenkraften, vad gäller redan utbyggda storälvar, men anser att staten har en moralisk och ekonomisk skuld till de kommuner som står för så stor del av vårt energioberoende genom leverans av hyfsat miljövänlig vattenkraft.

Bygdeavgiftsmedlen ska vara kvar, kanske omdefinieras och absolut utökas. Staten ska inte skämma ut sig genom att komma tillbaka och ta igen den sista återbetalningen till älvdalarnas kommuner. Det handlar om pengarna och mer än det. Det har inte sagts för sista gången.

IKEA i Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 4

Efter en lång dag med diverse husbestyr och en del tekniskt bistånd till en student har lugnet lägrat sig över vår boning. Det blev tid till pappersvarianten av VK. Prasseltidningen som vidgar vyer när den lockar till läsning av nyheter och fördjupning jag inte själv hade sökt upp.

Jag insåg plötsligt att IKEA:s engagemang i Västerbotten är större än jag trott. Nog visste jag att Ikea har tillverkning här, men inte att de i Lycksele, Malå och norrbottniska Glommersträsk har totalt 215 anställda. Man är i högsta grad delaktiga i vidareförädlingen av skogsråvaran, sådan verksamhet skulle vi ha haft mer av. 215 arbetstillfällen i inlandet smäller högre än samma antal hos oss här i Umeåregionen. Betydelsefulla jobb som i sig genererar ännu fler lokala arbetstillfällen.

I Lycksele söker man förresten nu både träarbetare och EHS-koordinator/projektledare. Positivt. (EHS står för miljö, hälsa och säkerhet)

Bjurholm är värst

Av , , Bli först att kommentera 8


Så har befolkningssiffrorna kommit. Inte helårets, men de preliminära 1-novembersiffror som bl.a. avgör vilka statliga bidrag och utjämningspengar man får.

Man får glädja sig åt vissa västerbottenssiffror. Skellefteå ökar med 153 och Umeå med hela 704. Vännäs klår faktiskt Umeå utifrån invånarantal. 56 i Vännäs är en större procentuell ökning. Robertsfors är den fjärde kommunen i Umeåregionen som ökar.

Bjurholm är dock värst. Med samma procentuella ökning i Umeå hade staden ökat med 1000 personer.

Blir man sen fullt allvarlig så är det förstås en sorg och ett bekymmer att så många inlandskommuner går back. Tyvärr förstår väldigt få hur allvarligt det här kan bli för oss alla om vi inte försöker göra något åt det. Det gigantiska naturresursområdet måste fungera i stort, ekonomiskt, praktiskt och socialt.

Norrlands inland borde bli något av en ekonomisk frizon där särskilt avståndsoberoende företag, även internationella, skulle vilja etablera sig. Och där vissa statliga verksamheter med fördel skulle kunna ligga. Detta utan några som helst andra åtgärder.

Rumslig rättvisa

Av , , Bli först att kommentera 6


Inlandet tär inte, det vet många räknekunniga. Men det är stor skillnad på hur de nordiska länderna hanterar sina naturresursområden. Hur mycket av det utvunna som går tillbaka till de glesare områdena och hur långt man tänker vad gäller hållbarhet och framtid.

I en debattartikel i dagens VK skriver Staffan Nordström om de här sakerna och talar bl.a. om ”rumslig rättvisa”. Han menar att man inte kan tänka bara befolkningsunderlag när man utjämnar mellan befolkningstäta och naturresursrika, glesa områden som t.ex. försörjer Sverige med mycket av vår elenergi.

Intressanta tankar, värda att ta del av:

http://www.vk.se/756543/norrlands-inland-ar-inte-tarande

Svar på ambulansfråga

Av , , Bli först att kommentera 20

Landstingspolitiken är inga lätta saker, det ska vi inte låtsas i oppositionen heller. Frågan om hur jag ser ambulansfrågan kräver egentligen ett längre svar som både berör de ökande medicinska kostnaderna totalt sett och samhällsutvecklingen i stort. Bland annat med ständigt växande administrativ kravbild som knaprar resurser från den kärnverksamhet administrationen ska serva. När nu rikspolitiken till slut kört över moderaterna och beslutat att det nya utjämningssystemet ska genomföras kommer Västerbottens landsting att förlora ca 320 miljoner per år. Vi ska p.g.a. detta snart se nedskärningar av helt annan kaliber.

Sjuktransporterna måste fungera på ett förtroendeingivande sätt även i glesbygdsområdet. Per capita blir det dyrare än i Stockholm och Umeå, men tappar folk i inlandet tilltron till samhället och passerar avfolkningen den kritiska gränsen, då kommer lavinartade kostnader och kanske också dito reaktioner. Saker som få verkar förutse eller räkna på.
Inlandets grundfunktioner måste vidmakthållas och insatser måste ske för att möjliggöra att även ”ovanliggande” funktioner ska fungera. Fler unga måste få ett lokalt anknutet framtidshopp och fler med entreprenöriellt tänkande för näringsliv och välfärd måste lockas tillbaka. Svenska politiker måste kanske köpa vidareutbildning om glesbygdstänkande och värdegrund i Norge?

Jag tror inte att Landstingets försök till sparande i Åsele och Dorotea har gett många nettokronor. På den mångmiljardbudget man har ser det ganska feltänkt ut. De som bor i inlandet ger avkall på tillgång och närhet till väldigt mycket offentligfinansierat som vi i Umeåregionens centrala delar anser självklara. För allt de avstår ska de veta att det i alla fall finns en rimligt snabb transport när stroken, hjärtinfarkten eller det livsfarliga allergiska reaktionen inträffar för en själv eller en anhörig. Helikopter och ambulans i Lycksele kan man inte alltid räkna med. Det är stora tidskrävande avstånd som avverkas i många riktningar varje dag.

Man måste ta i beaktande de signaler indragningen sänt och rättmätiga (kanske även bitvis överdrivna) skakningar de sänt genom dem som befolkar inlandet. Dessa människor som förutom att de är människor och svenska medborgare också möjliggör att narurresursområdet fortfarande fungerar och kan leverera till Sveriges helhet.
Tänker man på detta kan den indragna ambulansen i Åsele vara en av de dyrare besparingar som skådats. Den skulle ha fått vara kvar.

Några år i Åsele

Av , , Bli först att kommentera 10

Från mobilen

Det har blivit ett antal måndagar på Norrlands största marknad. Vissa förändringar kan noteras.

S-montern har flyttats till annan plats, så det är inte riktigt lika spännande och debattätt som när vi och V var  närmaste grannar. Jag har en känsla av att de tyngre politikerna på den kanten också lyser med sin frånvaro när det inte är valår. 😉 Någon sa att (S) inte alls var närvarande, bara med sina dekaler i Byggnads monter som jag såg. Nåja, hursom, det är inte min business.

Man är ju inte precis på Moderaternas hemmaplan, men det är mycket mindre av synlig irritation och uttalat motstånd än förr. Däremot betydligt mer positivt gensvar.

Det är i stort sett tre frågor jag fått diskutera idag. Invandring, opinionsläge och sen ambulans och inlandssjukvård för hela slanten. Jag som inte alls är landstingspolitiker. Några indignerade har varit pensionärer. Andra har varit olyckliga och oroliga för makar eller barnbarn. De yngsta var några tjejer på 11 eller 12. Ambulansen och väntetiderna har blivit en fråga som har gått riktigt djupt i folks medvetande och som  kanske i oväntad grad har påverkat tilltron till samhället eller det egna partiet. ”Vilken syn har mitt parti på glesbygden?” Flera har gett uttryck för att ambulansen i Åsele försvann delvis för att det var en entreprenör som skötte verksamheten, men så cyniskt har jag svårt att tro att landstingsmajoriteten tänkt.